Senaste kommentarerna i forumet

Victoria
tack för,som Adde skriver,ett väldigt starkt inlägg
har själv två systrar som står mig nära,,,,
kan inte göra annat än ge dig en varm tanke
att se en nära försvinna inför sina ögon,
oändlig smärta
skönt att du för övrigt har det lugnt
så du kan få gå igenom detta med alla dina sinnen närvarande

stoor kram Måne

dig Viktoria för ditt starka inlägg.

Jag har inte varit i närheten av din situation personligen men jag kan mycket väl sätta mig in i den rent känslomässigt. Jag har upplevt smärtan hos nära vänner som genomlevt ungefär samma sak och sett hur de, av alla, har haft den mest konkreta inställningen till livet. Jag blir imponerad och konfunderad över hur de kunnat stå starka fast det, som du säger, stormar runt dem.

Mitt beslut om att ta en behandling föregicks av en radda händelser som jag inte delat här men som sammantaget innebar att jag hittade min nykterhet. Med facit i handen så kan jag nog se att "någon" har lotsat mig till en rad beslut och visat mig vägen. Och då menar jag inte min hustru !! Mitt nya liv i nykterhet har haft sina upp och nergångar och jag har blivit förvånad hur "lätt" jag klarat dessa jämfört med mitt tidigare liv. Vad som sen är hönan eller ägget är jag inte på det klara med men jag tar tacksamt emot den styrka som min nykterhet skänker mig.

Och som du skriver så är det så viktigt även för mig att känna min känslor, stanna kvar, inte fly, och som du så bra uttrycker det :
rotad i den verklighet som inte alltid kan kontrolleras

Tack igen Viktoria för att du hjälper mig i min vardag så jag kan lära mig av dig.

Det är så mycket värt för mig.

Godmorgon Måne : )
Tja, vet inte...alllt är inte väl, förutsättningarna att klara motgångarna är dock avsevärt bättre som nykter än full eller bakfull...

Min lillasyster är svårt sjuk, har varit det i snart 2 år, och kommer inte finnas i mitt (eller någon annans) liv så länge till. Smärtan är enorm, overklig...Paradoxalt nog är det i övrigt i mitt liv lugna gatan just nu, allt liksom bara flyter sakta på. Kanske är det något/någon som hjälper mig att sätta ena foten framför den andra för att kunna gå igenom detta utan att gå sönder helt och hållet...
Kan inte låta bli att tänka som så, att kanske fanns det någon mening med att jag drevs till att ta beslutet att sluta dricka, att min arbetssituation förändrades drastiskt (mot min vilja - men i slutänden till stor gagn för mitt välmående och min livskvallitet) Som om jag är lite bättre rustad, på någe vis, för att våga och orka vara i det som sker nu. Inte fly, det är så svårt ibland, utan stanna kvar i det olidliga...andas...gråta...känna precis det som känns, låta det komma och bara försöka stå kvar...rotad i den verklighet som inte alltid kan kontrolleras. Jag kroknar och böjs i stormen..men hoppas att mina rötter är så pass förankrade nu att jag inte blir skvatt galen *ler lite...*

Inser att livet ser ut så här...också...det är en del i paketet vi köpt när vi väljer livet. Men jag ska inte fly....

Vad härligt, Lilla Jag...att du kan känna lycka och hopp trots att det mitt i allt ÄR en sorg och saknad. För det är det, men det går över med tiden.
Att samla på nyktra lustfyllda upplevelser, tex att maten smakar så mycket bättre, ingen bakfylla, ingen skam och ångest är toppen, försök tänka på känslan du har/hade mycket och ofta som en påminnelse om varför du ska låta bli, när suget och tvivlet sätter in. Varje sådan seger är ett steg närmare ett nyktert liv, ett liv som är på riktigt. Ett litet knep kan vara att varje kväll be tacksamhetsbön, tacka för de saker du fått uppleva idag som var possitiva - detta för att påminna dig själv om vad du vinner på att vara nykter.
Önskar dig all lycka...

