Senaste kommentarerna i forumet

Hej Daniel,
Vad bra att du hittat hit. Att tappa kontrollen även om man inte dricker ofta är också en typ av alkoholism. En definition av alkoholism är att fortsätt dricka trots negativa konsekvenser. Det blir också tydligt om man gör ett tankeexperiment och byter ut alkohol mot något annat du tycker är gott, låt säga jordnötter. Om du riskerade jobb och relationer varje gång du åt en skål jordnötter så vore valet ganska enkelt tror jag, du skulle avstå jordnötter och ta nåt annat istället. Även nu har du ju det valet. Du kan välja alkoholfritt, det finns många goda alternativ. Vad tror du själv om den lösningen? Det finns annars en klinik som jobbar med personer som vill kunna dricka måttligt, den heter Riddargatan 1. De kan hjälpa dig bedöma om du har förutsättningar att lära dig dricka måttligt.

@@lkovisst Tror mycket väl det kan bero på vilken kultur läkaren kommer ifrån men tanken som uppkommer hos mig är det med fettlevern. Kan det vara så att läkaren ifrågasätter hur du vågar fortsätta dricka med tanke på att du redan för två år sedan visade på fettlever?
Som jag ser det lever du kvar i förnekelse och det säger jag med förhoppning om att du inte tar illa upp. När jag ifrågasatte några veckor in på min nykterhet här på forumet om jag verkligen kunde vara beroende när jag inte hade haft något som helst sug på alla de veckorna svarade @Torn mig rakt och ärligt efter att ha läst det jag skrivit att ” Ja! Du är beroende!” Då blev jag sur först och gick in i försvarstankar men sen tänkte jag lite till och tackade honom sedan för sin brutala ärlighet.
Jag är lika gammal som du och eftersom vi är såpass ”unga” tror vi inte att det kan vara så illa så vi ska behöva avstå helt i flera månader men frågan vi då bör ställa oss är ”Hur kommer det se ut om 10år om vi inte gör något nu?”

Kram

Hej på er,
Nu har man åter igen lyckats svika förtroendet hos sin partner och verkligen satt sig själv i skiten.
Har inga ”problem” med att inte dricka men när jag väl dricker finns det inget stopp och minnesluckorna kommer som ett paket på posten.
Har haft en hel del bråk med min sambo om detta där hon sagt att hon lämnar mig om jag inte får kontroll på det.
Nu har vi en dotter och sist var det riktigt nära att hon lämnade mig men jag lovade heligt och dyrt att det skall inte ske igen.
Nu var det en fest med jobbet och vi skulle dessutom upp tidigt dagen efter och jag var helt inställd på att inte bli för full, skulle bara följa med på middagen och sedan åka hem.
Drack sex öl på tre timmar och sen kommer vi till restaurangen och jag kommer ihåg ett glas vin, nästa minne är att jag vaknar på soffan och kommer inte ihåg någonting alls efter det där glaset.
Det slutade dessutom med att jag blev uppsagd från mitt arbete och nu kämpar jag för mitt liv med att få behålla min tjej och min dotter i mitt liv, jag förstår att hennes förtroende för mig är kört och jag vet inte alls vad jag skall göra för att få henne att stanna och lita på att jag inte kommer att hamna i den situationen igen.
Hur skall jag kunna lyckas med att inte bli för full igen, det funkar perfekt när vi har gäster hemma på middag eller om bara hon och jag dricker till middagen och jag får aldrig minnesluckor då.
Skulle göra vad som helst för att få detta ogjort för jag vet inte vad jag skulle ta mig till om dom försvann ur mitt liv!

@Himmelellerhelvette Hej och tack för ditt svar!

Jag förstår vad du menar, självklart finns det många fördelar med att vara nykter, och vem vet det kanske man blir en dag. Men där är och vill jag inte vara nu. Och det är isåf ett beslut som måste mogna fram av mig själv och ingen annan.

