Senaste kommentarerna i forumet

@Novalis hej!
Jag hade 0,7 på mitt peth, och tog all hjälp jag kunde få. Efter bara en alkoholfri månad var alla värden normala och jag mådde mycket bättre. Jag har gått till beroendemottagningen ca var tredje vecka och pratat, lämnat blod inför varje gång. Dessutom har jag tackat ja till kbt digitalt. Mina barn är myndiga men även om dina är yngre tror jag inte att soc kopplas in. Körkortet berördes inte alls av mitt resultat.
Halveringstiden på peth är ganska kort, typ 4 dagar, så på kort tid är värdet bra igen.
Jag har mått jättebra av mitt stopp och det gick förvånansvärt bra även i början. Jag hade visserligen hjälp av campral som minskar suget, och det rekommenderar jag verkligen om man klarar av det (magen blir lite kass).
Lycka till🧡

Hej @xyz23 och tack för den här länken som verkligen ger en informativ och nyanserande bild i den här diskussionen. Allt gott!

/Nell, Alkoholhjälpen

Hej igen! Nu blev det så att jag fångats upp av vårdcentralen i samband med att jag lämnade prover för höga blodfetter, fick då höra av läkaren att det skulle tas prov på P-eth som ny rutin. Världen hamnade i gungning då jag insåg i det ögonblicket att jag kanske skulle ligga över gränsvärdet, vilket visade sig stämma: lite chockartat läste jag sedan 0,69 i journalen. Min konsumtion de senaste åren har varit ganska oförändrad, dock inte haft några direkta konsekvenser av mitt drickande. Nu sätts allt i blixtbelysning på nåt sätt, blandade känslor, viss oro kring fortsättningen. Som av en tillfällighet så har det skrivits om p-eth och Transportstyrelsen de senaste dagarna. Har inte fått återkoppling från vårdcentralen än, men det kommer ju att komma. Tänker på det positiva att detta blev nån slags intervention, kommer att inte dricka nåt alls tills vidare, kanske ett glas vin till helgen med min fru på sin höjd. Det dagliga 3,5-drickandet och starksprit inför natten är det slut med. Lyckas jag med det på egen hand? Tankar som kretsar i huvudet konstant: hur kommer läkaren agera? Tänker att telefonen kan ringa när som helst. Eller skriver hon brev till mig? Riskerar jag mitt körkort? Orosanmälan till socialtjänsten?

Ta hand om er!

@xyz23 Förlåt, Transportstyrelsen är det såklart.

@Kristoffer Vi diskuterade detta med PEth för ett tag sedan, och jag hade min tes klar, se mina inlägg ovan. Nu, mars 2025, har media observerat split inom läkarkåren angående PEth-värdets användande. Som ofta då medierna är inblandade i sådant kan det bli hattigt. Av den anledning avslutar jag min del av debatten - iaf för tillfället - med länk till ett förtydligande från Trafikstyrelsen.

Detta tryggar åtminstone mig, och visar att jag redan tidigare har tolkat läkarnas tänkta uppgift på ett korrekt sätt. Men jag måste erkänna att det kom som en överraskning att just Transportstyrelsen var den som kom med förklaringen.

https://www.transportstyrelsen.se/sv/om-oss/pressrum/nyhetsarkiv/2025/f…

@annanasernas Hej. Det där lät lite spretigt?! Vad har hänt egentligen? 🩵

Fan jag har jobb o snart har jag inte, de tog kortet av mig! Så usel!

Hej alla! Jag har alkohol problem. Varit sjukskriven hit och dit pga alkoholen. För en månad sen vill min chef att ta alkohol test. PETH. Jag hade 0,15 den 14/2.. sen drack jag den 21-22 feb 3 och en halv liter vin. Sen drack jag inget på 9 dagar. 4/03 drack jag 2 liter vin. Ska nu göra testet igen den 10/3... vad tror ni kommer jag ligga? So orolig, har ångest och ångra verkligen jag drack!

Menar att allt man tar har biverkningar, även medicin.

Men jag kanske bara ursäktar mitt dåliga beteende.

Känner samtidigt att alkohol fyller en funktion i mitt liv, lugn, trevnad och glädje. Är det fel då?

Du måste tillåta dig att det är okej att dricka öl, en platta i veckan är inte alls farligt där jag kommer ifrån är det normalt

@Sim00n
Hej! Jag såg ditt inlägg i alkoholgruppen eller vad man ska kalla det.

