Senaste kommentarerna i forumet

Bra besök hos läkaren idag. Mycket sympatisk och även empatisk person.
Tyvärr kan inte läkare göra underverk men lite tips och råd är ju också bra.
Jag ska nog börja med KBT igen.
Kramar/Lg

forumet nu. Hoppas det blir mer fart snart. Jag har sett att det går i vågor, ibland livligt och ibland stilla som nu.
Fint att du skrev några rader LG - det kan inspirera nån annan. Fint också att du kontatat beroendeläkare! Håll ut och häng kvar så blir vi fler igen! / mt

Så trist att ingen skriver..... Vart har alla tagit vägen?
Har det ganska jobbigt just nu. Bestämmer mig varje morgon
- sedan händer det ofta något! I morgon har jag i alla fall
beställt tid hos en beroendeläkare - alltid en bra start.
TP och alla ni andra ... SKRIV!!!!
Kram/Lg

så roligt att höra av dig! Välkommen tillbaka, har saknat dig. / mt

Hej!

Fungerar det att dricka bara "ibland" eller man får mycket ångest efteråt? Jag kämpar på min fjärde nyktra månad men det är inte lätt. Äktenskapet knakar dessutom för tillfället. Det är väl bl.a för jag reagerar då min frun nästan dricker vin som innan jag slutade med alkohol. Jag funderar på att återuppta måttligt drickande.

Ha det så bra det bara går

Mvh Ove

ja så har sommaren passerat,,,med råge
facit i hand blev en del dricka vid några tillfällen
inte varit jobbig eller ballat ur
men får ju ågren ändå
nnu är det några veckor sen sist
men är inte lika motiverad och säker som förut
försöker hela tiden
vet att jag ska låta bli
ett evigt processande
med mig själv
men suget kommer ibland
o jag har mått lite sämre psykiskt
ökat min antidepp
det snurrar lite för mycket i huvet ibland
jaja kära nån
livet är inte lätt

men.....
jag försöker ändå leva som jag tror är det enda
en dag i taget
här o nu
gå vidare
o försöka känna tacksamhet
för det fina jag har
carpe diem Måne
Victoria
adde vana berra mie
hoppas ni alla mår bra
berätta

hej TP inte roligt att höra att du har det så jobbigt nu,livet är tufft ibland.Det enda vi kan göra är att kämpa på så gott det går o bita ihop och inte ta till droger, för det gör ju bara att vi mår ännu sämre.
Förr eller senare brukar ju molnen skingras o allt blir bättre. visst kan ensmheten vara svår, men efter att ha läst dina inlägg här på forumet verkar du vara en mycket trevlig o empatisk människa som jag är säker på att många skulle vilja ha både som partner o vän om de fick chansen.Är säker på att det finns nån därute som väntar på dej o vill dela livet med dej.

MVH: Fox

Tack för ditt stöd,förlåt att det tagit så lång tid att svara, men jag har inte haft möjlighet förän nu.
ja du och jag tycks ju ganska lika när det gäller drickandet, känns skönt att ha nån som lite bollplank.

Just nu mår jag ganska bra för jag har nu lyckats hålla mej nykter två helger i rad (15 dar) det var länge sen jag höll mej helt nykter så länge. Man känner sej verkligen starkare och får mer gjort nu, det kräver annars massor av energi varje vecka efter helgens supande att komma tillbaka.
Nu vet jag ju att jag får ytterligare fem nyktra dar för i veckan dricker jag aldrig, det är på fredagskvällen suget sätter in på allvar och det är då det gäller att ge sej fan på att inte dricka, för man glömmer ju så lätt förra sönagens bakfylla o ser bara det positiva i drickandet.

Jag kan erkänna för mej själv att jag är alkis, men som kan sköta drickandet hyfsat, ialla fall utåt sett, jag har vväldigt svårt att prata om mina problem mad andra familj vänner osv. Därför känns det bra att ha hittat det här forumet att diskutera sina problem med likasinnade med.

