Senaste kommentarerna i forumet

söka hjälp via din vårdcentral? Det finns mycket hjälp man kan få via "samhället". Att prata med någon och lära sig verktyg som man kan ta till. Det är en lång process, det tar tid!

Se dig själv inte som svag utan det måste få ta tid. Under denna tid funderar du mycket, som sagt tidigare, försök hitta dina svaga stunder VAD var det som gjorde att jag tog första glaset nu? För att kunna stå emot måste man vara rustad när suget kommer, veta vad man skall göra istället.

Det finns mediciner som skall hjälpa till att ta bort suget, dessa hjälper på en del, inte alla. Vårdcentralerna brukar ha s.k. beroendesköterskor som man kan få tala med - det hjälper!

Jag hoppas du kilar runt mellan trådarna här och läser, det finns mycket klokskap att hämta här och det kan också var till hjälp.

Sköt om dig!

julfest på jobbet
öl å snaps tills jag e spyfärdig.
jag kan inte sluta dricka.
flera dagar har jag varit uppe i föörrådet å druckit snaps direkt u r flaskan.
varte e jag på väg.
jag e så svag.

Bestäm dig för att just idag ska jag inte dricka. Det där första glaset skall du inte ta (det blir ju aldrig bara ett som sagt).

och blir nyfiken på hur det gått för er alla och för dig Måne? Du skriver så bra och är så omtänksam och klar. Ove, en alkoholist kan inte dricka måttligt. Du har ju varit så duktig, skyll inte på din fru nu!

om du har druckit,,,är det inte bättre att vänta till imorron?

ska snacka med frun i natt

det är svårt detta är min sjätte dag och det börjar kännas nu att jag inte har druckit och vet heller inte hur jag ska tackla alla känslor men jag har bestämt mig att idag söndag så ska jag inte dricka, det får mig att låta bli första glaset.

Kram

Hur ska jag komma undan alkoholen.???

Drack ett glas glögg (lite) men det drar igång suget.
Dricker direkt ur snapsflaskan, vill bara bli full.
Klarar mig utan sprit flera dagar men det blir ändå helt fel när jag dricker.
hur ska jag göra ?
jag kan klara mig utan, mrn hur undviker jag första glaset?

Hoppas att du nu träffar bra folk Elvira och inte personer som sitter på för höga hästar. Ett stort steg att ta och det visar att du synnerligen menar allvar. Kul att läsa. Du går mot en ljusnande framtid. Vänligen//Mickey

Jag var jättenervös, att öppna dörren och stiga över tröskeln det var hemskt! Men det gick hur bra som helst.Jag kommer gå på fler möten, kände mig sporrad att fortsätta resan jag har påbörjat när jag gick därifrån och känslan sitter kvar fortfarande!

ta din sons kommentarer på allvar, det kostar säkert på jättemycket för honom och han älskar dig och vill hjälpa dig!

sitter här och inser att jag kommer att supa bort allt jag har, fy fan kommer bli som min mor ett djävla fyllo som alla hatar.har fru 3 barn som betyter allt, kan inte fan inte sluta.varför är jag så jävla vek!

Se det snarast som att det var tur att det var där ni träffades. Lycka till! //Anonymt

attt de man känner som är där faktiskt är där av samma anledning som Adde skriver. Jag förstår vad du menar, har tänkt ta mig iväg till öppet möte men tänkt att det går ju såklart inte tänk om jag känner någon där?? Men som sagt, förmodligen kan vi ta varandra i hand!

ringa till lokalen och be att få träffa nån på något mera neutralt ställe först så kan ni gå tillsammans sen. Alla är vi där av samma anledning :-) När jag gick mina första gånger parkerade jag flera kvarter bort och smög genom dörren snabb som en vessla ! Numera tycker jag det är jättekul att träffa nån jag känner som hittat dit för första gången, jag vet ju att det fungerar.

Välkommen !!

