skrev Christian i Nu har jag tagit ett beslut

@nyttårnyatag Funkar alkoholfritt sa tycker jag det later som ett gott substitut, mycket battre an alkohol iaf!


skrev Christian i Sociala livet

@Ellinor.1 Helt ratt att vara stolt! Varje liten seger raknas :)


skrev nyttårnyatag i Nu har jag tagit ett beslut

Bra jobbat allihop. Jag bestämde mig för att inte dricka på 49 dagar. Det har gått 9. Om 40 dagar skall jag få en överraskningsdag i försenad 50-årspresent av mina vänner. Det slog mig att jag skulle ”spara” på alkoholen fram tills dess för att verkligen njuta av dagen. Jag hoppas att jag inte kommer att vara sugen på vin och bubbel då. Jag tänker på alkohol men vill inte bryta min överenskommelse med mig själv. Drack alkoholfritt bubbel i helgen. Är det dumt med substitut? Jag blev helt nöjd med smak och struktur och saknade inte ruset. Snacka om att man hamnat i ett beteendemönster där man måste ha något... suck


skrev Jan.S i Nu har jag tagit ett beslut

@jonas99 👊👊👊en bra början. Så var det för oss alla.🙏


skrev Ellinor.1 i Sociala livet

@Christian Förstår! Skönt ändå med 3 veckor som är safe för dig.
Min helg var bra, fixat mycket i trädgården och hållit mig undan alkohol.
Köpte några alkoholfria öl som smakade minst lika bra till middagen i lördags:) Riktigt stolt över mig själv och så skönt att inte vara bakfull igår.


skrev Donfrye i Druckit för mycket en tid nu

Inatt hade jag en till dröm och den var inte så rolig att se. Jag drömde om att jag var full och jag var bland mina vänner. Jag såg mig själv uppifrån och märkte hur otrevlig jag var mot mina vänner som försökte vara trevliga mot mig. Att jag har ett dåligt ölsinne och att jag har lätt för att bli agressiv på fyllan de har jag vetat om men inte i den utsträckningen inte så jäkligt som jag såg i drömmen, var ju trist o se hur jag missuppfattade mycket,och framför allt att många av dom blev ledsna utav mitt beteende o så där vet jag att jag har gjort i verkligheten också. Det här behöver ju inte alls vara en sanndröm, men de kändes ganska så äkta och de var ungefär så de såg ut när vi festade så kände igen allting typ, och känslan från mina kompisar var ju att dom liksom ”stod ut” med
Mig på fyllan men tyckte innerst inne att jag var väldigt irriterande. Tror det ligger mycket i de där. Jag har nog varit ganska så otrevlig att festa med ialla fall när jag uppnått en väldigt hög promillehalt. Jag har liksom förvrängt allt till det negativa och tagit åt mig personligt av saker jag inte hade behövt att göra. Ja alkoholen kan verkligen ställa till det.
Jag kom ihåg en fest för längesen
Där de var en som sa till mig att nu är du trevlig osv, de var precis i början av festen. Och den här personen har sett mig i mitt värsta o så fortsatte han: Men de finns en mörk sida inuti dig som kommer fram
När du är riktigt full och den blir man rädd av, den är otäck. Reflekterade inte jättemycket på det just då, men nu i backspegeln så tycker jag bara det är tråkigt att man inte förstod bättre, eller att man kanske gjorde det men att man förträngde? I vilket fall är de aldrig för sent att starta om och göra om o göra rätt. Det kan också innebära att jag kommer behöva be om förlåtelse till en hel del. Lite jobbigt att tänka på, men de är de nog värt och dom kan nog behöva ett förlåt från min sida också. Är ju inte alltid så kul o lätt o göra såna här saker men ja tror fan att de hör till de med.
Slutligen måste jag också kunna förlåta mig själv så man inte börjar hata sig själv för allt dumt man lyckats åstadkomma under ruset.
Nu bara skriver jag rakt ut i tomma intet mina tankar och planer haha, men ni får ursäkta mig :) De känns väldigt bra o bara kunna skriva av sig. Tack för den möjligheten! O lycka till kamrater.


