Senaste kommentarerna i forumet

Det finns en alkoholterapiform som heter CRA (community reinforcement approach) där man jobbar med hela individen och hens nätverk. Verkar otroligt bra, för alkoholen är ju bara en del av svårigheterna som många kan ha i sitt liv. Tråkigt nog verkar inte behandlingen vara så vanlig i Sverige. Än.

Jag hittade en sida som förklarar behandlingen:

https://www.vardochinsats.se/missbruk-och-beroende/behandling-och-stoed…

Kram 🐘

@flowdar Du behöver absolut hjälp! Samtalshjälp? Livscoach? Utredning för ev diagnos? Jag vet att Pianisten under tiden här på forumet har fått diagnos bipolär och med hjälp av medicin mår han mycket bättre. Ensam1984 fick under tiden här diagnos autismspektrat - och mår också mycket bättre med hjälp av medicinering. Och genom att vara nykter. Leta upp deras inlägg under ”Det vidare livet”. Kanske väcker det igenkänning hos dig.

Vi finns här och hjälper dig gärna att tänka. Vi vill vara ditt bollplank. Flytta över ditt inlägg till ”Förändra sitt drickande”, eller skapa ett nytt inlägg där, så hittar fler din tråd.

Själv håller jag till under ”Det vidare livet”. Snart 15 månader nykter, tjoho!

Kram 🐘

Tack för svar. Det känns bra att få fina svar i stället för elaka påhopp. Det kanske är så att jag försvarar mig, det kanske är så att jag mår dåligt och använder alkohol till att dämpa allt. Jag vet bara att jag egentligen inte vet ett skit. Jag känner mig som 10 åring som väntar på att någon annan ska bestämma vad jag ska göra.

Jag har som sagt haft uppehåll från alkohol tidigare men det som fick mig att börja igen var perioder av djup depression. Jag kunde inte ta stämningshöjande för risken att hamna i mani.

Jag vet att det är min väg att vandra och det är en hård väg. Men när alla hinder blir så övermäktiga så vill man ha någon som hjälper. Jag har förut klarat så mycket - i perioder, när jag arbetade. Idag är jag som arbetslös bara en skit. Jag gråter för minsta lilla och jag tar alkohol för atr jag vill må bättre för stunden. Att bo i en liten by gör inte saken lättare. Jag hatar mig själv så mycket. Jag tänker på att ta mitt liv dagligen men det är inget jag kommer göra för jag älskar mina barn för mycket.
Jag lever för dem men är död för mig själv. Får stressexem, röda, fula områden i ansiktet med massor av finnar, tappar massor av hår. Jag som en gång varit så fin i hyn och haft vackert, tjockt hår. Jag finns inte längre. Jag är borta. Vet inte var jag ska starta. Finns så mycket i mitt liv som behöver fixas. Får 8k i månaden och kan inte resa, kan inte klippa mig, fixa mina fula tänder eller unna mig något. Förlåt, jag vet att jag är negativ. Men jag hoppas på att det finns något ljus någonstans men för mig har allt bara gått åt helvete.

Så bra svarat, skriver under på allt! @Ursus

Har lärt mig att jag druckit mycket för att komma undan ensamhet och ett förflutet med fysisk och psykisk misshandel och en väldigt manipulerande och svår (men välmenande) mamma. För att använda ett slitet uttryck, hon hade inte "verktygen" Frågan jag började ställa är att blir det förflutna bättre av att jag förstör min kropp genom att dricka nu? Vilken skillnad kan den nyktra jag göra istället för att sitta hemma olycklig för några timmars lättnad?

Det förflutna är och förblir alltid det förflutna. Det går inte ändra eller göra om. Men det går att göra skillnad här och nu, om än så lite. Mitt första steg var att gå med i detta forum. Resten får vi se. En dag i taget.

Hej förresten, både Apelsinen och Donfrye!

Tack för svar! Och lättande att läsa om att suget minskar med tiden. Två dagar i rad har jag lyckats stå emot, och idag är det lika eländigt med suget. Jag har ingen direkt strategi emot suget mer än att tänka på dom jag älskar mest och motivera mig med att jag inte vill såra dom och att jag inte vill bli en kopia av många av mina närstående som också varit alkoholister. Jag blir liksom rädd för mig själv hur jag lyckats kunna skapa det här alkoholmonstret inom mig under så många år och att jag inte reflekterat mera över det. Nu är det ju ett jättetomrum därinne som jag behöver fylla med annat. Tack för stöd!!@Charlie70

@flowdar Lider verkligen med dig. Alkoholen är bara ett symtom. Det finns alltid underliggande orsaker till att man dricker. Ibland vet man inte orsakerna, men i ditt liv verkar orsakerna vara tydliga. Du har en del att jobba med - och det är du som måste göra jobbet. Ingen hjälp i världen kan hjälpa dig om du inte är beredd att göra jobbet.