strongt lilla du
att ringa någon
jättebra gjort
modigt
att börja inse
erkänna för sig själv
är det viktigaste
man har ju ljugit för sig själv såå länge
man är som två personer
o de kommer liksom inte överens så länge man inte har kommit
till insikt om hur illa det är
jag har erkänt för mig själv,för er ,min make
jag är alkoholist
nämnt för en del närstående
inte sagt det rent ut men nämnt att jag har svårt att sätta gränsen
en början i alla fall
även jag är nykter
igår idag
o hopefully tomorrow,
en dag i taget
återigen,,välkommen hit
hur mår du idag vännen?
kram Måne
till dig också Victoria,hoppas allt är väl med dig

Var på restaurang igår... vid var o varannat bord satt man och sippade på ett glas vin.
Kände en viss sorg över att jag inte kan hantera sånt.
Men samtidigt en otrolig lycka över att INSE just det! Att jag inte kan...
Åt god mat, drack mineralvatten och mådde toppen efteråt!

Hoppas ni andra hade en fin Alla Hjärtans Dag!

Du med, Polaris. Kämpa vidare!

Hej alla trevliga vänner.
Ja nu har ågren försvunnit ett tag, förhoppningsvis för gott. Även denna bakfylla överlevde man. men självförtroendet sjunker varje gång.
Hoppas ni alla får en nykter o mysig alla hjärtans dag.

Polaris

Ja, det där sista du skrev är nog en bra grej, åtminstone för mig. Att tänka på den sista gången man drack och mådde dåligt av det.
Det är så lätt att glömma det. Jag läste om nån annan här inne som skrev att man glömmer hur illa det var, och sen nästa fest så vill man "ta revansch" och visa att man kan dricka kontrollerat. Det känner jag också igen. Ibland har jag också "tagit revansch", men bara för att dricka för mycket nästa gång.

Ja, att dricka inför barn är nog det taskigaste man kan göra... Min är (som tur är) såpass liten så han förstår inte än...
Så därför ser jag mitt gyllene tillfälle att lägga av NU! Innan han förstår...
Och inte bara det! Jag måste ju göra det för min egen skull också. Tänkte på det du skrev också... De där tankarna
om "bara dricka till maten..." de har jag haft i flera år! Det är helt enkelt bara att glömma
alkohol över huvudtaget! Det känns som att säga hejdå till en gammal vän, som man brukar
säga. Men jag tror inte att vi som vistas härinne har något val... Men visst är det jobbigt och vi kommer
att stöta på massor av jobbiga situationer! Men jag antar att det bara är att tänka på vad man
ställde till med sist man drack, när man känner sig sugen igen.

har barn och funderar lite.....ett tips att uppmärksamma :

http://www.drugsmart.com/blog/drugsmart/artikel/idag-pa-alla-hjartans-d…

Hoppas du får en fin alla hjärtans dag också! Jag är också ny på forumet och tycker det verkar bra. Ska försöka gå in regelbundet även när ångesten efter helgens fylla släppt, så att jag inte glömmer bort och tror att "äh, det är inget sååå stort problem".
Håller med dig i din tanke om att man inte vill att ens barn ska se en dricka så mkt. Även om det bara så är vin till middagen och inget mer. Om de ser en dricka det tre gånger i veckan. Vad får de då för bild av alkohol? Vad sätter man för norm till dem?

Vill ge alla en stoooor kram på Alla Hjärtans Dag!!!
Oavsett om ni sitter med familj eller helt själva, så finns iaf vi
här på forumet som en liten egen familj! :-)

Jag är ny på tråden o har gjort några inlägg... Hade min senaste fylla i torsdags kväll...
Har inte så mycket som nosat på en flaska (förutom Coca Cola :-) sen dess!
Jag känner mig glad o motiverad, men i bakhuvudet sitter en STOR rädsla för att
jag ska trilla dit igen!
Jag ringde för första gången en kontakt, "O" på fredagen å grät floder o fick ur mig all
ångest. Jag ringde honom idag igen o berättade att helgen gått bra och att jag kände
mig glad. Det första han sa var "- Se nu till att smida medan järnet är varmt och ta dig
till ett möte (AA)! Slappna inte av, för då är det lätt att tänka att det var inte så farligt"