Än en gång tack och jag hoppas jag kan vara ett stöd också för dej när det behövs.

ha det gött.. Fox

kul att du är här igen fast anledningen inte är den bästa. På den här läste jag mycket i början av året. Då var du och Tvåbarnspappan, Segaletta, nubaskemig och Mamma Mu aktiva här. Och Tulleman som gav inspiration till mitt nick Mulletant:) Jag har hängt kvar och skrivit regelbundet sen i mars nån gång. Mitt problem är ju medberoendet som jag fått mycket hjälp med här på forumet. Mitt liv har blivit oändligt mycket bättre men vägen har gårr upp och ner och forumet, eller människorna här är det förstås, har varit ett enormt stöd. Hoppas TP läser och tar upp sin tråd igen, vi människor behöver varandra! / mt

Kul att hitta TP här igen! Jag hänger på i samma tråd som jag var inne på i början av året. En del motgångar för mig innebar att jag började dricka igen. Alltid finns det något att skylla på, tydligen. Under våren och sommaren ökade drickandet och jag mådde förstås inte bra av det.

Så för ett tag sedan slutade jag att röka och dricka. Det går inte så bra att sluta röka om man dricker och det underlättar nog att dricka om man röker, så jag slog två flugor i en smäll. Nu har jag inte rökt och druckit på tre veckor och det har gått jättebra. Det känns bara skönt att låta bli och igår var jag på middag med öl, vin och möjlighet till 12-årig Bowmore till kaffet. Jag drack bara vatten och det gick fantastiskt bra att vara utan alkohol.

Ett tankeställare fick jag när en bekant nyligen dog, alldeles för tidigt. Han var bara fem år äldre än jag. För mycket alkohol under alltför lång tid var säkert en stor orsak till hans död vid knappt 60.

Nu har jag alltså varit nykter i tre veckor och jag har gett mig den på att det ska bli många fler, så nu vill jag gärna vara med här i tråden och kämpa med TP och er andra mot ett bättre liv.

I övrigt har jag inte förändrat så mycket, förutom att jag tar en rask promenad varje morgon och att jag äter lite mer frukt.

Härligt att vara tillbaka, nu kör vi på!

Mr. Dry

Edit: Såg att det var ett tag sedan ni skrev i tråden. Hur går det för er TP och andra här? Hoppas det går bra!

Kära TP jag lider med dig -
Vi behöver ju den mänskliga kontakten och närheten för att kunna må bra.
Ändock är det kanske den själsliga ensamheten som är grunden till våra problem?!
Har du vänner som kan hjälpa dig?
Hur går det med drickandet?
Hur mår dina pojkar?
Kramar/Lg

Jag finns här, men har det väldigt kämpigt just nu. Är så fruktansvärt trött på den här ensamheten och aldrig ha någon att luta mig emot. Behöver få känna mig älskad helt enkelt.

Kram TP

Vad har hänt med denna UNDERBARA länk.
Var finns Tvåbarnspappan, Nubannemej mfl.
JAG SAKNAR ER!!
Snälla ni: SKRIV! SKRIV!
Jag behöver er!

Kramar/Lg

Jag kan väl bara ge min synpunkt på vad "lyckopillerna" gav mig...
En falsk illusion om att bara jag tar dem så borde det ju kännas bättre, för de funkar väl?

Förändring ja det blev det, men inte till det bättre, inte till det sämre, ..heller..
Utan mer.."istället för", och idag undrar jag på vad iställetför var för något...
Den tog udden av känslosvallandet, men från båda håll, var mera i ett omtöcknat läge..
Brydde mig inte om någonting egentligen, och fick nog mera tid till...eftertänksamhet..

Livet blev inte mer innehållsrikt utan mer..jaha så här är det..
Och en oförmögenhet att vilja/kunna göra något åt situationen, lite apatiskt kanske..

Jag bytte och ändrade dosen på preparaten, och ger mer från ovillighet till total zombie..
När jag fick ett preparat som hette Theralen så fick jag nog, helt väck i pallet blev jag..
Och då undrade jag vad jag höll på med, ska det fortsätta så här i all evighet?

Någon egentligt förbättring blev det aldrig trots lång tid av behandling...
Istället för att måla in mig i ett hörn av självömkan så lyckades mina då KBT-agenterna att få mig att tänka till...
Om ingen annan/annat hjälper mig, vem ska då hjälpa mig, jag själv??? Nänänä..

