Senaste kommentarerna i forumet

Hej, ska snart fylla 28 år och dricker varje helg. Mest whiskey och öl. När jag väljer ut vad jag vill dricka brukar jag alltid gå efter det med mest alkohol procent i. Whiskey under 43% dricker jag enkelt en hel flaska utan problem under en fredagskväll. Det har blivit en vana för mig att gå till bolaget på just fredagar, och brukar handla så att det räcker för fredagskvällen och lördagskvällen så att jag kan vila på söndagen för att kunna orka med en vanlig arbetsvecka. Min alkoholhistoria börjar väl egentligen med att jag först bara drack under speciella evenemang(födelsedagar, nyår, någon utekväll här och där med polarna). Men sen om vi spolar fram ett par år så började jag röka marijuana, älskar det och började röka det varje kväll. Efter 5 år av dagligt användande av cannabis så fick jag en psykos och skrämde nästan ihjäl mina nära och kära tills de blev tvungna att gömma sig i sina rum och ringa polisen. Det var dagen jag förstod att jag var beroende av cannabis(i varje fall mentalt) och var tvungen att sluta så att det inte skulle hända igen. När jag slutade använda mig av cannabis kände jag mig nästan tom när jag kom hem efter skolan/jobbet, deprimerad till och med. Det var jag ända tills jag började använda mig av alkohol. Dock kunde jag inte använda mig av alkohol lika ofta p.g.a. att jag helt enkelt inte skulle kunna fungera på jobbet nästa dag om jag använde mig av mer. Då sa jag till mig själv att på helgerna går det bra, kollade upp hur mycket whiskey per vecka som var "säkert" att använda och det var runt en halv flaska whiskey om veckan som jag läste och då drack jag en halv flaska varje fredag. Sen blev en halv flaska på fredag till en halv flaska på både fredag och lördag. Och har nu hållit på så i ungefär 1 år. Jag känner ångest på fredagar om jag inte har alkohol i mitt hus och de gånger jag inte druckit på lördagar har jag känt ett starkt behov av att göra det. Så jag vet inte riktigt hur jag ska sluta. Cannabisen var ju enkelt att sluta för att något hemskt hade inträffat. Men med alkohol så har inget hemskt hänt men är rädd för att något hemskt kommer att hända tillslut, men verkar mycket svårare att sluta med alkohol för min del i varje fall.

Förlåt för mitt svammel men det jag egentligen undrar är om det finns någon annan med liknande problem som kan dela med sig hur hen kom ut ur denna helgcirkeln?

Hej, vet inte riktigt vart man ska vända sig när det kommer till sånt här.
Jag har nyligen fyllt 20 och känner hur mitt liv spårar ur mer och mer för varje utgång. Fattar inte hur det blivit såhär men varje gång jag dricker kan jag inte sluta. Dricker 1-2 gånger i veckan så det är inte som att jag är parkbänksalkis som behöver supa varje dag men å andra sidan blir jag helt galen och går in i väggen om jag inte fått uträtta mina behov (supa skallen av mig) minst en gång i veckan.
I mitt kompisgäng har vi alltid festat hårt men på senaste tiden har till och med polarna försökt prata med mig och skällt ut mig flera gånger för dom tycker att jag ballat ur totalt, och jag förstår dom helt ärligt. Familjen har också tröttnat på mig jävligt mycket då det inte ens går att prata med mig när jag ramlar in genom dörren 6 på morgonen halvt medvetslös.
Fattar inte vad det är som hänt? För nåt år sen kunde man ha en snefylla eller två, men ändå ha normala utekvällar 80% av tiden (full men ändå under kontroll).
Nuförtiden har varje utekväll/fest resulterat i en total blackout. Har jag tur kommer jag ihåg små små luckor och då är det oftast inga fina minnen.
Värt att tillägga är att alkoholismen finns i släkten och har många släktingar som har/haft alkoholproblem.
Jag vet inte riktigt vad det är för fel på mig? Jag pluggar på universitet och så har jag ett jobb så jag är inte misslyckad som person men jag super som en nyskild deprimerad 50åring liksom. Jag och många andra tycker jag är en skön kille allmänt men jag blir fan raka motsatsen på fyllan och kan bli kladdig och dräggig och jag skäms så jävla mycket för jag är inte sån egentligen!
Är jag alkis? Varför kan jag inte sluta?

