Senaste kommentarerna i forumet

@johl Jag kan inte minnas att jag nånsin bar har kunnat ta ett glas eller två till maten som ordnat folk kan.
För min del börjar ju det roliga hända i kroppen efter två öl eller två glas. Då ville jag ha mer. Ända gången var väl när man var nånstans där det inte bjöds på mer. Skittråkigt tyckte jag. Detta var längesen nu. Jag drack sällan tills jag däckade och höll mig nästan bara till öl. Då hade jag kontroll. På krogen blev det alltid nattamat och sen hem sen var det bra. När jag var i 20 årsåldern kunde jag vara vaken länge. Lite som ovanstående skriver. Men jag kom alltid i säng eller soffa eller vart man nu skulle sova. Jag drack också alltid mer än jag tänkt. Jag tror man har nån personlig gräns man behöver uppnå omedvetet. För min del när jag drack öl så blev jag mätt och skummig i magen så jag fick inte i mig mer. Det var när snapsar och spriten åkte fram det blev svårare att ha kontroll på sin gräns. Tror många här känner igen sig i det du skriver. När du börjar se tecknen på att alkoholen börjar bestämma över dig. Då ska du reagera. Jag vet inte hur gammal du är vad du dricker för det mesta eller bara helger mm. Du skriver att man förlorar förhållande p.ga det. Ja det stämmer jag har varit där. Man kan förlora så mycket mer om man inte tar tag i det i tid. Jobb, kroppsliga funktioner, levern tar stryk till en viss gräns, sen kan den säga upp sig. Bukspottkörteln kan bli inflammerad "ont" har jag hört, men klarat mig. Cancer, alkoholdemens. Nervskador. Så vitt jag vet så är alkohol ett nervgift om bryter ner kroppen sakta men säkert. Jag är ingen läkare men känner någon och flera som får ta hand om oss om vi inte slutar i tid. Finns inte mycket vinst med det förutom att man har lite kul i några timmar. Om du känner att det är ett stort problem så är det första du ska göra att söka hjälp. Finns alkoholprogram här du kan gå igenom för att se hur du ligger till. Dom ansvariga här är jättebra och kan svara på frågor om vart du kan vända dig. Kommer säkert massor med svar till dig i morgon när vi nattsuddare kanske somnat. Jag har en del förslag i min tråd hur jag gått tillväga. En sak jag kan lova dig att jag vet, är att det är aldrig för tidigt att göra något åt just detta med alkohol . Nu är du här. Ett steg avklarat. Ha det bra så länge! // B

@BEATNGU Jag har sagt till henne att jag är stolt över henne och att jag finns här om hon behöver mig. Inget i det här eller med hennes egna problem är enkelt för henne heller liksom. Ville vara säker på att hon verkligen vet att det finns noll hard feelings från mitt håll så jag var noga där.

Har också sett såna i baren/ute på krogen, men jag och mina vänner har nog alltid skojat bort tanken på att vi skulle hamna där.

Jag själv har inget intresse av att skaffa barn öht faktiskt och har aldrig haft. Är helt ärligt väldigt nöjd och trygg i mitt beslut. Var och en på sin fason. Sen är jag 33 nu och mina ägg är ju inte purfärska längre (om jag ens skulle vara fertil för den delen, har aldrig varit gravid öht liksom). Iofs, inte för att det påverkar mitt beslut öht.

Jag har tagit del av din historia och den är verkligen, gripande eller vad man ska säga. Uppskattar att du brinner för att hjälpa andra att inte hamna där och orkar skriva och svara så mycket som du gör.