Först blev jag nästan lite sur för att han inte var stolt över mig! (knäppt va!?) men i nästa
stund förstod jag PRECIS vad han menade! För visst har jag gjort det förut, det jag gör
nu! Lovat o lovat mig själv att det ska bli skärpning... Men det är bara att bita i det sura
och inse att jag kommer ALDRIG mer att kunna dricka alkohol! För jag kan inte hantera
det... Det blir bara fel varenda gång... Precis som en del av er andra så ringer man, sms:ar
och hittar på annat fanstyg på fyllan... sen sitter man med världens ångest dagen efter
och vet inte vad man sagt och gjort.

Nu sitter jag med en liten son hemma och är mammaledig. Min största rädsla är att
han ska bli tillräckligt gammal för att förstå vad mamma gör! Jag SKA klara det här,
och tänker gå på mitt livs första AA-möte på torsdag... För den här gången tänker jag
inte trilla dit igen!!!

Brukar i och för sig inte dricka så mycket i veckorna, kanske en gång (utöver helgerna då, då jag in princip alltid dricker vin till maten och ibland nåt mer), men ska ändå börja räkna vit dagar (i sträck). Den första imorgon. Faran är ju att när man får distans till fyllan och ångesten så glömmer man det jobbiga och så kör man på och det blir samma sak igen. Därför som jag gick med i det här forumet. Sätta lite press på mig själv, och kanske få lite tips. Tänker försöka vara nykter på obestämd tid, men siktar på en månad.

Det är sant. Ska lägga mig snart. Var tvungen att sitta och jobba lite.

det som hindrar att du sover ? Kroppen läker bra i vila !

Vill bara gå och lägga mig. När man sover känner man inte så mkt ångest.

Tråkigt att läsa om ditt återfall Polaris, men jag hoppas att du inte ger upp.
Jag förstår precis din ångest, och känner igen det här med att hata sig själv. Sitter själv dagen efter en fest där det återigen kändes som att jag var fullast. Mitt problem är att jag har så svårt att kontrollera mitt drickande när jag väl dricker. Häller i mig. Slutar inte. Nu funderar jag på om sättet är att helt enkelt sluta dricka helt.

just om ångesten och bakfyllan på min tråd.

Denna ågren kan driva mig till vansinne, är det bara jag som får ågren. hur är det för er andra om ni kommer ihåg eran sista fylla. var ju ett tag sedan för er. Och det är roligt att se att det går att klara detta. hade ni ågren. Var det jobbigt för er. hur tog ni hand om ågren..
jag är glad att jag inte blir sugen på öl när jag har ågren o ångest, det förvärrar nog det så blir det hundra gånger värre när man vaknar upp ur ruset.
Vad som fick mig svag för öl igår var nog vädret, låter sjukt va.
Min alkoholiserade sida mobiliserade alla krafter för att få lite öl. Solen sken grabben var glad o var ute o körde fyrhjuling. allt var tipp topp. jag mådde kanon både kroppsligt o mentalt. troligen för man varit nykter sedan förra torsdagen(8 dagar). Det lär man fira med en rejäl fylla.
Kommer inte ihåg något efter 4 öl. inte ett minne.
Vilken idiot man är. tänk om det hände grabben något i skogen när han var ute o körde, vad fan tänker man med. Ölen gick före min pojkes säkerhet, är det ok.
Nä jag är rädd för mig själv eller rättare sagt mitt andra jag är jag rädd för. hur skall man kontrolera det? kan jag någonsin det?
Kommer inte ihåg om jag berättade att jag var iväg för några månader sedan på Gävle Berondecenter, jag hade beslutat att få vård. Men det gick bra tills jag blev insläppt där. men dom låste dörrarna så man kunna inte komma ut eller in om man inte bad om det. Det blev för mycket för mig. jag lider sedan många år av social fobi. klarar inte av att vara på ställen med massor av folk o inlåst. dom fick släppa ut mig.
Då kontaktade jag läkaren min o fick hjälp till psykolog. så nu har jag dom två o vända sig till.Läkarn förklara att dom har låst för att folk skall få känna sig trygga o anonyma,ingen risk att några springer in där om det är låst..
Men stödet o hjälpen jag har nu är ok. skönt att kunna prata o få stöd. men det känns ändå som det fattas nå.
Jag vill så gärna o helhjärtat få hjälp, detta förstör mitt liv o många andras. samtidigt som jag tänker så är det någon liten djävul som ser till att jag saknar mina öl.. skall jag aldrig få mysa i solen med dom.. hur sjukt är det.

