Senaste kommentarerna i forumet

Inte det minsta fjantigt tycker jag @Dan_Måne! Jag tänkte så hela tiden, när jag åkte tidigt hemifrån en lördags eller söndagsmorgon till gymmet var också sånna tillfällen! Kan fortfarande komma på att jag tänker så rätt ofta om jag åker iväg med bilen en fredags eller lördagskväll och känner mig så stolt om jag träffar någon i affären och då har jag ändå varit nykter i tre år! Vi ska aldrig sluta vara stolta över att vi är nyktra, det är en så härlig känsla❤️

@EbbaiHulu @Lady175 så härligt att höra att helgen varit bra & under kontroll. Kul att kräftskivan gick så bra 🙌🏻. Japp, ny vecka & nya möjligheter 🙂

@coockie det förbannade alkoholet gör inte livet enklare. Hoppas du får bra hjälp nu, antabus eller vad som helst för att ta dig igenom den första tiden. Som ett levande exempel vet jag nu TT livet på det stora hela blir så mycket bättre utan A. Men jag tar ff en dag I taget, men med så mycket nya drömmar och förhoppningar om allt jag ännu ska få uppleva. Så blir det också för dig på sikt om du gör upp med giftet. Sköt om dig!

Allt behöver ju inte vara relaterat till alkoholen men alkohol döljer ju många fysiska åkommor som dyker upp när man slutar. Testa att dricka lite vätskeersättning, det brukar lindra lite av min huvudvärk. Vila och ta Alvedon om du behöver.

Tack @Källarmannen - det är det som är min strategi som jag beslutat mig för. Men som du skriver, visst är det trist att det ska behöva vara så….

Hej. Förstår precis hur du känner och tänker. Vissa situationer och lägen är som att det krävs att man tar alkohol, så tråkigt helt klart. Men kör på alkoholfritt, är det någon som tjatar på dej så dra till med en vit lögn om du vill, ja t.ex. att du äter någon medicin som inte får kombineras med alkohol. Eller att du har problem med högt blodtryck och vill testa vad det ger om du låter bli. Lycka till 💪

@RasmusVillLeva
Hej på dig och välkommen hit. Jag känner igen dig och din resa även om jag rasade ihop på annat sätt. Mitt råd är att söka den hjälp du kan få med regionens beroendevård och kommunal samtalsterapi. För min del har hjälpen jag fått mestadels hjälpt till med att mentalt behålla förståelse över tid att mitt missbruk är en alvarlig diagnos som inte kan spelas ned och att jag ska tro att jag kan ha ett opoblematiskt förhållande till alkohol. Även väntrummen har varit viktiga och se både yngre och äldre versioner av mig själv som har kommit olika långt i sitt missbruk, från trasiga lortiga byxor till kostym. Nyligen så avslutade jag beroendevården i regionen då båda parter anser att vi nått vägs ände då de erbjuder piller och jag vill inte ta dessa eller har behov av det. Kommunal samtalsterapi kommer jag också att avsluta vid nästa tillfälle. Då kommer ja att segla själv.
Nu har jag passerat 200 dagar och hade jag inte fått det bryska uppvaknandet så vete tusan hur det hade gått för mig. Du är i en liknande situation som jag var i och du kan klara detta, här finns det stöd att få men som @Carisie säger så får du göra jobbet.
Välkommen och även om dina första stapplande steg är jobbiga så är alternativet inget att fundera över. Känn glädje och stolthet över varje nykter minut du har, det är du behöver och är värd.

@RasmusVillLeva Hej och välkommen. Jag stämmer in med ovan hörda röster 🗣️. Här är du i gott sällskap med människor i varierande åldrar, historia och liv men med den gemensamma nämnaren "komplicerat förhållande till alkohol". Den första delen av din berättelse hade jag lika gärna kunnat skriva själv men sen skiljer sig våra historier men nevertheless- jag hade ett annat dike att halka ner i vilket jag nu klättrat ur 🙏🏼. 100% AH och alla fantastiska stöttande individer här som hjälpt mig till den nyktra sidan även om arbetet är mitt. Jag passerade 500 dagar i lördags och kan fortfarande inte förstå hur jag tänkte när jag hamnade här på AH - jag ville dricka måttligt - idag fattar jag inte varför jag ville dricka alls! De flesta problem jag trott var "jag" var problem orsakade av alkohol - det vet jag nu. Ett långt invaggande i normalisering av ångest, oro, dålig mage etc etc som inte är några problem längre. Jag var visst inte en ångest-person?! ☺️

