Senaste kommentarerna i forumet

@MålaOm Tack för svaret MålaOm! Jag vet att det finns väl två olika linjer för om man slutar dricka, den ena är att man ska försöka undvika alla tillfällen där det dricka alkohol för att man inte ska bli lockad, den andra är att göra saker precis som förut, fast utan alkohol och efter ett tag så inser man att det går ju bra. Jag tänker mig att Halloween nu är ett fantastiskt tillfälle egentligen? Jag, sambo och tre kompisar tänkte klä ut oss och gå på karaokebar, de fyra andra kommer nog dricka, men jag känner dem så väl så det känns helt ok att vara nykter bland dom :)

Sedan det där med rebellisk. När jag bestämde mig för att sluta dricka så började jag tatuera mig, snusa mer och ta cbd-olja, mest för att på något sätt att jag är fan ingen renlevnadsmänniska haha :D

If you got my back I got yours!

@MålaOm Tack för svaret MålaOm! Jag vet att det finns väl två olika linjer för om man slutar dricka, den ena är att man ska försöka undvika alla tillfällen där det dricka alkohol för att man inte ska bli lockad, den andra är att göra saker precis som förut, fast utan alkohol och efter ett tag så inser man att det går ju bra. Jag tänker mig att Halloween nu är ett fantastiskt tillfälle egentligen? Jag, sambo och tre kompisar tänkte klä ut oss och gå på karaokebar, de fyra andra kommer nog dricka, men jag känner dem så väl så det känns helt ok att vara nykter bland dom :)

Sedan det där med rebellisk. När jag bestämde mig för att sluta dricka så började jag tatuera mig, snusa mer och ta cbd-olja, mest för att på något sätt att jag är fan ingen renlevnadsmänniska haha :D

If you got my back I got yours!

@Kennie Tack för svaret Kennie! Jag håller med dig - det verkar som ett jättebra forum att samla sina tankar på för att kunna gå tillbaka till dem senare. Jag kände idag, söndag, när jag vaknade att det har ju inte varit en riktig helg för jag har ju varit nykter. Kanske skulle jag ta några öl idag ändå? Sedan kom jag på att jag måste kolla forumet här om jag fått några svar och då insåg jag att ”just det, nej, inga öl idag”. :)

Det har gått några år sen denna tråd skapades men problemet torde vara tidlöst?

Mina tankar är att de flesta alkoholberoende, åtminstone de med en hyfsad social plattform, är sk periodare, varav jag är en av alla dessa.

Efter en tung period av supande tröttnar man på detta liv av flera olika anledningar och man förblir nykter i kanske några månader. Och man mår ganska mycket bättre både fysiskt och psykiskt.

Samhället flödar av alkohol, knappt någonstans slipper man den. Det blir liksom tråkigt att vara nykter och minnet är tyvärr kort trots allt korkat man ställt till med under perioderna av supande samt de vidriga första dagarna av abstinens vid början av en nykter period.

Har jag en poäng?

Hej @Elviswife

Ibland vet man ju inte vad man vill. Men någonstans har du medvetet sökt upp detta forum och önskar/vill ha en förändring i ditt liv. Alla fungerar ju olika och resan ser inte lika ut för alla. Har du någon/något stöd utifrån din depression? Kan isåfall samma stöd guida dig i detta. Jag är ingen expert, men mängden alkohol/dag låter ganska mycket och där kanske du behöver hjälp att minska/sluta. Hur tänker du själv? På vilket vis skulle du vilja att det såg annorlunda ut? Utifrån din text tolkar jag det som du självmedicinerar mot livet som gör ont. Det berör mig. Jag hoppas och önskar att du sträcker ut flera händer och tar emot stöd/hjälp. Du har ju faktiskt tagit första steget redan nu. Det finns ljus. Det gör det.

Ska tilläggas att jag tog Peth provet frivilligt och svaret visade 0, 11 . Måttligt drickande enligt läkaruttalandet.
Ska jag vara orolig ändå?

Jag vänder mig till er nu och undrar hur det eventuellt kommer att bli med mitt Cdt prov när jag har druckit ca 2 flaskor vin varje vecka ( under en kväll) i en månad?

Hej, tuff situation du har. Tror vi är många som känner igen den där hopplösheten, att man inte orkar med. Men, mycket av den har att göra med drickande, alkoholen skapar ångest och nedstämdhet som vi försöker bota med mer alkohol. Jag skulle råda dig att ta hjälp att bryta. Kanske antabus första tiden för att ge dig lite nykter tid och hinna landa? Viktigt att du får hjälp tror jag, eftersom du beskriver att du har dödslängtan. Du behöver inte må så här. Läs runt och hitta inspiration här inne, finns många som lyckats få ordning på sina liv och hittat livsglädjen igen som nyktra. Det kan du också, att börja skriva här är ett bra första steg!

