Senaste kommentarerna i forumet

I en annan tråd läser jag om att använda vin som krishantering - och problemen försvinner inte, vi snubblar över dem för att vi inte ser dem.

Att försöka fly eller dränka sorg & kriser är kanske att försöka sig på en genväg där omvägen att möta problemen "se sanningen i vitögat" är längre - men bär. Åtminstone kan den kännas längre i stunden när flyktvägen finns en armslängd bort - eller hur är det Adde brukar säga. Du formulerade dig bra igår V, som så ofta: omvägarna är nödvändiga för att samla på sig redskapen för att till slut lyckas genomföra den förändring man önskar - i detta fall varaktig nykterhet. Det gäller nog att man kan vara ärlig mot sig själv och se på omvägarna med klara ögon i så fall, då är det ju ändå en väg framåt om än lite längre.

En väg framåt om än lite längre. Just nu kommer jag ihåg att det också sägs att "genvägar kan vara senvägar" ... Vissa genvägar kan var fulla av oväntade hinder eller avgrundsdjupa faror.

I det du skriver läser jag in att du också ser en risk om man inte ser på omvägarna med klara ögon - så är det föstås... jag tänker på förnekelsen, den farliga förnekelsen. Och så tänker jag på Lisamari som ger sig (och relationen) ett år och jag tror att L-m "ser klart" och väljer en klok väg framåt, om än lite längre.

Jisses vad jag bluddrar på så här i tidigaste morgontimmen. Det är intressant med gamla talesätt, de innehåller ofta klokskap som håller också idag. Och det är härligt med vänner att bluddra med och pågående samtal.

Ha en fin dag alla som läser! / mt

hur jag menade just i relation till nykterheten... men jag tycker du viktoria har fångat det bra.

Kanske till vardags när jag tänker på det här... att det inte lönar sig att fuska sig igenom. Ett bra för- eller underarbete lönar sig i längden och blir ofta till slut den snabbaste vägen.

Å andra sidan... jag tänker på snigeln som tar en omväg runt den brinnande staden... Ibland måste man gå rakt igenom också, till exempel i sorg. Att försöka ta en omväg för att "komma ifrån" brukar slå tillbaka...

Visst är det fint att vi finns här så att vi tillsammans kan reda i de verkligt stora livsfrågorna:) Kram i söndagssolen! / mt

Ibland kanske omvägarna är nödvändiga för att samla på sig redskapen för att till slut lyckas genomföra den förändring man önskar - i detta fall varaktig nykterhet. Är det så du menar Mulletant?
Det gäller nog att man kan vara ärlig mot sig själv och se på omvägarna med klara ögon i så fall, då är det ju ändå en väg framåt om än lite längre.

Hej!

Har precis läst en bok som kom ut i dagarna so heter "Hopp, en handbok för nynyktra som är skriven av Anders Vigre. En av de bästa böcker jag läst när det gäller att finna nykterheten och drogfriheten. Den finns att köpa på alla stora nätbokhandlar eller på www.newserenity.se

Mvh, Hagge

det blir rätt nu... men jag har läst nånstans att ibland visar det sig att en omväg är en genväg. I mitt liv har det varit så ibland. Hela snigeldikten handlat egentligen om det... /mt

Huvudet på spiken...igen Lilja! Ja, det är ett j...a jobb! Och JA det finns så många bedrägliga tankar som lurar i vår långvarigt marinerade hjärna! Men precis som du tänker jag att det finns inga genvägar, men en massa omvägar.

helt klart med i matchen Lilja !!

Njut av dagen idag, det är den enda dag du kan påverka. Om du lägger dig nykter idag så vaknar du förmodligen nykter i morgon och kan ta ditt lilla morgonbeslut då :-))

Kram♥

LÄser mt, Lisamari, Viktoria här på morgonen, om Bubbla och Sorgeår..

Det får mig att minnas!
Mina 16 månaders nykterhet, där jag hade stor hjälp av en alkoholterapeut, handlade ju mycket om detta! Tänk! Det hade jag GLÖMT! TACK för påminnelsen!