Ta en dag i taget. Kanske en minut emellanåt. Vill du ha lite bra strategier mot sug - gör självhjälpsprogrammet här på AH - det finns ett avsnitt om sug. Lyssna på "en beroendepodd" avsnitt 68 tex med Markus Enochsson - han ger bra tips. Jag gillar också avsnitten med My Skarsgård, Hanna Hellquist och Robert Bohman. Men alla avsnitt är klart lyssningsvärda. Kolla in @molnet 's pilar och tänk tankekedjan hela vägen ut. Vad händer om jag ger efter för suget? Sysselsätt dig och ät och drick så du inte misstar hunger eller törst för sug. Du fixar det här!
🩵

Oj, det här hade jag inte förväntat mig. Att någon skulle läsa mina ångestmärkta ord och dessutom både komma med både heja dig rop och råd. Jag har läst mycket på forumet men inte riktigt orkat kommenterat andras trådar än. Jag hoppas det kommer med tiden, behöver bara ta mig över någon slags tröskel. Men vad många fantastiska människor det finns här!

@fooliehutten (häftigt nick name) – 556, idag 557, är ju helt fantastiskt – grattis! Måste kännas helt underbart. Tar verkligen til mig det du skriver om det dagliga fokuset. Mer än så kan man nog inte göra och att bryta ned saker så det blir hanterbart. Har inte satt några mål mer än att jag vill återta makten över mitt liv och det gör jag bara en dag i taget. Och för varje dag hoppas jag styrkan bara ökar att fortsätta i den riktningen. Tack för den förstärkningen av hur man ska tänka.

@zalkin – tack och att läsa här på forumet innan jag tog beslutet var en av grunderna till att jag orkade ta mitt beslut. Och i stunder av svaghet så loggar jag också in och läser andras trådar för att hämta styrka. Gråter en skvätt, tycker synd om mig själv men fylls ända av att ”kan dom kan jag” känsla. Och så kan dagen fortsätta med att komma tillbaka. Tack!

@AndraHalvlek – också ett underbart nice name. Kloka ord och jag kan inte förstå hur jag lyckats manövrera mitt jobb mitt i allt detta. Och det har jag ju inte så klart. Jag har bara varit extremt duktig på att manipulera, hålla fasaden uppe och fokuserat på det som syns som bra resultat. Du har helt rätt – jag hade nog varit fantastiskt mycket bättre utan den elaka ”vännen” vid min sida. Och jag lovar, min strävan är i den riktningen. Tack!

Ger mig nu in på dag 4 och återkommer senare med hur denna dag blev.😊

@Surkärring

Ha ha, ja just det där med att kunna ta bilen.
Jag åkte faktiskt till affären på Lördagen på kvällen runt kl 19.

Bara det i sig var en upplevelse. När var man in i en mataffär på en lördag kväll senast?
Det var nästan tomt i hela affären och jag tänkte för mig själv att jag nästan önskade att jag skulle se nån jag kände så att dom skulle se att jag minsann var en kille också som kunde köra bil och handla som en normal människa även om det var lördag kväll.

Lite fjantigt tänkt såklart. Man lär sig saker om sig själv hela tiden.

Försökte att trappa ned men det gick inte när första alkoholen slinker ner försvinner allt förstånd .
Igår var det så illa så jag var tvungen att söka hjälp skakade hade sån ångest så jag trodde jag skulle svimma av kändes som benen inte ville bära mig.
Ringde psykakuten och fick komma dit.

Åh vilken helg! Det har varit fullt upp, ljuvligt väder, sol och bad och god mat både hemma och ute. Jag klämde 2 öl igår kväll, alkoholfria, och jag är så nöjd!
Det är en härlig känsla att hitta tillfredsställelse i saker jag gör, upplever och känner UTAN att det ska ligga alkohol i botten. Och jag sover så mycket bättre!
Kommande vecka är lätt att vara alkoholfri, jag har för mycket jobb som väntar.
Till helgen vankas en stor fest, och jaget att jag kommer att vilja skåla med vännerna. Men varför måste det vara champagne? Det är ju vännerna som ör festen, inte alkoholen. Och jag vill minnas hela kvällen, så vad är problemet?
Sidan här är ju om att förändra sitt drickande. Att förändra mitt innebär att inte dricka 6 glas vin på en kväll.
Jag tänker att ett glas skumpa och ett glas vin kan jag dricka och ändå sova gott. Frågan är, kan jag hålla det 🤔 och följdfrågan blir ju så, är detvärt att chansa...?