@Tombor Tack så mycket =)

1 månad nykter 🎉🎉

Vilken klok insikt! Och som sagt du är inte ensam. Nu skriver du i ”Dricker jag för mycket?” Forumet. Det är mycket mer fart i forumet Förändra sitt drickande. Där finns det fler som är i din ålder som säkert kan ge dig bättre tips på hur du går tillväga och där du kan läsa och känna igen dig.
Jag tycker att du är så modig och klok som börjar skriva härinne. Kanske kan du starta en ny tråd i förändra sitt drickande för att hitta de yngre personerna. Eftersom jag har slutat så hänger jag mest i Det vidare livet och där finns bara en lite yngre. Hennes tråd kan du dock läsa, den beskriver ångesten rätt bra dagen efter.
Vårdcentral, ungdomsmottagning eller någon annanstans kan du vända dig till och få stöd.
Alkohol är en riktig skitdrog och att sluta med den är väldigt klokt. Du har allt att vinna på att bli nykter.

Hej GorillaNinja

Vad fint att ha dig här! Det låter som att din väg in i vuxenlivet är och har varit tuff. Du har helt rätt, vårdcentralen är en väg att gå. Klok du är som tänker på att du kanske har en extra känslighet för alkohol. En kulturell och möjlig genetisk sårbarhet.

Jag gissar att du funderat en hel del på din relation till alkohol och andra saker som kan lindra något i stunden och samtidigt förvärra smärta på sikt. Imponeras av att du vid 18 års ålder tar ditt mående på allvar, och uttrycker ansvar för din egen kropp, ditt eget mående.

Med det sagt, är du, och behöver du inte vara ensam i detta. Möjligen har du redan haft kontakt med vård eller någon professionell instans? Ungdomsmottagning kanske? Jag hoppas att din tråd får fart, det kan ta lite tid ibland. Du är modig och insiktsfull som söker stöd.

Vänligen och varmt välkommen igen
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Tack så mycket @Kennie för tipsen!
Lyssnade på den ena boken under två dagar. Skall nog lyssna på nästa också och kanske flera efter det. 😊

Så bra jobbat! 22 dagar. Du är verkligen motiverad och visat en enorm styrka. Första gången jag slutade tog det kanske 2 månader innan jag verkligen fick en positiv kick, men det var värt väntan.
Som du skriver finns det kanske andra orsaker till att du är nedstämd. Tog de några prover på dig på VC? Har man druckit mycket så är det vanligt att ha vissa brister och de i sin tur kan göra dig trött och nedstämd. Beroende på hur mycket du druckit innan så tar det nog också ett tag att vänja sig. Hela signalsystemet är påverkat.
Läs lite i Bullrets tråd om hur det kan vara att gå på fest nykter, sen beror det ju på om du har rört dig i kretsar där alkoholen och fyllan är totalt i centrum. Då kanske festerna inte är så roliga längre, men det finns troligtvis fler som känner som du.
Och du har kanske några till som känner att de borde lämna det livet?
Jag tror att alkoholfixeringen du har nu går över snart och du kommer att börja leva igen och må bättre. Ät bra, rör på dig - det är naturliga sätt att må bra och se till att dina värden är ok. Det borde de kunna kolla även på beroendemottagningen. Går nedstämdheten inte över efter nån månad till kan du söka hjälp för den.
Jag tycker förövrigt att du är rätt imponerande.
Om du vill ha mer respons på dina inlägg kanske du ska be att få förflytta tråden till förändra sitt drickande. Där är det mer aktivitet. Lycka till!

Dag 22 som nykter.
Fortfarande rätt nere och orkeslös mestadels av dagarna, men kan nog bero på andra orsaker som inte har med att jag slutat dricka att göra. Fått tid till beroende mottagning i alla fall nästa vecka. Jag hatar dock att sitta och prata om mina problem men är glad att det finns hjälp att få.
Det känns som jag bara sitter och räknar dagar som nykter just nu och inte kan tänka på något annat.. klarat av att vara på tillställningar där folk druckit utan att känna mig direkt sugen på att dricka. Tycker mest det bara är obehagligt och jobbigt att vara bland folk som dricker då man ser hur det förändrar personer. Är rädd att jag aldrig kommer kunna ha trevligt bland folk utan att dricka igen. Känns även konstigt att leva med tanken att jag aldrig får dricka en öl igen, men försöker tänka positivt.

Hej @kvinna 79 och välkommen med här!

