Senaste kommentarerna i forumet

Ja, jag skrev ju att jag skulle vara helt nykter både Nyår och hos morsan igår, men så blev det inte. På Nyår drack jag ett glas bubbel som välkomstdrink samt tre öl under hela kvällen, ca 10-12 timmar. Jag har kommit överens med min fru om att berätta om mitt problem för de närmaste, men i övrigt har jag bara lagt ut på FB om att det ska bli mindre alkohol för mig 2021. Jag kommer att fortsätta med min plan om att ha en vit tremånadersperiod nu fram till april. Mitt mål är inte att sluta dricka helt men att kunna hantera det som på nyårsafton, dvs kunna dricka utan att känna tvång eller sug efter en till och en till och en till...

Nyår gick ändå bra tycker jag. Jag tackade nej till både vin och wiskey och hade t o m en oöppnad öl med mig hem på natten. Vet inte när det hände sist, och förr hade jag för det första tagit med mig fler öl, tackat ja till det som bjöds samt inte tagit med mig alkohol hem utan sett till att dricka upp det under kvällen. Jag kände aldrig nåt tvång eller nån press från någon om att dricka mer än vad jag gjorde och det var jätteskönt att vakna dagen efter och fortfarande ha koll på allt. Det är så här jag vill ha det - det räcker ju för mig. :-)

I går var vi på middag hos morsan och det gick också bra - jag körde och var alltså nykter. Jag hade ringt och berättat för henne om mitt problem tidigare i veckan och sagt att jag har tagit kontakt med alkohollinjen, och hon sa såklart att hon tycker det är förståndigt gjort av mig. De hade uppmärksammat att jag ibland drack lite väl häftigt (dvs kanske båda snabbt och mycket) så det är ju så att de har sett på mig att allt inte är helt OK. Igår dracks det allt möjligt - öl, vin, snaps, sprit - men jag kände inte alls att jag saknade det, och att vakna först av alla i familjen - utan minnesluckor eller att vara helt seg i kroppen - känns fantastiskt. Jag ska snart dra på mig löpardojjorna och ge mig ut en timme och springa.

Det som inte känns helt bra är väl några saker:
- Var jag dum som drack på Nyår? Även om det gick bra och det var mitt eget beslut?
- Jag fick aldrig chans att berätta för brorsan igår om mitt problem, även om jag gissar att även han har fattat hur det ligger till för mig. Innan jag sticker ut ska jag skicka ett sms till honom och hans fru så de också vet. Jag känner själv att jag behöver berätta för honom så att alla korten ligger på bordet. Både jag och morsan tycker att även han dricker för mycket, även om han aldrig är den som craschar, och igår blev han ju som vanligt lite (små)full.
- Det känns lite som att min fru är på mig lite grann, och nästan vill straffa mig. I natt innan vi gick och lade oss så frågade hon vad brorsan sa när jag berättade. Jag sa att jag inte hittade tillfälle att berätta om det (och vi var verkligen aldrig ensamma och jag ville inte berätta om det när han var smålullig) och då kändes det som att hon blev kall och sur och tvär. Jag sa att hon inte skulle oroa sig för jag kommer att berätta om det, men det verkar som om det är viktigt för henne att jag berättar för honom om det. Och hon har ju en poäng - att inte berätta är ju att fortsätta smussla med det så jag kan ändå förstå att hon kanske är lite orolig. Men vad jag känner är att hon inte är nåt stöd för mig utan istället ger mig ännu mer dåligt samvete för att jag drack för mycket på julafton. Det dåliga samvetet infinner ju sig alltid så hon behöver inte spä på det. Ibland tänker jag att om det nu är en sjukdom, ska man då bli bestraffad för sina misstag? Finns det inget utrymme för misstag längre? Eller kan det vara nåt slags moment 22 - är jag olycklig för att jag dricker för mycket eller dricker jag för mycket för att jag är olycklig? Vi lever för tillfället inte som man och fru. Det blir ett pliktskyldigast "godnatt och sov gott" när vi går och lägger oss eller så ta en av oss soffan...

Är det vanligt att känna som jag gör just nu? Jag tänker att jag kan ju såklart inte använda mig av det faktum att alkoholism är en sjukdom för att fortsätta dricka för mycket och fortsätta begå misstag efter misstag. Jag har ju ansvar för mina handlingar. Är det nåt sätt för en alkoholist att försöka skjuta ifrån sig ansvaret? Är det någon som har erfarenhet av detta tidigare så skriv gärna i tråden.