skrev Donfrye i Druckit för mycket en tid nu

Jag tänker att vi alla är i olika steg i livet och har olika stigar som leder till förbättringar, jag har nog börjat hitta vägen till min egen. Pressa dig inte till att göra nånting som känns fel eller galet utan tillåtande själv att vara i din egen takt och din egen process. För min del är det dags att börja rota och härja med mitt förflutna haha, vilket jag känts ha behöver länge. Men de behöver inte menas med att du ska göra det eller någon annan, jag bara beskriver min väg till att uppnå nån form av sanning. Smidig liknelse om växter föresten. Allt gott till dig @TappadIgen


skrev Christian i Sociala livet

@Ellinor.1 Hej! Som jag skrev nagonstans ar min fru och jag ofrivilliga sarbos pga jobb. Nu bor jag hos henne i tre veckor. Har bertattat for henne att jag vill sluta dricka/seriost trappa ner, sa vi avstar alkohol tillsammans nar jag ar har. Sa darfor ar jag utanfor farozonen, om an tillfalligt. Nar jag sen aker tillbaka till mitt "hem" ar det en helt annan situation. Da kommer jag behova mer hjalp, sa tanker att jag avvaktar med att ringa tills dess da det blir mer aktuellt da.

Hur var din helg?


skrev Christian i Nu har jag tagit ett beslut

@Jan.S Firade ocksa en vecka igar! Bra kampat Jan!


skrev TappadIgen i Någon som druckit till 48 års åldern ?

@susy Jag tycker att det är väldigt bra i alla fall att du tänker dig månader utan för att omvärdera sedan.

Jag har skrivit lite om min historia innan men tänkte kanske uppdatera min tråd med en lite utförligare beskrivning. Det är alltid svårt att uppskatta hur mycket man egentligen drack. Helt klart var att det var ohållbart det läge jag hade kommit till innan jag slutade och det var väl på den vägen det var. Jag hade under ett par år funderat på att dra ner och dricka rimliga mängder och det fungerade periodvis och stundtals. Jag hade en vit månad. Under en lång period så höll jag mig till en motsvarande mängd av 35cl starksprit per vecka, vilket ju är klart inom gränsen för män. Det slutade dock alltid med att det blev för mycket igen. För mig var det väl i princip att jag till slut förstod att jag inte klarar att hålla ett normalt bruk av alkohol över tid så jag slutade. Det är det bästa jag har gjort i hela mitt liv.

Jag har inte som några andra utvecklat en aversion fullt ut med alkohol. Jag kan fortfarande se tjusningen i en kall öl på en uteservering en vacker dag, som den vi hade igår. Jag hatar inte den tanken, utan det är hela paketet som gör att jag vet att det inte är för mig och jag låter bli. Dricker jag den där ölen så är fröet sått och alkoholjävulen kommer förvänta sig en riklig skörd.

Jag har aldrig lyckats förmedla denna tanken fullt ut, men av någon anledning kommer jag göra ett tafatt försök igen. Igår var jag ute mycket och njöt av solen. Jag blev aldrig medvetet sugen på att dricka en öl, det blir jag i princip aldrig nuförtiden, men jag är ändå medveten om att det hade varit gott. Ännu mer är jag medveten om att den där ölen inte skulle bli bara den där ölen. Eller ja, denna gången kanske den skulle bli det och kanske nästa, men den leder oundvikligen till misär i framtiden. Därför är det inte svårt för mig att låta bli den.

Det där med en mellanöl på helgerna, det har diskuterats en del på forumet huruvida det är bäst med total nykterhet eller om det är möjligt att gå tillbaka till en normal konsumtion. Du kan få många svar på forumet på den frågan. Jag har inte tillgång till någon statistik men min bedömning är väl att vissa klarar av att gå till en normal konsumtion av alkohol medan andra måste ha total nykterhet för att lyckas.

Jag har inte någon statistik som backar upp detta heller men min egen hypotes är väl att till viss del är vi olika som människor men den stora faktorn är nog hur långt problemdrickandet hann fortgå. Om jag får illustrera med två exempel.

1. Jan har tidigare haft ett mer normal förhållningssätt till alkohol. Det senaste året har det gått överstyr 3-4 tillfällen. Jan tar tag i problem och går igenom alkoholprogrammet här på alkoholhjälpen och lägger upp en plan vid varje tillfälle han ska dricka så att det blir mer kontrollerat. Jan fortsätter dricka måttligt, men det blir aldrig okontrollerat igen.

2. Eriks drickande har eskalerat ganska länge. Senaste repan är flera månader i sträck utan uppehåll och han är tvungen att läggas in för avgiftning och medicineras för sina abstinensbesvär. Erik tar hjälp av alkoholhjälpens program och får stöttning av sina forumkamrater och slutar att dricka helt. Erik dricker aldrig någonting igen.