Det jag mest reagerade på var bara att det var ett ensidigt perspektiv från läkaren och ingen lyhördhet alls.
Har kollat och jämfört mina värden på flera håll och vet att det handlar om viss överkonsumtion men långt iftån framskriden alkoholism.
Men att bemötas på det sättet jag gjorde känns inte ok.
Vet inte om det kan förklaras med läkarens ursprung. Jag antar med hans ursprung att han aldrig druckit en droppe och kanske det kan vara en förklaring att han inte förstår det kulturella i nordiskt dryckesmönster. Att det faktiskt ger oss något ur en social aspekt som man kanske inte kan förstå som nykterist. Det är bara en tanke, men tror verkligen det kan ligga nåt i det utan att döma andra.

Det känns faktiskt rent av bara dumt och fråga "hur vågar du dricka alkohol"? och du vet väl att det är ett gift till en 40-åring..? Känns som han dömer ut miljontals svenskar som regelbundet dricker alkohol med simpla analyser.

Jag kan absolut hålla upp vilket jag nu gjort drygt en vecka och det kommer bli längre, är inne i en nyttig period nu :)Det känns jättebra och veta att jag kan om jag vill! Men ärligt talat vill jag inte hålla upp i 3 månader. Nu när det nalkas det både kalas, jul och nyår. Men självklart kan man ju alltid dra ner lite på konsumtionen.
Tycker bara att det var väldugt drastisk och skriva att jag ska avstå helt när värdet ligger strax över referensvädet.

Tack för din omtanke!

Kram kram :)

@@lkovisst Hej! Jag tycker du ska lyssna på läkarens råd om 3 nyktra månader.

Jag blev arg och chockad när min läkare sa åt mig att inte dricka på 3 månader men fan va det har hjälpt mig!
Jag kan inte annat än att önska dig att göra den resan. Man går igenom massor med sig själv och det är värt det till 100%!

Jag finns gärna här och stöttar, bestäm dig bara! Jag bestämde mig mest i trots för att visa min läkare att jag inte var alkis men med tiden kom insikten, ilskan la sig och jag läste allt jag kunde komma över om hur alkoholen påverkar hjärnan och kroppen!

Kram

Hej!
Jag vet om att jag har överkonsumerat alkohol en längre tid och varit inne och läst en del här i forumet. Tack för alla som delar med sig av sina erfarenheter!
Jag har på ett läkarbesök förra veckan pga buksmärta som jag dragits med till och från i flera år.
Jag har gjort mängder med undersökningar genom åren men inget har hittats mer än en "måttlig" fettlever för ca 2 år sen. Fick då svaret att det gör man inget åt..
Men senaste tiden har jag haft molande värk i levertrakten på höger sida och ibland små hugg.
Jag tog ett gäng blodprov och allt var bra förutom leverproverna.

Peth: 0,40
Alat: 2,0
Asat: 0 ,90

I mars var Alat 1,1 och Asat 0,73. Men det är första gången jag tar ett Peth.

Efter provsvaren ville min läkare enbart ställa frågor om min alkoholkonsumtion.
Han var väldigt dömande och förklarade att alkohol är ett gift och "hur vågar du dricka alkohol överhuvudtaget"? Inget om hur jag mår i övrigt, mat, träning, jobb mm.
Kände mig verkligen stämplad som alkis fast jag själv enbart tycker det blivit lite mer än vanligt senaste månaderna.
Har nu inte druckit något alls på 8 dagar mest för att bevisa att jag klarar av det och det har gått jättebra!

Nu till min fråga:
I journalen har han skrivit att det bör tas nya prover om ca 3 månader och att jag ska sluta med alkohol tills dess.
Jag tycker själv det låter väldigt drastiskt då jag själv inte tycker Peth visar något extremt intag (strax utanför referensvärdet)
Anser ni att det är ett rimligt krav från läkaren? Jag har aldrig förnekat att jag njuter av alkohol men har heller aldrig sagt att jag ska bli nykterist vilket verkar antydas i journalen.
Jag har sökt mig ditt av egen vilja och der handlar varken om jobb eller körkort.
Är för övrigt frisk kille snart 40 år vad jag tror. :) Kanske 2-3 kilo för mycket men tränar regelbundet och äter bra.

