Senaste kommentarerna i forumet

Nykter 1 vecka-EN sån skillnad vakna denna torsdag jämfört med den förra!

Jag ska imorgon åka bort några dagar med jobbet och kommer att försvinna från Forumet eftersom vi ska ut i skogen på teambuilding eller vad det heter..ja, ni fattar!

Jag är nervös för hur jag ska klara mig. Alkohol kommer att serveras och jag MÅSTE ha första repliken klar!Det kommer att trugas"nej men kom igen, ett glas vin dör du inte av osv" och jag måste vara ståndaktig, känna att jag fattat BESLUTET! Bara det FÖRSTA är svårt, sen är det ingen som bryr sig.

Usch, vad denna alkoholkultur egentligen skulle kunna ifrågasättas!Visst kan många njuta ett eller två glas och må utmärkt men hur många trillar inte dit?

SOm jag kort nämnt har jag ju även ett medberoende i botten; dels från min ursprungsfamilj och sen under mitt långa äktenskap. Innan jag blev alkoholist gick jag i rosenterapi för mitt medberoende.

Jag tänker när jag läser alla medberoende som kämpar, hur väl jag känner igen detta att den andre personen (r) får ta upp så oerhört mycket av ens psykiska och fysiska energi!!
Jag använde vin för att stå ut med mitt stora omhändertagande, vin för att bryta mitt loss och nu måste jag jobba med mitt eget missbruk..

Jag tänker: sätt er själva i första rummet!!Men när jag skriver det vet jag ju hur svårt det är.
Ni är värda att lägga krut på ert eget liv.Jag kan se när jag läser och kommer ihåg hur jag upptogs av ANDRA hela tiden som sedan övergick i att själv upptas av flaskan.
Det var ständiga brandkårsutryckningar och kriser hit och dig och man lever granne med kaos.

Idag:AA.
En nödvändighet.
Nervös är jag.

Det finns NOLL risk att jag super skallen med jobbet utan det är att dricker jag lite där kommer jag att fortsätta hemma..

Det medberoende och ansvar för andras väl och ve gör sig gällande: jag vill ju verkligen inte förstöra för nån annan som vill dricka och vi vet ju att de Nyktra alltid ger oss en liten tagg av dåligt samvete när vi dricker själva..tror jag iallafall..
Tänker att jag ska börja med att be om ursäkt? "Ja, ni får ursäkta mig men jag har fattat beslutet att inte.."

Det här visar vilket stort problem alkohol är.

Men jag försvinner några dagar nu av andra skäl så att ingen tror att jag super skallen av mig.

Styrkekramar till Er ALLA som kämpar!

/Lilja

Så glad jag känner mig inför din framgång Nisse! Det ger hopp om att vi också ska klara av min mans svåra problem. Hans historia liknar din, med flaskor i förrådet osv. Idag är vi inne på 2:à dagen

.

Skatan! Jag blir så stärkt av dina ord så det vet du inte!

Jag ser mig som svag och feg och hopplös och ramlar tillbaka och super skallen och kommer inte ihåg vad jag sagt på fyllan eller vad jag gjort och så tycker du jag är KLOK och MODIG och att jag KÄMPAR!

Bröstet blir fullt av starka varma känslor när jag läser dina ord! TACK!

Är det typiskt oss missbrukare att vi har så svårt att se våra förtjänster?

Eller kan du se din egen ärlighet, hur tydligt du beskriver din rädsla för att gå och söka hjälp?
Bara det att du erkänner det för mig, för oss, ÄR tecken på stor självinsikt! Jag ser det jätteklart med dig men att applicera det på mig själv..mycket svårare...

Jag har halkat fram och tillbaka i åratal men jag har aldrig så KLART druckit mig till berusning tidigare! Det har varit mer salong och smyg även om mängderna varit mycket stora.

Men nu är det berusning rätt av, tokerier med bil och annat trams och black out.

För mig Skatan, känns det nog som KATASTROFEN.
Jag kan inte alls kontrollera mitt drickande och det gör mig livrädd. Nästa gång kan jag dricka,ta bilen och köra ihjäl nån! (NEJ! jag HAR faktiskt inte tagit bilen sen jag fick uppmaningen här att slänga nycklarna åt fanders..så DET har jag lyckats med)

Jag känner nog att jag inte är i gråzonen längre och jag är så vansinnigt trött på detta.

