Senaste kommentarerna i forumet

Jag tror att du har en bra point i det du säger. Vi är alla olika och jag tror ju nog att jag ska klara av att avstå, det är väl nog mest det att det blivit en vana mera än ett beroende, hoppas jag. Och problemet att tappa kontrollen när man väl fått i sig a är nog mitt största problem så risken är nog stor att det sker igen.
Men jag vet också att jag lyckats skärpa mig tidigare under längre perioder men att det nånstans påvägen har glömts bort och då bara fortsatt tills jag får en påminnelse. Då även vänner dricker sig alltför fulla ibland har det säkert slått snett i min tanke också, att sådant är acceptabelt, så här funkar vi skål å tjohej! ?
Ja.. denna dryckeskultur! Det är sannerligen nåt fel där!

Det där med kartläggningen var nog inte alls nån dum idé! Borde absolut testa på det den dagen det blir första glaset.
Då håller jag ju bättre koll på mej själv också säkert...

Dina helger låter ju hur sköna som helst! ?? Tackar för tipset!

Det är lite vanskligt att ge råd angående abstinens då man ju aldrig egentligen kan veta och det är vanskligt, som Alkoholhjälpens FAQ påpekar. Därför är ju det generella rådet att man ska söka sjukvård när man är orolig för abstinens. Det är ju alltid bäst att ta det säkra före det osäkra.

Hur länge man behöver dricka för att utveckla abstinens beror mycket på dig som individ och din bakgrund. Man kan väl dela in faktorerna i:

- Hur lång period har du hållt på att dricka utan att alkoholen har fått gå ur kroppen helt.
- Hur mycket du har druckit per gång.
- Dina tidigare alkoholvanor och hur länge var den sedan ditt senaste uppehåll.
- Din fysik och dina gener.
- Ditt näringsupptag i övrigt.

Det går därför aldrig att säga när man druckit X- mycket över X antal dagar så behöver man sjukhusvård. En annan faktor är ju om man t.ex precis har gått igenom en svår abstinens och är nykter en kortare tid för att sen börja dricka igen, då går det säkerligen snabbare att komma till det stadiet där man har abstinens igen.

Med det sagt skulle jag bedöma att om du har varit nykter i två år och sen dricker tre dagar så bör risken för någon svår fysisk abstinens med Delirium Tremens vara låg. Ångest och svettningar, absolut! Om jag vore du så skulle jag bara hålla mig borta från alkoholen, vila så mycket jag kan och se till att få i mig ordentligt med näringsrik mat och eventuellt även lägga till en B-vitamin och magnesium-tillskott. Det säkraste är såklart att uppsöka sjukvård, men om du inte får något värre än ångest så kan du nog vänta så länge.

Det viktiga är ju att din ångest inte gör så att du fortsätter att dricka. Det löser ju bara problemet för dagen men nästa dag har du ju bara ett större problem då risken för abstinens ökar och problemen från alkoholen hopar sig.

Jag förstår att du är orolig för att behöva söka upp sjukvården, och det kanske är lätt för mig att säga, men det finns ju värre saker. Det viktigare är ju att du kommer på rätt sida och återgår till nykterheten nu. Allt annat kommer att lösa sig.

Skriv gärna mer här om hur det går!

Hej och välkommen hit, tyvärr har jag ingen erfarenhet av sådan abstinens. Vågar mig inte på några andra råd som försök bryta själv heller. Är det helt omöjligt för dig att ändå ta hjälp från sjukvården? Om du gör det kan du ju snabbt vara på banan igen. Läs och skriv av dig härinne, det finns massor av stöttning här. Kram

Välkommen till forumet!

Du berättar om en påfrestande isolering och hur det har varit en av orsakerna till återfallet. Du beskriver att din ångest tar överhand och att det begränsar ditt välmående då du är orolig över att behöva söka vård.