@Kattskit Nä det låter inget kul. Men jag hoppas att det löser sig. Visa henne att du finns där 24-7 och ge inte upp. Jag var alltid på bra humör när jag drack. Ändå hamnade jag i fyllecell ett par gånger. Alla uppfattar tydligen inte ett skämt på fyllan. Särskilt inte nyktra poliser som tröttnat på att nån pratar i 110 db. Jag var ute på stan varenda helg. Det är en stor stad så när man fyllde 18 fanns det gott om ställen att komma in på. Fan vilka lirare man träffat där genom åren. Vi hade ett ställe där vi alltid började vår krogrunda. Inne i ett dunkelt rum med porrbelysning satt vin alkistanterna och samma pack varje helg. Ger mig fan på att dom som inte supit ihjäl sig eller anat sitter där på helgerna fortfarande. Samma trubadur var det också varje helg. Där borde man sakt något till sig själv. Är det så här jag kommer att bli i den åldern? Tjaaa. Inte mycket bättre, men nu är jag fri från alkoholen iaf och i den åldern är jag inte riktigt än. Att skaffa barn är skit läskigt och underbart på samma gång. Jag har aldrig gilat andras barn särskilt mycket. Därför trodde jag inte att jag kommer skaffa några egna. Men 2008 ploppade en liten tjej ut. Då blev man nån helt annan. Överbeskyddande och blödig. Stolt också såklart. Sen kom det en liten son 2013. Sen fick det vara bra. Det kom vi överens om. Jag är fortfarande överens fast vi inte är gifta eller ihop längre. Men om jag kunde spola tillbaka bandet och rätta till alla dom gångerna alkoholen gjort att vi missat nåt, jag och frugan bråkade, eller att jag låg bakfull och klarade inte att köra dom till nåt roligt dom ville göra på söndagen tex. Så skulle det vara skönt att kunna spola över det. Idag försöker jag kompensera för det jag missade, och dom gångerna dom blev besvikna genom att finnas där så mycket jag kan. Båda barnen vet att jag kommer att kämpa mot missbruk och det har jag talat om för dom. Finns inte på kartan att jag skulle dricka en alkoholfri öl ens. Äter inte ens godis som påminner om alkohol med punsch i och sånt. Inte för att det triggar, utan för att det påminner om hur jävla dåligt jag mådde sista gången. Kunde dra i mig en 35a på morgonen och sedan göra åt två 3 liter bag in box innan det blev ljust ute igen. Då sprang men inte ut och grejade i trädgården inte. Eller tog en uppfriskande morgonpromenan. Nä! Då låg jag på knä och pratade med ulrik en stund på toa för ett sedan undra varför alkoholen var slut. Jag köpte ju för fan 2 bag in box. Har jag hällt ut den andra i fyllan? Vilken dag är det? Ingen aning. Åkte in på sjukan 24 augusti 2020 efter 4-5-6 dagars drickande. Kommer inte ihåg. hade bunkrat upp med lådvin iaf. och annat. Då ringde jag efter hjälp när jag vaknade upp och kände att jag vågar inte somna igen. Tänk om jag inte vaknar mer. saker rörde sig på väggarna och folk pratade i köket fast ingen var där. Läkaren sa sen när jag blev inlagd att jag var nog uppe på 4 promille och nosade. För när dom tog blodprov hade det gått ett par timmar sedan jag drack nåt sist. Den baksmällan skojar man inte bort. Trots benzo mediciner mot kramper och dropp osv. Nåt annat som jag brydde mig om väldigt mycket fast jag var så nära att stryka med var att jag glömde få med mig snus. Tog ett tag innan nån kunde fixa det. Ett halvt smörgåsrån kunde jag äta dagen efter när jag låg på medicinakuten. Sen mådde jag illa. Fick bli kolsyrat vatten och lite tandkräm på tungan bara för att få bort smaken av allt man spytt osv. Detta har jag skrivit flera gånger här och i min tråd. Men jag vill verkligen inte att någon som inte redan gjort det hamnar där jag var. Längre ner kommer man nog inte. Men det var väl det jag behövde för att börja klättra uppåt istället för att börja igen när jag kom ut. Kom ihåg känslan av att njuta av en kopp kaffe på balkongen första gången efter det. Det hade jag som första mål. Att vakna utan baksmälla och kunna dricka kaffe. Sen laga något gott till middag. Drömmer fortfarande att jag druckit igen fast nu mer sällan än innan. Nu är jag bara glad att jag inte känner sug efter alkohol utan nöjer mig med saft eller något kolsyrat och en liten godis då och då. Det är väl så det ska vara. Men det är många år kvar och jag får kämpa för att hålla mig på den banan. Vissa dagar är det lätt. Andra dagar tycker man att -blir det inte roligare än så här? Bara en sån grej att kunna hålla handen helt still när man håller ett glas eller visar nåt i mobilen gick inte för 2 år sedan. Då fick nån hjälpa mig att dricka vatten till medicinen eller så fick jag använda sugrör. Att nåt som gör att folk mår så dåligt och ändå gör om det gång på gång är fan helt obegripligt. Slår jag tån i tröskeln till köket så går jag ju inte dit och gör det igen efter en stund. Men det går givetvis inte jämföra. Men iaf. -P