Hej! Nu är jag ingen expert på området, men jag tycker absolut inte att du ska vara orolig över att gå till vårdcentralen. Kontakta dem och beskriv dina problem och se vad de kan erbjuda för hjälp. Ofta får man ju fylla i en hälsoenkät där frågan om alkohol brukar dyka upp. Den ger de ju till alla (åtminstone där jag bor) oavsett om personen verkar ha problem med alkohol eller inte. Om eller när frågan kommer så kan bara du avgöra vad du ska svara på dem. Om du känner att du vill ha stöd och hjälp så kan det var en god idé att svara ärligt på frågorna. Vad de sedan har för rutiner och hur de går vidare vet inte jag. Kanske någon annan vet? Jag tror att jag har varit i "lite bra perioder" de gånger jag har besvarat dessa frågor så ingen har någonsin ifrågasatt mina alkoholvanor på vc.

Vidare om det skulle visa sig att du har något problem med lever eller galla, så har jag svårt att tro att de skickar orosanmälan per automatik, i synnerhet inte om ni har liknande problem i släkten, men som sagt jag kan inte deras rutiner.

Själv har jag högt blodtryck och behandlas för det. Efter varje 1,5 år så är det hälsokontroll med blodprovtagning. Förra året var jag helt nykter i 7 månader samt åt inte godis på 10 månader. Vid den senaste kontrollen så hade mina olika värden avsevärt förbättrats. När man ser sådana resultat blir det en morot för att ta tag i att leva mer hälsosamt. (Även om jag förvisso hade en svacka efter det) Så att ha ett längre uppehåll så som du beskriver är absolut en bra grej både för sinnet och kroppen.

Så som sagt jag tycker du ska söka hjälp på vårdcentralen om du känner dig sjuk. Var inte orolig, de finns för att hjälpa.

Ta hand om dig! 🤗

//Tezzan 🌸🌸

@eliz På vilket sätt menar du att antidepressiva är skadliga för kroppen? Nyfiken. Inget jag har hört förut.

Hej,

jag är ny här. Ensamboende med ett barn jag älskar mer än livet självt på halvtid. Har aldrig "spottat i glaset" men heller inte uppfattat mitt drickande som ett problem tidigare i livet, lite mycket vissa semesterperioder och liknande men drog alltid ner efter. Jag har alltid haft en naturlig känsla av "stopp" i mig, aldrig någonsin tagit en återställare eller blivit aggressiv/ställt till det för mig efter alkohol osv. För några år sedan så råkade jag ut för ett par traumatiska händelser plus genomgick skilsmässa och hade inte sovit ordentligt på väldigt länge. Jag började gå in i väggen och märkte att jag började självmedicinera så smått med alkohol. Till slut blev jag sjukskriven och fick ssri och drog då ner på alkoholen rejält. Efter jag slutade med antidepressiva så har jag dock glidit iväg lite igen periodvis. De senaste två åren hade jag en relation som blev känslomässigt destruktiv vilket kanske inte hjälpte. Jag har själv blivit stressad över min konsumtion några gånger, men tryckt undan det. Problemet är inte att jag dricker några jättestora mängder (även om det har hänt att jag druckit kanske fem enheter enstaka tillfällen på helgen) utan mer att jag druckit små mängder ofta för att stå ut med ångest och stress. Ett glas vin där, ett par folköl osv. Jag har också märkt att jag ibland har en tendens att dricka för snabbt och då får jag sämre koll på hur mycket det blir. Jag är helt ärligt osäker på hur mängden har sett ut i genomsnitt. Det har gått upp och ner.
När jag haft mitt barn har jag alltid varit försiktigare.

När min tvååriga relation tog slut var det lite som att jag vaknade upp. Efter en middag med vänner som innefattade väldigt mycket mat + gräddsås och för mycket vin vaknade jag upp och kände ett lätt tryck på höger sida strax nedan för revbenen. Ingen smärta och ingen egentlig ömhet, fast jag klämde och härjade. Känslan var tydligast när jag satt ner och försvann så fort jag rörde mig. Fick dock lätt hälsopanik och bestämde mig för att avstå alkohol i tre veckor. Det gick jättebra och jag kände mig väldigt glad över att jag inte upplevde något sug. Trycket försvann efter några dagar.