Sköt om er
Polaris

Viktoria roligt att se du tänker på mig, Tyvärr har det gått åt skogen. Jag höll mig nykter tills igår.
vet inte men det är väl ett framsteg att man klara det ända tills igår, jag försöker förfina mitt drickande. låtsas att det inte hände.
Men nu sitter jag här med en ÅGREN jag får leva med i några dagar, jag han självklart med att skicka sms hit o dit o skämma ut sig. ringa vänner o vara full o dryg. Fan vad jag hatar mig själv.. nu är det bara börja kämpa igen,,jobbigt jobbigt.
Ni alla andra värkar klara detta galant,, varför kan inte jag+
Ha nu en skön söndag alla hopa

Polaris

Det känns sååå skönt att det finns andra med samma problem
(inte att jág tycker det är kul att folk har problem!)
Men man kan lätt känna sig ensam eftersom det inte pratas om sånt här öppet...
Jag mådde så dåligt igår att det kändes lite som om botten var nådd på sätt
och vis... Så med darrande hand o massor av nerver ringde jag en kontakt
per telefon! Det är första gången. Och så fort han svarade så brast det för
mig och jag grät rakt ut... Det var precis som om jag i den stunden insåg och
erkände för mig själv att jag har allvarliga problem!

Jag är så innerligt less på detta jäkla ångestfyllda liv!
Mannen jag pratade med (kan kalla honom "O") behöll lugnet
och stöttade mig otroligt! Det var en otrolig känsla att sätta ord
på det som tyngt en så länge... Att få ur sig alla hemligheter, som
man jobbat så hårt för att dölja. Man blir ju väldigt bra på att ljuga och
hitta på alla möjliga ursäkter för att kunna dricka :-(

Efter ett långt samtal, hade jag fått både stöd, tips och råd om träffar
att gå på i närheten där jag bor. Det känns väldigt läskigt att gå till
ett möte, men det är ju också ett steg som gör att man liksom
"stänger" möjligheter för sig själv att trampa snett igen...

Jag ska ta en dag i taget o försöka hålla kontakt med människor här
på forumet. Igår var en vit dag och det blir det idag med!

Kram

Har också haft det precis som du, Lilla jag. Ångesten är total. du är så välkommen här, till vårt lilla hörn av cyber...

lilla du
känner så väl igen mig i dina rader
din ångest
din förvivlan
din tro om att det går att dricka ett glas för att det är "gott"
jo just det ,vi vet ju alla hur det slutar
i tårar,ågren,rädsla o avsky inför sig själv
vakna med bultande hjärta
vad gjorde jaG
vad sa jag
hur kom jag i säng
såg nån av ungarna mig ragla
det värsta av allt är ju att ens barn får se sin mamma full
usch,,
jag har tre barn,15,13,o fem år
har nu inte druckit på några månader
men är ödmjuk o försiktig
tar en dag i taget
äter också ssri,o de funkar ju väldigt dåligt ihop med alkohol
man blir ju galen,,,,
o du har rätt,,man mår så mycket bättre efter en tids nykterhet
vad är det då som får en att falla åter o åter,,,
lömsk är den,,alkoholen,maktfull
men det hjälper att skriva lite här få lite stöd,en rad av nån som förstår
här dömer ingen någon
tusen kramar till lilla du
Måne