Det är fint att du kommit till insikt att ditt drickande är ohälsosamt.
Jag tycker också om att dricka ensam och har länge väntat på att tillfälle kunde ges, men på grund av coronan är min sambo inte på jobbresor längre så det har varit min räddning till att det inte blivit av. Jag har tidigare aldrig tyckt att det är fel att dricka i ensamhet. För mej har det varit ett tillfälle att få umgås med mej själv och göra det jag vill samtidigt som jag fått dricka det goda vinet. Jag är egentligen lite av en enstöring och tycker om att få vara ensam och rå om mej själv. Men de gånger det har gått från att dricka ett eller två glas vin till en hel flaska eller mera än så, har jag insett att det inte är hälsosamt eller ”normalt.” Inte är tanken eller längtan efter att få dricka för sig själv heller så vettig, det visar ju på att man har en konstigt förhållande till alkoholen.
Jag vill bara att du ska veta att du inte är ensam om detta. Här finns många som kämpar. Skriv gärna flera gånger. Jag påbörjade just alkoholprogrammet här, vet ej vart det leder, men tycker att du också kunde testa det. Har hört den rekommendationen av flera här. Tänker att man har ju inget att förlora på att testa ta ett första steg till hjälp.

Har hört en del som använt sig av en teknik när de får starkt sug, att tänka "ok, jag får dricka, men först ska jag..." och det där "först" kan tex vara ringa en vän eller alkohollinjen, ta en joggingtur, läsa sitt första inlägg här. Något som ger en chansen att ta tillbaks kontrollen. Har du bokat tid på beroendemottagningen ännu?

Precis så är det! @Ismay12 skrev:"Det är som att någon kraft tar över hjärnan för en stund och styr kroppen att gå in på krogen eller systembolaget" Huvudet på spiken. Det är därför som beroendeforskare kallar det för att hjärnan är kidnappad. Men den kan bli fri igen. Jag tycker också du ska testa att gå på ett AA-möte om du har möjlighet. Du behöver inte säga något om du inte vill, sitt bara med och lyssna några gånger. Det talas mycket om Gud, men det är inget du behöver hänga upp dig på om du inte är troende. Du får definiera din egen kraft som du vill, huvudsaken är att den är större än den som kidnappar hjärnan :)
Lycka till och fortsätt skriv, här är du bland vänner!

Tack Kennie och Sisyfos för era kloka svar. Ja det är ju otroligt hur man kan vara så insiktsfull om sin situation utan att kunna minska/sluta med krökandet. Det är som att någon kraft tar över hjärnan för en stund och styr kroppen att gå in på krogen eller systembolaget. För den som inte har problem är det nog jättesvårt att förstå men den kraften är så stark.

Bra gjort att påbörja programmet! Och slå inte på dig själv tycker jag. Tänk att du nu äntligen ska vara snäll mot dig själv och se till att du slipper ångest.. Jag minns känslan av frihet när jag insåg att jag kunde slippa risk för minnesluckor och skam, bara genom att sluta dricka. Känner så fortfarande, jag kan stå för vem jag är, ingen har något på mig längre. Kör på! Kan rekommendera Rebecka Åhlunds "Jag som var så rolig att dricka vin med". Och Annie Grace "Tänka klart".

Påbörjade a-programmet här på sidan igår.
Lade som mål en vit månad och om jag klarar det vill jag fortsätta att va nykter i 90 dagar. Det skulle bli till 17.12, om jag kollade rätt i kalendern.
Kändes bra att påbörja programmet. Då släppte lite av fylleångesten och jag fick faktiskt sova gott inatt. Vaknade dock med värsta ångesten.
Fy, så jobbig den är. Nu ska jag till jobbet och ha ångest där hela dagen. Rätt åt mej. Ångesten borde sitta i länge så man inte glömmer sitt fyllebeteende och trillar tillbaka.
Känns som om jag vill gräva ner mej i en håla och försvinna. Kroppen skakar och nu ska jag hålla föreläsning på jobbet. Jag frågar mej själv varför detta fått pågå, det är inte första måndagen fylld med ångest. Varför har jag inte lärt mej något? Så här har det varit sedan man lärde sig dricka. Nu närmar jag mej 40 och beter mig likadant.
Sambon har inte sagt nåt ännu men man känner att det ligger nåt i luften. Jag vågar inte ta upp en diskussion själv, jag vet ju hur hemska de brukar vara och det är inget nytt att diskutera heller. Vill han säga sitt så får han göra det sen. När helgen kommer ska jag vara nykter vad som än hittas på. Då följande helg kommer skall jag vara nykter igen och följande och följande. Jag vill bevisa för min sambo att jag klarar av detta. Jag vill bevisa mig själv att jag kan vara en bättre människa, den människa jag är utan alkohol. En som inte gör bort sig och sviker andra.