Här har de ju valt två olika vägar som blev rätt för dem och som sagt tror jag att faktorn var hur svårt problemet han bli. Erik i vår fallstudie här hade förmodligen inte lyckats med en normal konsumtion. De flesta här på forumet hamnar väl någonstans emellan Jan och Erik och väljer olika vägar. Jag drack själv aldrig så mycket att jag fick några allvarligare abstinensbesvär. Bakfylla har man ju varit med om, men skakiga händer har jag inte haft t.ex. Jag är ändå övertygad om att jag inte klarar av ett måttligt drickande. Jag har försökt. Någon måttlighetsförespråkare skulle kanske mena på att jag inte har försökt hårt nog, men jag är klar med mina försök och har inte för avsikt att riskera mitt välbefinnande för att försöka igen. Jag mår så mycket bättre nu.

Det finns några olika trådar här där du kan följa de som har testat totalnykterhet och de som har testat måttlighet. Det finns t.ex en relativt ny tråd "Dricka lagom, går det" som har fått lite svar.

En annan sak med att dricka lagom är ju det där med levern. Den är ju rätt så bra på att återhämta sig, som du ju säkert vet, och går man tillbaka till ett måttligt drickande så kommer den att klara det. Problemet är om den har blivit tillräckligt skadad så att det har blivit till cirros. För en människa med frisk lever kanske en låg alkoholkonsumtion till och med kan vara bra för hälsan, men har man cirros som likt alkoholism är en progressiv sjukdom, så klarar den inte av alkohol alls. Problemet med detta är att de blodprov du kan ta med levervärden inte kan visa på om du har cirros eller ej. I vissa fall kanske de kan visa att något är fel, men många med cirros kan efter att de har slutat dricka gå och ta prover och det visar på normala värden. Egentligen ska man aldrig dricka igen då, men läkaren kan då rekommendera dig att dricka måttligt, vilket är en dålig rekommendation.

Nu blev det kanske lite rörigt igen.


skrev TappadIgen i Druckit för mycket en tid nu

@Donfrye Jag förstår absolut vad du menar. Jag vill passa på att understryka igen att jag inte menade att jag tyckte att du letade efter något att skylla på.

Min egen tanke har varit precis som din att om det finns något där i det förflutna som jag kan bearbeta som kan hjälpa mig idag så vill jag göra det. Men det är där när jag börjar fundera på det som jag tänker om mig själv att det känns som att jag försöker hitta något att skylla på. Egentligen vet jag ju att det inte är så, eller vet jag det? Jag känner en sådan ambivalens över det hela och jag vet inte ens var jag ska börja eller hur jag skulle ta mig till eller om jag har något att hämta ur det.

Jag hade ändå börjat fundera lite i dessa banor igen under lördagen men du påminde mig om det med din tråd så jag ska försöka få ut något av det i alla fall. Jag tänker att jag skriver något mer i min tråd eventuellt senare. Problemet är väl att ämnet är så abstrakt för mig. Ta en sak som att odla växter som jag har gett mig på i år. Här finns det förvisso inte en entydig väg att gå men det mesta med tillvägagångssätten är ändå väldigt konkreta och du får ju svar på om du har gjort något tokigt eller något bra. Kanske är det inte den bästa analogin för det är ändå ingen exakt vetenskap, men antingen blommar du ju dina växter eller så dör dom så där har du ändå ett konkret svar på hur det har gått. Med detta ämne är det mycket svårare. Jag har inte motsvarande youtube-klipp att googla upp om hur man ska gro frön. Jag ser heller inget entydigt facit på hur det går att jämföra med eller veta om jag är på rätt väg.

Förvisso har jag kunnat ta mig till meditation, fastän jag upplever att det har en liknande begränsning. Det är ju egentligen jättesvårt att veta när jag gör rätt och det kan ofta bli väldigt luddigt. Jag kan faktiskt inte mäta på något sätt hur mycket framsteg jag har gjort egentligen när det kommer till meditation. Jag upplever ju att det hjälper mig, men egentligen vet jag ju inte om det är andra effekter jag märker t.ex av att jag har slutat att dricka alkohol. Det är också ett problem jag har. När jag gör en förändring är det ofta omöjligt för mig att avgöra om det gör någon skillnad. Jag ska ge ett konkret exempel. För ett antal år sedan fick jag utskrivet antidepressiva. Jag blev sedan ombedd att utvärdera dess effektivitet. Hur skulle jag kunna göra det? Jag har ju ingen blind tvilling som fått placebo som jag kan jämföra mig med. Jag kanske hade mått ännu bättre utan den. Nu blev det lite rörigt igen, men det blir det kanske när man provpratar om ämnen man inte har funderat så mycket på.