Sorgeår...ja just det! Man skulle genom alla högtider, födelsedagar, tillfällen där man alltid hade nåt i glaset, "sörja" där där bara fanns Loka citron men för varje tillfälle kände man sig starkare!

Du klarade 50-årsdag i Thailand Lisamari, UTAN att dricka!! Jag vet precis känslan när man tittar tillbaka efter att ha fallit igen: "var det JAG som klarade det där!? Var det JAG som inte hade tanke på glas utan skrattade och njöt UTAN?!"

Jag minns en hel sommar Nykter! Brunbränd, fräsch, glad (ja, nu ska vi inte överdriva, klart man dippar fast man är nykter men inte alkohol-dippar, vilket är en helt annan sak!)

Att närma sig 1-årsdagen är en oerhörd bedrift, en glädje, en tillfredsställelse och samtidigt en rädsla. Vi vet alla att återfallet bara är en promenad bort.
Precis som de nyktra alkoholister på detta forum, som varit det länge, måste påminna sig om hela tiden. Hela tiden känna och minnas "så HÄR bra mår jag som Nykter, Glöm aldrig!!"

Det ger en sån viktig balans för mig mig att läsa Adde och Berra t ex, och andra, som visar att man MÅSTE påminnas sig om måendet utan alkohol hela tiden, för att INTE ramla tillbaka, och samtidigt vara där för oss andra och stötta, "ja, det GÅR! Du klarar det!"

Varje Dag jag inte dricker är jag en Vinnare, som Berra säger!Men det kräver självrannsakan och jag kan inte dilla med mig själv och dricka 6 dagar, vara Nykter 1 och tro att jag jobbar med Nykterheten. Det är tuffare än så, vi måste bita i det sura äpplet och plocka fram en ödmjukhet, som kan svida så länge man ljuger för sig själv.

Bubblan ja! Den har blivit så otrevlig på sistone, vilket visar för mig att alkoholen inte längre erbjuder den famn den tidigare gjorde. Jag kunde pyssla och småsupa och salongsdricka men nu! Flaskan är som en förtryckare som tar grepp om mig och HÄLLER i mig vinet, fast jag inte vill ha!

Som en tortyrkammare sitter jag när Den får tag i mig och jag vill verkligen inte mer!

Nykter Dag 9 med svettbad och rädsla för Dag 10 imorgon..Detta är det längsta jag varit vit detta år..

Men Stort Stöd erbjuds på detta forum och jag tar tacksamt emot.

Med önskan om en Skön Söndag för er alla ute där som kämpar!

Kram! Lilja

Ja visst är det tungt när man muntligt börjar formulera sig inför t ex en alkoholterapeut eller dyl och till fullo börjar inse den smet man sitter fast i.

Dåligt förhållande, dåligt samvete för barnen, PANIK vad man utsätter barnen för.

Jag lvede i ett sån't destruktivt äktenskap och jag smygdrack för att orka. Sen ökade konsumtionen och till slut var drickande det största problemet, då hade jag bara inte en sak längre att ta iti med, utan två.

Orka bryta sig loss, orska sluta dricka.

Du kämpar måne! Du tänker, funderar, vill dina barn väl, ramlar tillbaka, du tar dig upp igen och iväg för samtal. Rätt VÄG! Du VILL!

Självföraktet när man druckit är inte nådigt och det man gjort eller sagt..
Men det är också ett bevis på samvete, att man känner på djupet att något är FEL. Ett beteende är fel, så fruktansvärt fel!

Man vill vara normal. Ha ett lugnt liv. SLippa detta helvete!

Jag brottas nu med mitt missbruk men ser att jag klarade att resa mig och gå från ett destruktivit förhållande. Jag förstår att det finns en stor inneboende styrka nånstans som drivit mig framåt, vidare om än många gånger till bolaget också!

Barnen kan vara en sån drivkraft!
Har man svårt älska sig själv så älskar man ju sina barn över allt annat och vill dom vill väl,vill ge dom harmoni, inte sant?