@Dan_Måne snyggt jobbat med den tråkiga helgen! Jag tror det blir bättre framöver.
Och tänk vad skönt att vakna och inte vara bakis. Tänk när du kan skjutsa barn när som utan att bara kunna göra det när det är planerat.
Starkt !!

@Stinalotta Hej! helgen har varit bra! Jag har hållit mig nykter trots kräftskiva i lördags! Det var enklare än vad jag hade trott. Visst var det andra som drack men inget som påverkade mig och det var skönt. @Lady175 bra att du kan dricka lite, jag tror jag skulle få återfall direkt.
Dag 15 idag! Ny vecka nya utmaningar :)

@Dan_Måne Svinbra jobbat! Precis så måste man göra: Ta tjuren vid hornen! Nästa gång du sliter med tvätten känns det lite mindre sug. När du tar tvätten för tionde gången är det plättlätt. Använd tiden i tvättstugan till att lyssna på böcker och poddar. Kan tex rekommendera ljudboken ”I can stop you drinking” av Craig Beck.

Bra också att nyttja rastlösheten för att få surdegar gjorda, då känner man sig nöjd. Jag minns också helgerna som evighetslånga inledningsvis i nykterheten.

Kram 🐘

Dag 26.
Världens längsta helg till ända. Den tog aldrig slut.
Barnfri hela helgen. Sällan det händer av olika anledningar men det brukar vara helger då jag slipper smussla så att säga. Kan spela musik hur högt jag vill och inte behöva oroa mig för att nån ska se mig onykter.

Fredag. Tränade på eftermiddagen. Orkade inte laga mat ( tråkigt att göra mat till sig själv endast) Kollade på en serie ett par timmar och lade mig tidigt.

Lördag. Vaknade utvilad kl 06. Klev upp och hade en härlig morgon med äggröra och kaffe. Tränade crossfit mellan kl 09-10.
Hade tänkt tagit tag i häcken men det blåste nästan storm och regnade. I vanliga fall hade jag sprättat en öl runt kl 14 och varit full hela dagen. Tvingade mig själv ned till tvättstugan för att ta tag i det jag fasade mest av allt eftersom tvättstugan = dricka öl. Ta tjuren vid hornen liksom.

Orkande med 1/3 del kanske. Kroppen skrek efter öl så jag gick därifrån. Tiden gick väldigt långsamt. Åkte och köpte hem en hamburgare för jag hade ingen lust att laga mat till mig själv idag heller. Regn och blåst ute. Spenderade resten av eftermiddagen och kvällen i soffan och kollade på serier. Kändes tomt och ovant.

Söndag. Vaknade i vanlig ordning runt kl 05 men lyckades somna om ända till 08.30.
Kände mig utvilad på ett sätt jag inte kände igen. Långfrukost igen. Fint väder ute och jag kände mig fräsch och rastlös som fan.
- Tog en promenad på 5 km. Kom hem käkade en lätt lunch.
- gjorde ren ugnen!!!!! ( skjutit upp typ ett halvt år eller nåt)
- Fixade resten av tvätten i tvättstugan
- klippte häcken ( äntligen)

Ändå var kl bara runt 17 på eftermiddagen. Dagen tog aldrig slut!!

Summering. En tråkig helg. Saknade att umgås med ölen men det funkade. Jag förstår ju att det är alkoholen som kidnappat min hjärna och som fuckat upp belöninscentrat eller vad det heter.
Känner mig rätt stolt ändå. Jag fick mycket gjort som jag garanterat inte gjort annars på Söndagen. Då hade jag legat bakis i soffan hela dagen och mått skit även idag och imorgon också.

Nästa Lördag har det gått en månad och då kan jag inte dricka vare sig jag vill eller inte eftersom jag ska skjutsa mitt äldsta barn ända upp till Umeå för att installera sig i en lägenhet innan högskolan drar igång.

Det här går väl an men man undrar ju om livet hädanefter ska gå ut på att försöka ducka suget på helgerna? Inget kul liv väntar i så fall.

@Silvertärnan
Tack snälla. Fick första fysiska tecknet av saknad av alkohol igårkväll. Huvudvärk från helvetet, trodde jag hade fått en hjärnblödning. Idag lite bättre, men är illamående 🤢 har inte haft huvudvärk på flera år.