Ha en bra dag alla!

Påbörjade a-programmet här på sidan igår.
Lade som mål en vit månad och om jag klarar det vill jag fortsätta att va nykter i 90 dagar. Det skulle bli till 17.12, om jag kollade rätt i kalendern.
Kändes bra att påbörja programmet. Då släppte lite av fylleångesten och jag fick faktiskt sova gott inatt. Vaknade dock med värsta ångesten.
Fy, så jobbig den är. Nu ska jag till jobbet och ha ångest där hela dagen. Rätt åt mej. Ångesten borde sitta i länge så man inte glömmer sitt fyllebeteende och trillar tillbaka.
Känns som om jag vill gräva ner mej i en håla och försvinna. Kroppen skakar och nu ska jag hålla föreläsning på jobbet. Jag frågar mej själv varför detta fått pågå, det är inte första måndagen fylld med ångest. Varför har jag inte lärt mej något? Så här har det varit sedan man lärde sig dricka. Nu närmar jag mej 40 och beter mig likadant.
Sambon har inte sagt nåt ännu men man känner att det ligger nåt i luften. Jag vågar inte ta upp en diskussion själv, jag vet ju hur hemska de brukar vara och det är inget nytt att diskutera heller. Vill han säga sitt så får han göra det sen. När helgen kommer ska jag vara nykter vad som än hittas på. Då följande helg kommer skall jag vara nykter igen och följande och följande. Jag vill bevisa för min sambo att jag klarar av detta. Jag vill bevisa mig själv att jag kan vara en bättre människa, den människa jag är utan alkohol. En som inte gör bort sig och sviker andra.

Ha en bra dag alla!

Håller med Kennie, du är väldigt klarsynt kring din situation. Följ Kennies tips, de var bra. Med de mängder och de promillehalter du är uppe i lever du extremt farligt. Låt det här vara sista gången. Ångesten och minnen över hur det har varit kan du stoppa i en liten box. Plocka fram lite i taget när du lyckats vara nykter. Det kan få vara levande, men aldrig övermäktigt.
Du låter motiverad nu och det är egentligen inte svårare än att du nu tar en dag i taget, resten av livet. Det behöver inte vara större än så. En dag till, idag med osv. Sakta men säkert är du uppe i många nyktra dagar.
Men titta på Kennies tips ovan. AA är ju också ett alternativ kanske. Dit kanske du kan gå och slippa vänta?

Hej Ismay,
Jag tycker du resonerar väldigt klarsynt kring din situation. Du utsätter dig för både fysisk och psykisk tortyr genom att dricka som du gör, och jag tror som du att du behöver hjälp att bryta, så snart det bara går. Boka en tid i alla fall nu, och berätta för någon du litar på att du behöver hjälp att passa den tiden. Planera in något du behöver vara nykter för ett par dagar innan, ge inte upp innan du börjat. Kan AA på nätet vara något tills du får behandling? Du har det viktigaste av allt för att lyckas sluta, och det är sjukdomsinsikt och vilja till förändring. Livet har så mycket annat än alkohol att njuta av, även om beroendet får dig att tvivla på det. Kör nu, du kan!

Jag kan tillägga att jag för flera år sedan köpte en dyr alkomätare som jag har kvar. Har blåst i den någon gång dagen efter då jag slutat min dryckesfas. Då jag druckit sista droppen vid ca kl 03:00 på natten (deckat) har jag sedan vid ca kl 18 kvällen efter blåst ca 1-1,5 promille. En gång för något år sedan när jag blev upplockad på gatan av polis och körd till sjukhus så blåste jag i deras mätare ca 13 timmar efter att jag blivit inlagd, 2,4 promille. Så det blir oftast mycket livsfarliga nivåer. I stort sett all min tid senaste 5 åren har gått till att dricka eller att återställa vad jag gjort på fyllan (dvs städa lägenheten, hitta på bortförklaringar för vänner/familj etc). Är 29 år med egen bostadsrätt, firma och lever ensam.