Därefter följde en helg med ovanligt många sociala planer. Skäms lite när jag skiver detta men men: En dejt på torsdagen (3 enheter), en kväll ute på klubb med vänner och dans (2.5 enheter), en lördagkväll ute med en vän (3 enheter), söndagsbrunch med alldeles för semla så blev proppmätt och på kvällen träffade jag en vän (1 enhet). Fyra kvällar på raken är inte bra, det fattar jag med. Under måndagen kände jag det där trycket igen. Fick då betydligt mycket mer ångest. Bestämde mig för att vara alkoholfri hela våren för att låta min kropp läka. Det har gått två veckor sedan dess.

Jag har alltid haft känslig mage - magkatarr, lite ibs-varning, kollik ect. Mycket ärftlighet för gallbesvär.

Pratade med mina föräldrar, och min mamma tycker att jag ska kolla upp gallan. Och ja det vore ju vettigt att ta tester både på lever och galla. MEN. Jag är livrädd för att gå till VC och vara ärlig. Jag är livrädd för vad testerna ska visa och att de ska orosanmäla som rutin om levervärderna är dåliga. Jag överväger att helt enkelt ta blodprover privat och även ultraljud privat men det blir helt ärligt ganska dyrt.

Vad har ni för erfarenheter av att gå till VC?
Alla erfarenheter och reflektioner tas tacksamt emot..

@xyz23 Fast du får ju svar! Även från den du specifikt eftersökt 🤓 Allt har sin tid. Chilla bara så ska du se att det löser sig 🩵

@xyz23 sen har jag tappat nästan 10 kilo på köpet och känner mig för stunden riktigt snygg , det hjälper motivationen ;)

@xyz23 hej och tack för ditt inlägg!
Har inte varit så aktiv här inne då jag jobbat mycket på ”egen kammare”
Hittills har det gått bra, riktigt bra faktiskt.
Bortsett från ett glas bubbel utan drama med min partner på alla hjärtans dag så har jag avstått alkohol sedan jul så drygt två månader.
Har inte känt sug efter alkohol , ej heller i stressade situationer .
Min KBT specialiserad på missbruk med egen historik av missbruk och 30 års erfarenhet som terapeut påstår skarpt att han vet att mina problem inte är ett alkoholmissbruk , utan alkoholen har nog snarare fungerat som en hjälp att “få tyst på tjattret inombords”
Detta spår har jag hållit fast vid och jobbar nu på relationer och min låga självkänsla på olika vis .
Känner ingen brådska med att börja dricka alkohol men lever i tron att den dagen det sker kommer jag förmodligen inte använda det som “lösningsmedel” på problem med mig själv eller konflikter i relationen.
Min partner deltog i ett par samtal med min KBT och hela timmen fokuserade på henne och hennes upplevelser , det framkom tydligt att även hon har att jobba på och att det kanske varit enkelt för henne att ”ha trumfkort” och kunna skylla de flesta problem på mitt beteende kring alkohol.
Jag träffade KBT senast idag och sa då att inget av det är aktuellt men tanken på att dricka alkohol i bedövande syfte är mer skrämmande och avlägsen än tanken på att lämna min partner.

Men sammanfattningsvis.
Jag dricker ingen alkohol och har inget sug mer än ”ikväll hade det varit gott med en whisky framför brasan” ”ett glas rött till köttbiten” ”en iskall öl i bastun”
Men jag har en förhoppning om att detta kommer kunna ske i en framtid. När får tiden utvisa, först ska jag trösta mitt inre barn och lära mig att stå upp för mig själv. Resten får komma när det kommer!
Stort tack och kram för ditt engagemang

Jag drog iväg mitt svar utan att tänka så mycket. Mitt initiala meddelande var riktat direkt till eca81. Han hade sänt en otroligt insiktsfull fundering runt sin egen lite snåriga situation utan att få något direkt gehör här, så jag hjälpte honom. Vi hade en förtrolig kommunikation - nu skulle jag fråga hur det hade gått. Eftersom man inte kan sända PM här så blev det vad det blev. Han har sannolikt givit upp AH nu - kanske av samma anledning som jag gör nu och här - för jag fick inget svar.
Men som sagt; ursäkta att du fick ta illa upp över min ärliga reflektion, och sköt om dig :)

@Carisie Du behöver inte ta åt dig. Såklart att det är bra, och jag har sett ditt namn här och var. Tack för svar. Sköt om dig.