Jag saknar både konsekvens tänk och bryr mig inte om konsekvenserna..
Jag orkar bara inte med livet och allt som hör till och då är de bättre att dricka!
Problemet, ja eller ett av dem, är att jag saknar hämningar när ha dricker och sätter mig i onödigt dumma situationer...

Hej Kumar! Jag har också tänkt väldigt mycket på din fråga angående det nyktra livet och göra plats för spontanitet och bus och jag tycker att ju längre tiden går i min nykterhet så blir bilden annorlunda. Nu har jag varit nykter över 2 månader och det är som att jag har tryckt på en Reset-knapp. Jag har börjat känna och tänka klarare! Vissa tankar och känslor jag har nu minns jag från när jag inte drack alkohol. Har haft nyktra kvällar med vänner och har uppskattat saker mycket mer och lekt lekar, hoppat jämfota och sagt "Vi leker detta en gång till!". Sjukt härlig känsla.
Jag har börjat uppskatta att gå emot normen och ha kul utan alkohol för att det blir rebelliskt i sig, haha.
Du har ju också börjat se varningstecken med mer bråk och konflikter så det känns som att det verkligen är rätt tid för dig att göra förändringar. I got your back!

Hej och välkommen! Vad bra att du skriver ned dina tankar. Det verkar som att drickandet oftare leder till obehagliga konsekvenser nu än förut, och mängden är som du själv skriver hög. Jag tror du har allt att vinna på att sluta nu. Äventyr och roligheter kan man ha ändå. Det är beroendet som försöker lura en att det inte går. Ny livsglädje och nyfikenhet på livet är två saker nykterheten gett mig. Och lugn i själen och en frisk kropp. Att läsa sina inlägg här är ett bra sätt att minnas varför man slutade dricka, om man börjar tvivla på hur stort problemet var.

Hej! Jag har läst en hel del här i forumet som en inloggade gäst, och jag känner igen mig så mycket i det många av er skriver.

Jag är strax över 30 år och har egentligen ett väldigt bra liv med ett fantastiskt jobb, fin lägenhet, rolig sambo och gullig hund. Har dock haft lite problem när jag var yngre i familjen som slagit till för ett tag sedan med panikångest, men tar mediciner mot det som hjälper bra.

Jag är egentligen helt medveten om att jag dricker alldeles för mycket, ungefär på det sättet många av er beskriver i forumet här. Skulle säga att jag nog dricker två folköl nästan varje vardag, kanske fem stor stark på onsdagar, något mer än fem stor stark på fredagar och sen ett fullständigt taberas på lördagar. Senaste lördagen var en ”vanlig” med cirka 8 33 cl starköl hemma innan, sedan cirka 10 stor stark ute + nån shot. Och det är en ganska vanlig vecka när jag dricker.

Jag har själv försökt sluta så många gånger, det längsta jag har hållit uppe är sex månader. Jag träffade också en underbar alkoholterapeut ett tag, men hon var väldigt inne på att jag kunde lära mig dricka lagom, alltså max fyra enheter per gång, men det gick ju inte så bra.

Jag har märkt det senaste att jag har börjat hamna i betydligt mer bråk med vänner och familj när jag dricker det senaste och att jag har börjat få tillbaka den där smärtan i bröstet jag har haft förr, det som kallas holiday heart.

Jag slutar om och om igen, men sedan börjar jag alltid fundera på ”har jag verkligen ett problem? är jag inte bara en rolig kille som gillar att dricka och ha kul?”. De flesta jag pratar med tror att jag hittar på, de tycker att jag dricker snabbt, men inte mer än dem. Sanningen är väl mest att de inte ser att jag dricker ensam både innan och efter vi har setts.

Jag har under mina nyktra perioder klarar mig riktigt bra, har rest och hittat på roliga saker. Men jag känner alltid efter ett tag också ett behov av att nästan rebella - bli så full som möjligt och ställa till med jävulstyg. Min egen bild av nyktra människor är att det är halvkristna fjantar som gör yoga, gå på raska promenader och hela tiden måste berätta om hur roligt de kan ha utan alkohol. Jag vet att min bild säkert är fel, men jag känner mig alltid som en sådan när jag slutar dricka och känner sedan att jag måste bevisa något.

Jag skriver här mest för mig själv, ser att många andra gör det. Om någon vill kommentera något blir jag jätteglad :)

Jag har två frågor jag ställer till mig själv som jag ska försöka ta reda på:
- Kan jag på något sätt stanna i känslan av att jag har problem och inte kan lära mig dricka lagom?
- Hur kan jag göra för att ändra min bild av ett nyktert liv och i ett nyktert liv ändå få utlopp för lite galenskap, spontanitet och bus?