Om du vill veta mer om abstinens och när man bör söka vård så kan du läsa mer på Alkoholhjälpen. Länk till sidan här: https://alkoholhjalpen.se/akut

Eftersom belöningssystemet hamnar ur balans när man slutar dricka så är det inte ovanligt med ångest och nedstämdhet, som du verkar uppleva. Abstinensen och oro är något som kan variera mellan person till person. Erfarenheter från andra är säkerligen något som kan berika dig. Det kan ibland dröja lite tills en tråd tar fart. Vill du berätta lite mer om din situation så länge?

Återfall är vanligt hos personer som gör förändringar i sina vanor. Det viktiga är att det uppmärksammas, vilket du gör i och med att du har skrivit här i forumet. Starkt av dig! I och med att du har lyckats vara nykter i två år, så har du verktyg till att fortsätta göra stora framsteg och använda återfallet som en erfarenhet.

Hoppas forumet kan vara ett hjälpmedel för dig att uppnå dina mål och att du kan komma på fötter snart igen!

Hej Hillary!

Tack för din kommentar! Det jag skrev tidigare om fyra dagars halveringstid är förenklat, precis som du påpekar. Enligt den senaste forskningen ligger halveringstiden för de flesta runt 4-6 dagar. En studie från 2019 fann att spannet låg mellan 2.3-10.4 dagar, men att det var ytterst få fall som låg så högt som 10 dagar. En länk till studien finns att hitta här om du vill läsa mer: https://academic.oup.com/alcalc/article/54/3/251/5436961.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

jag tycker mina senaste helger vart såååå sköna utan a.
avslappnat o skönt.
morgonpromenad på lördagen med mannen, köper nybakat bröd o tar lång gofrukost.
ingen huvudvärk, ingen skam, ingen ångest.

testa! våga! njut!

En sak jag snappat upp trots en rätt kort tid mot många andra här är att man INTE är en tråkmåns om man väljer bort a. Om du tror din sambo tänker så så ska ni nog prata igenom det en gång till.
Tipsar om alkoless.se (fast man tydligen inte får tipsa om sidor här på sidan?) tycker det vart skönt o läsa och just inse hur NORMALISERAT alkohol blivit i vårt samhälle. hur det är en självklar del i så mkt. Vilket ju är rätt knäppt.

En annan sak jag reagerar på här är att du bör vara uppmärksam på och tänka igenom hur du tror det kommer gå dom där gångerna du "väljer att dricka" på tex middagar.
Känner som sagt igen mig i så mkt du skriver. Och vissa av oss har helt enkelt inga problem att avstå MEN svårt att sluta dricka när vi väl gör det. Det kan vara värt att tänka på.

Ett tips är att göra programmet här på sidan så snart det startar upp igen. Det hjälpte mig att kartlägga mitt drickande och framförallt hitta mina fallgropar.

Jag har flera nära släktingar som har stora problem med alkoholen och därför misstänker jag att jag aldrig kommer kunna återfå ett sunt förhållande. Jag önskar och min vision är verkligen att kunna njuta av ett glas bubbel eller ett glas rosé i solen. men just nu är inte min hjärna nöjd där. Den vill ha mer o mer o mer. Men ambitionen o önskan finns verkligen. men för att det ska lyckas behöver jag vara utan a LÄNGE tror jag....

Alkohol är blodförtunnande, så det kan vara bra att skippa alkoholen när man har mens i fall man redan besväras av sina blödningar. Det hör inte till ämnet, men jag vill passa på att tipsa om det i alla fall eftersom problemet är ganska vanligt.

Vid ägglossning har jag hört att många gärna dricker lite extra. Kanske är det en av kroppens strategier för att bli gravid? De flesta har ju lättare för att ha one night stands efter några drinkar än i nyktert tillstånd.

Jag har nog tyvärr själv också varit sån som funderat var jag stoppat i mig, men inte velat tänka på alla de negativa effekterna a har på hela kroppen. ? Nu ska jag börja göra det!

Tror träning, promenader o planera kosten o sånt e bra för att hålla hjärnan fokuserad på annat. Så länge det inte blir en press o stress med allt och inte med en massa målsättningar på samma gång. ?