Jojojo, det blir ingen sommar om ingen hjälper till, som i Ida's sommarvisa...
Och förändra tänket till att tänka konstruktivt...

ta det här med alkoholen t.ex, .."det är så synd om mig som inte kan/får dricka alkoholen.."
man tänker i en "icke-form", kan inte, får inte, bör inte...
Allting kretsar runt det negativa som man inte kan göra, handlingsförlamning, passivitet, otillräcklighet, obstinatkänslor, vill bryta regler osv...

Efter en tids frånvaro av alkoholen så har mycket av det fysiska/kroppsliga suget/minnet av alkoholen släppt, och kvar finns bara tankar och (o)vanor, samt nya otillvanda tillfällen...
När man inte vet vad man ska göra, så faller man tillbaka i sina trygga vanor..
Att våga utmana sitt levnadsmöster är bara en början, varför gör jag så här...?

Varför reagerar jag på när någon säger så här till mig, dåligt försvarstal, undergivenhet???
Om man är konflikträdd och alltid drar sig ur, kan man vänligt fråga..."Hur menar du nu?",
och fortsätta upprepa frågan tills den som utsätter en för en plåga till slut inser att hur j*vla dumt själva påhoppet verkade, och hur förlöjligande förklaringen låter, testa vet'ja!
Slår alltid tillbaka mot den som attackerar när han/hon ska gå i försvarsmål...

Sätter jag i hälen eller tårna först när jag kliver ur sängen?
Lyfter jag toalocket med vänster eller höger hand?
Vilken fot tar alltid det första trappsteget, samma på väg upp som ner?
Om jag känner mig osäker, pratar jag fortare och harklar mig desto mera, istället för tvärtom?
Skulle det inte kännas bättre om jag sade den rätta sanningen istället för en falsk vit lögn,
skulle inte folk respektera mig mer då i långa loppet?

Att ställa sig frågan, "varför gör jag så här..?", skapar en nyfikenhet och en större vetskap om hur livet egentligen är, och varför har jag sådana medärvda och ibland förutsägbara tillvägagångsätt?
Varför dricker jag alkoholen, när jag vet innerst inne att den verkligen skadar mig,
kanske inte till det synliga yttre, men i mitt inre..
..och mår man bra i sitt inre så syns det på det yttre, inte sant?

En glad och självsäker person glittrar det om...
En trasig själ är som en gammal matrest i kylskåpet, man luktar inte på det innan man kastar det.
Den får inte ens en chans att motbevisa det du anar, inte en liten gnutta uppmärksamhet..
Så är mannen på parkbänken också, till synes söndersupen, men absolut inte utan en själ,
värd nog att uppmärksammas om så bara för en liten stund...
För vi är så snabba på att döma, ibland har vi rätt, men tänk om vi har fel..?

Tänk så mycket vi går miste om, bara för att vi inte vågar..!

Tänk om jag inte hade druckigt, vad hade INTE hänt då?

Hur skulle man kunna veta hur ont man hade haft det, om man INTE tog huvudvärkstabletten???
Den frågan kommer alltid när jag har tagit min...

Och vet ni?, jag får sällan svar på mina frågor, men jag slutar inte vara frågvis för det...
När jag vet alla svar, då är nog mitt jordeliv över, och stackars Sankte Per, vad less han kommer att bli på alla min frågor, varför står du här?, hur många har du släppt in idag, regnar det aldrig här? osv osv...
Kommer jag till helvetet så blir det bara ett ännu mera helvete för han där nere...
Hur varmt kan det bli som mest i lågorna?, har du ingen brandsläckare, hade du inte ens en brandvarnare???

/Berra

skapar nedstämdhet, det är en bieffekt av den drogen. En bra väg ut från den snurran är att vara nykter en längre tid, kanske uppåt ett år, innan man börjar söka andra vägar. För mig tog det lååååång tid innan jag fick tillbaka hela mitt känsloregister och idag finns det inte på kartan att jag skulle bedöva det igen med piller. Jag känner så många som tog den lätta vägen genom ett piller och helt plötsligt fann de sig beroende av kemiska preparat istället.