Hej igen vortex!

Här finns en länk där det finns en bra sammanfattning om riskerna med lustgas: https://www.haninge.se/omsorg-och-stod/stod-till-vuxna/missbruk--beroen… Det var kanske inget nytt för dig eftersom du redan läst på, men det kan vara värt att påminnas om. Jag håller med Kennie om att det är klokt att kasta paketet :)

Du skriver på ett berörande sätt om hur du upplever dig bemött av vården och hur hopplöst allt känns just nu. Trots det ger du inte upp, du skriver här och reflekterar kring situationen och hur det är, och ber om tips från andra. Fortsätt gärna skriva! Vår erfarenhet är det är vanligt att en behöver söka vård många gånger och med olika ingångar för att hitta rätt hjälp. Du verkar klok och målmedveten, och det är egenskaper som kommer att vara hjälpsamma för dig framåt.

Varma hälsningar,
Kristoffer

@lumis Har du några andra aktivitetet du tycker är roligt som du kan ägna dig åt?
Om du inte dricker lika mycket tillsammans med särbon så kanske det är en bra sak att planera in saker med hen?

@Hjärnklar Hoppas sober october går bra?
För mig går det hyfsat iaf.

@jossanp fan va jobbigt, känner med dig❤️ Ångesten är ju det värsta, klump i bröstet och malandet i huvudet som inte försvinner. Dränerar ju en totalt, för mig finns bara en väg att gå om jag inte vill hamna på hispan till slut och det är att leva nyktert. Tufft men värt det för att slippa den sjukt jobbiga ångesten 🙏 Hur tänker du? Kram ❤️

Har också gjort bort mig, dricker varje dag nästan och igår för mycket så jag fick sjukanmäla mig idag.. orkar inte den här ångesten mer

@Jenka01 Tack för ditt svar och stöttning🙏 Jodå helt fungerande människa i vanliga fall😊 Men blir som djävulen själv när jag druckit för mycket och det händer alldeles för ofta. Har försökt med alla trick att inte bli för full men förr eller senare har jag alltid fallit dit. Orkar inte med den här skiten längre och flera dagars ångest för att man druckit en kväll, inte värt det nånstans. Och lika som du vill verkligen inte förlora människor man älskar bara för alkoholens skull. Men nu har jag inte druckit en droppe på lite drygt 2 veckor och det känns härligt. Ingen ångest och känner att jag är på rätt väg🙏 Så all lycka till dig och som sagt så finns vi här för varandra❤️

Hej, ja, jag tror jag förstår. Och det går förstås att bryta utan antabus, att skriva här har hjälpt många. Och vill du ha mer direkt kontakt finns ju annat. Kan du tänka dig ett AA- möte online, eller ringa alkohollinjen? Vill man bara prata finns jourhavande präst, nås via 112. Man kan be att få prata med en diakon i kyrkan också. Man måste inte vara medlem eller tro på gud. Den där livsledan du beskriver tror jag ändå kan försvinna till stor del om du ger din kropp och hjärna hjälp genom att sluta dricka. Bara gör det, drick inget imorgon, promenera istället. Och ge fasen i lustgasen, en till drog att hantera gör det bara jobbigare. Släng paketet när det kommer.

@Kennie Anledningen till att jag är skeptisk till antabus är för att jag är så våldsamt trött på att bara bli behandlad med mediciner och inte få någon ordentlig hjälp. Säger inte att jag inte kan prova antabus men jag orkar inte att bara få mediciner och bli runtskickad i vården utan att få någon hjälp med mina faktiska problem. Does that make sense?

@Kristoffer Nej, jag är verkligen inte nöjd med platsen alkoholen har i mitt liv. Jag är väldigt orolig över det. Samtidigt älskar jag alkoholen för den bedövar mig. Har verkligen en hatkärlek till det. Druckit väldigt mycket de senaste dagarna, vilket inte känns bra. Har svårt att inte göra det trots att jag vet att det kanske är skadligt för mig. Just för att jag inte orkar med min hjärna.

Berätta gärna om riskerna med luftgaspatronerna. Jag har visserligen läst på lite men jag kan ju mycket väl ha missat något. Att jag beställt det är för övrigt något som oroar mig själv också och det är så jävla sjukt hur man kan ha två så motsägelsefulla tankar och känslor om något. Vill ha ruset och bedövningen men är mycket orolig över hur allt det här utvecklas och jag vet att jag inte borde varken beställa de där sakerna eller dricka.