Någon som har tankar kring läkarens resonemang och vill dela med sig till en förvirrad kille..

Det som händer när man slutar..i korthet blir livet "tråkigt", det kopplat till abstinensen gör det jobbigt, det positiva är dock att det går över, men det tar tid,en avgiftning kan hjälpa.
Sen behöver man hitta nya saker att uppta tiden med istället, och det kan vara lite knepigt i början, jag började simma 200 meter varje dag,läsa böcker, laga lite extra god mat mm för att få tiden att gå.

Lycka till 🙂

tack för tipset! ska kolla med vårdcentralen om det finns hjälp man kan få! tack!

Hej plx!

Vilket jobb du gör just nu, alkoholabstinens är ingen lek. Klokt av dig att skriva här och be om tips! Du kanske redan har koll på detta, men på den här sidan, https://alkoholhjalpen.se/akut, har vi samlat lite information om abstinens och vad som är bra att tänka på.

Du funderar på om det finns några mediciner som kan hjälpa dig just nu, och det finns mediciner förutom antabus som fungerat för andra. Dels finns mediciner som hjälper dig med abstinens och sömn, t ex - sen finns även mediciner som har som syfte att minska själva suget efter alkohol. Har du någon vårdkontakt där du skulle kunna diskutera vad som skulle passa dig bäst just nu?

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen

Hej igen, finns också mycket men kan göra inomhus. Meditationsövningar eller yoga är tydligen effektivt mot sug (finns massa övningar på nätet). Men om de fysiska symptomen är för svåra så är det såklart viktigt att hålla kontakt med vården kring det, bra att man kan vara anonym!

Hej Börje!

Välkommen hit! Klokt och viktigt beslut du fattat. Även om det såklart inte går att ge någon exakt prognos på just din återhämtning så är kroppen fantastisk i hur mycket den kan klara att återhämta sig bara den får chansen.

Med den mängden du druckit, och de symptom du beskriver, blir jag dock orolig för dig i förhållande till risken för akut (och livsfarlig) abstinens. Du kanske har koll redan, men annars har vi samlat lite information här: https://alkoholhjalpen.se/akut#abstinens

Om du känner dig osäker på hur du ska tolka dina symtom kan du ringa Beroendeakuten S:t Göran på 08-123 459 00, anonymt om du vill, för att rådfråga.

Jag skickar även detta meddelande direkt till dig, så kan du svara där om du vill skriva direkt med oss rådgivare. Ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen

@Kennie
Hej, som sagt det finns mer att skriva men är rädd att outa förmycket, kan säga att ta en promenad är tyvärr inget alternativ för mig pga vissa defekta kroppsdelar......Räcker med att stå upp i 10min för att diska ( när man orkar ) så får jag sådana smärtor, får en del tung medicin av sjukvården för just detta......vill inte hamna i något missbruksregister, har rensat allt vad papper man hade hos polisen sedan 25år tillbaka, tack för svar, är så jävla less på livet just nu.
mvh

Hej, så bra att du skriver här, det hjälper många att bli nyktra. Ångest blir starkare av alkohol, så om du har tålamod ett par veckor kommer den minska. Det finns också bra läkemedel mot alkoholsug som du kan få av vården, alla läkare har inte koll på det, ställ krav. Livet som nykter är lättare, även om beroendet vill få oss att tro det motsatta när vi slutar dricka. Ge inte upp. En promenad när suget sätter in kan hjälpa.

Hej gott folk, vet inte var jag ska börja?
Fick reda på för 7 år sedan att jag har Hepatit C, fick kravet på mig att vara nykter i 3mån om jag skulle få vård, pffff det höll 1 mån, har druckit konstant sedan dess.