Så länge du dricker så kommer din hjärna att vara kidnappad. Dina må-bra-hormoner skjuter i höjden när du dricker och störtdyker dagen efter. För att du ska dricka igen. Hela livet blir en transportsträcka till nästa tillfälle du får dricka.

Det finns bara ett sätt att få bukt med den negativa spiralen och det är att sluta dricka.

Först när du har varit nykter en tid så kommer dina verkliga hjärnfunktioner tillbaka. Som nykter kommer din självkänsla att stärkas, problem blir lättare att lösa, din hälsa förbättras. Men alkoholen måste bort först. Häng kvar här på forumet, läs på om hur alkohol påverkar kroppen - och bli en del av vår gemenskap. Vi har alla mått ungefär som du gör nu.

Kram 🐘

@Donfrye det ger sig med tiden. Har du någon strategi för vad du gör när ölsuget sätter in? Vissa har träningskläderna på sig 24/7 för att kunna ge sig ut på en runda när suget sätter in, andra surfar på suget (inget jag har gjort men det hjälper många har jag läst). Jag själv brukade lyssna på en podd eller plocka fram lite förfärliga filmer från Youtube om intervention och alkoholskador och liknande. Efter att ha sett en sådan film var jag inte sugen längre.

Kram!

@flowdar har läst ditt inlägg och förstår att du har det jobbigt. Det är många här på forumet som upplever samma sak som du att alkoholen är ett symptom på dåligt mående och får man hjälp med det kan man sluta med alkoholen bums. Jag är verkligen ingen expert på detta utan vill bara berätta att jag läst "din" berättelse flera gånger här på forumet. Man upplever att allt blir ett moment 22. Du ska veta att du inte är ensam om den känslan här tänker jag. Min egen erfarenhet är att när kroppen och hjärnan inte behöver ta hand om alkohol jämt och ständigt har jag blivit klarare i hjärnan. Det har blivit mycket lättare för mig att se vad som är mina behov och vad jag behöver göra för att tillgodose dem. Hade jag fortsatt dricka hade jag aldrig sett det. Fortsätt skriva här så dyker det säkert snart upp någon som kan ge dig mer vettiga tips än jag.

Jag dricker inte för att jag är alkoholist utan för att jag helt enkelt hoppas att kroppen en dag ska ge upp och dö. Jag dricker för att döva hur dåligt jag mår och jag dricker för att inte behöva må lika dåligt. Jag har haft " vita" perioder då jag inte dricker men de ger mig ingenting. Jag mår varken bättre eller sämre. Alkoholen får mig att må bättre några få timmar på kvällen. Då får jag vila, vara fri från ångest och må lite bättre.
Problemet är att jag har närstående som inte bryr sig ett skit om mig eller mitt mående. Jag har barn men dricker ej i deras närvaro. Det påverkar inte dem. Jag dricker för att jag är värdelös och det finns ingen medicin eller psykriatriker som kan hjälpa mig.
Mitt liv är förstört, anmäld till soc, hatad av alla. Jag mår så dåligt men allt alla påpekar är min s.k alkoholism. Jag har inte druckit på en månad, ett år, dagar, veckor utan att känna sug. Jag har inget sug av alkohol. Bara känslan av att det tar bort min ångest. Men åter igen är fokus på alkohol och inte mitt mående bakom.
Jag har tänkt på att jag vill dö så många gånger men är för feg för att göra något. Egentligen skulle jag bara vilja höra att jag är bra, att jag duger, att någon tycker om mig men är arbetslös o får inget jobb, 38 år och misslyckad. Har inte gått ur gymnasiet och varit fast i ett jobb i 12 år som jag sa upp mig ifrån på grund av ett arsle till chef. Har inget förhållande för jag var otrogen mot mitt ex, jag är helt enkelt en jävla förstörelsemaskin och jag orkar inte leva med mig själv längre. Då allt handlat om mina alkoholvanor på senaste tid från soc, terapeuter och annat så har det blivit som en spärr i mig. Jag kan inte få hjälp för mitt mående och det enda som betyder något för andra är min alkoholkonsumtion. Jag kan, då jag har barn, inte säga något om hur jag dricker för jag är livrädd att mitt ex ska ta barnen ifrån mig. Alla instanser har anmälningsskyldighet om de befarar att ett barn far illa, vilket de verkligen inte gör. Jag är i ett dödläge och har ingen som jag kan prata med om hur det verkligen är utan får lov att ljuga. HUR kan man få hjälp? Det finns så många barn och familjer som mår fruktansvärt av alkohol och som behöver granskas av olika instanser men problemen är så mycket djupare än bara ett begär, ett missbruk. Det handlar om hur människor mår och jag blir fruktansvärt arg på den ytan alkoholism stämpeln fått.
Att gå på AA möten, gå till vårdcentralen en gång i månaden för att bevisa något till en myndighet är för mig något som endast drar ner en psykiskt dålig människa till den punkt där det blir för mycket.
Vad ska man göra?