Nu hittade jag mitt inlägg! Jag har letat och letat efter var det var jag gjorde inlägget, förstod inte riktigt hur det funkade här på forumet.
Jag går hos en psykolog/coach en gång i månaden c:a. Skulle nog egentligen velat ha mer samtalsterapi. Min coach är verkligen inne på att få mig till AA. Jag är livrädd för att gå dit och springa på någon som vet vem jag är! Förra veckan hade jag bestämt mig för att gå på ett öppet möte och givetvis står det två personer utanför som jag känner igen från en tidigare arbetsplats och dom känner garanterat igen mig. Jag gick inte in på mötet....dumt kanske men jag kunde bara inte.
Får se om jag kan ta mod till mig igen nån dag.
Jag har inte druckit en droppe sedan i lördags kväll nu och det har gått förvånasvärt bra, fast just nu sitter "alkoholdjävulen" på min axel och pockar på uppmärksamhet.
Ska koka lite kaffe nu!

Har inte druckit något sedan den 24/11, skönt.

Elvira ! Jag hoppas du får samtalsterapi samtidigt med Campralen/ Aotal, det är så det ska fungera får att uppnå maximal effekt vilket också rekommenderas av tillverkaren.

Och ja, det blir oroväckande mängder när man börjar summera vad man petat i sig och då brukar vi beroende ändå "glömma" bort en del av det som rinner ner ;-) Tom en "normal" person som bara dricker en folköl till lunchen, ett glas vin på onsdagen, nån starköl och nån lite whiskeypinne på fredagen,vin på lördagen kommer upp i nästan ett helrör alkohol under veckan.

Fortsätt skriv här för det hjälper både dig själv och andra !

Jag har varit inne och läst lite till och från, och jag känner så väl igen mig i flera av er här på forumet. I somras bestämde jag mig för att nu fick det vara nog. Då hade jag varit utan alkohol max 5 dagar sammanlagt på mer än 1,5 år. under den perioden bestämde jag mig mer eller mindre varje dag för att imorgon skall jag inte dricka något vin...för att omvärdera det bestlutet nästa dag till att jag skall BARA dricka lite vin ikväll... och så har det fortsatt. Jag tyckte väl inte att jag dack så mycket men när jag verkligen började summera mängderna så har jag hällt i mig närmare en vinare varje kväll under ett års tid.Och med facit i hand så har jag antagligen varit mer eller mindre beroende av alkohol i minst 10 år. Min son som är 17 år har kommenterat mitt drickande vid ett par tillfällen och gud vad jag skäms! Och det är en sådan skam att inte kunna skjutsa barnen på kvällarna för att jag inte kan hålla fingrarna borta från vinet! Jag gick till läkaren i juni och då fick jag utskrivet AOTAL för att minska alkoholsuget.Det gick jättebra till en början, en och en halv månad utan alkohol blev det sedan trillade jag dit under 4 dagar sedan blev det 14 vita dagar innan jag trillade dit igen. Förra söndagen började jag på ny kula igen men tyvärr slank det ner ett litet glas vin igår så nu är jag på dag 1 igen, suck...

Tack för era tankar och fina ord. Jag tar till mig det ni skriver och kämpar vidare.
Jag ska nå fram till min resas mål och försöka njuta av färden....

Kram TP

En stor del i återhämtandet består just nog i att sätta målen...lägre...

Du har ett felaktigt levnadssätt gentemot dig själv, och jag tror att det är själva beteendet som skapar drickande, och med den en massa misslyckanden när man inte nådde målen..

När man dricker så blir man först gladare, och sedan ett milsvidd djup hål av ånger..

Man åker jojo i sitt temperament, man peak'ar sitt liv, upp och ner, nästan lite bipolärt beteende..

Att bryta den trenden med att dricka mindre (eller helst ett längre avbrott),
och sätta målen löjligt låga, som t.ex idag ska jag ta en timmes promenad, och vara nöjd med det.
Sedan kan jag laga mig ett mål mat under lång tid, och njuta av den lika länge, och vara nöjd med det, efter det läsa en kvällstidning i lugn och ro, utan att tänka på allt du kunde ha gjort istället och vara...nöjd med det.

Bryt invanda mönster och gör DET till en vana istället, och sätt målen låga...
Glöm inte bort dig själv i ditt tänkande, och varje gång du inte stressar dig i ditt inre
så är det ...väldigt bra, och du känner dig lugn och lite mera harmoniskt...

