Senaste kommentarerna i forumet

Ja jäklar vad alkohol kan förstöra relationer och skapa gift och otrygghet. Jag har inte druckit något sedan 26/12 nu och det känns bra. Suget finns till och från och tanken på ”ett glas, bara ett glas”. Jag kommer ha första mötet med kliniken i slutet av månaden, kan absolut skriva hur det gick sen :)

Tack för dina synpunkter. Det är mina vänner och bekanta som tycker som du att det låter ganska mycket när jag säger att jag dricker som jag gör. Jag är i allmänhet ensam när äter och dricker och det sker alltid framför tv,n där jag tittar på en dvd film, nästan alltid någon av Becks filmer, trots att jag sett dem dagligen de senaste tiotal åren.
Klockan är runt 18,30 och jag gör detta framför allt för att jag mår så bra av den goda maten och spriten till detta och tillsammans med filmen som jag aldrig tröttnar på. När jag tar en sista snapsen så lägger jag mig på sidan i soffan och stöttar huvudet mot armen/handen och sedan tar det ca 2 minuter tills jag somnar hur skönt som helst. Sedan brukar jag vakna vid 1 tiden på natten och då går jag och lägger mig i sängen och somnar direkt. Vaknar sedan runt 5 tiden och stiger upp och gör mig i ordning för arbetet, kokar kaffe med mera.
Ofta nog är inte ölen uppdrucken när somnar och ibland inte hela sista snapsen heller.
Jag har funderat på att prova helt utan allt detta men trivs så bra med det. Det enda jag inte gillar är att det blir lite dyrt med spriten.

Det är din hjärnas beroende som får dig att dricka! Är alkohol gott? Drick ren sprit och känn efter.
Det du tycker är gott är det du blandar ut etanolen med för att stå ut med för att stå ut med smaken. Etanol är ett nervgift som skapar ett beroende.

Jag kämpar själv med mina tankar på att alkohol ger mig någon slags lugn och tillfredsställelse
Under mina nyktra perioder mår jag helt och hållet skitbra. Jag läser och får lärdom, jag mediterar och får insikter. Jag vill vara kvar i det tillståndet.

Var ärlig mot dig själv! Är det verkligen etanolen som smakar gott, och vill du verkligen trubba av dina sinnen?

Jag har inga färdiga svar. Jag söker, som du, en lösning.

Hoppas du finner en väg som är rätt för dig!

Du sätter ord på precis hur ambivalent man känner sig. Man både vill och vill inte dricka liksom. Det skiljer från timme till timme nästan. Men du har startat en tråd här och jag hoppas att du fortsätter skriva och läsa mycket här på forumet. Sätter ord på vad du tycker, tänker och känner.

Vi sitter alla i samma sorts båt, men en del av oss har knappt klivit i båten, några har ramlat i vattnet och försöker ta sig upp i båten igen, och ytterligare några andra av oss har den motsatta stranden i blickfånget på vår vindpiskade färd.

Välkommen hit!

Kram ?

Det började med 1 cider som blev till 2 som blev till en grogg... Det smakar gott, inget farligt med det! Jag väljer om jag ska dricka eller inte och oftast väljer jag att dricka enbart för att det är gott, tror jag i alla fall, jag fattar inte att jag är på väg in i ett beroende! Samtidigt som jag vet att jag är beroende så inbillar jag mig att så är inte läget, jag dricker för att jag vill och beslutar att jag känner för att ta nån grogg ikväll..... Men innerst inne vet jag att jag är beroende men vill inte erkänna det för mig själv, det gör mig ju till en alkoholist och det kan jag ju inte vara!!!
Men det är ju det jag är, om jag är ärlig mot mig själv men det vill jag inte vara! Jag dricker ju enbart för att det är gott och för att jag känner för det! När jag tänker till och är ärlig mot mig själv så vet jag innerst inne att jag är beroende av alkohol. Jag vill inte detta och behöver hjälp med att bryta detta dåliga mönster.

Svårt att veta vad du tycker är vettiga synpunkter. Du tycker troligtvis att mina är ovettiga eftersom jag tycker att du dricker alldeles för mycket. Mellan 15-20 cl sprit per kväll är en rätt ansenlig mängd och många som upplever problem med sitt drickande härinne dricker mindre än du. 20 cl sprit tar ca 10 timmar för kroppen att bryta ner enligt vissa sidor.
Nu upplever du inte något problem skriver du. Vem uppmanar dig att fråga? Finns det nån i din närhet som upplever att du blir annorlunda när du dricker?
Varför dricker du dagligen så mycket sprit (det är giftigt för kroppen)?
Det många som slutar dricka märker är att man blir piggare, mer närvarande, får mer gjort.
Kanske skulle du testa att sluta en period, för det är en ganska dålig vana du har lagt dig till med. Då kan du ju se om du mår bättre utan eller om du behöver ”medicinen”. I så fall kan du ju fundera över vad du medicinerar.