skrev Draken i Måste ta tag i detta nu

@Lilly 63 Härligt! Tror på det där med att planera saker utan alkohol i förväg. Då är man ju liksom redan inställd från början på att vara nykter. Hoppas du får en fin vecka! 🐉🔥👊🏼🌷


skrev Lilly 63 i Måste ta tag i detta nu

@Draken jodå det har gått bra idag nu är jag på jobbet det känns skönt ser framemot veckan utan vin planerat att göra mycket 👍💕


skrev Beer i Nervskador av alkohol

Hej Erik1990
Ett tag sedan du skrev ditt inlägg, men kanske läser du ändå. Om inte kanske någon annan har nytta av svaret.
Jag har neuropati i fötterna, men enligt vården inte orsakat av alkoholen (Har säkert bidragit) utan diagnosen är diabetes-neuropati på grund av obehandlad diabetes under lång tid. (Flera år). Dock samma symtom. Som TappadIgen, skriver, en brännande stickande smärta, men också "elstötar" i fötterna och smärta när man går. Oavsett orsak är detta ett allt annat än roligt. Min diabetes börjar det sakta bli ordning på. Dock kommer det ta lång tid att läka de skadade nervtrådarna. Dock ska de läka. Oavsett orsak, blir symtomen värre av alkohol.
Om man har problem med händer eller fötter, druckit under lång tid och kanske undvikit kontakt med vården skulle jag säja att steg ett är att be dem testa ditt blodsocker. Som "Alkis" är man ju predisponerad även för detta!


skrev Donfrye i Druckit för mycket en tid nu

En sak som jag såg nu när jag kollade mig i spegeln är att mitt ansikte ser mycket piggare ut och inte lika slitet, dom grova ringarna under ögonen börjar försvinna också, min fru påpekade också att jag ser piggare ut. Det var roligt att se sig själv i spegeln för en gångs skull haha


skrev Donfrye i Druckit för mycket en tid nu

Tycker du svarar relevant och ärligt och det ligger mycket i det du säger. Precis som du skriver är det viktigt att inte hitta ursäkter till varför man dricker och skylla på andra. Jag bör enbart ansvaret för hur mycket jag har druckit, enbart jag bär ansvaret för vad jag gjort när jag tappat kontrollen på fyllan, och så kommer det alltid att vara oavsett vilka sanningar som än kommer fram genom att ge sig på en själens resa . Men om man kan hitta grundläggande orsaker som ligger i det undermedvetna så kanske man kan kontrollera sig själv på ett bättre sätt. Och samtidigt minimera risken att liksom föra skiten vidare till sin omgivning osv det man själv har fått uppleva förstår du? Så jag tror man kan vinna mycket på det om man gör det med rätt inställning och inte för att kunna hitta orsaker att skylla på. Mer att kunna förstå och inse att jag inte behöver va fast i gamla mönster och beteenden. För min del förstår jag att vad jag har sett och bevittnat i min barndom har en effekt på mig, men jag vet samtidigt att det aldrig får bli en ursäkt till bett dåligt beteende. För min del handlar det nog om att våga se sanningen i vitögat, hur var det egentligen. Att kunna åka tillbaka i tiden och tillåta mig själv känna alla känslor för att sen titta allt i vitögat och säga : Jag väljer att förlåta allt och det här ska inte få påverka mig mer. Jag tror att all självdestruktivitet har ett ursprung, likaså goda vibrationer har ett ursprung. Jag vill hitta ursprunget till min självdestruktivitet och övervinna den. Jag är värd bättre än att bli en alkolist som förlorar allt jag har byggt upp för mina begär skull. Dags att självrannsaka mig själv. Bara roligt om du kan hitta sanningar i ditt liv genom att läsa min tråd, vi hjälper ju alla varann här på något sätt :) och som sagt detta kanske inte är för alla, men jag upplever att jag behöver ta tag i mitt bagage i högre utsträckning än vad jag gjort tidigare och inte bara ignorera det.@TappadIgen


skrev Draken i På botten

Just ja, 2 veckor utan alkohol idag 👍🏽🐉🔥 Stolt och nöjd!


skrev susy i Någon som druckit till 48 års åldern ?

Hej, tack underbara du för svaret och stödet ! 🤗jag ska verkligen försöka, idag är det 7 dagar. Jag delade en mellan öl igår i solen med min man men det är allt. Jag har varit rökare innan och slutade, börjat med det igen och jag vet att det inte är så bra men det hjälper när ångesten kommer och när jag vill dricka. Vet inte om det hade gått så bra annars denna veckan.