@johl Hej Johan, vad bra att du sökt dig hit.

Jag och många här känner definitivt igen oss. Personligen är jag en person som alltid varit på att gå ut så fort någon frågar (undantag när jag bara har två vakna timmar från att jag kommer hem till att jag måste lägga mig pga lång pendling och långa dagar vissa dagar i veckan), men mitt problem är också att det inte tar stopp efter första, andra eller ens tredje ölen. Jag är uppe tills krogen stänger eller alla däckar på efterfesten eller alkoholen är slut. Är jag på middag som slutar i tid för sånt ringer jag runt tills jag hittar någon som är ute eller vill ses och ta "en till öl" innan jag åker hem. Jag har ingen självkontroll gällande alkoholen och det har börjat bli värre senaste tiden vilket är ett av skälen till att jag själv sökt mig hit.

Hur ser det ut för dig? Hoppas att du mår okej. Kan intyga att alla här är hjälpsamma och stöttande och att man verkligen kan berätta, ventilera och resonera kring sina problem och önskningar, folk delar gärna med sig av sina egna problem och erfarenheter. Alla här är i olika stadier och det är verkligen ett otroligt fint klimat här inne. Jag hoppas att du kommer att känna dig lika trygg och sedd som jag här i forumet.

@BEATNGU ja där har du rätt. Idag har jag lyckats välja bort alkoholen fast tillfälle getts mig. Det var inte svårt att säga nej initialt men det triggade helt klart suget. Det som hjälpte mig utöver att skriva hör i forumet var att få tillbaka min bästa vän som också har problem men för sitt barn också slutat. Tyvärr bröt hon idag för ett tag med mig men jag vill inte förlora henne och hennes barn pga alkohol. Det är en resa vi måste göra själva, men jag vet att hon under andra förhållanden inte tagit en paus från mig. Jag är jättestolt över henne och mycket glad över att jag inte har egna barn att såra, jag vet ju hur ont det gör och tack och lov har det inte riktigt gått så långt gällande andra relationer heller (det är medberoendet som är det största problemet, jag är ett glatt fyllo när jag dricker varför jag tror att ingen direkt reagerat öppet tidigare iaf. Att bo i en studentstad hjälper inte direkt).

@Kattskit Minns ett av dom första mötena jag hade med öppenvården och min kontakt där. Han frågade lite om mina mål och vart jag vill komma när det gäller drickandet. Jag sa att jag vill kunna sluta dricka helt. Jag vill inte att det gick som för min pappa som var alkoholist när jag var liten. Han förlorade jobbet familjen, körkort och kunde inte träffa oss när han drack. Och vad har du precis förlorat frågade han. Tänkte mig inte för. Men jag förlorade samma saker som han förutom körkortet som är ett under att jag har kvar. Ja just det... Fick jag fram. Så långt har det gåt redan ja... Att jag klandrat honom så många gånger och gör precis samma sak själv. Där ser man vad lite makt man har över det där man häller i sig. Skillnaden idag är väl att jag har bra kontakt med mina barn. Han slutade höra av sig i mitten på 90 talet nån gång. Du kan ju skapa en förändring när du vill. Men det är du som måste göra den. Du har ärvt något som många av oss här har gjort. Plötsligt är det som att det aktiveras som hos dig. För mig har det tagit många år att kliva över den där gränsen. Jag minns inte när eller hur, men sen gick det fort. Du vet hur man gör här finns tips från massor med folk som gjort samma resa. Alkoholen kommer ju inte till dig. Börja där. Och vad pengar det kostar att förstöra sitt liv med skiten om man inte kan hantera den. :-/