Sambon var nog tydlig med att han inte vill leva med nån som dricker sådana mängder som jag gör och att han inte ska behöva tåla att jag flippar ur så där.
Det va hemskt att höra hur han ser på mig och hur han alltid noterat varje portion jag tagit. Han hade en hel del att kommentera... ? Visst vet jag att han hållit lite koll och det har irriterat mig enormt men det blev lite mera konkret när han sade det. Jag sade att jag tänkte pröva att ha en vit period nu o se om jag lyckas dra ner på mängden vid nåt middagstillfälle efter det. Han tyckte det lät ok och vi ska se hur det fungerar.
Går det åt pipsvängen måste det säkert bli ett helt vitt liv sen, tänker jag.

Sambon tycker det är ok att dricka ibland och t.o.m nån enstaka gång festa till ordentligt men det får inte bli så som nu då jag dricker kopiösa mängder vid nästan varje middag.
Jag tolkar detta som om han hoppas att jag kan skärpa mig med mängden men att han ändå inte önskar att det skulle bli ett helt vitt liv. Han har själv inga problem alls med a och han är mycket social och vill gärna umgås med vänner över middagar där förstås det serveras a. Skulle jag börjar skippa dessa eller bli en nykter tråkmåns som gäspar vid förrätten tror jag det skulle ha en lite negativ inverkan på det sociala livet. Jag kan tro fel, men fick den uppfattningen.

Tiden får utvisa hur det går. Jag tar nu en helg i taget. Uppdaterar säkert hur det känns då helgen stundar för att skriva av mig. Är rädd att ett sug skall tränga sig på och hur jag ska hantera det.

...man kan inte göra allt på en gång för då lyckas man inte är min övertygelse.
Jag har tex tagit ett steg tillbaka i min hets att köra BÅDE kost o träning nu och fokuserar på träningen o sköna promenader. Sen plockar jag in kosten... Men så typiskt mig o köra på med allt samtidigt! ;)

Har du pratat med din sambo WildaMatilda? Så ni gör resan tillsammans?
Finns massa bra poddar o böcker.
Det som slår mig är hur folk ifrågasätter sötningsmedel (som är aminosyror=proteiner) men dricker alkohol.
Sånt där börjar man upptäcka och fundera på när man ser det från den "andra sidan" ;)

Det kanske man kan säga när man kommit längre på sin resa. Just nu är det fortfarande ganska skamfyllt och jag tycker att "jag mår så mycket bättre utan" just nu räcker gott som svar. Om folk ens kräver ett svar. Det är märkligt att man måste försvara att man tackar nej fast man inte kör eller är gravid tycker ni inte? Jag upplever inte att det blir lika mycket följdfrågor eller kommentarer när man tackar nej till en tårtbit eller kaffe?

Som rubriken lyder, återfall efter 2 år av nykterhet.
Drack i 10 års tid, fick för mig att sluta på egen hand och vaknade upp i en sjukhussäng efter ett epilepiskt anfall.

Nu har jag haft ett återfall och tagit mig igenom 2st 75cl flaskor whiskey på 3 dagar, och jag kan inte sluta va livrädd för abstinensbesvären som kan komma. Förmodligen är det bara i mitt huvud och jag känner inte av några skakningar eller kramper, bara en jäkla ångest.
Förmodligen den ihållande vintern och jobba hemifrån under covid som fått det att rinna över, lämnat lägenheten 1 - 2 ggr i veckan för att handla under kanske 2 månader. Trodde inte isolering skulle påverka mig då jag inte haft bekymmer med det innan, men nu i nyktert tillstånd så var det en annan femma.
Jag är hemma och kan ta det lugnt men är totalt paranoid över om jag behöver söka hjälp från sjukvården för att inte dö av abstinens.
Någon med liknande erfarenhet?