Första steget är att vara nykter. Man slipper självföraktets träsk, man slipper den hemska nervanspänning som alkoholen ger, man slipper jaga, planera, gömma, smussla, man får tid och kraft över.Till sig SJÄLV måne!

Välj dig själv.
Då väljer du också dina barn.

Fokusera på det Fina du gjort i ditt liv-inte bara det negativa.

Du är ärlig i dina samtal du går på och det TAR. Men det är del av läkningen.

Du är VÄRD ett bra liv måne!
/Lilja

tusen innerliga kramar till dig
tack för ditt värmande svar
jag väljer mig själv
så sant
dags att tänka på sig själv för omväxlings skull
om inte jag är stark
om inte jag fixar livet
hur ska jag då kunna hjälpa mina barn att bli flygfärdiga
när jag själv knappt håller mig över ytan?

varför faller man pm o om igen

vill bara kunna stå upp för mig själv
mitt liv
inre frid
strävar jag efter

ja det är tufft att lämna ut sig
man hör sig själv utifrån

är det verkligen mig själv jag beskriver nu

så mycket elände
tårar svek gräl
otrohet
följt av
u know
skam skuld
avsky
självföraktet är det värsta
vill bara bli hel
lära mig älska mig själv

hur mår du lilja?
tillsammans är vi lite starkare
tusen kramar
carpe diem
Måne

Du har gått till a-mottagning för att prata, tar itu med din problematik.

Du är så stark, så modig, det krävs så mycket mod, så mycket energi, jävlaranamma!

Du VÄLJER dig själv Måne!

Tung tung barndom och din mor spökar fortfarande men du har inte ansvar för henne, även om jag vet hur svårt det är att fokusera på sig själv.

Men för sina barn skull och FÖR SIN EGEN ska man välja sig själv, för det är man VÄRD!

Jag vet hur jobbigt det är att vända in och ut på sig själv men ACK så nyttigt, viktigt!

Du fattar ett beslut. Du ska INTE bli som din mor utan du ska ha ett liv nykter och med livskvalitet.

Ett liv du kan stå för en dag när dina barn är vuxna och utflugna helt och hållet.

Du fattar ett beslut att välja dig själv.

Du är SÅ värd detta Måne!!

STarkt, starkt starkt!

Forumet är med dig på din resa och stöttar, hjälper och till och med bär ibland!

Kramar Du Starka!
/Lilja

det är just det ni är varma tack victoria o lilja

skönt att ni finns
fick prata med en underbar kvinna på alkomottagningen
det var jätteskönt
ett stort steg för mig som inte lyft fram mitt problem på alla dessa j-la år
rent utsagt
har fått en ny tid redan nästa vecka
skönt att ha en tid att inrikta sig
det var jobbigt att vända sig ut o in
men samtidigt så förlösande
man känner sig liten
men det är skönt
aldrig fått vara liten
med den barndom man haft
med tre smäsyskon o alkoholiserade föräldrar
slagsmål fylla
fylla slagsmål
smäsyskon,,den var bra,,,,,

nåväl skyller inget på nån
men det genetiska arvet går ju inte att komma ifrån
men det här är min resa
o ni är med på den
o det är jag tacksam för

morsan ringde senast igår full
hon vet inget om mina problem
säger väl en hel del om vår relation
hon har ju fullt upp att klara sin vardag
med planerande
dricka
jobba
dricka jobba
hon har bara typ 300m till jobbet
så hon behöver ju aldrig köra
hela socken vet ju om det
men nåt ska väl hända
men hon säger att det är för sent för henne
att tatag i sitt liv
hallå hon är 55 år!
men hon pratar bara om det på fyllan
när hon är nykter har hon inga som helst problem
jag dör hellre än blir som min mamma
man har sett skiten,vad den gör med människor man älskar
i hela mitt liv
ändå halkar man dit själv
alkoholist
men jag kapitulerar
ger mig
tar emot den hjälp som är nödvändig
har inget mer att välja på
annars har jag ingen man kvar
ledsna barn
ångest
självförakt
skam
mörker
min depression som jag äter tabletter mot
får aldrig läka ut
karusellen snurrar
fortare
fortare
rädd för att tappa fotfästet
livet
själen dör
vill leva
må bra
finnas för min man
mina barn
en vacker dag mina barnbarn
se solen gå upp o ner
med nyktra sinnen
samla på mig ljusa minnen
känna lugn
och själslig harmoni
är allt jag begär
leva nykter
nu och här
carpe diem
goa vänner
Måne