@xyz23 Hej 👋🏼 Så tråkigt att du uppfattar att du drunknar i massan. Jag skrev tidigare idag i någon tråd att alla har olika strategier så då tänker jag att oavsett dagbok, gymnastik eller färg på toapapper är bra om det hjälper folk att nå sina mål?! Eller?! Jag brukar köra Kvällsavstämning- som en reflektion över dagen. Jag kan & vet en massa om alkohol också men det var AH som fick mig att reflektera och förändra vad jag ville förändra. Jag upplever att jag vuxit mentalt och känner mig stärkt. Om det finns kvinnoklubbar låter jag vara osagt -men om de finns och hjälper folk så fyller de en funktion 🙏🏼🩵 Önskar dig en fin lördag

@eca81
Hej,
Ursäkta, ska inte tjata på dig, inte vara efterhängsen; tänkte bara höra hur det har gått. Du var ju också ny - visst? - och jag ville peppa dig då. Som ny här uppmuntras man av admin att starta trådar. Tycker inte det tjänar så mycket till. Forumen består av kompisgäng - kvinnor verkar det - som är helt nöjda med vad de har, och mina försök har inte lett någonstans vart. Man drunknar i massan. Har du märkt detsamma, folk som skriver dagbok här och avhandlar det mest från morgongymnastik till färgval av toapapper?

Inga egentliga problem dock, och jag behöver inte Ahjälpen; jag har dammsugit Nätet, så jag vet hur det funkar med alkohol. Därtill har jag erfarenhet från både KBT och AA, så jag klarar mig. Folk är nog egentligen helt schyssta, så vill man hoppa in i någon mera intressant tråd och kommentera brukar man få vänligt svar. Underlag finns det gott om, så man kan diskutera det man önskar lite kort - men det krävs sökande.

Jag kan inte söka på ditt ID, så jag frågar: Hur går det?

Hej,
Ursäkta, ska inte tjata på dig, inte vara efterhängsen; tänkte bara höra hur det har gått. Du var ju också ny - visst? - och jag ville peppa dig då. Som ny här uppmuntras man av admin att starta trådar. Tycker inte det tjänar så mycket till. Forumen består av kompisgäng - kvinnor verkar det - som är helt nöjda med vad de har, och mina försök har inte lett någonstans vart. Man drunknar i massan. Har du märkt detsamma, folk som skriver dagbok här och avhandlar det mest från morgongymnastik till färgval av toapapper?

Inga egentliga problem dock, och jag behöver inte Ahjälpen; jag har dammsugit Nätet, så jag vet hur det funkar med alkohol. Därtill har jag erfarenhet från både KBT och AA, så jag klarar mig. Folk är nog egentligen helt schyssta, så vill man hoppa in i någon mera intressant tråd och kommentera brukar man få vänligt svar. Underlag finns det gott om, så man kan diskutera det man önskar lite kort - men det krävs sökande.

Jag kan inte söka på ditt ID, så jag frågar: Hur går det?

Det är stor skillnad. För det första brukar inte antidepressiva vara beroendeframkallande. För det andra är de inte ångestgenererande som alkohol och för det tredje är det inte lika skadligt för kroppen.

Hej,

Ställer en öppen fråga. Vad är skillnaden mellan att äta antidepressiva läkemedel hela livet eller en period eller att dricka alkohol. Båda är sätt är skadligt för kroppen och beroendeframkallande och kan behövas hela livet?

@B.Å Hur tänkte du där, citat ...
"Och för att vara ärlig, jag kan tänka så här: vem vill ens dricka måttligt, det är väl onödigt att förgifta sin kropp med små mängder när man ändå aldrig mer vill bli full och odräglig."
Dumt uttryckt i min värld, och därtill på ett alkoforum, även om det så klart var menat tongue in cheek. Detta är för fan inte Flashback.

Det är väl för höge farao inte därför jag dricker; jag är smart nog att räkna ut innan om jag skulle riskera skita i det blå skåpet senare samma kväll - om jag skulle dricka så mycket, menar jag, vilket jag inte gör.

Problemet är väl - i motsats till vad många verkar tycka här och annorstädes - att man/jag faktiskt mår mycket bättre med några tiondelar BAC än utan dem. Detta förutsatt att jag inte lägger mig med promille, så att jag på det sättet också slipper den ångest OP beskriver ovan morgonen efter.

Och - även detta i strid med gängse uppfattning - att denna min alkokonsumtion inte heller den i sig ger mig ångest. Problemet är att intag av mellan en halva till en hel vinputell dagligen sannolikt kommer att ge mig leverpåverkar - kanske svår sådan - över tid. Detta tror jag mig veta, och alla i min familj skulle tycka att jag har svikit dem om det bleve så.