Är medveten om att drickandet kan göra att depressionen och ångesten blir ännu värre i längden men jag var ju deprimerad och hade ångest innan jag började dricka så ser inte riktigt hur det skulle lösa problem att sluta med det. Kanske är orimligt att jag tänker så men jag ser inget ljus i den här tunneln överhuvudtaget.

Jag vet inte riktigt vad mer jag kan göra för att ta ett steg i rätt riktning. Efter min insikt i fredags hörde jag av mig till läkaren som jag pratade med och bad om en tid så snart som möjligt men fick ett telefonsamtal idag om att de har alldeles för mycket att göra och att läkaren inte kan träffa mig eller ens ringa mig förrän i slutet av november. Så tills dess vet jag inte vad jag ska göra. Jag känner mig så fruktansvärt desperat och osedd och oviktig och ohjälpt. Ibland vill jag skada mig själv riktigt ordentligt bara för att psykiatrin ska fatta att jag behöver hjälp (förlåt om jag tar upp för allvarliga ämnen eller ämnen som kanske inte passar här). Nu. Men min hjärna anklagar mig då för att överdriva och bara söka uppmärksamhet så jag gör det enda jag vet hjälper lite: jag dricker.

Hej vortex!

Välkommen hit till forumet! Det är en uppenbart tuff situation du beskriver, där alkoholens effektivitet i att lindra dåligt mående i stunden skapat ett återkommande mönster av drickande som är svårt att bryta med. Det är mänskligt, och du är verkligen inte ensam om det. Klokt av dig att sätta ord på det och skriva här.

Oavsett etikett på det (alkoholberoende eller inte) så verkar det som att du själv inte är nöjd med den här platsen som alkohol har börjat få i ditt liv. Som Kennie skriver är alkohol förrädiskt i hur det i längden skapar mer ångest, som en upplever inte kan lindras på andra sätt än mer alkohol. Vår erfarenhet är också att många upplever betydligt mindre ångest efter en tids alkoholfrihet, men det kan vara svårt att se innan en har nått dit.

Jag blir orolig när jag läser att du har beställt lustgaspatroner. På sättet du skriver om det märks det att du själv inte tycker att det är ett steg i rätt riktning, och du vet säkert redan riskerna som är förknippat med det (säg till om du vill veta mer om det). Finns det å andra sidan något som du själv känner skulle kunna vara just ett steg i rätt riktning? Skriva här är ju ett steg såklart, men finns det något mer som kan vara hjälpsamt för dig just nu?

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen

@Vilsenochtrött Du är inte ensam om att göra bort dig inför dom vi håller närmast. Jag har hållt på med detta i omgångar i flera år och nu börjar min sambo verkligen lessna på mig. Precis som du har mitt drickande eskalerat och blivit ett problem, jag får minnesluckor, kommer inte ihåg vad som sagts eller varför och som du kanske förstår så är det inga ljuva ord som kommer över mina läppar. Men detta måste få ett slut nu annars så kommer jag bli ännu mer vilsen, ledsen och definitivt ensam vilket skulle kännas som ett stort nederlag. Vi får försöka stötta varandra och komma ur alkoholens klor, för jag antar att du är som mig, helt ok, lugn och sansad så länge det inte finns någon alkohol att tillgå? Kramar till dig och nu kör vi!

Låter tufft.. Men, alkohol orsakar depression. Ta hjälp om det behövs och se till att vara alkoholfri till att börja med tre månader. För mig återvände livsglädjen när jag inte längre tvingade kroppen att ta hand om onödigt gift som jag hällde i mig. Sen kanske du har andra problem som inte försvinner, men bra att börja med att utesluta vad som orsakas rent kemiskt av alkoholen. Vi har så mycket idéer om vad alkoholmissbruk är och inte är, ofta för att skydda oss själva. Jag drack också ungefär tre gånger i veckan, och tänkte att det inte var alkoholism. Tills jag insåg att det var det, för att det var så viktigt att få dricka de där dagarna. Varför inte testa antabus, ge dig själv en respit och ge förändringen en chans? Jag tror du kommer må så mycket bättre.

Tack.

Ja alltså, det går åt alldeles för mycket tankar, tid och pengar till alkohol. Dricker som sagt oftast runt 2 gånger (men ibland, som nu den här veckan, blir det 3 gånger) i veckan och får utan problem i mig minst det man egentligen inte ska överstiga per vecka vid varje tillfälle jag dricker. Känner att jag behöver alkoholen för att fly den tortyr min hjärna vållar mig.

Beställde precis lustgaspatroner och en gräddsifon också. Känns inte som att det här går åt rätt håll. Känner mig dum i huvudet som köper det där och alkohol osv trots att jag vet att jag inte borde. Jag kan inte hantera min hjärna. Jag är så trött på livet.