Hej, läser lite här fast jag själv inte har något bekymmer med alkohol tack och lov för det måste vara förfärligt jobbigt. Du skriver att du inte vet vad du ska säga när du blir bjuden på alkohol, men har bestämt dig för att vara nykter. Varför inte säga som det är att du har svårt att sluta när du väl börjar. Räcker inte det som förklaring? Om någon av mina vänner skulle säga det skulle alla har förståelse och respektera det. Några följdfrågor skulle det knappast bli. Är det så att dom du dricker tillsammans med själva har problem och det blir lite hotfuolt när någon inte vill dricka?

Är anhörig till en person med missbruksproblem och mot slutet ( han är nykter och drogfri nu) upplevde jag att några löften om nykterhet inte hade någon effekt. Det var enbart handling som räknades.

Tack för att du vill hålla min hand! ? Vi kan hålla varandras händer här! ?
Jag gick in och läste din historia så jag förstår att du känner igen dej här, eftersom jag också kände igen mig i dina texter!
Jag verkligen avskyr själv också då nån säger åt mig hur jag skall vara/vad jag ska göra. Som då din man tog beslutet åt dej...
Det är ju därför det slog slint i helgen för mig (och alla andra gånger.) Jag vet ju själv vad jag gör fel men vill helst inte att nån annan ska ta upp det. Samma i nyktert tillstånd, vad det än gäller, men reaktionen är då inte så stark att jag börjar slå sönder vår egendom och skrika. ? Vad det grundar sig i vet jag inte. Och jag kanske nog behöver ha nån annan att sätta gränserna, då jag själv inte verkar klara av det. Det är bara trist att inse att jag inte förmått mig vara den jag vill. Att jag själv inte klarat av kontrollen...

Så bra att du har hittat nåt att säga för att tacka nej till a. Det återstår att de hur det skall lyckas för mig. Just nu känns det ju enkelt, men det är ju i ångest och bara i början av veckan. Har sällan sug efter alkohol före helgen och suget kan nog bero mera på en vana än ett verkligt sug.. Får bedöma det då den dagen kommer.

Tog en promenad och lyssnade på Alcohol Mastery podden. Fick mig för en stund att må riktigt bra o motiverad för en vitare framtid. Mådde så bra att jag även spottade ut snusen och tänkte vi slutar med den nu på samma gång. ?
Väl inne igen kröp dock en ny snus ganska snabbt in igen under läppen.
Har haft ett nästa lika långt förhållande med snusen som med a. Tror faktiskt att snusen blir svårare att skiljas från så om jag åtminstone börjar med a:n nu så det inte blir alltför mycket förbjudet på en gång. Få kan allt skita sig.

Jag vill hålla dig i handen.
Vi står i så mycket samma.
Om du bestämmer dig står säkerligen sambon kvar om ni har något ni vill satsa på!
Jag tycker det är jobbigt vad man ska svara folk framöver... men har förberett frasen "nej tack, jag mår så mkt bättre utan".
Tror inte det kommer följdfrågor på den ;) o GÖR det det så har jag läst såpass mkt nu om ångest, mående och alkohol o vilken skada det gör på kroppen o min träning o den vision jag har om att bli fit igen så dom kan få ett tal om det med för den delen...

fortsätt häng här är mitt tips. man känner igen sig i mkt som folk skriver. och skammen finns inte här!!
kram!

Åh, mina texter blir så långa..
Men det dämpar ångesten lite att få skriva av sig...

Tack för dina vänliga och kloka ord, DagsförFörändring90! ❤️ Det värmer!

Det blev en svettig och ångestfylld natt. På morgonen gick jag och sa att jag var lessen för det som hänt. ”Jag också” fick jag tillbaka som svar, så for han raskt hemifrån. Tomhet och illamåendet bubblar upp i bröstet.
Jag är så helt tom på ord men med tusen tankar. Ångesten är värre idag. Jag känner mig spyfärdig av ångest.
Jag vill bara ligga i soffan och läsa här på forumet, det finns så många berättelser och tuffa personer som kämpar så hårt! Det ger mig hopp om att jag själv också kunde lyckas. Och jag känner mig minde ensam.
Kanske jag kan bli en bättre människa..