Tack för alla kloka och vänliga kommentarer - de betyder mycket för mig. Kämpa på alla - låt oss göra 2021 till vårt år, vårt bättre nyktrare år! Kramar till er alla <3

Alkoholterapeut, jag har anmält mig till Riddargatan och kommer ha första möte på distans med kurator i slutet av januari. Höll på att boka av det igår då det känns jobbigt men valde att inte göra det :)

Jag håller/höll på att bli den personen jag hela min uppväxt lovat mig att inte bli, och dessutom fattar jag att om jag faktiskt blir beroende blir det ett helvete att ta sig ur då jag är en beroendepersonlighet. Har lätt att hamna i beroenden och har lätt att hitta på ursäkter för dem.
Jag har hela tiden fattat att hur jag känner för alkohol är en varningssignal, hur jag känner med alkohol i systemet lika så och det faktum att jag inte stannar trots att jag lovat mig själv. På sistone har det till och med varit så att jag inte stannar fast jag har åtaganden dagen efter som kan innefatta bilkörning med mera och varit tvungen att ställa in. Helt rubbat.

det är inte alkoholfria perioder som är bevis på att man inte har alkoholproblem.
Det är vad som händer med en när man tar första glasen som är bevis på att alkohol är problemet...
Eller att alkoholen börjar bli ”viktig” ... och att den ställer till problem....

Om du frågar mig så jag har nu snart en15årig alkoholfri ”period” men det inte betyder att jag inte har problem med alkohol, för om jag tar det första glasen så finns det inte stop för mig....

Du är 20. Stoppa utvecklingen nu, gå till öppenvård, var ärlig mot sig själv kring allt sommar med alkoholen att göra, försök träffa andra som kan hjälpa dig med att hålla sig borta från spriten.

Lycka till !!!

Tja! Jag blir så glad när jag läser om den insyn som du har. Önskar om alla hade samma insyn i tidig skede av utveckling av alkoholproblem.

Det du beskrev i första inlägg om mer begär efter första ölen, längre och längre drickperider, större mänger passar väldig bra till det man vet om alkolholismmes utveckling utifrån sjukdomsteori. Nämligen att den är progressiv, utvecklar sig och både kräver mer och mer och förstör mer och mer.

Gör du något mer förutom att skriva här för att behålla nykterhet? kanske deltar i AA? Det är lättare att hålla ut, speciell i svåra stunder, när man hänger med andra som har också alkoholproblem och vill bli kvitt med det. AA kan vara bra för det, träffa nya människor och skaffa kompisar som förstår och som inte kommer övertala en till drickandet. Tvärtom snarare.

Ditt beslut är rätt, tycker jag. Håll vi d den och lycka till Alva88

8 dagar utan alkohol, undantag för två munnar skumpa på 12 slaget. Det går så mycket bättre än jag trodde att det skulle göra men samtidigt vet jag att om jag släpper garden sitter jag snart där igen och dricker mer än jag borde oftare än jag borde och orkar inte med livet som jag vill leva det.
Tappade träningen under hösten, trodde det var pågrund av stress och mycket att göra men det berodde nog mer på att jag inte orkade vänta med första ölen till efter löprundan/gympasset. Jag har gått upp runt 8 kilo 2020, väger mer än jag någonsin gjort bortsett från gravid. Räknade faktiskt med att börja gå ner i vikt när jag slutade dricka men 8 dagar kanske är för kort. Har hypotyreos också, dock välmedicinerad men jag antar att det kan göra det svårare.

Det är skönt att inte vakna bakis, må illa med mera, det är också skönt att slippa den kognitiva dissonans mitt, skulle säga riskbruk, ledde till då jag ser mig själv som en aktiv och ganska hälsosam person. Men jag höll på att bli min mamma som också i grunden var den personen men som dövade stress och ångest med alkohol vilket ledde till mer av den varan.

Jag har verkligen varit utmattad andra halvan av 2020 men jag trodde verkligen inte det bara var alkoholen men det verkar som om den varit största boven.

Nu gäller det bara att hålla mig mentalt stark inför alla kommande triggers.

Du har redan börjat genom att skapa konto.
Nästa steg kan kanske vara att skriva lite om ditt problem och vad du känner. Sen kommer allt utveckla sig av sig själv, så att säga..