@johl Jag skämdes när min son som gick lågstadiet då, berättade för en eller flera lärare att min pappa dricker öl som medicin hemma. Det var inte kul att hämta honom efter skolan då när jag inte visste vem han hade sagt det till han berättade det hemma bara. Idag sa till fröken/fröknar att det var det jag gjorde. Detta smygande och undanflykter funkar inte i längden. Tillslut ökar mängderna och då är det svårt att smyga mer.

@hejhej38 Hej! Förlåt att jag inte svarat innan nu. Har varit iväg en del. Jag sökte först hjälp ihop med min dåvarande fru på en mottagning och ett möte med en socionom. Där berättade hon över sin oro att jag drack som jag gjorde men att jag aldrig var arg eller elak när jag drack. Många resor senare har det varit avgiftning orosanmälningar pga barn under 18. men som jag skrivit till andra här. Om man dricker för mycket och samtidigt tar hand om hem och barn så är det ju inte ett skäl till någon oro. Jag drack så mycket det sista att jag inte ens kunde hämta på dagis ibland. Det fick exet göra. Jag blev aldrig elak, slog aldrig någon eller behandlade någon illa fysiskt. Bara jävligt frånvarande. Om du inte dricker framför dina barn och tar hand om dom precis som du ska så är du en fantastisk mamma. Nu vet jag inte vilken kontakt du har med vården nu, men ingen av alla kontakter jag har haft har lett till någon utredning från soss gällande om barnen far illa. Jag drack öppet framför dom när vi tittade på tv eller grillade och åt mat. Det var helt naturligt för dom. Det jag inte fattade är hur dåligt dom mådde när det gick för långt och pappa aldrig kunde vara med på nåt eller åka nånstans pga baksmälla eller att jag druckit. Om du väljer att ta hjälp för att du dricker för mycket så kommer din barn inte att bli inblandande i det. Du kan själv berätta precis det du skriver här. Om din oro för att det ska påverka barnen osv. Då kan du tacka nej om dom säger något annat. Du vill ju göra en insats för dig själv så du kan vara en ännu bättre mamma. Jag kan inte föreställa mig någon som skulle göra det svårare för dig för det. Det kan du ha som krav. Jag har provat allt. MEn öppenvården var det som fungerade för mig. Dom visste att jag hade två barn under arton och det går via soss. Men barnen hade aldrig nån aning om att jag gick där innan jag berättade för dom själv. Pappa tar hjälp på ett ställe där jag pratar med bra person en gång i veckan. Kolla med 1177 annars. Dom kan svara på alla såna frågor. Du kan vara anonym när du kontaktar dom. Fråga vad som kan hända och berätta precis hur du dricker, vad du vill ha hjälp med och oron för barnen. Det finns jättebra hjälp på många ställen. Du kan alltid byta om det inte känns bra.

Hej alla Johan heter jag.

Har ett problem med min alkohol konsumtion . Vet o tror inte att jag är ensam om detta . Tyvärr kan jag inte som ” vanliga ” människor ta ett glas eller två , utan blir så
otroligt mycket mera.
Någon som
Känner igen sig? Orkar inte o man förlorare förhållande o orkar inte vara.
Snälla tips o råd.

Tyvärr har jag exakt samma.
Gömmer flaskor burkar överallt. Skämdes som en hund när min son kom hem o hittade typ 10 tomma burkar öl i garderoben 😢😢😢 . Fy fan vad jag hatar mig själv för det.

