Senaste kommentarerna i forumet

Fattar att jag har ett problem när jag skriver här såklart. Men hur tar man första steget till att göra något åt det? Vill inte berätta för familj och vänner att jag inte kan låta bli boxen. Längtar efter ensamstunder när jag kan få dricka mitt vin själv och slappna av.

Välkommen! Fint att se att det verkar fungera för dig att skriva. Av trådrubriken att döma har du kommit till någon slags insikt. Skriv och berätta mer, om du vill.

Varma hälsningar
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du beskriver mig. Tror jag förstår dig fullt ut i detta med att lyckas och misslyckas, vilja förändra, inte riktigt lyckas, nedvärdera sig - and repeat.
Tänker följa dig och hoppas vi kan stötta varandra i med och motgång. Med massa värme!

Som du ser i den diskussion som uppstått i din tråd så finns det olika sätt att se på och tänka om mönster som en hamnat i med alkoholen. Just nu verkar det som att du befinner dig i ett läge där du kanske kan ha extra nytta av IronWills tankar här ovan, att du behöver prova dig fram vad det gäller att förstå och hantera ditt mönster med alkoholen - vad som blir bra att säga och göra för just dig. Vad tänker du själv, efter att ha läst de svar du fått här?

Och: du är allt annat än värdelös. Tvärtom, du är modig och klok som skriver här, det är ett steg på vägen framåt!

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Han tjatar alltid om det. Han är ingen läkare och riktiga alkisar behöver medicinsk vård, säger han. Men vi andra, som ”bara” är problemdrickare, kan han hjälpa. Och han hjälper väldigt många också. Stopdrinkingexpert på youtube. En av mina husgudar ihop med Annie Grace.

Kram ?

Var kommer det där med problemdrickare och alkoholist? Jag har ju sett mig själv som en alkoholist sedan jag insåg/erkände för mig själv eller vad jag nu gjorde att jag hade ett problem.

Bakfull har man ju varit. Dock var jag inte ofta det de senaste åren. Jag var aldrig skakig/mådde illa/hade huvudvärk etc. dagen efter. När jag höll upp en månad förra November så hade jag inte abstinensbesvär vad jag vet av. Så jag har ju aldrig behövt någon fysisk avgiftning. Jag slutade helt utan hjälp, men tar ju hjälp här nu för att fortsätta med slutandet. Med den definitionen så var jag alltså aldrig alkoholist.

På ett sätt känns det ju skönt att tänka så:) Dock hade jag definitivt, ingen tvekan, ett beroende. Det har jag väl fortfarande, antar jag, men jag håller det i schack genom att inte dricka. Kanske jag spånar för mycket i gbg tjejs tråd nu. Men det är klart att det är relevant för henne också. Det är väl viktigt att förstå att bara för att man inte har ett fysiskt beroende så kan man ändå vara beroende eller som allra minst ett osunt förhållande till alkohol. Egentligen spelar väl kanske inte definitionerna lika mycket roll som hur vi faktiskt påverkas. Men det är klart att det är viktigt att ha gemensamma definitioner så att vi vet att vi pratar om samma sak.

Testinlägg

Det låter, helt objektivt, som att du har ett för högt bruk av alkohol. Halveringstiden är längre för CDT än b-Pehr: Någon 3,5:a eller vad du skrev i veckan att du drack, bidrar givetvis även till att påvisa överkonsumtion. Enligt måtten så ska det enligt oss ”överkonsumerare” ganska lite till för att hamna över gränsvärdena. Exempelvis för mig som kvinna så krävs det för överkonsumtion/ över gränsvärde att hamna över godtagbart b-Peth 2 flaskor vin per vecka. Dricker jag varje vecka under längre tid 1 flaska fre + 1 lördagen och en öl så hamnar jag över. Jag dricker tyvärr även nån folköl varannan dag. I takt med att vår tolerans ökar desto mer i förnekelse hamnar man. 1 flaska vin per kväll 2 ggr per vecka är LITE intag för mig, men för 5 år sedan hade det inte varit det. Men för 5 år sedan hade jag förmodligen blivit rejält full på en flaska. Inte nu.

När man är beroende och dricker alkohol så väcker det mersug, så visst är det ett beroende. Och tar vi oss en återställare när vi är bakis så mår vi bättre, då har abstinensen stillats. Däremot skiljer många på alkoholister och problemdrickare. En alkoholist är fysiskt beroende av alkohol så till den grad att hen måste ha alkohol varje dag för att öht fungera normalt. En problemdrickare kan ha uppehåll på flera dagar, veckor eller månader - om det krävs. Det kan inte en alkis, utan avgiftning och medicinsk hjälp.