Jag har blivit ombedd att försöka höra med andra om synpunkter på mitt drickande då folk tycker min konsumtion låter hög.
Jag dricker varje kväll till en god bit mat, typ biff, entroecote och dyligt. Eller ost och goda kex. Jag dricker snaps och det blir mellan tre och fyra snapsar per kväll, det är 4 cl snapsar. Till detta dricker jag maximalt en burk 3,5 folköl. Spriten jag dricker är företrädesvis 40 %, Absolut, eller Kronvodka eller AAlborg Jubileum.
Jag har gjort detta de senaste 10 åren, jobbarmed jobb som börjar kl 5 på morgonen och aldrig nåra problem.
Någon som har några vettiga synpunkter?

Det påvisar din alkoholkonsumtion den senaste tiden. Jag tror man brukar säga upp till en månad. Den visar om du den senaste tiden har varit låg, måttlig eller storkonsument av alkohol.

Det tas väl när man vill se om någon dricker för mycket alkohol. Bland annat har jag läst mig till att man tar det innan man får utskrivet ADHD-medicin och sen används det väl också inom beroendevården. Ibland kan det hända att någon vill se att man håller sig nykter, t.ex arbetsgivare, socialkontor eller transportstyrelsen och då får man ta ett test i månaden under en tidsperiod, t.ex ett år.

Jag har själv haft en önskan om att få ta ett prov i månaden ett tag men har inte lyckats få till det.

Vad är ett peth test och bör tas det?

Samma historia med en mamma som varit suddig hela min uppväxt och numera döljer hon inte ens sitt drickande. Har insett att jag är på samma väg som henne och är rädd för att mina barn kommer ha samma dåliga relation med mig som jag har med min mamma. Har också tid på en klinik nu i slutet av januari och har knappat in tel nummer flera gånger för att boka av. Berätta gärna hur du mottogs och vad som hände under ditt möte. Jag är en kontrollmänniska och tycker hela denna upplevelse är tuff att ta sig igenom men inser som dig att det bara är ett måste. Lycka till!

Precis som du fått svar här, du har redan börjat! Varmt välkommen! En del läser mycket och startar sen sin tråd, vet inte hur det är för dig, kanske har du redan varit här en tid. Det finns inga rätt och fel! Ja du har fått ett fint svar här redan och hoppas du berättar lite mer eller skriver vad du funderar på så kan vi förhoppningsvis ge dig stöd här utifrån cyberspacen!

Ibland kan en behöva skriva flera gånger innan en tråd får fart och oavsett hoppas vi det kommer bli hjälpsamt för dig att vara här, skriva och läsa!

Vänliga hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Varför är du då på detta forum?

Så bra att du har skrivit här i forumet. Jag tror att det är en bra start, att du rullat igång en boll mot en positiv förändring. Jag skrev själv här första gången i torsdags och jag känner mig så välkommen och stöttad, det tror jag du också kommer att uppleva.

Själv är jag 37 år och har också haft problem i många år med att det blir för mycket alkohol som lett till tråkiga konsekvenser... Minnesluckor, ångest etc... Inte roligt alls, och man kommer nog till slut till en gräns när man känner att det inte är hållbart. Åtminstone känner jag så. Du är "bara" 26 år och jag tycker det är så modigt av dig att skriva här, och insiktsfullt som Mitti80 skriver. Önskar också att jag vågat göra det för länge sen.

Det finns många erfarenheter, tips och råd att ta del av i andra trådar, så läs gärna. Förutom att skriva lite själv så har jag också tagit del av andras trådar. Det gör att man inte känner sig lika ensam, och att det finns hopp!

Som sagt, modigt att du skrivit här, och fortsätt gärna. Det kommer jag att göra.

Tillsammans är vi starka ?

Jag känner igen mig i vad du skriver. Jag började nog utveckla ett riskbruk precis innan jag fyllde 30. Nu några år senare så har det sakta men säkert eskalerat till att kunna dricka varje dag och inte bry mig om jag är själv eller inte. Du har tur att du så pass tidigt fått insikt om att du dricker för mycket. För mig tog det några år att erkänna för mig själv.

Du har tagit första steget här och nu och jag tror på dig! Kämpa på och läs andra trådar här så kommer du se att du är långt ifrån ensam och allt det du går och tänker på är något som är vanligt hos oss med olika former av förhållande till alkoholen.

Har hållt upp i perioder men när hjärnan vill stänga av så har vinet varit ända lösningen. 2021 kommer bli annorlunda för mig och jag hoppas det blir detsamma för dig!

Styrkekramar ??

Hej allihopa!

Jag är ny på forumet och tänkte att jag skulle dela med mig lite av mina erfarenheter och min problematik. Det känns stort för mig att skriva här. Jag har varit medveten om att jag har ett problem ett tag men har inte tagit tag i det tidigare.