Välkommen hitt!

krickelina46. Jag tycker att du har en stor självinsikt vilket är en fördel om man vill göra en förändring! Har du provat motiverandesamtal? De är till för människor som vill förändra något i sitt liv t.ex. sina alkohol och drog vanor. Lycka till! ?

alkoholterapeut. Ja vi är ju alla här för att lära av varandra erfarenheter och ge varandra tips! Fint att du fick tag på den boken för jag tror att den är slutsåld på många förlag.??

alkoholterapeut. Mitt svar dubbleras.

Tja, tack för tipset. "Jaget och missbrukaren" har jag precis beställd efter tips från dig (Y) :)

Jag delar gärna med det lilla jag vet om både missbruk och beroende utifrån både min roll som terapeut men även som en som har varit "på andra sidan", så att säga ;)

alkoholterapeut. Jo jag inser att det är missbruksrjaget som styr över det friska jaget när beslut om intag tas ?. Skall också säga att jag visserligen är beteendevetare men att jag inte kan något om missbruk för det, initialt är jag här pga intresse att lära mig mer om beroende och medberoende. Kan därför inte ge tips om litteratur etc. Men det lär finnas en bok som heter just Kidnappad hjärna av Miki Agerberg se länk https://www.adlibris.com/se/bok/kidnappad-hjarna---en-bok-om-missbruk-o… och Jaget och missbrukaren av Craig Nakken länk https://www.bokus.com/bok/9789171188335/jaget-och-missbrukaren-hur-en-m… (slutsåld där men finns bla på antikvariat) som är läsvärda. Gott Nytt År till dig också!

Citadell, du frågade så jag försökte besvara... ;) Att jag inte har svenska som modersmål underlättar inte heller, må jag säga ;) Rätt så kull att skriva med en kollega och lära sig lite hur grejer heter på rätt svenska och nya utryck :)

Men jag tycker att vi pratar samma språk gällande Jaget. Jag tycker också att det splittrade Jaget utvecklas över tid.

Det som jag reagerar över som du skrev, och som jag antigen inte riktig förstår hur du menar, eller inte håller med, är:

"Om man har varit missbrukare en lång tid så har man ju säkert dagar där man är sig själv så att säga. Men i samband med beslutet att inta substanser så faller ju den friska jagdelen bort och ersätts av missbrukar jaget.

Just det: "men i samband med beslutet att inta igen" - kopplad till det "friska" jaget för jag i huve någonting som inte stämmer. För att jag tycker faktiskt att det är så att det är "missbrukar jaget" som BESTÄMMER att man börjar dricka igen. Alltså enligt mig, och hur jag förstår detta, så är det så att missbrukar jaget styr så pass mycket att det "friska" jaget har i storsett inte mycket "att säga". Och även om det "friska" jaget ""gör sitt röst hörd"" ibland, så tar det andra, fulla jaget, över. Ibland direkt, ibland efter ett tid men alltid(tills man går en terapii och börja lära sig och fatta hur det påverkar en).
Det är enligt mig därför att alkoholister som då och då bestämmer sig att: "jag ska aldrig mer dricka igen" klarar av en nykterperiod och sedan faller tillbaka i gamla vanor... Det fulla jaget styr...

ps. kan du kanske tipsa om en eller några bra svenska böcker som beskriver psykologiska beroendemekanismer så tar jag gärna emot tips :)

Gott Nytt förresten!