Inget bra byte.

...sitter på jobbet och det blir inte mycket gjort - är roligare att skriva här ;-) (sen blir jag grinig för det och arg på mig själv för att jag får stressa med allt i sista stund...

Jo, apropå det där, vad kom först - alkoholen eller deppet? Det var för att jag tänker så här som tanken slog mig: Alkoholen har ju faktiskt funnits där mer eller mindre i hela mitt liv. Från o med tidiga tonåren så har jag druckit - inte missbrukat från början, men den har liksom alltid varit med mig. Kanske är det inte så konstigt att det händer saker där i skallen då? Att man mår dåligt ibland? Jag vet inte, som sagt, det är en teori.

H d gott!

Ja, vad är vi deprimerade över??
Kanske för att vi dricker och inte tvärtom (Stigsdotters teori)
Jag tycker förövrigt ditt inlägg, Stigsdotter, är ytterst intressant!
Psykiatikern jag har gått hos anser att vi är i en ond cirkel,
när vi dricker så får vi ångest - för att stoppa ångesten dricker vi,
man kan stoppa ångesten med vissa mediciner - men dom är beroendeframkallande!!
MB, jag har under många år (jag är nog äldst i vår grupp) använt Citalopram
+ på senare tid även Lyrica. Jag tycker inte Citalopram har några kännbara biverkningar,
förutom det emotionella (jag kan inte ens gråta på en begravning längre)
Kommer senare med ett inlägg apropå ditt läkarbesök.

Skriv snart
Kramar från Lilla gumman

och kom ut därifrån med recept på Citalopram, mot ev en depression
Jag förklarade mitt drickande, skämdes som en hund, berätta att en BRA vecka kan det bli 2 glas ons, 2-4 fre, 2-4 lör.... men en dålig vecka kan det bli 2-3 glas mån, 4 glas ons, 4 glas tors, 4-6 glas fre, 4-6 glas lör, 2-3 glas sön... typ hela vecka, usch!!!
men han trodde det mer är att jag har en lättare depression (?)

Jag kollade upp medicinen på nätet, o HERREGUD vad folk skriver om alla biverkningar.!!!!
Så många så jag tog mig en rejäl tankeställare igår, o kom fram i morse till att jag INTE vill äta medicin.
Först är jag rädd för biverkningar (som iofs försvinner efter 2 v) + tänk om man blir beroende o inte kan trappa ner/sluta?? + OM jag nu är lite nere nån gång i veckan, så är det i alla fall INGEN super-depression jag har.

Jag hämtade ut medicinen - men den får stå i skåpet ett tag nu, och så får jag FÖRSÖKA ta mig i kragen, ta av mig offer-koftan, sluta tycka synd om mig själv... och ta tag i mitt liv!! Jag ska försöka att göra mer roliga saker, träna mer, vara ute i naturen, umgås med vänner o familj.... o släppa på pressen att allt ska vara så perfekt, att jag ska vara "bäst" och försöka begränsa min drickande till 2 glas ons, 2-4 glas fre och 2-4 glas lör.... och min sambo har lovat att stötta mig.... så jag försöker detta först, alternativ är att gå o prata med någon kurator.... men den där medicinen vill jag inte ta!!

Någon här som ätit Citalopram..... och hur funkade det för dig??

/MB

Hoppas det gick bra med ditt läkarbesök. Campral eller Naltrexon heter tabletterna. De funkar ganska bra tycker jag.

Det du skriver känner jag igen så väl. Jag sökte hjälp och fick konstaterat att jag är deprimerad. Tabletter ville de ge mig men det går ju inte när man dricker. Men, ju mer jag funderar och pratar hos läkare, psykolog och beroendesköterska så har jag börjat fundera över detta: jag trodde att jag drack för att jag var deprimerad/missnöjd/stressad whatever... Men:

Kanske är jag deprimerad för att jag dricker?

Alkohol kan ju ha en massa konstiga effekter på vår hjärna och varför skulle vi egentligen vilja mysa med vin? Det är som ciggen, den är bra till allt eller hur? Som en kompis sa "jag feströker bara", ja hur ofta då? "ja, det är fest varje gång jag röker!"