16st 7,5 bärs om dagen, det har nog dödat min lever ännu mer, sista Peth de tog på mig var för ca 2 mån sedan 3,67 blev det svaret. och en skarp varning från läkaren.

Kom till insikt i helgen att detta går inte längre, men ångest sedan barn har satt djupa sår i mig, sitter och skakar satan just nu, abstinesen är härlig att slåss med INTE, fan hoppas man har styrkan att hålla sig i 3 mån iaf, sedan är det minst 3 mån kö till vård :( suck.

Hur orkar ni alla att hålla ut med ångesten? Finns så mycket mer att skriva, men vill inte outa mig förmycket.....

Hej och välkommen hit! Jag tycker du skriver klokt och insiktsfullt om din situation. Många här på forumet känner nog igen sig i det du beskriver. Kontrollförlust räknas också som en typ av alkoholmissbruk, även när man inte har problem med att vara nykter i vardagen. Gränsen för riskbruk, det vill säga det som är skadligt för kroppen och ökar risken för beroende, är tre enheter per tillfälle (en enhet är ett litet glas vin). Det säkraste är som du säger att inte dricka alls, men om du vill försöka hitta ett sätt att dricka måttligt kan jag rekommendera dig Riddargatan 1, tror de har digital mottagning också. De kan hjälpa dig bedöma om det är troligt att du kan dricka måttligt. Min erfarenhet är att om man dricker fler än två glas så är det ibland omöjligt att stoppa, då har man bedövat förnuftsdelen av hjärnan och lämnat över till den impulsstyrda. Tror att du tänker rätt att det är mer värt att bygga nyktra relationer även om det är läskigt. Vi klarar mer än vi tror och får ofta ökat självförtroende av att ta kontroll över våra liv. En fylla är inte värd att riskera liv och säkerhet för. Och det är inte alls så att alla dricker sig för fulla då och då, det är nog snarare en av tio, det vill säga de som har alkoholproblem. Men vi jämför oss gärna med personer som också överkonsumerar... Så gå på din magkänsla, något är fel och riskerar att bli värre om du inte gör något för att förändra situationen. Det är lättare att ändra vanor ju tidigare man tar tag i det.