Det psykiska beroendet är dels alla vanor, och alla föreställningar vi har om hur lyckliga vi blir, avkopplade och hur bra vi mår om vi bara får dricka. Dessa är svåra att få bukt med för det krävs att man gör på andra sätt, många gånger. Som en trampad stig i skogen. Du ska inte gå på den stig du alltid har gått, du ska plötsligt gå åt ett annat håll. Stökigt och bökigt i början, men tids nog blir den nya stigen lika nedtrampad.

Kram ?

Jag funderade på det ni sa, Kaye och IronWill angående beroende. Det finns väl egentligen två olika beroenden. Det fysiska och det psykiska och som kanske förvisso inte helt tydligt är två separata saker alltid.

Det finns ju det fysiska beroendet där kroppen kontinuerligt måste ha alkohol där man annars får abstinensbesvär. Det tror vi ju inte att gbg tjej har i och med att hon håller upp varannan vecka. Men det kan ju vara ett beroende ändå.

Som en del av er andra är jag nykter sedan ett tag tillbaka. Inte i närheten lika länge som IronWill, men ändå. Jag vet dock att om jag skulle dricka igen så skulle jag inte kunna hantera det. Är det inte ett beroende då? Kanske det skulle definieras som något annat. Jag vet inte riktigt.

Men jag är inne på samma spår som Kennie för dig, gbg tjej. Testa 3 månader nykter och se sen.

Om jag förstår din fråga rätt utifrån det forumet du har ställt den i så undrar du om det är för mycket att dricka 3-5 öl varje fredag och lördag.

Utifrån de beräkningar man gör med glas per tillfälle och glas per vecka, så låter det som att du inte ligger över någon gräns för riskbruk. Har du testat att göra ett sådant självtest? Det är ju lite avhängigt styrka och storlek på öl förstås också. Dock är det väl viktigare att fundera på hur det påverkar dig och din omgivning snarare än om antalet glas är för många eller inte.

Jag antar att du har ställt frågan för att öldrickandet har orsakat konsekvenser för dig. Det finns ett program här på sidan som det sägs att det inte kommer igång igen förrän efter helgen dock som du kan testa och skriva och fylla i lite om din alkoholkonsumtion så får du en utvärdering. Men du kan ju börja med att skriva här.

Funderar du på ditt egna drickande? Eller är det en anhörig som funderar?

3-5 öl fredag samma på lördag

Jag tror du har ett bra utgångsläge, och att ändra vanor innan man utvecklat ett starkt fysiskt beroende är lättare om jag förstått rätt. Testa som du säger att ha en nykter period, då du också funderar över hur du skulle tycka att det är okej att dricka. Sen får du testa om det fungerar att dricka så. Vissa klarar att ändra beteendet, andra behöver sluta helt. Själv hade jag bestämt mig för tre nyktra månader, men upplevde att det var så skönt att slippa dricka, så nu är jag på månad nio nykter. Lycka till med att hitta din väg!

Välkommen hit, bra att du funderar kring alkoholen. En definition av alkoholproblem som jag hört är att man har ett problem om drickandet får negativa konsekvenser. Till exempel att man inte låter bli att dricka för mycket fast man måste upp tidigt nästa dag och hade bestämt att man bara skulle ta ett glas. Eller att man riskerar sin hälsa, sitt jobb, sitt förhållande, saker som man normalt sett är rädd om. Att inte kunna begränsa drickandet när man väl börjar är också en stark varningssignal. Folk som inte har problem dricker ett par glas och är nöjda, och de har inte svårt att låta bli nästa dag. Att vara periodiskt beroende av alkohol är ganska vanligt vad jag förstår. Och det tuffa är väl att man hinner ställa till det en hel del under perioden, även om man klarar att vara nykter sen. Men det är ens eget beslut, hur mycket man tycker att drickandet får kosta innan det blir oacceptabelt. Att vara ärlig mot sig själv och ta hjälp tror jag är en bra början för att ta reda på hur man själv vill ha det.. Ta hand om dig!

Vet inte hur dina tidigare relationer varit till alkohol innan breaket, men vissa kan gå tillbaka och dricka och många inte! Men de vet du själv tror jag... var inte för hård emot dig.. jag tror att jag födde en ångest och större grej av mitt alkoholmissbruk att jag aldrig kommer kunna gå tillbaka för jag tryckte ner mig själv så himla mycket!

- de är ett alkoholproblem, ett problem som inte ens behövs i våra liv, nåt du inte kan styra över? En såkallad sjukdom som gör en galen, inget fel på dig kära❤️

Du kommer få bra hjälp och må mycket bättre! Du behöver inte ens fråga om du har alkoholproblem om du skapat ett konto här. Du vet att du har det och att du frågar är bara ett litet hopp om hjälp eller flykt.. men vi hjälps åt här och jag tror på dig, lika mycket som jag trodde på mig själv när jag tog tag i det för 100 dagar sedan.. inte så mycket för örat kanske, men mycket för min kropp o själ!