alkoholterapeut. Jag är själv beteendevetare så jag borde väl ha lite koll ?. Men jag tänker att det splittrade jaget verkligen är något som utvecklas över tid. Från början har man väl ett hyfsat sammansatt jag. Såtillvida att jaget och identiteten skapas under en människas första 20-25 år. Men ju tidigare missbruket börjar i en ung hjärna desto svårare blir nog konsekvenserna för jagutvecklingen. Om man har varit missbrukare en lång tid så har man ju säkert dagar där man är sig själv så att säga. Men i samband med beslutet att inta substanser så faller ju den friska jagdelen bort och ersätts av missbrukar jaget. Sedan är det ju så klart att missbruk skadar hjärnan och tar bort konsekvens tänkande och förmåga att reflektera kring sig själv och så vidare. Med tiden uppstår väl det vi kallar för missbrukar personlighet. Det sägs att en missbrukares hjärna är kidnappad. Jag kan tänka mig att en aktiv missbrukare därmed inte är sig själv utan just den andre. Eller om man så vill så är man missbrukarpersonligheten. Ju längre tiden går kan jag tänka mig att det ursprungliga jaget kommer att bli mycket skadat. Frågan är om det går att restaurera ett ursprungligt jag? Dessa resonemang som vi nu för kan göra det lite lättare för den som är medberoende också på så vis att man förstår att man verkligen tycker om en del av människan men inte den andra. Vi har ju nöjda med jaget som det varit från början så att säga men vi blir mer och mer missnöjda och arga på missbrukarpersonligheten och det är den vi vill försöka ändra på så att vi kan få tillbaka kontakten med den vi lärde känna och lärde oss att tycka om. Man kan faktiskt säga att missbrukarens hjärna är kidnappad av substansen men att den medberoendes hjärna också har en kidnappad hjärna på så vis att det är missbrukaren som upptar tankarna hos den medberoende.

Jo, det är svåra grejer det, faktiskt.
För att förstå det så behöver man först förstå vad själva Jaget, eller snarare Jag-struktur, är och vad det har för "uppdrag" hos en människa. Jaget handlar om "vem" jag är, "vilken" jag är, "hur" jag är och svaret inte handlar om att man är en bilmekaniker ;) Alltså handlar det om djupare saker som har med personligheten och det psykologiska sfären att göra. I Jaget ingår bland annat vilka värderingar man har och ATT MAN LEVER UPP till dem. Eller att man tar rätta beslut utifrån vad man tror på, värderingar, sina gränser osv. Med "rätta" menas precis det att man "lyssnar" till sitt inre, inte att beslut inte leder till negativa konsekvenser och visar sig att vara "fel beslut"(utifrån konsekvenser).
Mycket handlar egentligen om att man "är sig själv".
Man kan säga att anledningen till att man dricker alkohol är att man under en tid "inte vill vara sig själv", lixom.
Det är väl lite så att man "inte är sig själv" när man är påverkat. Eller har jag fel?? Man kanske "öppnar" sig lite mer än man annars brukar vara, man kanske börjar "skoja" på lite dummare sätt, överskrider sina personliga gränser osv. När en person börjar dricka mer och mer så blir den där "inte sig själv" per automatik mer och mer "igång", typ. Och så är processen igång. Detta leder till att Jag-struktur blir splittrat och slutligen leder till att man blir lixom två personer och två personligheter i en människa. Precis som skapare av detta inlägg skrev: DrJekyll och MrHyde. Det är bland annat det splittrade Jaget som ansvarar om att man, trots att man egentligen inte vill dricka och vet om att drickandet kommer att leda till jobbiga konsekvenser, dricker ändå. Så klart spelar en del andra grejer också stor roll att man tar det första glasen igen, trots att man tidigare har bestämt sig att vara nykter men i stora drag så handlar det splittrade Jaget i alkoholberoendet som jag beskrev det. Det är dock så klart mer komplicerat än så...

eller vad tycker du?

alkoholterapeut. Ok, splittrat jag, onaturlig hantering av känslor och emotioner genom tillförande av substanser samt projiceringar och bortförklaringar. Inte undra på att det blir svårt att hålla en sådan person i handen genom livet. Jag tycker det splittrade jaget är svårast att förstå sig på. Finns någon som vill förklara?
Uppstår det splittrade jaget genom missbrukarens olika uppfattningar om och olika sätt att hantera och agera i livets olika skeenden, händelser etc.? Tacksam för svar.

... BEROENDETS KÄNSLO- OCH EMOTIONSHANTERING som i stora drag handlar om att man hanterar(eller försöker snarare) sina känslor och emotioner på ett onaturligt sätt. dvs. med hjälp av alkoholen(men det är även mer komplicerat än så) samt SYSTEM AV FÖRNEKELSE OCH ILLUSION som i stora drag kan man säga att handlar om försvarsmekanismer, som det kallas i Sverige, dvs. "bortförklaringar" till varför man dricker osv.(men även det är mer komplicerat än så.

På tre månader får din kropp en chans att verkligen återhämta sig, du börjar må bättre, röda blodkroppar återgår till normal storlek, levern återhämtar sig med mera, så massa fantastiska saker händer här. Du får framförallt möjlighet att tänka på hur du verkligen vill ha det. Det är en jobbig kamp, och efter tre månader börjar det lossna.