Nu har det hänt igen. Det som jag har gjort så otroligt många gånger så att jag tappar räkningen för länge sedan. Jag har i vanlig ordning under mitt ensamma intensiva drickande ringt till olika personer jag känner på fyllan och gjort upp och lovat en massa saker. Avtalat saker. Snackat skit om andra. Varit dryg. Skvallrat. Erbjudit jobbmöjligheter. Jag har missat kundmöten utan att svara när de ringt och undrat var jag är. Gått under jorden i flera dagar av konstant drickande. Många har inte hört eller märkt att jag varit full trots att mitt minne är väldigt diffust pga hög alkoholpåverkan. Jag kan helt enkelt dricka så mycket att jag kan fungera någorlunda normalt utan att minnas eller kontrollera vad jag gör. Än en gång har jag trasslat in mig i problem som ändå påverkar mitt liv så mycket. Varje gång detta händer så får jag bara känslan av att inte vilja finnas mer. Att ge upp...
Jag vet också att jag förut har lyckats skaka av mig de här känslorna. Som idag. Första dagen på 4 dagar nu efter min senaste 3-dygns dryckesperiod när jag känner att abstinensen lättat och skakningarna, kallsvettet och hjärtklappningen försvunnit inse att jag tagit mig över det värsta. Men ångesten ligger som en vår filt över mig. Imorgon börjar en ny fas. Fasen med undanflykter och bortförklaringar till de jag talat med och försakat när jag drack. Till de på jobbet (läs: kunder) (jobbar som ensam egenföretagare) som blir misstänksamma vad jag håller på med och tycker jag är oseriös.
I flera år har mitt liv varit såhär. En balansgång på gränsen till att rasera mitt liv, jobb och ekonomi. Kommer jag lyckas att precis klara mig denna gången också? Vem vet. Oftast har dessa nyktra dagar slutat med en ny dryckesfas efter några dagar. Har nog lovat mig själv en vit vecka varje vecka i 4-5 år nu, men det har aldrig infriats. Jag super ihjäl mig om jag fortsätter på detta sätt. Varför har jag inte styrkan att hålla upp och sluta?
För 6 år sedan blev jag gripen för grovt rattfylleri. (Fick tillbaka körkortet efter 1 år). Har de senaste åren anmält mig själv flera gånger till beroendemottagningen och fått tid men först efter kanske 6-7 veckor. Har då sagt att jag behöver hjälp NU! Vill ha antabus utskrivet NU! Få någon att prata med NU! Men NEJ, du får komma hit om 6 veckor säger de. När det väl har varit dags har jag inte dykt upp pga att jag varit i en dryckesfas.
Ja vad ska man göra? Varför blev jag inte en starkare människa....

Hej @Kennie!

Vi umgås också annars med vännerna i veckorna i nyktra sammanhang. Det är till helgerna vi ofta träffas över mat och dryck.
Jag tycker det du skriver låter väldigt vettigt. En helt vit månad skulle göra gott! Skall prova på det vare sig sambon är med på det eller inte. Jag har länge längtat efter det. Nu på hösten känns det som en bra tidpunkt att göra det. Och den här ångesten kommer säkert att sitta i ett bra tag så åtminstone följade helg kommer det vara lätt att avstå! 😄

Tror jag borde lära mig att säga nej också då folk vill komma över till oss på helgen samt göra det tydligt för sambon att inga middagar hemma hos oss på ett tag.

Hej,
Vilken knepig situation.. Kan man inte tänka dig att ni umgås med vänner på ett annat sätt, att ni ses dagtid, åker och äter lunch någonstans, promenerar, eller så? Eller att ni ses hemma hos andra om det är på kvällen, så att ni kan bryta upp och åka hem tidigt, då är det lättare att hålla sig till alkoholfritt om man kan åka hem när man blir trött. För det går utmärkt att dricka alkoholfritt fast andra dricker, bara man vänjer sig, det har jag konstaterat efter ett och ett halvt år med ytterst sällan alkohol. Sen har jag upptäckt att vissa sammanhang inte är så roliga, utan att jag använt alkohol som ett sätt att inte bli uttråkad. Och de sammanhangen väljer jag numera bort.
Som ett konkret förslag, kan du inte komma överens med din sambo om att ni tar en månad utan kvällshäng med vänner, så att du hinner landa i att vara nykter? Och sen att det blir tydligt att du ska dricka alkoholfritt även efter det, och att ni då gemensamt tar ansvar för att kvällarna inte blir så sena? Och ibland kan väl du göra något annat om han vill umgås med några som dricker mycket? Jag tycker du ska söka professionell hjälp också, som stöd, man behöver inte klara allt själv. Det kommer vara jobbigt att avstå i början, men ärligt talat, det är mycket jobbigare med bakisångest..