Om du kan sitta och titta på en fläck på väggen, och lyssna på en klockas tickande,
utan att känna obehag under en längre tid, då är du i harmoni med din tid...

Det är f-n inte lätt, och det kräver lite av positiva tvångstankar, men det funkar efter ett tag.
Och hela tiden, glöm inte bort dig själv, och hur du mår...

Ditt välmående är viktigast, allt annat sekundärt, va det än må vara...

Jag är nästan framme, och har fått verktygen för att hantera mina livssvängar,
jag vet när det barkar åt he..te, och har lärt känna mina vibbar..

Och istället för att leta efter orsaker, så tittar jag på hur jag reagerar...

Och det mesta klarar jag av, men inte ännu en alkoholångest, där går min gräns..

Lycka till!

/Berra

...det låter inget vidare hos dig just nu!! Jag känner igen mig i det du skriver, just att veta vad man ska göra men ändå inte ha orken/lusten att ta sig för detta. Läs lite i början av min tråd om du vill.

Jag bestämde mig slutligen för att söka hjälp när jag mådde sådär. Hamnade hos käck beteendeterapeut som gav mig hemläxor men jag bara kände att "ja jag vet att jag mår bättre av att göra sådant som jag tycker är kul, problemet är ju att jag inte gör det där". Precis som du ställer jag upp mål, misslyckas, och så åker man ned ett pinnhål till i sin egen självbild.

Alkoholen är en väldigt bra självmedicinering. Tror man. I början. I själva verket gör den att man hamnar allt längre ned i depressionsträsket. Har jag insett nu. Den stora målsättningen nu är att ta ansvaret i mina egna händer (för det är ingen annan som kommer att ta det i sina!!) och se till att jag börjar må bra. Att sluta dricka tror jag bara kan leda till gott vad gäller det allmäna måendet, både fysiskt och psykiskt.

Jag har fått kontakt med en beroendemottagning som verkar bra, där träffar jag läkare, psykolog och sjuksköterskor, skall få gå en kurs i återfallsprevention. Jag har fått utskrivet antideppmedicin, jag har alltid varit emot den typen av tabletter men inser att även om det är alkoholen som gör mig deppig så har det ju på något sätt blivit en ond cirkel där det ena har lett till det andra och att jag nog behöver lite hjälp att ställa kemin till rätta där inne i skallen.

Du skall vara rädd om dig, det finns bara en TP och för dina småttingar är du världen och du skall också presentera och ge världen till dem. (Nu kanske inte dina ungar är små, men du fattar ;-)

Ha d så gott du bara kan och stå på dig!

Tack för era stöttande ord.

Det har helt enkelt varit för mycket runt omkring mig som hänt sista tiden. Åh då har jag valt det icke logiska alternativet att dricka.
Jag sätter hela tiden upp mål i mitt liv, men självdiciplinen är lika med noll. Blir besviken på mig själv att jag inte lyckats bättre med mitt liv.
Jag är rädd, trött och ensam. Känner att jag är på väg ner i en depresion igen. Så det jag pysslar med är väl en form av destruktiv självmedecinering.

Jag vet vad jag behöver göra för att må bra. Varför ska det vara så förbannat svårt att ta steget att genomföra dessa saker!?

Jag vill kunna se mig i spegeln och känna mig stolt! Nu blir jag bara ledsen av min spegelbild.
Vet inte hur jag ska ta mig vidare...?

Kram TP

Skållad råtta är man ibland, sådant är livet. Det är väl själva fasen att vi inte klarar av det utan hjälp av glaset? Eller? Blir det inte egentligen bara värre? Om vi är helt ärliga mot oss själva så, jo självklart blir det värre allting.

Du behöver inte berätta mer än vad du har behov av att dela med dig av, jag ville mest att du skulle tänka igenom för dig själv vad det var som gjorde att du föll för frestelsen denna gång för att försöka detta nästa gång.

Var rädd om dig, försök att ta lite tid till dig själv. Om du skall kunna vara ett stöd för din sambo får du inte själv hamna i depressionens klor. Alkoholbruk kan leda till depression, det är det som är så läskigt. T.ex. rödvin är ett bra antidepp, i början, sedan blir man mer och mer deppig, ner i den onda spiralen...