Jag är 31 år gammal och har egentligen ända sedan jag började dricka alkohol, i 16-17-årsåldern, haft problem med att jag ibland dricker för mycket. Jag har inga problem att stanna på 1-2 glas vin om jag går till en bar med vänner eller på en middag eller AW, men när jag väl börjat bli berusad tappar jag ofta spärren totalt och kan dricka så att jag får minnesluckor. Det har varit många gånger jag inte minns hur jag tog mig hem, det har aldrig hänt att jag skadat mig eller blivit utsatt för något under dessa tillfällen under åren men det har varit ren tur iom att jag utsätter mig för väldigt stora risker när jag blir så full att jag helt förlorar kontrollen. Dagen (ibland dagarna) efter mår jag förstås otroligt dåligt både fysiskt och psykiskt och tänker att jag måste sluta dricka, och lovar mig själv att aldrig tappa kontrollen sådär igen, att jag måste dricka måttligt i framtiden. "Det här ska aldrig hända igen." Och en period går det ofta bra att dricka måttligt, eftersom erfarenheten av att spåra ur är så färsk. Men sedan händer det alltid igen. Jag vill inte ens tänka på vad jag utsätter min hälsa för när jag häller i mig alkohol på det här sättet. Jag vill verkligen på allvar göra en förändring och sluta utsätta mig själv och min omgivning för det här. Jag vill inte dricka mig berusad igen.
Jag har dock så svårt att acceptera att jag har alkoholproblem, eftersom jag inte dricker särskilt regelbundet eller ofta. Jag har inga problem att vara nykter en längre period, och jag dricker aldrig mer än ett halvt glas vin när jag är hemma själv. Upplever sällan ett sug efter alkohol i sig. Det är i sociala situationer som alkoholen är viktig för mig. Jag har alltid haft mycket ångest och problem med relationer och dålig självkänsla, och jag har nog sett alkoholen som min bästa vän som har hjälpt mig att ens orka vara i sociala situationer och kunna ta mer kontakt med andra. Jag har sett det som att alkohol hjälpt mig att släppa fram mitt riktiga jag som varit väldigt hämmat av social ångest under många år. Men jag vill ju lära mig att bygga relationer på riktigt, att uppleva närhet med andra människor utan att det blir dimmigt och suddigt av alkohol. Dessutom orkar jag inte med de negativa konsekvenserna som kommer med att dricka såhär omåttligt som jag ofta gör i festsammanhang.
I början av sommaren hände en grej som gav mig en rejäl tankeställare och var det som fick mig att börja på allvar fundera över om jag behöver sluta dricka. Vi hade avslutningsfest för min utbildning, och det var en jättefest där alkoholen flödade. Jag drack helt utan spärrar och fick i princip en minneslucka på kanske 8 timmar, av hela natten minns jag bara några få vaga minnesbilder utan koppling till varandra. Jag vet dock att jag kräktes tidigare på kvällen, innan jag blev så berusad att jag fick minnesluckor - men ändå bara fortsatta dricka.
Efter den kvällen bestämde jag mig för att dricka måttligt i framtiden. Jag övervägde att helt sluta men kunde liksom inte acceptera tanken att helt behöva avstå. Jag klarade det i ca fyra månader, då jag inte druckit mer än 2 glas vin under samma kväll. Men igår var jag på Halloween-fest och jag drack mycket mer än jag hade planerat. En hel flaska cava och minst en grogg, antagligen stark eftersom jag var rätt berusad när jag blandade den och i det läget har jag bara ett fokus, och det är att få i mig så mycket alkohol som möjligt. Inget farligt eller dumt hände, men jag har såklart mått dåligt idag, både av bakfylla och av att jag misslyckades med att hålla mig till min plan att dricka måttligt och åka hem relativt tidigt. Jag missade dock min buss hem och gick en ganska lång väg hem, ensam och berusad mitt i natten ... ännu en situation som hade kunnat sluta dåligt. Jag har haft mer tur än jag förtjänar, genom åren.

Hur ska jag göra för att förändra mitt drickande? Tror ni att jag måste sluta helt? Hur ska jag acceptera att jag faktiskt har problem med alkoholen? Jag hittar ständigt ursäkter till mitt beteende, att mina kompisar också då och då dricker för mycket, att det är en del av livet och inte hela världen ... och det gör ju att jag inte tar tag i att förändra mitt förhållande till alkoholen.

@Kennie Tack snälla❤️

Hej, hoppas du får hjälp mot det värsta nu! Och vad bra att du vill förändra din situation. Du kan få ett så mycket skönare liv utan droger och alkohol. Styrka till dig!

@Kristoffer
Tack snälla för din kommentar, ska nog ringa Maria ungdom. Jag har inte kraftiga skakningar eller hallisar, händerna skakar lite och känner mig desorienterad men inte på den nivån i texten. Ska nog ändå ta detta på allvar, tack igen för det snabba svaret🙏🏼

Hej maskros03!

Vad bra att du skriver här. Väldigt tuff sits och det korta svaret är - ja, med det läge du beskriver är det klokt att ta din oro på allvar. Jag klistrar in lite information om akut abstinens här:

"Om du upplever något av följande:

starka skakningar – du kan inte hålla ett fullt glas utan att spilla,
kraftiga svettningar och värmekänslor,
kräkningskänslor efter varje gång du ätit, brist på aptit eller rädsla för att äta,
förvirring – du tappar tidsuppfattningen eller har svårt att uppfatta var du är,
hallucinationer – du hör, ser eller känner saker som inte finns där

så är det mycket viktigt att du kontaktar akut vård. Ring 112 eller ta hjälp att komma till akutsjukvård."