Hej @Liten tjej !
Tack för att du frågar! ❤️
Det har nog inte gått så bra, tyvärr.
Har druckit varje helg under sommaren. Mer eller mindre.
Och jag är så trött på ångesten. Jag är så trött på att vara däckad på söndagar. Och att vara trött på måndagar de gånger man druckit stora mängder. En enda helg har jag varit nykter sen jag skrev här senast och det var så skönt.
Jag skall försöka hålla mig bort från spriten nu under hösten, men det blir inte lätt. De vi umgås med dricker också varje helg. Min sambo vill umgås med vänner på helgar. Han dricker också, men han är måttlig och spårar sällan ur som jag oftast gör. Det kunde underlätta om han heller ej drack men det går han ej med på. Jag brukar be om att vi skall vara för oss själva på helgen, så att man inte behöver umgås med nån och dricka, men varje helg skall det umgås med vänner och då blir det som det blir…

Jag inser att jag är beroende och jag inser att jag inte klarar av att ta mig ur detta på egen hand. Ibland vill jag tro att jag kunde klara det, men det har visat sig så många gånger att jag inte gör det.
Jag är nog lite full från gårdagens och nattens fylla ännu då jag skriver detta. Världen snurrar och ångesten är så hemsk. Igår var en sån fylla så jag vet att jag betett mig som en skit mot sambon. Han har inte sagt nåt ännu idag men jag minns hans blickar under kvällen. De bad mig att sluta dricka så många gånger men jag bara fortsatte och ignorerade honom totalt. Jag vet att jag har varit en idiot, sagt och gjort sådant som man verkligen måste skämmas över. Det är hemskt att veta att han måste skämmas över mig.
Att såra honom är nog det värsta med detta.
Jag tror faktiskt att han inte kommer att orka med mig längre till om jag inte kommer mig ur detta.Jag förstår inte varför han är kvar efter alla år och all skam han får utstå.
Mina förlåt och jag ska bättra mig löften är bara luft. Jag är ledsen efter en fylla men kan inte bättra mig. Han orkar inte ens ta upp det till diskussion längre. Han vet att det inte leder nån vart.
Alkoholen har övertaget och jag är djupt nere i sumpen på helgerna.
Jag önskar så att vi inte skulle behöva umgås med vänner varje helg. Då har jag inga problem att vara nykter, då det bara är vi två, även om suget finns ibland då också. Det är nog ett längre uppehåll från vännerna som skulle behövas för att jag skall vara nykter, men det lyckas inte med sambon som måste ha vänner omkring sig hela tiden. Han vet att det är så här men hjälper inte till. Han tycker inte att han ska behöva vara borta från vänner eller vara nykter bara för att jag inte kan handskas med spriten. Det har han också rätt i men det stör mej att inte få nån hjälp från hans håll.
Jag måste klara av detta på något sätt på egen hand, jag vet bara inte hur.

Jag tänker ju att det faktiskt är svårare för vissa och definitivt svårare när man inte har nåt jobb och inget sammanhang.
ADD, Aspberger och depression är rätt vanligt att dricka på tror jag för att alkoholen faktiskt förhöjer vissa kemiska ämnen. Jag medicinerade min jörnbrist med alkohol. Märkte inte hur dåligt det var ställt utan medicinerade istället med alkohol. Förmågan att fokusera påverkas av järnbrist och kanske även förmågan att stoppa, kontrollera sig själv. Även förmågan att sätta igång påverkas negativt och för mig påverkas förmågan att sätta igång väldigt negativt av alkohol.
Du går hos läkare och äter mediciner. Hur ser dina värden ut för övrigt? Järnvärdet (ferritin, inte HB t.ex).
Så jag tror att du har rätt när du skriver att det finns saker som gör livet svårare och som påverkar ens förmåga att kontrollera sig och jag tycker inte att man ska jämföra med nåt annat än sig själv. Och det var väl också det som Stockholms stad skrev.. att se sina egna framsteg. Ett steg i taget.

En stor fråga för mig just nu.. Är man verkligen anonym här? Kan man prata om "allt"? 😱😑❤️