@RasmusVillLeva Välkommen hit! Här är du bland likasinnade. Högpresterande som använt alkoholen som startgas och handbroms. Men det finns ett annat liv - ett mycket bättre liv! När jag läser ditt inlägg kan jag inte låta bli att tänka på hur mycket du skulle kunna prestera på jobbet om du inte hade alkoholen som ständig följeslagare. Och det ska du visa dig själv nu - och oss!

Kram 🐘 ( som varit nykter i 2.017 dagar enligt appen Nomo)

Jag har i hela mitt liv brottats med ”att det blir för mycket” När jag börjar dricka alkohol kan jag inte begränsa mig. Vill jag ta ett glas, blir det ofta hela flaskan och när jag är i sociala sammanhang, på fest eller liknande då går det lätt överstyr totalt. Jag har precis beslutat mig för att förändra detta, en tid med nykterhet. Men nu väntar en höst med en massa konferenser där fördrinkar, vin till maten osv finns. Det känns som att det ligger en förväntan på att dricka, och jag vill verkligen inte det. Ska jag hålla mig undan dessa tillställningar till en början? Eller testa ”mina nya strategier” direkt? Jag har ångest för allt detta…..

@Joannas jag tror på dig👍.

@RasmusVillLeva Som Fooliehutten skriver, ett steg i taget, en dag I taget. Första glaset bestämmer du, sedan bestämmer alkoholen. Lovar att med tiden blir livet så oändligt mycket bättre. Det är svårt att bryta med A när man utvecklat ett sjukligt beroende, men det går. Vi är många här inne som varit i din situation på dag och som har 100 tals nyktra dagar bakom oss. Det funkar, kämpa!

Efter det långa första inlägget vill jag bara skriva något om mina 3 första nyktra dagar sedan 2016. Första natten var fruktansvärd. Ångest och jag var så rädd för att gå och lägga mig, trodde att jag aldrig skulle vakna igen om jag somnade. Vaknade i ett hav av svett och med både huvudvärk som sedan adderades av skakiga händer och den vanliga ångesten som ropar på vad just den är van att matas med. Dag1 var outhärdlig och dag 2 var inte heller mycket att hurra för. Men mindre skakiga händer även om huvudvärken finns där. Molande som en ständig påminnelse om att jag borde veta hur det ska lösas.

Idag, dag 3, efter en ny natt med dålig sömn så har jag ändå försökt aktivera mig. Och det där oroar mig hur det ska gå. Vad ska alla tomma timmar fyllas med (har semester nu)? Orkat att ta en promenad, laga lite mat och städat lite hemma. Fortfarande huvudvärk men trots den dåliga sömnen känns det som om att tankarna är lite mer klara och det finns något mer energi. Rastlös så på kvällen gick jag bara ute och gick planlöst i ett par timmar.

Och klara tankar, eller i alla fall halvgrumliga, skrämmer. Mycket minnen och ångest som smyger sig på.

Hur ska det här gå? En dag i taget tänker jag nu....

Svårt att veta vart man ska börja. Är som alla andra här av samma skäl. Och ett stort tungt bagage som jag hoppas ska bli lättare med tiden. Botten är nådd.

Jag ser det här som min personliga dagliga noteringsbok för jag tror det är precis vad jag behöver. Att få skriva av mig, logga mig själv och kanske även känna att någon mer läser och förstår. Och i upp- och nedgångar ha någonstans att gå. Att inte bli vilsen.

Jag vill gärna berätta den långa historien först innan jag kommer in på hur övermäktigt och överjävligt allt känns. Idag är dag 3 av utan alkohol för mig. På...jag vet faktiskt inte när. Bara en sån sak.

Jag har nog aldrig haft ett problematisk förhållningssätt till alkohol. Och som en röd tråd genom livet har det vid ett antal tillfällen ställt till det både för mig och de runt. Det är verklien med skuld sådant bubblar upp, särskilt nu när flaskorna är borta. Hemma dracks det inte mer än normalt, det var festliga tillfällen och lite på helger och så.