Som framgår av den här texten är det mycket viktigt att du får vård om du upplever något av symptomen ovan. Om det känns som ett stort steg så går det att anonymt ringa och rådfråga t ex Maria Ungdoms akutmottagning på 08-123 474 10.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen

Tillägger att båda föräldrar också har drog-/alkoholproblem, deras föräldrar också. Det är inte konstigt att jag fick problem och ”fastnade”, men att vara 19 år och dricka ensam mitt på dagen varje dag är inte normalt.
Vad har jag att förvänta mig? När kommer helvetet ta slut? Blir inte jättemotiverad till att sluta dricka/knarka när jag mår såhär och kroppen skriker efter en till dos. Vill kunna dricka på kanske bara helger eller speciella tillfällen, men känns som min kropp behöver det här giftet. Har inte kunnat jobba, får attacker där världen snurrar och extrema svettningar, blir likblek/gul i ansiktet och svag i kroppen så att jag måste sätta mig ner. Blev väldigt långt inlägg, men behövde nog skriva av mig lika mycket som jag behöver råd. 🙏🏼

Jag har druckit varje dag sedan i maj. Innan det så drack jag kanske 3-4 gånger i veckan, så har det sett ut sedan jag var ca 17 år. Jag är 19 idag och känner redan hur min kropp börjar ta skada. Dricker nästan bara boxvin då det är det billigaste med högst alkoholhalt, en 3L box räcker i 2-3 dagar.
Har mått dåligt i flera år, dippade rejält där i maj och det har varit mycket droger inblandat sedan kanske januari. Har flera gånger försökt sluta dricka och sluta med droger men det går 1-2 dagar och sen ger jag upp.
Nu har jag gått av min dagliga dos amfetamin från typ 3 dagar sedan, och inte druckit sedan i förrgår. Innan jag ”slutade” dricka helt så började jag dricka mycket mindre, kanske 2 glas istället för 6.
Grejen är såhär. Jag har haft den värsta yrseln jag någonsin varit med om enda sen jag trappade ner, dvs ungefär 1 vecka. Mår illa, har jättemycket ångest, kan inte sova, svettningar, snurrig och förvirrad. Är detta normalt när man lägger ner? Får dödsångest, känns som min kropp kollapsar samtidigt som jag försöker tänka att det är normalt och min kropp kommer tacka mig när detta är över.
Någon som varit med om liknande? Borde jag vara orolig?

Hej igen. Inte svarat på typ en vecka. Har inte orkat riktigt. Sedan jag sist skrev har jag besökt akutpsykiatrin samt haft covid. Vet fan inte vad jag ska göra för att bli tagen på allvar när jag sitter på akutpsyk i 7 timmar och till sist får träffa en läkare som bara skickar hem mig.

Dricker idag igen. En vecka sedan sist.

@Elviswife
Bara att du har valt att skriva här är ett första steg mot ljusare tider. Hur ställer sig din sambo till drickandet? Dricker ni tillsammans? En stor hjälp för mig är min fru, för att jag skall klara av att sluta dricka måste jag ha hennes hjälp. Det kan jag bara få om jag är ärlig med henne. Hon känner till att jag inte kan hantera alkohol. Min fru dricker inte särskilt mycket eller ofta. Hon kan nöja sig med ett glas och sedan är det bra.

Vill du sluta dricka? På riktigt?! Då kommer du klara av det. Jag upplever att nykterheten gör huvudet klarare och tankarna bättre. Jag känner med dig och önskar styrka till dina beslut

Hej, vad bra att du loggade in här istället för att dricka! Jag tror det är bra att fundera över vilka vanor man vill ha istället för alkohol. Jag upplever mig inte som tråkigare för att jag är nykter. Jag njuter av goda alkoholfria drycker, god mat, musik, att umgås med folk. Kanske är de där tankarna att du inte vill vara en renlevnadsmänniska i själva verket beroendet som försöker få tillgång till ersättningsdrog? För mig känns det viktigt att våga omdefiniera vem jag är, det har lett till balans. Jag känner inte att jag avstår något utan att jag slipper något :bakfylla, jobbiga situationer och på sikt en kropp med alkoholskador.