Fruktansvärt sug efter alkoholen idag igen. Är ledig fram tills fredag o öltarmen suger rejält. Hjälper dock att skriva av sig lite. Hoppas på att det här rejäla suget minskar med tiden.

Hej. Bra fråga, är själv ny här, men finns de nånting i din verklighet som du skulle kunna förändra så att du slipper vilja fly verkligheten först o främst?

Kvällen lider mot sitt slut, bolaget är redan stängt och jag har lyckats stå emot en dag som denna då jag varit sjukt sugen på att dricka. Känns lättande

Grymt!!! 9 månader är fantastisk att klara av, för mig känns det som en omöjlighet men de verkar ju kunna gå om
Man väl bestämmer sig, riktigt bra jobbat!! Tack för du delar med dig, verkar så som att drömmarna kan vara en del av processen så att säga. En sak jag funderar över och nu är säkert många kloka härinne som förstår vad jag menar: Jag känner mig väldigt glad, dom flesta gångerna jag vill dricka är för att saker har gått bra. Det går bra på jobbet, relationerna med vänner m.m känns bra. Jag presterar bra på arbetet, jag liksom njuter av livet o även relationen med frugan känns fridfull, då känns det som en extra krydda att dricka. Liksom för att bekräfta känslan, förstår ni? Jag dricker inte för att jag är ledsen eller behöver varva ner etc. (Inte för att det skulle vara sämre). Men kanske oavsett anledningarna ska man nog hålla sig ifrån ändå.

Skönt att du kan stå emot ändå. Det jobbiga är ju att när man får den där känslan och den där rösten som ber en att införskaffa lite alkohol. Säger man nej 99 gånger så hjälper det ju inte så mycket om man säger ja den 100 gången. Det man kan ta med sig om det händer är ju att vara observant. Vad var skillnaden när jag stod emot mot när jag inte gjorde det. Ännu bättre är ju att inte ha något snedsteg att dra lärdom av och det skulle jag väl ändå sikta på för du tycks ju klara det!

Jag är ju snart på 9 månader nykter nu, ja på söndag blir det redan, och allt eftersom jag sov bättre drömde jag mer och jag skrev lite om det i min egen tråd om att jag också mindes drömmarna varje morgon och de var ganska tydliga. En del hade jag glömt av senare på dagen men andra mindes jag tydligare, kanske för att jag hade tänkt på dem mer. I alla fall, drickandet var länge ett stort tema. Jag drömde i alla fall minst 7 dagar i sträck om det. Det var lite olika men jag minns ett tag att det fokuserade på jakten på alkohol. Jag drömde om att jag var på väg till t.ex systemet på olika sätt men att det var osäkert om jag skulle hinna och så var det saker som fördröjde o.s.v. Sen var det en del drömmar också där det var mer okomplicerat och bara ett kul festande.

Jag för inte bok eller så men nu känns det som att jag inte har haft någon dröm om alkohol på någon månad.

Idag är en sjukt jobbig dag, är ledig från jobbet ett par dagar och är vääääldigt sugen att ta några öl igen. Men tack vare mycket läsning härinne vad som händer när folk har tagit sig ett återfall och om ångesten samt ångern dan därpå så kommer jag FÖRSÖKA att vara nykter idag, trots att ”köttet” vill. Anden är villig men köttet är svagt som de visa brukar säga. En trevlig bi effekt är att jag faktiskt lyckats gå ner ett par kilo sen jag startade tråden. Ser liksom friskare ut och inte Som en fet sliten val på samma sätt längre haha!!
Sen vet jag inte, är det vanligt att man liksom drömmer på natten att man festar och har jättekul med vänner osv när man försöker trappa ner på skiten? Har drömt att jag druckit i goda vänners sällskap och suttit i bastu och varit ute och verkligen haft jättekul i dom drömmarna nu på sistone då har vi också druckit och jag har varit liksom normal så att säga inte varit aggressiv utan haft kul med dom. Ja vettifan om allt de här men de känns bra att kunnat vara nykter en tid.