Men jag tänker inte gå ut på jobbet med det eller till vem som helst. En vän vet att jag har problem men inte hur stora. Jag tänker att jag ska säga till andra att jag slutat dricka för jag mår så otroligt dåligt av det.Det får räcka med det..än så länge i alla fall..eller hur?

Alltså; AA och alkoholmottagning. Mer skulle jag absolut inte klara av i nuläget.Men det kanske är nog?

Du skriver här så öppet så du är INTE feg.

Du ger så mycket. Tänk, det du skriver om att jag kommit så långt i kampen mot flaskan..jag bara måste smaka på orden..har jag? Ja, det är mycket möjligt att du har rätt och det fyller mig med sån glädje!!
Det är så ofantligt svårt att formulera styrka i sitt eget huvud, om sig själv!

Det är därför vi behöver varandra så mycket!

Skator! BLand de tuffaste fåglar som finns!Glöm inte det!

TACK för allt fint! Jag lyssnar och försöker ta till mig!

Nyktra söndagskramar från Lilja

Dricker inte varje dag men när jag dricker har det inget slut.Att vakna på morgonen och gårdagen är borta,jag tänker inte ha det så här längre.Nu ska jag ta tag i mitt liv det får bli en dag i taget.Det är skönt att se att man inte är ensam med problemet tillsammans blir vi starka.

Ååå, vad glad jag blev när jag läst ditt inlägg! Kände verkligen hur sant det är, vad underbart det var att leva i den "andan" som du beskrev! Så då undrar man; Hur i h-vete och varför förvägrar man sej den möjligheten, den verkligheten?? Den FINNS ju i allra högsta grad! Kram Skatan som flyger högt, av dina rader!

Vad du kämpar!! Du är helt otrolig!! Det var nån som sa; Det är inte frågan OM man ska återfalla, utan NÄR .. Jag tror att det är en del av själva läkningsprocessen. Du har ju kommit så otroligt långt i din kamp mot flaskan! Titta tillbaka; vilka insikter och vilken klokhet du besitter! Fortsätt Lilja, jag tror du tog ett Stort steg, när du ringde alkoholmottagningen;MODIGT! Dit har inte jag kommit än, kan jag säga. Stretar på lite i "gråzonen" tror jag. Vågar inte riktigt sticka upp huvudet och erkänna vem jag är... Känns bräckligt alltihop. Eller också är det bara Feghet det handlar om! Lite kan det kännas som jag liksom går och väntar på KATASTROFEN, som ska golva mej totalt. För att SEN, när det inte,absolut INTE finns något annat alternativ än att vända och kravla sej upp. Låter jävligt konstigt, nu när jag sagt det... Men, är det nån som VET; måste man hamna på Botten, innan man i grunden kan förändra sig!?? Kram Skatan

Nynykter, tack för att jag fick dela dina tankar kring "En gång..." till morgonkaffet. Såååå Bra!

va' goa ni är så här på lördagmorgon :-)) Ha en bra dag !!

Ps Lilja...jag vaknade av mig själv kl 04,30 !Kanske inte med ett leende men väggarna stod still och jag kunde gå utan att må illa! Visst vill jag bli påmind! Tack för att du påminner mig :-) Ds

DÄR satt den!
PRECIS så är det! Denna längtan efter den tiden då man inte var kidnappad av flaskan!

Den FÅNGE man blivit,där allt vägs i vågskålen hur mycket jag kan dricka och när och hur länge jag ska hålla på den här dagen.

En gång var vi FRIA!
Åh, så fint Nynykter!

Javisst tusan var vi fria!
Den UNDERBARA känslan!

Och vi KAN komma dig igen- och vi SKA komma dit igen! Och därmed Basta!

Tusen tack för ditt stöd!

"En gång..." Ja det där var fint! Det ska jag suga på länge!

Liljakram!

Jag vill tacka för era berättelser. Mycket fint att få läsa din historia, Adde och vad AA och Nämdemansgården betytt för dig.
Och Lilja, det är SÅÅÅÅ STARKT av dig att begära hjälp. Du har klivit över den där stora skäms-tröskeln för din nykterhets skull.
Kram!

Jag vill tacka för era berättelser. Mycket fint att få läsa din historia, Adde och vad AA och Nämdemansgården betytt för dig.
Och Lilja, det är SÅÅÅÅ STARKT av dig att begära hjälp. Du har klivit över den där stora skäms-tröskeln för din nykterhets skull.
Kram!