Jag är 26 år gammal och har som många andra druckit alkohol sen tonåren. Jag har så länge jag kan minnas haft problem med att sluta dricka när jag väl har börjat. Det enda som får mig att vilja sluta dricka när jag väl har börjat är att jag kräks eller somnar. Jag blir alltid mycket mer berusad än vad jag egentligen vill, jag blir sluddrig och kraftigt påverkad. Varenda gång jag dricker har jag dåligt samvete över att jag inte kan kontrollera mig, varje fylla blir dagen efter ännu ett misslyckande. Jag gör dumma saker som jag ångrar djupt, jag blir personlighetsförändrad.

För inte så länge sen vaknade jag upp av att jag låg och kräktes i sängen, som tur var låg jag på sidan. Jag får ofta minnesluckor och jag min riskbenägenhet ökar avsevärt till följd av mitt drickande. Jag som annars är lugn och lite feg.

Min tolerans har ökat mycket de senaste åren, sedan är jag dessutom ganska stor. Vilket gör att jag enkelt kan sitta och dricka i en ganska hög takt i flera timmar innan jag blir så berusad att jag kräks.

Det är svårt att säga nej till alkohol också. Jag har ett gäng vänner som jag har känt sen högstadiet och när vi träffas är det i princip alltid alkohol inblandat, kanske en middag, kan någon som fyller år etc. Det är så svårt att säga nej, även fast jag vet att mina vänner aldrig skulle tycka något negativt om det. När man väl dricker är det ju tyvärr alltid så kul.

Men jag vill inte det här längre. Jag har gjort så mycket jag ångrar och det har alltid varit i samband med alkohol.
Jag vet inte riktigt mer vad jag ska skriva, det enda jag vet är att det känns väldigt skönt att få skriva av sig.

Må bäst allihopa!

1

1

Här är vi många som känner igen oss i dina mönster. Fortsätt gärna läsa och skriva här. Om du vill, får du gärna flytta din tråd till Förändra sitt drickande där det är mest aktivitet för de som vill sluta eller dricka mindre.

Det tar emot att skriva detta. Jag har läst mycket, om just detta, den senaste tiden, och börjar inse att jag har ett alkohol missbruk. Jag kan inte vara utan ölen, eller kan, kan jag väl, men inte utan att jag blir på dåligt humör, irriterad och arg över minsta lilla, och det går ut över min familj, barnen. Jag dricker inte på dagarna, men när klockan blivit 18, då börjas det. Ibland tidigare. Har vägrat insett att jag har ett problem, och alltid intalat mig och min sambo, att det är ju så gott med en öl på kvällen. Och det är det, men det stannar ju inte där, det blir minst 3-5 långburkar. Min sambo dricker sällan. Min sambo påpekar varje dag mitt drickande, och det får mig att må dåligt, men nu har min 9 åriga dotter börjar påpeka det, och det får mig att känna mig så jävla rutten. Jag försökte nu vid nyår att ha en vit månad, och intalade mig själv att det inte skulle vara något problem. Det gick 3 dagar. Mår så otroligt dåligt över vad jag utsätter min familj för, samtidigt som jag inte kan avstå ölen på kvällarna. Det var skönt att skriva ur sig.

Yeeey min vilopuls är tillbaka på samma nivå som i våras när jag tränade bra, sov bra och inte stressmedicinerade alkohol!

Bra med att du tar steg och planerar vad du ska göra eller vem/vilka du ska undvika. Det är så det ska gå faktiskt. Man behöver alltid ha en plan och alltid undvika risksituationer så gott det går.
Bra att din man är på din sida, hälsa från alkoholterapeuten att han gör rätt :)

Alkohol hemma är inte bra att ha, tycker jag. Har man % hemma så är det, precis som du säger, inte lång bort om viljan kommer. Och det kan handla om sekunder faktiskt, speciell om något jobbigt skulle hända, typ nåt telefonsamtal som gör en arg, besviken, ledsen och liknande. Har man inte det hemma och viljan kommer så behöver man isf dra till systemet eller nån annanstans för att köpa, och på vägen ditt kan det hända att man funderar, tänker och... ändrar sig....
Senså... alkohol är ditt fiende...varför ska du ha fienden hemma ? ;) Men det är såklart ditt val och beslut och...eventuella konsekvenser ;)

Jag har iaf inget hemma då en gång i tiden var det en alkoholterapeut som sa till mig precis det som jag säger till dig.

Ja, jag håller med att det är lätt att glömma hur jobbigt det var när man börjar må bra, euforiskt typ. Att komma hitt och läsa är ett bra strategi för att påminna sig själv om varför man gör detta. Så gör det ifall det skulle komma dumma tankar och skriv gärna direkt om du skulle känna att suget som är svårt att hantera dyker upp, eller händer nåt jobbig som kan vara riskgrej till att du bryter. Vi stötar dig och pushar...

vi hörs...