Jag har läst och följt med intresse det senaste här med Dompas behandlingshem (lycka till!!) och svårigheterna många har med AA.s gudsinfluens.

Ett kristet b-hem måste ju vara lite trixigt om man är ateist själv.
AA,olika uttalanden om Gud förstår jag kan vara främmande för många.

Jag går ofta i kyrkan och ser en högre makt som något naturligt i mitt liv och har inga svårigheter att ta till mig nåt sånt.

MEN! Jag har ofta känt att AA och Gudsformuleringar är väldigt mossiga och out of date. De skulle behöva uppdateras, omformuleras för att passa nutidsmänniskan. Till och med Bibeln får ju nyöversättningar men AA verkar inte ha genomgått nån sån förändring.

Trots att jag själv alltså har en Tro tycker jag att gudsformuleringar i AA är svåra att ta till sig och måste ju då vara än värre för ateister.

ATt tro på en högre makt kan ju vara provocerande i sig för en alkoholist som redan gett sitt liv till flaskan och istället för att få det tillbaka nu ska ge det till Gud istället!
tycker att man mer skulle betona "jag tror på den urkraft inom mig själv, den vi alla har som människor, och att den kommer att bära mig till nykterhet"
Typ. Nåt sån't.

Viktoria! Jag garvade mig halvt fördärvad åt dina bib-städningar och tända ljus och självbedrägeri!

Nykter dag 7 idag, klarade dag 6 som är skitsvår men man jag åt massa snask och ringde folk istället. Det gick. Yes!

Härligt att läsa på forumet och allas engagemang i varandra, trots egna kamper!

Kraft och styrka till er alla ute där, hemma eller på b-hem!!

And be careful!
Kramar, Lilja

Tack snälla, snälla för att du skriver! Jag skulle ljuga om jag sa att det går bra. Men det går inte heller åt skogen.. Jag har inte haft mer än en "tokfylla" sen min man valde att flytta ifrån mej men jag saknar, och har en sån sorg för att det faktiskt var jag som jagade bort honom att det hela tiden behövs den där lilla lugnande dosen.. Jag vet att många här kämpar med mycket större saker men det skrämmer skit.. ur mej. Är så rädd för att se sanningen riktigt i ögat. Så länge "underhållet" pågår kan jag mycket väl ramla ner i avgrunden igen.
Jag måste lära mej att umgås med mej själv tror jag. Utan någon som helst verklighetsflykt. Den dagen jag accepterar det kanske jag blir lugn..
Tack igen S, det värmer så med folk som bryr sej.
Kram :)

Det var skitbra! Jag fattar ju att du bryr dig och jag har verkligen en tendens att bli för analytisk och djup och missar målet!!

Du har varit nykter så mycket längre och kan ge råd från ett annat perspektiv, inte fullt så omgärdat om vin-dimmor..

Och soppa fick du!! AH! Underbart! Ibland är hjälpen som närmast när man som bäst behöver den!

Vet hur detta stök kan ge mindre hjärnblödning ibland och speciellt när man är sjuk och trött.

Sen kommer en gest och man bara baxnar.

Det är du VÄRD, du Nyktra!

Bli frisk under filten nu, med lite godsaker!

Lilja

Lilja, jag menar inte att vara burdus, hoppas det inte "lät" så. Du verkar lite för smart och tuff nog för onödiga omskrivningar bara ;)

...här till dig i din egen tråd. Kramar om och hoppas att det inte dröjer länge tills Gladfrun dyker upp. Går det bra för dig?