En gång för länge sedan var jag och du inte beroende av alkohol. Det fanns en tid när vi såg fram emot att äta en festlig måltid utan att ens tänka på vin eller öl. Biffen smakade bra utan ett kraftigt rödvin, den stekta kycklingen var god utan rosé och korv och pommes frites kunde vara favoritmat utan att sköljas ner av några stora starka.
En gång för länge sedan kunde det bli vår utan att vi översköljdes av ett sug att sitta på uteserveringar och dricka drinkar, öl eller vin. Kanske skapade de där ljusnande vårkvällarna en obestämd längtan i oss som fick oss att ta fram cykeln, hopprepet och stanna ute längre. Eller bara stanna ute och hoppas att Han eler Hon skulle gå förbi.
En gång för länge sedan var julen något vi såg fram emot för att vi längtade efter att tomten skulle komma, inte för att julen gav oss möjlighet att hälla i oss glögg. julöl och snaps. Och semestrarna var en möjlighet att se nya platser eller träffa släktingar, inte att utomlands prova lokala vin- och spritsorter eller hinka öl och vin vid grillen varje kväll.

En gång för länge sedan var vi barn. Våra hjärnor hade inte lärt sig att förknippa allt det trevliga i livet med alkohol. Min poäng är att vi kan lära om. Vi kan bli som barn igen. Jag berättade för en kompis som är psykolog att jag vill sluta dricka och hon berättade att hjärnan förändras när vi förändrar vårt beteende. Den lär om och det som från början är en svår och knagglig väg blir till slut en flerfilig motorväg mot nykterheten. Att tänka så ger mig hopp. Det är väldigt tufft att ändra sitt beteende och många historier här vittnar om vilket helvete det kan vara, men det finns hopp om att det blir lättare

Kram på er!

Där ligger jag och svettas på min lilla kammare (ja Lisamari, jag börjar också närma mig den "svettåldern" men det känns nog att detta har med alkoholen att göra trots allt)

Vaknar med ångest men djupandas i 10 minuter-det blir bättre.
Tänker: "Idag tar jag beslutet att inte dricka, oavsett vad som händer!"

Oron gör att jag är uppe med tuppen (va NEGATIV jag är! Jag ÄR ju för fasen en morgonmänniska! Nu var det det gamla vanliga negativa spåret i hjärnan som jag promenerade)

SKramlar med kaffet och kollar in min livlina Forumet.

Där ligger pepp och stöd och att jag skulle vara MODIG och att jag TAR TAG i mitt liv och ja, jag blir helt matt!!
Jag tänker kan det verkligen vara JAG som får dessa underbara stöd rader??
Dom skulle sett mig i onsdags! As-kalas och blackout och en tragedi att bevittna!

Men så vet jag att den fördömelsen finns inte på detta forum för här tittar man till vår inneboende kärna av kraft som människor. Vi ÄR inte perfekta.
Vi delar alla en historia här; av att kämpa och falla men fortsätta kämpa; annars skulle vi inte skriva här! Vi GER oss inte!

Att se sitt eget värde är svårt som missbrukare. Vi är så tilltufsade och det tar så mycket energi att resa sig om och om igen.Men att inse sin problematik och inse att ensam är inte stark utan vi behöver verkligen varandra!

Sen kan vi inte gå på AA åt varandra eller på alkoholmottagning eller lösa någon annans jobbiga äktenskap eller förhållande; den biten måste vi klara själva.

Men vi kan bära varandra i stöd och värme och medmänsklighet! Jag blir så dj-a GLAD!

Att gå på AA-möte är inte att möta perfekta människor men väldigt ÄRLIGA människor.
Sen får man ta det för vad det är.
Någon som varit nykter i 25 år utan återfall kan ju kännas lite skavig och tröttsam med sitt "jag mår så bra idag, är nykter för min egen skull och har aldrig tagit ett återfall" när man sitter där själv skakis efter senaste bleckan och blackouten.

Jag tror att det är viktigt att vi "Nya" går på möten; lessenfrun, Lisamari, Holly, för att påminna de gammelnyktra om att så här dåligt mår man när man är kvar i skiten.AA får inte bli en liten klubb för inbördes beundran och ett socialt forum där man glömt bort syftet.
På lunchmötet igår gjorde jag en överläggning med mig själv om jag skulle sitta tyst eller öppna näbben. Jag gjorde ju det sistnämnda och vips blev gensvaret ett annat, om ni fattar hur jag menar?

Det var som alla mindes hur svårt det kan vara och stödet blev därefter, så SKÖNT!