6 månader: Ditt psyke fortsätter att stäras varje dag utan A, saknaden av densamme blir mindre och mindre, de positiva effekterna av att du inte längre har ett så högt slitage på kroppen(ett gift i kroppen) gör att du känner dig piggare och mer motiverad att fortsätta för varje dag.

1 år: Du kanske inser att alkoholen inte är din vän längre och den inte längre har en plats i ditt liv.

Jag är snart uppe i sex månader, men jag börjar sätta nästa mistolpe till ett år detta för att:

Jag vill se hur långt jag kan ta mig med ett års nykterhet!

För jag vet hur alla åren med sprit inte tog mig ett jävla skit framåt på nästan tio år.

:)

alkoholterapeut. Vilka är de andra två delarna? Det splittrade jaget...och vad? Vidare: Jag håller med dig om att det handlar ju inte bara om att sluta med sitt missbruk. Man måste ju ersätta det är livet av ett annat liv. Min erfarenhet av drogmissbruk främst och då hos en tidigare partner är att det är livet man har som missbrukare är att antingen planera för nästa gång man ska vara onykter sedan vara onykter och sist ska man ha en återhämtningsperiod. Det går alltså i cykler. Om man ständigt är inne i den cykeln så får man inte mycket annat gjort. Att lära sig leva som nykter är ju att lära sig leva ett helt nytt liv. Sedan finns det så klart perioder av nykterhet. Men min ide är i alla fall att man måste lära sig att leva utan dessa cykler.

..Och nya tankar, mål och spänning!

Tack för du ”sett” mig och gav mig fina råd! Jag hoppas att allting blir bra och att du precis som jag kan försöka vara lite snällare i tankarna emot oss själva... nåt vi vet är ju att allt alltid löser sig, men de är jäkligt jobbigt ibland ❤️

Du verkar ha gått igenom mycket och ändå ett starkt psyke och tro.
Gråter nästan varje gång jag skriver här men nu ler jag! Jag tror det kommer bli superbra för dig och fick en gnista av den kämparglöden

Hej Lunkens1, Den där texten kunde min sambo ha skrivit. Han sköter jobbet, tränar mycket, allmänt hälsosam i allas ögon. Sedan ett halvår tillbaka hittar jag vinflaskor lite överallt. Han blånekar. Jag börjar tro att det är jag som är galen, att jag kanske inte sett de där flaskorna ändå?! Hur ska jag nå honom, få honom att förstå att det inte är ok? Jag upplever att han inte vill erkänna detta ens för sig själv. Jag är beredd att hjälpa honom genom detta, men hur??

Du skriver om din rädsla gällande "ska jag berätta eller inte? Vad kommer de tycka? De kommer inte att acceptera mig längre... inte tycka jag är lika duktig på jobbet som tidigare"... osv osv. Vet du Daniel, det är precis så "alkoholen/sjukdomen/problemet" (kalla det hur du vill) vill att du ska tänka. Alkoholen tar över tankar, och med hjälp av olika psykologiska mekanismer som man inte alls är medveten om, styr hur en person tänker, säger, agerar och även känner sina känslor. Ofta när jag pratar med personer som också har rädslor om dem bör gå ut eller inte, och på samma sätt "förklarar" dem rädslorna brukar jag säga: vänd situationen. Tänk att det är du som har ingen problem med alkohol och en dag på jobbet träffar du en arbetskollega som du tycker är bra på jobbet, och den kollega säger helt öppet så här: "daniel, jag måste säga en sak. Det är nämligen så att jag har insett att jag har problem med alkohol och tänker söka hjälp för det. Jag har redan ringt Alkoholhjälpen och planerar även att gå en terapibehandling samt prova på att gå på AA möte. Jag berättar det för att jag pallar inte ljuga om varför jag inte längre hänger med på AW eller fester". Så om nån arbetskollega hade sagt så till dig Daniel, vad skulle du tycka? Att han är "dum i huvudet" eller att han är "klok" som vågar ta tag i sitt problem och till och med ber om hjälp.. Mina erfarenheter, både som terapeut och även alkoholist, är att det är sällan att personer som berättar för omgivningen, och gör det med en riktig ärlighet, inte bli stöttade i beslutet. I det alldeles flesta fall så får man hjälp, en klapp på ryggen och till och med ses som en förebild!!! Träffar man ibland en person som inte fattar så...är det dennes problem, inte din..