A förstörde vår kväll med vännerna. Sen gårdagen. Denna dag är också förstörd. Och Kanske all framtid med sambon är borta...
Jag hoppas han förlåter mig än en gång och att vi kan gå vidare på nåt sätt.. Men det känns nog som om detta kunde ha varit droppen. Nu e jag så rädd att bli lämnad!
Jag har ju fått många chanser redan men a har tydligen varit viktigare eftersom jag hamnat i denna situation igen... ibland har jag faktiskt inte tagit diskussionerna tillräckligt allvarligt. ”Alla kan väl spåra ur ibland..” Tankar att han överdriver...”det var väl inte så farligt egentligen.. ”
Men jag har alltid hatat att han mår dåligt över mitt drickande och uppförande. Det har gjort att jag alltid efteråt verkligen försökt skärpa mig. Inte för min skull men för hans.

Jag vill vara normal, kunna ta ett par glas i goda vänners lag och vara nöjd med det. Jag vill fortfarande tro att det kan vara möjligt. Det lyckas ju ändå ibland...
Nu ser jag ser faktiskt fram emot att försöka hålla mig nykter inkommande helgar. Jag får nog ta en dag i taget.
Jag märker ju nog att a mer o mer börjat påverka mig o mitt liv. Det är dags för en paus. Till att börja med. Även för min egen skull denna gång. Jag orkar inte vara en slav under a längre.

Vill bara säga att jag relaterar otroligt mycket till det du skriver, hade kunnat vara jag som skrev texten. Har så lätt att få minnesluckor och har gjort så dumma saker när jag varit full, liksom du sovit hos okända killar och sen inte veta hur jag kom hem. Spyr eller däckar aldrig heller utan kan fortsätta dricka hela natten. Är helt fruktansvärt och ger så mycket ångest. Är lika gammal som dig också och tror att det gör det svårare att se på det som ett faktiskt problem för "alla" festar ju, och att det är svårt att avstå för så mycket umgänge är centrerat kring alkohol. Men tror att det kan vara bra att faktiskt inte dricka på ett tag, jag har dragit ner på mina tillfällen väldigt mycket senaste månaderna och det ger en nya perspektiv och man mår bättre.

Du är inte ensam. Mitt drickande ser ut precis som ditt. Det är så otroligt utmattande att brottas med skuld och skam, det hänger i flera dagar, men när nästa helg närmar sig så lockar alkoholen mer än föregående helgs minnen skrämmer.

Något du inte kan göra är att spola tillbaka tiden. Det du gjorde igår kommer inte kunna göras ogjort, det du gjorde för en månad sedan kan inte göras ogjort. Däremot så är det häftiga med livet att du har makten att välja vem du är idag, imorgon och om en månad. Idag kan du kan vara den personen som ber sambon om ursäkt, den personen som är nykter idag och den personen som fattar beslut om hur du vill leva i framtiden.

Jag tycker du ska visa din sambo just den här texten du har skrivit. Den är fin, hjärtlig och ärlig.