Alla behöver vi varandra och alla påverkar vi varandra i ett samspel. Att se det värdet man har som människa och att det har betydelse för andra vad vi säger och hur vi agerar är för mig ett led i tillfrisknandet.

Jag önskar att alla som kämpar här på forumet kan finna kraft att ta sig över tröskeln!
Som bekant spricker troll i solsken.

STYRKEKRAMAR till er alla!!

Lilja

Du har gjort precis det som JAG oxå MÅSTE göra...fixa hjälp på riktigt!! För ca 7 år sen gick jag på 'anhörig möten' efter att ha fått barn med en man som var narkoman och som tyvärr gick bort innan hans son var född ens... Redan då blev jag uppmanad att göra en egen 'behandling' fast jag hade bra koll på läget just då, men med tanke på min 'historia'..Men trodde jag kunde fixa det själv förstås!!!
Men 'koll på läget'har jag inte längre...jo fram till ca fyra tiden på eftermiddan har jag ett fantastiskt bra liv(!!!!)med träning å hälsosam mat tex..men efter den tiden sätter 'suget' in på allvar..
Fattar inte hur det liksom bara tar över mej?! Jag behöver desperat få hjälp.... Har insett 'första steget' JAG ÄR MAKTLÖS INFÖR ALKOHOLEN

mvh Holly

Jag tar inte illa upp! Tvärtom tar jag bara till mej... Du har så rätt och det har kommit till mej bit för bit nu, jag är inte en dålig människa, och jag klarar mej.
Men visst är det smärtsamt att inse att alkoholen är boven. Att man föll för den lilla djävulen.
Nu går det bra och jag fokuserar på barnen. Och MEJ!
Kram till dej Stigsdotter :)

Jag är inte så pratsam/skrivsam men oj så lyhörd. Lilja, du inspirerar ska du veta. Jätte,jättemycket!
Ikväll har jag t.ex inte haft tid att öppna flaskan för jag läser och läser... Tack alla fina för era historier :)

Styrkekramar ifrån mig och jag tycker det var starkt av dig att gå iväg på lunchmötet.
Du tar tag i ditt liv, jag beundrar det.
Jag har själv varit på väg så många ggr, jag kan känna en saknad av den gemenskapen, jag tror det är.

Jag tror just detta att sitta med andra med liknande historia, är en bra hjälp.

Du är ju värd ett bra liv, eller hur.

Läste i ett tidigare inlägg detta med att svettas, du jag svettades som en tokskalle, jag tror hela första månaden faktiskt. Men det har försvunnit nu, (förutom naturligt åldrandes svett, jag är ju faktiskt över 50 :-)).

Tycker allafall du är jätteduktig
styrkekramar igen
Lisamari

Vilket bra ord! Viss gråt bara måste ut och är nyttig, har du rätt i!

Vet personer som knappt kan gråta, så skulle jag inte vilja ha det!

Idag har jag gjort några drastiska saker för att inte hamna i samma fylla en gång tid, åtminstone inte om det går bra.

Ringt och fått tid på måndag på alkoholmottagning.

Svider som bara den.Att säga det. "Hej, jag tror jag är alkoholist och jag behöver hjälp att sluta och leva Nykter"

Så på alla andra problem jag haft i mitt liv så har jag alltså DETTA också! Jag VILL inte ha det här problemet! Det är väl därför man envisas med att försöka fortsätta dricka och tro att det ska gå vägen.

Var iväg på ett lunch-möte hos AA idag.Kände mig SÅÅ lugn när jag satt där och hasplade ur mig hur det kändes.
STöd från gruppen. Gott! Jag kände mig inte så ensam.

Men fortfarande känns det SÅ tufft att erkänna...jag har verkligen ett alkoholproblem..
Jag önskar det inte var så..Kanske är det nu på allvar jag blir äkta och ärlig och tillfrisknandet kan ta sin början?

Jag ORKAR inte dricka mer! Jag hatar den här förbannade alkoholen som förstört så många i min familj och släkt och nu mig också! Nej! Fel! Den HAR inte förstört mig! Den har bara slagit klorna i mig så att jag inte längre kan dricka.Jag KAN bli frisk! Träffade så många på lunchmötet som supit skallen och nu är glada och nyktra och tacksamma över att de fått sitt liv tillbaka.

Det känns bra att ha gjort något konkret, känns som om jag tar ansvar nu för vad drickandet ställer till med i mitt liv.