Fantastiskt, det fixar du med stöd från oss i gruppen….@första steget

Hej hej,
Dagen D heter min egna tråd☀️@Sisyfos

@Inombords Tack för ditt svar. Ja herregud att man alltid ska tänka att med psykiska problem ska man bara stå ut, men är ju som du säger, kan vara lika allvarlig som somatisk sjukdom. Kommer ta upp sjukskrivningen med min läkare nästa gång. Redan på dag ett på jobbet har jag fått stresseksem i ansiktet, och då är det inte ens så fasligt stressigt just nu. Men det är som att kroppen säger ifrån och minns tidigare stressfulla situationer. Har också varit utbränd för två år sedan.
Jag har vanligtvis mycket katastroftankar men nya medicineringen med neuroleptika hjälper verkligen, hjälper mer än den antidepressiva. Första gången jag känner att en medicin verkligen fungerar. Iaf mot oron och de paranoida tankarna.
Jag har jobbat två dagar nu och är helt slut. Men druckit nästan noll, bara en 3,5a till maten. Känns nästan overkligt att det gick så lätt att minska alkoholen. Är på en bra väg nu känner jag.
Jag har pratat en del om min ätstörning med min psykogen, men upplever att det är otroligt svårt att vända beteendet. Nu har jag slutat träna och hoppas att det ska hjälpa mot fixeringen att "hålla sig i form".

Ska försöka ta hand om mig mer och inte ställa så höga krav hela tiden, som sagt, ta ut en sjukdag om jag måste vila.

@BEATNGU Jag tror också att jag kunde dricka måttligt en gång i tiden. Jag var inte heller en ungdom som gick ut och söp så fort någon hade fått tag på lite sprit, trots umgänge trots att A varit otroligt normaliseras (att bli stupfull också) iom att min pappa och stora delar av familjen alltifrån blir just stupfulla så fort det blir helg eller semester. Lustigt nog var det just det som höll mig i skick som tonåring ... men nu är jag "plötsligt" där jag är idag. Jag har helt "plötsligt" ett tydligt problem med A. Det som är läskigt är att jag vet hur det påverkat min förälder och om jag inte skapar en förändring kommer jag också dit. Det är likspm nog nu.

Ursäkta min rant, haha

@Indigo mycket sant i det du säger. Med en box går allt snabbt utför, inte bara för dig. Senast förra veckan drack jag över 1,5 l vin på en kväll, för mig från ingenstans! Jag tog ett glas vin med min pappa ute i sommarstugan och plötsligt blev det ett till, ett till och sen tappade jag räkningen.

Dagen efter skulle jag åka hem till min hemstad igen och träffa vänner för öl innan jag åkte hem till lägenheten. Slutade med att jag köpte alldeles för mkt på krogen (söp och bjöd upp nästan 1500 spänn jag skulle ha sparat), min kompis bröt benet, jag skämde ut mig när jag trodde min kompis fick oönskad uppmärksamhet och jag vet inte vad. A är verkligen inte en bra idé för varken mig eller min vän. Vi båda har bestämt oss nu och även om vi pga medberoende inte kan göra resan aktivt tillsammans och prata om det med varandra pga det är det redan det smartaste drag jag gjort i hela mitt liv.

Lycka till med allt.

@Caroline1992 du kanske inte har ett beroende, men problem med alkoholen skulle jag oavsett säga (och du är inte ensam). Oavsett om det är alkoholberoende eller annan osund hantering av alkohol är du iaf på rätt plats. Vissa kan ta en öl, andra säger det aldrig stopp för och andra tänker på den där ölen så fort de vaknar. Alla har vi olika relationer till alkoholen, men gemensamt har vi att relationerna iaf inte är sunda.

@Bamse00 heja dig! Vägen dit man vill kan vara brokig ibland men du har stöd här och jag hoppas att AA kan hjälpa dig också. Jag hoppas att din hälsa är okej och att du mår bra i allt ändå

@hejhej38 jag hade noll sötsug det senaste året men det blommade upp nu när jag tog bort alkoholen. Jag tror att det är en tillfällig obalans som går över.