Jag måste nu ta ett steg för att få bukt med mitt drickande. Har alltid haft kärlek till alkoholen men nu har jag insett att vårt förhållande gör mig mera illa än gott. Mitt problem e att jag ofta inte vill sluta dricka då jag väl börjat. Jag dricker så att säga med båda händerna och hoppas ingen noterar det. Ibland kan det gå bättre och lite lugnare takt men dessa gånger är nu rätt sällsynta.
Alkoholen har alltid funnits i mitt liv. Det är inte fest hela tiden nu mera men det blir nog alltid vin o öl till helgen, oftast i rätt måttliga mängder men jag känner alltid att jag gärna skulle dricka helst mer. Det är när jag umgås med vänner det alltid spårar ur och det blir 2-3 helger i månaden. Sällan spårar det ur hemma när det bara är vi två, men det har också hänt. Jag dricker alltid nåt glas mera vin än sambon.
Igår va vi ute på middag. Det fanns ingen spärr på mitt drickande. Ingen tanke på att dricka måttligt. Efteråt for vi till vännerna o där dracks det mera. Eller jag åtminstone. Jag babblade som vanligt på om allt möjligt som jag inte nykter skulle ha sagt. Väl hemma fräser sambon ” Du skall alltid vara värst och dricker alltid mest!” -en kommentar som ställde till med att det flippade i min hjärna. Jag började gråta och skrika, kasta grejor omkring mej som gick sönder. Jag tror jag har nån minneslucka här. Har inget minne av sambons reaktion, minns sen bara att han gick till sovrummet. Jag är 38 år och detta är egentligen väldigt komiskt och skämmande. Jag sov nämligen bakom soffan i natt. Jag minns att jag låg där för att känna mig liten och gömd. Hade hemska tankar och försökte få mig till martyr. Helt sjukt!
Det värsta är att jag flippat på liknande sätt tidigare. Dessa ”anfall” med ståhej kommer numera sällan, ca 1-2 gång per år, några år tidigare kunde de komma lite oftare. De har triggats varje gång av sambons kommentar om mitt drickande. Jag vet att han har rätt i det han säger och innerst inne så skäms jag över mitt beteende i fyllan samt mängden jag hinkar in. Men att jag blir tokig av att höra detta och ställer till scener kan jag inte förstå, sen när jag nyktrat till. Jag har nån gång till och med drämt till honom, men inte haft nåt minne av det dagen efter. Jag hoppas verkligen inte jag sagt nåt fult eller kastat nåt på honom i natt! Å gud denna ångest!
Sambon har inte talat med mig ännu idag, håller sig undan. Jag vet inte hur jag ska ta upp detta. Det känns som det ”är samma visa” igen. Jag brukar vara ågerfull och be om förlåtelse för mitt beteende och sen lova att skärpa mig. Han har alltid förlåtit och också försökt ge tips om ”sunt alkoholintag” men han har också sagt att om detta fortsätter så kan han inte leva med mig. Efter dessa samtal har jag lyckats skärpa mig i början men sen i nåt skede har jag glömt dessa ”problem” å så är jag snart där igen med de stora mängderna och non stop. Jag har nu insett efter nattens eskapader att jag inte kommer att kunna undgå att nåt sånt här händer igen då jag inte verkar kunna dricka måttligt då vi träffar vänner. Det gäller med alla våra vänner. Några av dem dricker också en hel del andra mera måttligt.

Det är klart att jag är ångerfull och vill bättra mig just nu i ångesten men jag vet inte om jag tänker likadant när nästa middag kommer emot. Då har jag säkert glömt detta igen. Jag hittade just hit. Det är åtminstone ett första steg, och att skriva av mig känns bra. Jag känner mig så ensam men vet att här finns andra som går igenom svårigheter med alkoholen. Jag ska försöka hålla ett par vita veckor till att börja med och se om jag ens klarar det. Jag kan inte minnas när jag haft en helt nykter helg, kanske aldrig.

En urflippning kan också ses som en signal att man kommit till ett vägskäl och att det behövs eftertanke vilken ny väg man ska ta? Skriv gärna mera.
?

På vilket sätt flippade du ut?

—-

Hej allihopa. Jag har alltid haft en förkärlek för alkohol i alla dess former. Jag har fått svar nu från min företagsläkare och peth 0,9. Bra tänkte jag, dåligt tyckte han. ? Till saken hör att jag redan dragit ner på alkoholen och hade 1,2 i peth innan jul. Och för 1 år sedan 8,2! Men får väl vara nykter nu ett tag för att göra läkaren nöjd och självklart för min egen del. Dricker alltid något fredag och lördag. Kan ju nämna att jag haft det kämpigt privat och det har ju gjort att man druckit mer. Flera missfall och sånt skit. Men tycker ni att 0,9 är högt om man tänker att jag dricker på fredagar och lördagar i sammanhanget?