Många cyberkramar till detta fantastiska forum från den Hoppfulla!
/Lilja

...skulle jag ju säga. Detta här är lättare sagt än gjort, men jag har alltmer kommit till insikt om att för att någon annan verkligen ska tycka om mig så måste jag tycka om mig själv först!

Om jag är säker på mig själv och mitt eget värde har jag inget kontrollbehov och behöver jag inte känna svartsjuka. Och, om jag skulle hamna i en situation där svartsjuka är befogat (en annan kvinna t.ex.) kan jag hantera det utan att racka ned på mig själv, jag kan se situationen så som den är och acceptera bakomliggande fakta.

Som sagt, lättare sagt än gjort, men jag tror att det stämmer faktiskt.

Kramar

...närhelst den där lilla djävulen där inne i huvudet påstår att jag skulle få än den ena än den andra effekten om jag tog ett glas. Bli lite mindre stressad, lite mindre irriterad, lugna mig lite, lite mindra arg, lite mindre ledsen osv... Innerst inne vet jag ju att jag bara lurar mig själv - jag blir faktiskt inte gladare av att ta ett glas. Tvärtom.

Istället för att sörja för att det var du som jagade bort din man kanske du kan försöka samla ihop lite djävlar annamma? "jag ska visa honom!!" liksom? Jag minns vad illa jag tyckte om människor(detta var alltså innan jag själv hamnade i alkoträsket) som patetiskt nog tyckte synd om sig själva för att de förstört det ena eller det andra genom sitt drickande. Och sen fyllnade de till lite mer.

Ta inte illa upp nu vännen! Men visst är det bättre att ilska till lite, låt inte den där lille elakingen därinne i skallen få sin vilja igenom!!

Gråt du Lilja; ) Så länge det är kvalitets-gråt och inte ömke-gråt så är den bara välgörande. Några av mina bästa gråtar har jag haft efter att jag slutade dricka.

Hej.......
Jag är ny här...
Vaknade vid fyratiden å har varit vaken sen dess..satte på datorn å började surfa å leta nåt med 'alkohol hjälp'........e så j-a trött på mej själv att ja kräks snart!!!
OCH som genom ett under hittade jag ER och denn här sajten!!!DET VAR PÅ TIDEN!!!
Jag är FULLSTÄNDIGT MEDVETEN om att jag har ett alkoholberoende men det är så J-A SVÅRT å hitta en 'metod' som får mej att sluta med detta fullständigt vansinniga beteende!!!
Grejen e helt enkelt så att JAG ÄLSKAR VIN!!! RÖTT SKA DET VA!!
MEN kanske inte (helst!)VARJE DAG?! OK, oftast 'bara'ett glas eller två mot helgen ofta typ fyra eller fem... Och så börjar en NY vecka med SAMMA 'bara'om å om å om igen....
Å sen ÅNGESTEN......jag blir så j-a ledsen på mej själv ,att jag sviker mej själv på det här sättet hela tiden å bara fortsätter å fortsätter...
Men sämst mår jag för att jag sviker min son...som e d absolut finaste i världen å som jag älskar nåt så kopiöst att det värker inombords...
Jag måste hitta ett sätt..

Holly

Men av glädje och värme för det fantastiska stöd på detta forum. Du är ju helt underbar Viktoria!
Denna omsorg och omtanke vi visar varandra här-

Jag tar kontakten nu!

Yes!

Ha en fin helg nu, städa och njut av ditt hem utan bib (blink blink)

Kramar!
Lilja

Åh, vad härligt att läsa om ditt beslut att ta ytterligare ett steg mot nykterheten Lilja. Jag tycker så mycket om at läsa det du skriver, är övertygad om att du har vad som behövs för att ta dig ur det här. Kanske behöver du bara hjälp att lyfta fram det från "hyllan" längst bak, skymd av bråte som skam och rädslor.
Gör det! Ta kontakten med det behandlingsalternativ du nämnde!
Adde, jag har ju haft förmånen att läsa din historia tidigare här i forumet, men blir lika berörd och rörd varje gång. Du är ett bevis för mig på att det går att bli frisk, det finns en väg ut (kanske flera vägar också). Hoppas att de som ev låter sig provoceras av din stabilitet,raka rör och din självklarhet i nykterheten kan läsa och förstå att vi alla har startat på ruta ett, vi har alla startat i underläge, men vi kan alla förändra. Tack för din generositet och ditt mod kompis!