I de unga åren (närmar mig 50) så var inte mitt festande så mycket som ifrågasattes, det var ju något alla gjorde. Det som skilde mig från andra var väl att det aldrig fanns ett slut. Jag drack tills festen var slut och gärna än mer om det var möjligt. Tills jag inte mer och somnade. I bästa fall hemma i den egna sängen. Sen vidare så var jag nog känd som en festprisse – alltid den som blev medelpinkten på festen, den som beställde shotsbrickor och som oändliga gånger kunde chockera med galna upptåg. Men då pratar vi i huvudsak helger och övrig tid så skötte jag jobb och annat som vilken annan som helst. Därför gör det så svårt att sätta ett exakt datum när det faktiskt hände. När jag verkligen blev beroende på riktigt och var fast i skiten.
Men jag tror vi kan börja någonstans runt 2012. Och att inse all den tid jag ägnat mig åt det här gör mig bara uppriktigt ledsen – alla dessa skuggår. Där man dag för dag, månad för månad och år efter år bara grävit sig allt djupare ner och växlat mellan förnekelse, bra perioder, dåliga perioder - eller som nu: en avgrundsperiod som pågått i snart 18 månader.

Men låt oss ta det från början. 2012. Åren innan hade varit ganska hyfsade med perioder av för mycket drickande men också perioder med ett väldigt aktivt liv med mycket kul. Och jag hade började närma mig 40. Och jag kan inte ta på vad som egentligen hände, mer än att det just bara hände. Jag hade ett nytt jobb med mycket resor, konferenser och middagar och ofta väldigt många sena kvällar med otroligt spännande människor. Samtidigt som jobbet var otroligt krävande och jag tror det blev kompensatoriskt för mig – att få hänga med dessa människor och bara glömma vardagen för en stund i dimman av alkohol.

Med tiden insåg min hjärna att det där med att dämpa stress har en mycket enkel lösning och det var just att dricka mer då så kommer den ju försvinna. Du ser ju hur bra det fungerar. Efter ett par år på jobbet så började dricka innan dessa sammankomster, vara lite extra avslappnad och avstressad. Och när jag väl var hemma så började jag även se till att det alltid fanns kall öl eller vin. För jag var ju värd det där och det fungerade. Till slut var jag fast i att använda min jobbkalender för att planera inköpen på Systembolaget. Var jag på resande fot på väg hem så var det prio att hinna besöka lämpligt Systembolag – allt för att ha något som kunde ge mig det där som jag så väl behövde. Finns många dråpliga, ironiska, komiska hitorier på det temat – kommer säkert skriva mer om dom framöver.

Så det gick utför. Men hemma- och ensamdrickandet blev allt mer frekvent. Och volymen ökade. Att dra i sig 5-6 starköl en vardagskväll var inga som helst problem. Och sen upp dagen därpå och köra på som vanligt. Och som med alla missbruk kommer lögner, dåliga beslut, obefintligt omdöme och skylappar som håller dessa fakta borta. Som jag skrev var det ett krävande jobb och behövet av avslappning och tröst hade bara ett namn: alkohol.

Det hela kuliminerade en varm sommarkväll nägra år senare. Med en rattfylla.

Det blev rättegång och fick föreläggande om behandling. Och det kanske hade kunnat sluta där. Att jag kanske skulle inse att jag hade allvarliga probem och att här fanns en utsräckt hand som skulle kunna leda mig tillbaka till livet. Även om så mycket var förlorat. Men jag var arg. På alla som förstört mitt liv och som skapat den situationen jag nu var i. Inte hade jag några problem.

Behandlingen, tror den var 6 veckor, där fick jag nytta av mina yrkeskunskaper. Vältalig, inge stort förtroende och få människor att känna tillit. Och det är nog den längs tid jag någonsin jag varit nykter så länge jag kan minnas. Inte för att jag ville, utan för att det också ingick att lämna urinprov alla veckans dagar. Med knuten näve och ilska spelade jag mig igenom behandlingen samtidigt som de privata problem hopade sig. När de 6 veckorna var över, dagen efter, så åkte jag och en vän till Helsing borg och satt och turede till Helsingör en hel dag – tillbaka till det gamla. Öl, mat, vin och inget direkt minne över hur jag ens kom till hotellet.

Hemma hopade sig problemen som sagt. Bidrag istället för lön och med mitt leverne så täcktre det inte det som var mitt fokus – att få dricka och bara vara. Utan att någon lägger sig i. Men här kom också någon slags skam smygandes. Hur ska jag få ett jobb igen? Jag ville inte visa på ute ifall jag skulle möta någon gammal kollega eller någon som kände mig. Jag drack inte mer äntidigare, jag höll det till kvällarna, men de enda turerna utanför lägenheten gick till mataffären runt hörnet och systembolgat. De senare alternerade jag emellan för jag ville inte bli egenkänd. Så kanske det fanns någin självinsikt trots all. Om att det här var helt sjukt. Och det skulle komma en vändning för att sen bli en värre. Hur är det ens möjligt kanske du tänker?