- skriv gärna av dig om alla tankar, orosmoment och liknande så märker du att du inte är ensam och fan du är 20 år. SKITBRA! Läste precis Josefin Dahlbergs bok om när hon slutade dricka som 20 åring, mycket igenkänning!

Jag kunde hålla upp en vecka, en månad, 3 månader, 1 år mm. inga större problem. Lärde jag mig något av det? Nä inte ett dugg. Kanske en falsk känsla av kontroll.

Man börjar där man slutade. En vit månad handlar om att ”hålla sig” tills man kan dricka igen. Och tenderar att leda till att man tycker att man har kontroll. Fler faktorer måste vägas in.

Jag säger dock inte att du är alkoholist för det finns ingen definition på det ordet. Det är en väldigt negativt laddad term som riskerar att bli en väldigt framträdande bild av dig själv mentalt, som eventuellt leder till förlorad självkänsla och mer drickande. Jag tycker alkoholproblem är en bättre term. Orsakar alkoholen problem? Det måste du avgöra. Sen finns det ju givetvis riktlinjer för vad som är ohälsosam konsumtion och inte, som kan påvisa om du dricker mer än vad som är hälsosamt och kan leda till beroende på sikt. Men som sagt jag är beroende men kunde ta vita perioder. Har en nu som pågått i snart 3 år. Men dricker jag så är beroendet där och drar igen.

Jag tycker att det låter som du tycker det är ett problem och att du anar att det är ohälsosamt mycket. Testa att dra ner till helger exempelvis. Kanske funkar för dig.
Men låt inte din förmåga att stå över en period bli vägledande för om du har problem med alkoholen eller inte. Men du måste inte tillskriva dig attributet alkoholist hur som helst.
Det är hur som helst starkt av dig att inte dricka med barnen. Och den vita veckan med dem är bra återhämtning och visar att du har styrkan att klara av att korrigera situationen oavsett hur du kommer fram till att du ska göra.

Lycka till!

du mest ska fokusera på om du själv tycker att det är ett problem eller inte. Om du inte själv tycker det så kommer du inte att göra ett dugg för att lösa det.

Men majoriteten av mänskligheten dricker inte på jobbet. Det är, som övriga svar säger, en gräns att passera.
Dränka sina sorger i alkohol är början på en trasslig relation till alkohol. Alkohol är världens sämsta medicin eftersom den orsakar större och fler problem än den löser.

Jag blandade alkohol med SSRI i många år och det är inget speciellt farligt i sig. Det var hur som helst inte anledningen till att jag slutade dricka, och normal alkoholkonsumtion tillsammans med SSRI är inget problem enligt min läkare heller. Däremot tar man antidepressiva för att man är deprimerad och depression och alkohol är ingen bra kombination. Det är nog snarare där risken ligger. Värt att tänka på är att i början av behandligen med SSRI är det vanligt att man mår sämre än innan vilket kan leda till att du vill dricka mer. Värt att vara uppmärksam på. Det går över efter 2-3 veckor.

Jag undviker att svara på om du har problem eller inte men på frågan om behandlingen så tänker jag, varför inte? Skulle det vara så att du upptäcker att det är välbehövt så har du besparat dig själv mkt lidande under många år.

Hej och välkommen till forumet! Väldigt starkt att du redan som 20-åring faktiskt reflekterar över och problematiserar din relation till alkoholen. Det ska du känna stolthet över!

Tyvärr så låter det att du, liksom många av oss, har ett problem med alkoholen.

Jag rekommenderar dig varmt att ta den hjälp du erbjuds men också att dela din resa här på forumet.

Precis som sisyfos redan har skrivit så bör alkohol inte blandas med antidepressiva. Så vill bara instämma i den varningen! Där ska man vara väldigt försiktig!

Ja, jag tycker att det finns en del i det du skriver som tyder på att du kanske borde ta chansen nu när du har den och gå till öppenvård.
Du köpte alkohol och drack ensam för att bota din sorg. Du fortsatte hela sommaren. Du medicinerade med alkohol, det är så jäkla dålig medicin.
Sen drack du på jobbet, det är en gräns att gå över och definitivt tabu för de flesta. Nu vet jag inte vad du jobbar med, men det var kanske för att på nåt sätt må bättre. Nu ska du ju få antidepressiva, så behovet av att medicinera med alkohol är kanske mindre, men du bör ju inte kombinera.
Så ja du lever lite farligt med din alkohol, medicinerar och har flyttat gränserna. Passa på att ta lite hjälp och få perspektiv på det nu. Jag hade inget ”beroende” när jag tog hjälp men mitt sätt att hantera alkohol var inte normalt och det är bra att sätta ord och få lite perspektiv på det. Jag borde ha gjort det tidigare.