Planen ja. Min man har lovar att inte köpa hem alkohol. Det är ett bra steg. Ska undvika att träffa mina svärföräldrar, där dricks det alltid öl. Kommer inte bara några aw den närmsta tiden. Jag brukar väldigt sällan gå på systemet.
Min kompis som är den som kommer till mig med vin/öl, förutom min man, kommer köra vitt fram till sportlovet har han sagt. Och skulle han ångra sig vilket kan hända vet han att han inte ska ringa mig för dryckessällskap. Så under förutsättning att jag håller mig borta från systemet borde det gå. Har en tjejkompis som faktiskt tjatar på mig om att dricka med henne men röt nog ifrån rätt hårt på nyår så tror att hon kanske kniper näbb nu. Har sagt att hon får dricka vin i mitt sällskap hon dricker typ tre apor eller ännu sötare skit så skulle typ inte få i mig det om jag ens försökte men vi ses inte så ofta under sånna omständigheter. Sen skulle det vara skitkul att kunna sitta med en tjejkompis och dricka vin och snacka skit men jag behöver verkligen ett långt uppehåll. I hennes fall är det så mycket ”missery loves company”, hon verkar få panik när någon tar bra beslut runt henne. Vi har stark dryckeskultur på jobbet också men i Coronans spår blir det inte så mycket av den varan haha, och det är inga problem för mig att säga att jag valt att ta en period utan alkohol utan att det blir frågor eller tjat. Än så länge har suget inte varit större än att jag kan hantera det, det har mer varit en aha upplevelse (hela nio dagar haha), orkar träna, orkar umgås, orkar gå ut och gå, kan hämta barn och köra bil utan att räkna, pluggar istället för att dricka. Så är lite hög på den känslan, känns som om jag vunnit massa tid och energi fast det enda jag gjort är att inte dricka alkohol. Men, jag känner mig själv, man glömmer detta, euforin, hur tufft det var de första dagarna osv. Så får gå tillbaka och läsa detta inlägg om motivationen tryter. Har tyvärr en flaska vin och en fin champagne i skåpet här hemma så det är ju inte långt bort om jag skulle vilja. Hade varit bättre om det var tomt kanske men de lockar inte just nu i alla fall. Har en iskall folköl i kylen däremot som jag borde hälla ut då de än verkligen ser intagande ut där den ligger. Så ja det ska jag gå och göra nu. Önskar alla som läser detta en fin dag och ett fantastiskt 2021

Kennie. Precis så är det. När min ex partner var påverkad och onykter förlorade han körkortet, sin familj, sina vänner och sin partner och gjorde dessutom en onykter kvinna gravid med ett barn som föddes utan hans vetskap. Ändå kan han inte avstå missbruk. När han konfronteras säger han bara, jag vill inte sluta. Jag vill inte ta något ansvar. Kan inte hitta en enda positiv sak med missbruk. Det skapar kaos inne i individen och runt omkring individen. Thats about it.

Så länge man befinner sig i det skede att man inte vet att man är sjuk så har man inte ansvaret över sin sjukdom. Det är dock att man ändå ska betala för det man ställd till, alltså ta konsekvenser oavsett vilka dem är. Sjukdomen alltså inte befriar en ifrån att ta konsekvenserna... det är till och med bättre att man får konsekvenser men det är ett annat ämne...

Så fort man får veta att man är sjuk så är man också ansvarig för att göra saker för att tillfriskna...Gör man inte dem sakerna så är man skyldig till att man inte tillfrisknar.

Händer det att man kämpar på, gör det man SKA och BÖR göra, men ändå faller tillbaka och tar ett återfall så SKA man lära sig av vad man INTE GJORDE som ledde till återfallet. För det är alltid nåt som man INTE GJORDE SOM MAN BÖR som ledde till att man super igen...

"Eller kan det vara nåt slags moment 22 - är jag olycklig för att jag dricker för mycket eller dricker jag för mycket för att jag är olycklig? " - både och..., ond sprirall men det går att stopa.

Mina tankar och erfarenheter...

Boka inte av!!! Olika tankar kommer troligviss försöka "övertala dig" att du ska avboka, att du inte behöver, att du klarar det själv men...lyssna inte på dem, dem ljuger...
Du gjorde alltså ETT BRA VAL att inte avboka...

Det är lång tid till slutet av januari. Vad har du för plan för att klara dig tills det? Att skriva här och få stöd är bra men kan vara för lite när svårare stunder kommer. Att fundera ut en extra plan för sådana moment kan vara bra....

Jo, att man försätter trots att man vet att dagen efter få man inte bli påverkat/bakfull säger en del. Bra att du har insyn! (Y)