Det är möjligt men låt oss börja med vändningen. Jag beslöt mig för att flytta utomlands och börja om. Jag ville verkligen ta tag i livet och inså nog någonstans långt där inne att alkoholen var en ond rot i mitt liv. Och så blev det och jag bor fortfarande utanför Sverige. De första åren liknar nog åren innan 40. Visst var det lite fester och after work och visst kunde jag ta ett par öl hemma på kvällen om jag kände för det. Men det blev också en nystart. Jag tog upp fritidsintressen och allt handlade inte enbart, om än mycket, om alkohol. Karriären gick bra och livet var inte prefekt men långt ifrån hur det slutade hemma i Sverige.

För 2 år sedan fick jag ett nytt chefsjobb. Och igen, jag kan inte riktigt sätta fingret på vad, när eller vad som hände. Mer än att det var/är ett otroligt pressanda jobb, stress och en ständig tillgänglighet. Och mönstret började upprepa sig. Jag drack mer och mer hemma och började även unvika sociala tillställningar om jag inte var säker på att det fanns gott om dryck för mina behov. Första året gick ganska bra men sen kom det en dag i början på förra sommaren. Jag var på väg hem och mitt på gatan känner jag bara hur jag blir alldeles svag, som att benen inte vill ta mig framåt, och jag känner mig helt skakig och förstörd. Nu iefterhand vet jag vad som hände. Jag slarvade med maten, drack för lite vatten och var totalt uttorkad, drack varje kväll och levde i den oerhört pressade situation som jobbet gav. En normal person hade väl uppsökt vård eller åtminstone kontaktat en vän och fått hjälp hem. Nej. Jag visste ju vad jag behövde. På stapplande ben lyckas jag mig ta till närmaste butik och köpa alkohol och när jag kom hem och fick min dos försvann också de väldigt obehagliga symptomen.

Och där började avgrundsresan som jag nu befinner mig i. Öl byttes mot vodka med lightläsk. Och jag var inte längre fungerande utan alkohol. Tack vare mycket distansjobb kunde jag hålla mig hemma för att dölja hur det egentligen var. Och i perioder hittade jag på att jag jobbade från annat land, allt för att undvika att komma till kontoret. Det gick så klart inte i längden men faktum var fortfarande att jag inte fungerade utan alksohol. Fick huvudvärk, yrsel, kände mig allmänt svag och hade svårt att hålla fokus. När jag väl var på kontoret så tog jag taxi dit. Och i väskan med datorn fanns förprepparerade PET-flaskor. Nej, det var inte mineralvatten. Det var vodka och lightläsk. Perfekt att ta med en in på toaletten och på eftermiddagen kunde jag obehindrat sitat och smutta på min medhavda dryck.

Hållbart? Nej. Förra sommaren var jag verkligen under isen. Jag låg mest hemma och var dålig. Vissa dagar så åkte drinkglaset fram redan på morgonen och vissa dagar höll jag mig till lunch. Och jag mådde bara sämre och sämra – psykiskt och fysiskt. Hösten kom och sedan dess har det varit upp och ner. Mest ner om jag ska vara ärlig. Och denna sommaren lovade jag mig själv att den aldrig fick bli som den 2024. Även om jag inte var lika mycket under isen i år så fanns de ständiga symptomen där och det ständiga fokuset på alkohol.

I torsdags mådde jag så dåligt. Hämderna skakde, huvudvärk och jag insåg (tror jag) att det här håller inte. Fortsätter du att bränna ditt livs ljus i båda ändar så är snart dina dagar räknade.

Det var då jag bestämde mig. Och jag insåg att det fanns en längtan efter livet och en vilja att lägga skuggåren bakom mig.

Nu vill jag försöka.

@Stinalotta här är det bra, har druckit lite vin i helgen men absolut inte blivit full o konstig. Känns väldigt bra

@Silvertärnan
Det blev en tur i skogen 😀 fick med en vän som inte dricker som jag gjort. Hittade lite kantareller drack kaffe. Underbart. Vi har fler turer inplanerad i veckan efter jobbet. Tidigare har jag tackat nej, för att hinna dricka en liter o vara nykter på morgonen. Var o handlade idag igen o köpte massor av grönsaker. Det ska nog gå vägen ❤️ tack för pepp 🌸