Måne! DUKTIG är du med 4 dagar! Jag vet hur ångesten vrider en sönder och samman. Så klokt att du skriver, det är sån hjälp att formulera sig och få stöd av alla dessa fantastiska på detta forum!!

Alkoholterapeut tyckte jag var väldigt bra! Att jag sen ramlade dit igen var för att jag inte trodde jag hade ett problem, att jag "kunde" dricka...

Torka tårarna och känn att solen skiner och detta forum stöttar och till och med bär dig emellanåt.

Lilja-kramar!

Så välbehövligt! Jag har en tendens att bli så involverad i begrepp att jag tappar bort den viktiga process jag befinner mig i! Snärjer in mig så att jag till slut måste ge upp och hasta till Bolaget.

TACK kära Du! JA, Jag erkänner att jag har ett problem där jag VILL sluta dricka helt och vara nykter för alltid!

En tröst att se att du tänkt i samma banor, man letar väl förmildrande omständigheter antar jag..
Jag menar, ÄR jag inte riktig alkoholist eller beroende, utan "bara" missbrukare kanske jag KAN dricka..sen..osv osv

12 år har väl bevisat NEJ! Jag KAN inte dricka!

Tack för att du tar tag i mig, med all din omtanke! GULD värt!

Jag känner mig SÅ stärkt!

Kramar, Lilja

Finaste Månen! Välkommen åter. Man har inte misslyckats så länge man fortsätter försöka. Gott att du unnar dig hjälp, det är en fantastisk person som du värd, eller hur? Varm kram V

al¨la ni skrev här första gången för tre år sen sen har det gått bra som längst i typ ett halvår
sista tiden inte bra alls var för första gången hos alkoterapeut igår känns skönt jag vet inte men har väl lurat mig själv att tro att jag kan fixa det här själv vill må bra vill ha min man kvar som inte orkar mer om det fortsätter jag vill lära mig tycka om mig själv igen
förändring
vill leva
utan
ångest
avsky
mörker
tårar
så härligt att se era rader
victoria
härliga du
gott att se dina rader
carpe diem,,,jag försöker
måne

Lilja, kan du inte bara strunta i definitionen i detta läget? Det går åt så mycket energi till att snurra runt i det. Du mår inte bra av att konsumera alkohol, du vill inte ha det så här - det är ett problem för dig. Skit i om du kvalar in i gruppen alkoholister eller inte. Jag tror det kommer att ge sig med tiden. Huvudsaken är att du erkänner problemet, lyft upp det i ljuset som du själv skriver. Jag kan fortfarande efter 2 år slås av tanken, var jag eg alkoholist eller på riktigt beroende? Men vet du, det spelar ingen större roll. Jag mår bättre nu, jag är frisk, och jag förstår att jag inte kan dricka alls om jag vill behålla det jag uppnått.
Du skriver så klokt och du ska våga tro på att det kommer att gå bra! Du har den kraften, ta det bara lungt och försök att inte rusa inte händelserna i förväg. En dag/bit i taget. Kram

Om förändra kontra dricker jag för mycket-problematiken.

Faktum är att jag var tvungen att dra på munnen också..Skönt när man kämpar med skuld och nykterhet!

Ta hand om dig därute nu!

/Lilja

Jag känner ditt stöd och det är SÅ värdefullt!

Det känns väldigt bra att ha fått berätta om bilen och låtit trollet spricka i solskenet.
Jag när en förhoppning om att det har stor betydelse för framtida bilfärder att jag varit öppen och ärlig.Känns som jag kan ta i det på ett annat sätt nu..

Jag ska tänka på dig och slänga bilnycklarna åt fanders och håller jag mig bara nykter så..

Idag dag 5 och det är skönt.

Ha nu en FIN dag!

Kramar!
Lilja

Kan bara sända tusen hjälpande kramar till dej! Orden räcker liksom inte till... Men, snälla ; släng bilnycklarna åt fanders! Kram Skatan