Hej vännen och tack för att du frågar! Jag kämpar kan man väl säga, har haft ganska mycket att röja undan i själen, storstädning så att säga. Men det börjar kännas bättre. Har skrivit en hel del som jag behövde få ur mig, ganska så personliga saker men känns lättande när det väl har satts på plats. Jag har kämpat inom mig själv att stå emot suget från alkoholen. Det blir som en inte brottningskamp men de känns så skönt när jag vaknat upp på morgonen och inte varit bakfull. Ska det bli någon förändring i mitt liv så bör det ske nu. En del av mig vill supa och förståndet vill avstå. Får helt enkelt bara fortsätta stålsätta mig och vänta in tills suget blir lite lugnare. Jag har hittat en meningsfull syssla att göra det tror jag är jätteviktigt. Någonting jag faktiskt känner att jag vill leva för och som jag märker också glädjer andra människor. Att hitta nånting annat att fokusera tankarna på tror jag kan hjälpa jättemycket. Tack för allt stöd! Trevlig helg @Mitti80

Tack för alla fina kommentarer och insikter. På något sätt har ändå resan börjat, tycker att det har varit ett uppvaknande och en ingång till att vara ärlig mot oss själva. Att vi pratar om problemet med varandra är en stor framgång för oss.

@Sisyfos 🙏 tack

Välkommen! I gruppen ”förändra sitt drickande” finns många såna historier. I ”det vidare livet” startade pianisten nyligen en tråd där man skulle sammanfatta sin resa. Det svåra är att förlika sig med tanken på att man inte ska dricka tror jag. Att välja rätt. Du som har varit nykter varannan vecka har ett utgångsläge och de som dricker varje dag ett annat.sen beror det väl på hur ens liv ser ut i övrigt hur svårt det blir att avstå i sociala sammanhang. Jag upplever inte det som ett stort problem det har aldrig varit min grej att dricka mycket på fest. Men fortsätt läsa och skriva här, kanske i tråden ”förändra sitt drickande” som är mer aktiv än den här. Där finns många som brottas med de här problemen.

För en vecka sedan blev jag stannad av polisen och tagen för grovt rattfylleri. Detta har varit den värsta veckan i mitt liv, det finns inga ursäkter eller anledningar till att man sätter sig bakom ratten berusad och nu har resan mot att leva nyktert börjat. Har 2 barn varannan vecka och inte druckit den veckan jag haft barnen, men eskalerande mycket den andra veckan. Valde att berätta allt för den närmsta familjen som stöttar o skäller (med all rätt) om vartannat men de finns verkligen där. Hur gör man, är den person ni känner som alltid är gladast på fest tar ett glas vin eller två medans man gör sig iordning o lämnar festen sist. I övrigt skötsam bra jobb stor bekantskapskrets. Nån som känner igen sig i det här eller kanske tagit sig ur o hur ska man tänka !? Känns självklart men svårt på nåt sätt ...

Jag hajade till när jag läste hur mycket pengar du spenderade på alkohol ! Orsaken till att jag reagerade är den att när jag sist kollade hur mycket jag handlat för på bolaget sista året jag söp så landade det på ca 35000 ganska exakt lika spendersam som du :-) Detta är mitt första inlägg och den 10/5 så har avstått ifrån alkohol i 1 år. Min historia är inte speciellt dramatisk men jag kan i alla fall nämna att mitt avslut var i sista sekunden jag är 58 år så det var på tiden.
Lycka till med din nykterhet super man så pass hårt som jag gjorde eller du med för den delen så finns det sällan några alternativ . Hoppas att du slipper de allra värsta dipparna man ångrar aldrig efteråt att man varit nykter en helg.

@Charlie70 tack

@Torn grattis till dina snart 500 dagar! Otroligt bra gjort!👍🏽💪🏼😊
Tack för pepp! Det känns så självklar att vara nykter och jag mår så mycket bättre på alla sätt ☺️

Den ska jag ta med mig, att inte tänka: ett eller ett par glas går nog bra. Jag misstänker ju att det liksom inte gör det utan att det är rätt, att som du, aldrig ta risken. Klokt! 👍🏽

@Jan.S extremt bra jobbat! En viktig vinst gentemot alkoholen tog du i går. Den erfarenheten kan du nu plocka fram nästa gång det blir jobbigt. Kunde du avstå i går kan du avstå nästa gång också! Bra att du plockar fram alla fördelar med nykterheten som pigga och klara morgnar, god frukost, sparade pengar... det finns gränslöst många fördelar med nykterheten om du frågar mig!