@hejhej38 Jag förstår att just semestern är en svår period att dra ner på, det är ju så normaliserat med A då. Bra att du räknat ändå. Jag är extremt stresskänslig och blir stressad av allt mellan himmel och jord. Mycket katastroftankar också. Jag har använt mat (eller ingen mat) som ett sätt att straffa mig själv men inte i några större utsträckningar sedan jag var ung vuxen. Jag tror det som du säger är ett sätt att skapa kontroll över något. Typ jobbet kan jag inte kontrollera men min mat och vikt kan jag styra över. Kommer inte ihåg, pratar du med någon om just mat/vikt biten? PTSD är svårt, känns som att det sätter ramar för det mesta jag har för mig. Lite svårt att veta vad som är ”normalt” längre. Jag tycker du ska jobba 75%! Det är inte svaghet utan styrka att du ser till att du kommer kunna vara arbetsför framöver. Tänk att du brutit ett ben (jag har börjat ta ut sjukdagar de värsta dagarna pga mental ohälsa, tänker att jag typ brutit en hand, fast i hjärnan). Nån dag när det behövs. Annars jobbar jag heltid men haft låååång väg tillbaka från mina två utmattningsperioder. Det tär på hela kroppen att ha PTSD så ta det säkra före det osäkra och prioritera ditt mående. Ingen vettig chef kan tycka det är en dålig investering. Skulle inte jag tycka i alla fall.

@J94 hej! Var stolt över att du tagit tag i detta! Jag har själv levt med psykisk ohälsa hela livet och har även bipolär sjukdom, vet mer än väl att psykisk sjukdom på flera plan klingar illa med alkohol. Hujedamig så de kan trigga varandra problemen.

Du är i alla fall inte ensam, jag har påbörjat en resa till nykterhet som skrämmer mig men jag vet innerst inne att det går. Idag började jag med att skriva till mina bästa vänner att de inte ska bjuds med mig och säga nej om jag frågar om de vill gå ut om alkohol kommer vara med i bilden. Det kändes svårt men de tog det så fint, även om jag skäms. Vem gillar att erkänna att man inte har kontroll över något i ens liv liksom?

Bra jobbat och heja dig!

@Inombords hej. Jag mår rätt okej ändå, känner mig lugn och rofylld. Börjar jobba imorgon så hoppas jag kan hålla mig till en alkoholfri vecka. Har druckit rätt mycket under semestern, varje dag minst fem enheter. Inte ätit godis alls på hela semestern vilket är extremt ovanligt, godisgris som jag är. Men när jag är nykter åker godiset fram och då ökar oron om vikten och då är karusellen igång igen. Har varit så duktig med maten under semestern, ätit tre måltider per dag. När jag jobbar äter jag extremt lite på dagen för att på kvällen ta till godiset. Jag ska försöka fokusera på att äta frukost, vilket jag förbjudit mig själv innan sommaren. Blir en tvångstanke att räkna kalorier och sätta förbud. Jag är så extremt känslig mot stress, kanske beror det på PTSD:n. Så att när jag jobbar behöver jag kontrollera något och då blir det oftast vikten. Är du stresskänslig?
Min läkare erbjöd sig att sjukskriva mig så jag jobbar 75 % istället för 100%. Har funderat på det men vågar liksom inte berätta på jobbet och för min chef, vill inte verka svag. Jobbar du heltid? Du behöver inte svara om du tycker det blir för personligt.
Hoppas du mår bra! Kramar

@hejhej38 hur mår du idag? Kram! 🌸

Godmorgon,
En alldeles egen tråd är skapad👍

@hejhej38 Tack ska kolla upp det imorgon! Bättre idag! Kryper ner i sängen alldeles nykter och det känns bra. Önskar dig en god nattsömn! 🌸

@J94

Hej! Läste dina inlägg och kände såväl igen mig. Blev medlem här så att jag kunde skriva till dig. Hur har allt gått för dig?