Mår man bra är det gott att röka, mår man dåligt känns det bättre, har man tråkigt blir det roligare, känns det jobbigt på en tillställning känner man sig lite mer "oåtkomlig"... DET ÄR nicko- & alko-MONSTRET SOM TALAR!!

Kram från mig

Hej alla kära medkämpar!
Är nu tillbaka från en underbar vecka på landet.
Hoppas ni alla mår bra och är nöjda med er själva.
TP - har du tröttnat på oss? Saknar dina funderingar jättemycket!
ModestyBlaise - hur gick läkarbesöket? Vet hur svårt det är att prata med en läkare om "våra" problem!
Skriv så vi får veta om du fick tabletter eller hur det blev.
Orkar inte skriva mer nu (en vecka med två små buspojkar tar på krafterna!)
men hoppas ni skriver så vi kan hålla denna trevliga och nyttiga kontakt vid liv.

Kramar från Lilla gumman

håller tummarna! / mt

Läser era trådar, funderar på vad jag vill med mitt liv..... vill så gärna kunna njuta av rödvinet.... men vet att jag har problem.

Mitt liv rullar på i 120%, jobb, familj, träningar/matcher och sen så precis som i mina tidigare inlägg..... fester/middagar/krogen/onsdagsmys, fredagsmys, lördagsmys, söndagsmys (finns ju alltid en skvätt hemma kvar i boxen)..... och har jag tur, finns det lite kvar så jag får måndagsmys också.... suck :(

Jag kan ha öl/cider/sprit hemma..... och låta bli att dricka, men det där jävla rödvinet är ju så gott!!!!!!!
och jag blir så avslappnad och mår så bra av att "lulla" runt hemma med 2 glas i kroppen..... vet INTE vad jag flyr ifrån, för jag har ett bra liv, men jag förstår ju att det är nån slags flykt (?)

Det blir som ett ekorrhjul..... jag feströker (då kan ni ju gissar hur mycket jag röker i veckan), äter för mycket snacks&skitmat när jag druckit, och så går jag upp i vikt, känner mig fet och kan inte andas.... och dricker mer för livet ändå känns piss.... och så rullar det på :(

MEN för några veckor sen INSÅG jag att jag har problem och måste söka hjälp..... vilket jag gjort!!!!
Vet inte om det är mitt drickande som är problemet, eller att jag kanske har en depression...... så jag ska till en läkare i morgon o berätta om min situation.... och jag är skitnervös!!!
jag har bett om att få nå tabletter (vet ej namnet) som ska ta bort alkoholsuget i veckorna, o kan man dricka måttligt (som om jag kan det??) på helgerna.... eller så blir det väl nå depressions-piller :(

Håll tummarna för mig i morgon, när ska möta doktorn och tackla verkligheten/alkoholproblemet!!!!

//ModestyBlaise

Jag blir kvar här :-). Känner också att det går i vågor med skrivandet. Samtidigt som det är skönt att ventilera sina egna tankar så finns ju ambitionen och hoppet att jag ska kunna hjälpa någon annan att hitta rätt i livet.

Kram på er tanter, gummor o gubbar!

/TP :-)

- ibland är det ensamt i bemärkelsen tomt på kommentarer här... Hela forumet lever sitt eget liv också - med alla våra livsresor inneslutna i helheten. Det är olika stämningar och fokus på olika saker och helt säkert upplever vi läsare att på vårt eget sätt.
Jag har periodvis skrivit mycket i olika trådar. Just nu har jag varit helt fokuserad på mitt eget.
Hoppas ni orkar stanna kvar fast det känns "tyst" ibland. Forumet har mycket att ge! Lycka till / mt

Tack Stigsdotter för ditt intressanta inlägg.
TP och jag har haft det lite ensamt på sista tiden....
Idag har jag inte tid att fortsätta med mina filosofiska funderingar
- jag ska åka till landet med min dotter och hennes familj - det ska bli jätteskönt!
Fördelen är dessutom att där tänker jag inte ens tanken "dricka".
Jag är tillbaka om en vecka med ny energi (hoppas jag)
Hoppas ni alla har det bra under tiden och får en skön weekend.

Kramar Lg