Ang. att personer med alkoholproblem ofta säger "man" så handlar det precis om en av försvarsmekanismer, ren psykologi - det är alltid "lättare" att säga: "jo, man har druckit" än: "jag har druckit" - säger man "jag" så tar man hundraprocentig ansvaret över det, det göra man inte när man säger "man" . Eller vad tycker du? Ännu bättre när det sägs "jo, man har druckit lite" samtidigt som i själva verket handlar det om att man drack så pass att man stupade mitt i familjeträffen. Den där "->man<- har druckit -> lite<-" även det handlar om att man är styrd av en beroendesmekanism. "minimering" i det fallet då man minimerar andel alkohol som man drack till "lite"...

"jo, men om jag nu dricker väldigt måttligt på torsdag och lördag så bevisar jag ju för både mig själv och för de andra att jag kan hantera drickandet..." - och varför ska du bevisa det? Även här "vill" alkohol/sjukdomen/problemet" att du tänker så. Grejen är väääääldigt enkelt: en person som inte har någon som helst problem mad alkohol inte heller behöver bevisa det till vare sig själv eller andra. Jag har lärt mig en sak: jag kontrollerar alkohol bäst genom att inte använda den! Funkar i 100 procent ;)

Slutligen, bra att du ringde Alkoholhjälpen men fundera gärna även på att hitta andra människor som har liknande till dig problem, och som mer än gärna vill hjälpa dig...

Gott nytt :)

Vilket optimistiskt nick. Härligt. Fint att ha dig här, precis som du skriver är forumet lite av ett "godisägg", tre presenter i en... Få möjlighet att reda i de egna tankarna, ta del av andras och få reflektioner från andra.

Gissar att du är lite lättad nu när du tagit ett beslut om att ändra riktning och förändra dina alkoholvanor? Här är du inte ensam!

Vänligen
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Här finns massor av klokskap, stöd och uppmuntran, läs allt du hinner, så kommer du förstå att du inte är ensam.
Jag startade min tråd här den 6 januari för snart ett år sedan och jag vill minnas att jag också kände mig pirrig inför vad jag hade planerat skulle bli 3 vita månader.
Alldeles snart är det ett helt år. Det har varit- och är- kämpigt och fantastiskt. Viktigt tänker jag, är att detta är något vi, du, jag gör för vår egen skull. Bieffekterna i form av bättre relationer etc kommer också, men hållbar nykterhet är en megainvestering i sig själv. Läs, skriv, ta en dag (ibland en timme) i taget. Kram!

...mycket beror på vart i beroendet befinner du dig. Oavsett så Dr:Jekyll och Mr.Hyde handlar om en psykologiskt mekanism, det splittrade Jaget, som är en av dem tre grundläggande i alkoholberoendet.
Annars så är det viktig vad man vill med livet utifrån alkoholproblemet, och i övrigt. Att bara hålla avhållsamhet ifrån alkohol är en sak, att leva ett nykter liv är en annan. Man kan inte leva ett nykter liv samtidigt som man förfarande dricker men att bara hålla avhållsamhet ifrån alkoholen behöver inte betyda att man lever ett nykter liv. Två helt olika saker. Oavsett så om man bestämmer sig att leva ett nykter liv så blir det lättare och lättare med tiden. Leta upp folk som bara väntar på att hjälpa dig och genom det-sig själva.(om du inte redan har gjort det).

Det första steget är ju att erkänna för sig själv, och det har du ju gjort. Då du tränar så kanske ett konkret mål kan vara en hjälp för dig, max 1 glas eller 1-3 vita månader. Jag själv har appen Sober time (gratis) som är en hjälp för mig som är prestations människa. En sorts nykterhetsklocka kan man säga med en uppmuntrande rad varje morgon. Det är ju inte bara mängden som avgör om man har problem, det är ju när man inte kan avstå det är bekymmer. Vanedrickande kan man kanske kalla det. JAg tycker du gör ett försök på egen hand, och är det svårt/jobbigt så ring till alkohollinjen och prata anonymt med någon där. Det var mitt första steg efter jag insett mitt problem. Jättebra samtal och bemötande.
Ett tidigt Gott nytt (nyktert) år