Hej, jag är en 20 årig tjej som egentligen inte haft något problem med alkohol förens nu i vuxen ålder, trots att jag druckit hyfsat mycket i mina tonårsår. Det började med ett jätte jobbigt breakup i somras och jag fick för mig att köpa en flaska vin och supa ner mig hemma helt ensam, det blev tyvärr sedan en rutin och jag var berusad dagligen hela sommaren fram till ungefär September. Då tog jag mig själv i kragen under ett par veckors tid, jag drack inte nånting med andra ord. Efter cirka ett par veckor så började jag dricka igen, nu drack jag inte bara hemma utan jag tog med mig alkohol på jobbet och började supa på rasterna och när jag gick på toaletten, sen slutade jag igen och var borta från skiten i någon månad och så har det fortsatt vara periodvis att jag inte ens tänker på alkohol på typ en månad men sen när jag väl bestämmer mig för att köpa typ en flaska vin enbart för skojsskull elle för att jag är uttråkad så börjas skiten om på nytt igen och jag är fast igen. För ett par dagar sedan var jag hos VC för att fixa antidepp och fick då i samband med detta frågan om jag har något problem med alkohol och varpå jag svarade ärligt och sa att jag drack nog mer än vad jag borde, men att det inte är så farligt. Läkaren skickade mig till öppenvård men jag känner att det hela är ganska överdrivet. Tycker personligen inte att jag har några stora alkohol problem då jag ändå kan hålla mig borta från det i längre perioder utan att ens tänka på det, problemet blir liksom aktuellt när jag tar ett glas etc då börjas den där perioden av elände igen där jag bara super ner mig. I dags läget har jag inte druckit på en månad förens nu, jag köpte en flaska vitt i måndags för att det gått såpass lång tid men har nu kollat tbx och sett att jag druckit hela veckan , faktum är att jag är berusad just nu när jag skriver detta men jag vill bara veta om ni tycker att jag har alkohol problem eller inte? Borde jag ta emot ”hjälpen” från öppenvård eller är det bara överdrivet medtanke på att jag kan hålla mig borta från alkohol så pass länge och ändå ha en fungerande vardag? Tycker ni jag har alkohol problem eller inte?

Tack för att du delar med dig. Jag har också svår PMS och druckit mer då, men för mycket hela tiden. Hur mår du nu? Hur går det för dig?
Hoppas du har det bra <3

Tack för din ord!

Ja du har nog rätt... Det kan väl mycket säkert vara ensamheten, tristessen och säkert den här pandemin som vi lever i just nu.
Sysselsättning är ju verkligen A och O

Jag ska väl kanske satsa på den där vita januari som folk pratar om.
Tack åter igen och orden fick mig att inte känna mig sådär värdelös faktiskt <3

Hej och Välkommen?
Då du klarar att inte dricka den vecka du har barnen tror jag inte du är så beroende.
Det är nog mer ett beteende du behöver ändra.
Fundera över varför det känns så viktigt att dricka A din barnfria vecka.
Vad vill du uppnå med drickandet.
Kanske det är en tröst för att du känner dig ensam, eller att du vill lyxa till din tillvaro.

Sedan är det bara du som kan bestämma dig för en förändring.
En vit månad eller tre vita månader får dig troligen att förändra ditt beteende.
Och upptäcka andra saker att göra din barnfria vecka.
Kram⚘

Så himla trött på mig själv just nu!
Jag är en ensamstående varannan veckors mamma. När jag har mina barn dricker jag aldrig, inte ens ett glas! Men så fort jag lämnar mina barn så drar jag vägen förbi systemet och tar min första fylla tidigt den dagen. Dricker garanterat 3.4 dagar min barnfria vecka. Men nu är jag så trött på det att jag håller på att gå åt! Jag vill inte detta mer.... det är så mycket som blir lidandes, Jag äter, tränar eller sover inte ordentligt under denna veckan. Tanken som slog mig idag (efter att jag druckit en flaska vin utan att knappt känna mig påverkad) att jag skulle ta mig en vit månad, fick mig att få världens ångest. Det är bara till att inse fakta! Jag är alkoholist!!
Jag vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga, vet inte om jag klarar det. Och är det så att jag hade misslyckats så kommer jag försjunka mig i ännu mer alkohol.

Hur gjorde ni?

Jag vet att detta kanske var lite slappt av mig att inte läsa genom alla trådar och få tips på det viset. Men samtidigt känns det bättre om man får "personlig" feedback också.