Målet är att inte vara beroende av alkohol och alla medel som jag kan använda gör jag just nu. Jag har kunnat sluta tvärt att röka innan så när jag är bättre får det bli nästa mål. Jag tog kontakt med en behandlare förra veckan och hon har varit jätte stöttande, ringer,messar, och vi träffas för långa samtal.
Är det illa med en eller halv mellan öl på helgerna?
Hur gör du ? Inget alls ?
Jag har fått rådet att dricka mycket vatten och citron vatten av min behandlare. Försöker att träna varje dag även om jag inte har någon motivation och promenera så mycket jag kan.
Ska vara sjukskriven en vecka till så att jag inte har någon stress.
Lusten som jag skrev är stor på kvällen efter arbete. Hoppas att två veckor nykter ska göra en skillnad.
Hur ser din historia ut? om du vill dela med dig. Hur lyckades du?
Jag har en stöttande man som har sagt att han inte ska dricka heller så länge jag kämpar .

Min behandlare säger också att en del kan kan klara av efter en tid att bara ta ett glas vin i sällskap och andra måste avstå helt. Efter ett par månader kommer jag att känna vad jag klarar av.
Jag påtalade att detta är nästan som ett sorgearbete för alkoholen var ju min bästa falska vän och att jag vet inte om jag vill vara helt nykterist.
Vill kunna vara måttlig, ta ett glas när vi är på resturang eller är hemma på helgen och delar en flaska vin vid matlagning och måltid. Men inte alltid känna så utan ibland.

Men först är först, med månader utan...

Jag har också googlat på leverskador och blir helt förskräckt. Trots det så vil jag vänta då rädd för vad det ska visa och vad min doktor skulle säga. Jag vill inte att det ska stå i min journal... jag har nu äntligen kunnat sova som har hjälpt, fick atarax utskrivet.
Skriv gärna och berätta om du har bra knep att ta till@TappadIgen


skrev Jan.S i Nu har jag tagit ett beslut

En vecka avklarad. Det var länge sen det gick en helg utan alkohol. Känns grymt bra. Nu tar jag vecka efter vecka.👊


skrev TappadIgen i Druckit för mycket en tid nu

@Donfrye Jag har själv funderat lite i dessa banor. Jag träffar ju en psykolog, om än inte särskilt ofta, och har funderat på vad man egentligen ska prata med dem om. Jag skrev lite om det i min tråd då. Egentligen är jag ju väldigt pragmatisk av mig. Jag är intresserad av att saker och ting fungerar här och nu och det som har varit har ju varit. Jag tycker inte att det ligger någon vinning i sig att fundera på det som har varit, men i den mån det kan påverka det som är idag tycker jag att det kan vara av intresse, men hur vet man det?

Förmodligen mår vi ju bra av att bearbeta de upplevelser vi har haft genom livet, för alla har ju haft dem då de är en oundviklig del av att leva. Teorin är väl om att man bearbetar dem på rätt sätt så kan man lämna dem bakom sig och fortsätta med sitt liv på ett hälsosamt sätt och det förflutna har endast en minimal påverkan. Men om vi inte lyckas bearbeta det på rätt sätt så ligger det kvar i oss och tar sig olika ohälsosamma uttryck som kanske psykisk ohälsa, destruktiva beteenden, beroenden o.s.v.

För egen del känns det väl som att jag inte bearbetat allt som jag har varit med om. Men jag vet ändå inte om jag tjänar på att dra upp det och fundera ut det eller om det är bättre att fokusera på här och nu? Jag vet inte ens hur jag skulle gå tillväga. Sanningen är ju att många har varit med om liknande saker som mig själv och de blev inte alkoholister.

Nu blev det mycket om mig själv, men jag läste det du skrev och tänkte att du kanske tänkte i liknande banor. Kanske kan dina insikter, om du når några, hjälpa mig? Jag kommer att följa din tråd och se vad du kommer fram till. Ibland kan jag få känslan hos mig själv att när jag gräver i det förflutna att jag försöker hitta en ursäkt för min alkoholism. Det vet jag ju egentligen att det inte är syftet, och jag tror inte heller för ett ögonblick att du heller funderar i dessa banor som en ursäkt för att du har druckit för mycket. Jag vill verkligen understryka att jag inte tänker så. Men jag hindras ofta av mig själv när jag börjar tänka i de banorna. Egentligen vill jag ju bara veta om det finns något där som kan hjälpa mig idag. Nu blev det lite rörigt kanske.