Senaste kommentarerna i forumet

Tack återigen för dina tankar, ja men den där stressen känner jag igen. Har ett sk. ”Kontrollbehov”, och försöker alltid att vara ”duktig”, så har kanske samma problem jag, är ofta stressad inombords, men sen studerar jag med vilket möjligen bygger på stressen och har hjälpt till att möjliggöra en hög a konsumtion då det är distansstudier. Hört att det är viktigt att ha en ”plan” efter, min tanke är att vända mig till beroendeakuten eftersom jag börjar skaka mot kvällningen då jag inte arbetar med återställare ( ännu). Men kanske får jag lite råd av läkaren innan utskrivning som du säger.

Hej igen
Vet du vad? Du behöver inte packa ned ett skit. Du får sköna landstinget kläder.
Men schampoo, tandborste mobil kan ju vara bra att ha med sig.
Jag kör på baclofen tsm med antibus. Det hjälper mig. Jag har en inre jävla stress, ett skäl till varför vodka hjälper mig kortsiktigt. Men känner inget av den med baclofen.
Så prata och ventilera med din läkare om olika stödinsatser samt mediciner.
Du fixar det ??

Jag är en alkoholromantiker. Jag är en välsmakare, en njutare. Det är i stort mitt problem.
Jag är man, 63 år, jag njuter av gott vin, goda öl och fina whiskysorter. Så har det varit i många år. Jag provar nya sorter, sniffar, smuttar, analyserar.
Jag har inga problem med mitt beteende under rus, jag beter mig inte illa, har inte vaknat och ångrat något dagen efter, sedan minst 25 års ålder.
Men alkoholen har blivit en för stor njutning, en belöning som borde ersättas av annat, åtminstone ibland.
Jag är på krogen med vänner eller kolleger 1-2 gånger per månad (3-6 enheter), middagar hemma hos mig/hos andra med alkohol, ca 1-3 ggr per år (1-4 enheter).
Jag lever sedan 1,5 år med en särbo som är nykterist sedan 4 år då hon slutade pga överkonsumtion och hälsa. Hon är ibland lite orolig för min alkoholromantik men inte fördömmande eller krävande på nåt sätt. Jag dricker inget när jag är med henne och känner inget begär eller saknad alls då. Men å andra sidan har söndagskvällar blivit mina nya fredagskvällar – den första kvällen i veckan jag kan slappna av, vara ensam, roa mig själv och se fram emot det som många andra har på fredagar - vin/öl, mat, musik.
Jag brukar ha en nykter period på 14 dagar efter sommaren och efter jul/nyår. Mest pga av att jag är trött på alkohol då och inte känner mig sugen, det ger inte samma kick när man druckit nåt varje dag under en period.
Problemet nu är att jag under året har funderat på vad som är en normalkonsumtion. Kollat olika sajter och försökt hålla mig inom ramar. Jag har fört en ärlig logg. Men det är inte lätt, jag är sällan långt under 14 enheter per vecka, ibland nätt och jämnt. Jag är ofta strax över och jag är ibland långt över.
Jag dricker aldrig fort, jag dricker nästan alltid ca en enhet per timma. Jag kan lätt smutta på 4 cl whisky eller ett glas vin (18cl) under en hel timma. Dricker jag så mycket som sex enheter så är det oftast på sex timmar. Men jag är en njutare. Och en njutare vill också ha mer. Mer njutning. Det är svårt att ta bara 1 glas.
Jag har som sagt fört en noggrann logg under hösten på mina dryckesvanor, för att hålla koll. Och jag har satt upp mål, per vecka och per veckodag. Det går bra vissa veckor men inte alla.
Jag ska kanske lägga till att jag har många kvällar hemma alldeles själv, minst 4 per vecka. Och för mig är alkohol inget som har med särskild veckodag att göra.
Jag vill dricka mindre och jag vill nå mina mål varje vecka. Jag tränar minst 2 ggr per vecka sedan januari och jag har ett dedikerat hälsoperspektiv på livet och tänker fortsätta ha det. Nu är det bara kontroll på alkoholen kvar.

Har recept på campral, men det har inte fungerat så bra. Möjligen för att viljan saknats? Jag tillhör dessa ”rödvinskärringar” och har väll tidigare skyllt på massa annat än det faktum att det blir för mycket. Hur som så har jag nu kommit till den punkten att det ger mer beskymer än vinning. Jag är väldigt tacksam att du vill dela dina erfarenheter med mig. Men då bör jag packa för en 5 dagar något då? Något du rekommenderar att ta med sig? Antagligen nikotinplåster i mitt fall.

Du kan bara passa på att bara vara M. Du kommer få så fin omsorg av kunniga proffs.
Antabusen (17:e dag) inga som helst problem med den. Den gör ju att jag slipper jiddra med mig själv.
Drack 20 - 60 cl ren vodka varje dag under låååång tid....
så nu spar jag min tid och lever inte som distanserad. Är på gymmet nu.
Men du kan få medicin som är bra mot sug efter alkohol. Finns många mediciner. Varför göra det svårare än vad det är?
Kram

Hej, Sigge69
Tack snälla för att du delar med dig av dina erfarenheter. Lever med en make som har konstaterad adhd så kan på ett vis förstå ditt dilemma. Men då tolkar jag det som att jag inte behöver fundera så mycket kring ev medicinska komplikationer? Har redan antagit att jag har brist på B-vitamin tyvärr. Hur upplever du att det fungerar med antabus? Biverkningar?

Tack för att du inger hopp! Jag minns dig!!

Förstår det där med dubbelliv. Här är en till som lever dubbelliv. Bara maken vet hur det egentligen ligger till.
Man mår verkligen inte bra av att inte leva sant...
Du är inte ensam och jag är också en som börjar om gång på gång utan att lyckas...

Hej Missty
Avgiftning, hur går det till?
Jag har gjort 4 avgiftningar så jag har svart bälte i det ?.
Du anmäler dig och du får ett samtal med personal. Du får blåsa, har du alkohol i blodet väntar TNE tills du är nollad. Därefter kommer du in på ”pensionatet” där kommer de ta massa prover på dig. Ge dig B12 sprutor i rumpan (näring). Läkare kommer titta till dig. Sedan kommer du få ett avtrappningschema. Du kommer säkerligen få benzo under 4-5 dagar som kommer fasas ut. Du får äta god mat, tid att landa. Bara vara. Du lägger upp en plan framåt ihop med läkare på pensionatet.
Du kan få lämna peth prov framöver (Mäter alkoholkonsumtion) med 4 v mellanrum. Så du kan slapp av, du kommer få omsorg, värme och även en säker avgiftning. Dessutom bolla tankar och idéer med proffs.
Så grattis till ditt kloka beslut om avgiftning. Att ”tända av” är inget man ska lattja med.
Själv har jag kommit ut fr pensionatet och kör min 17:e dag med antibus. Håller på att göra en ADHD utredning och det lutar starkt åt grov ADHD. Så det ska bli skönt att få medicin som balanserar mig ist för min egna medicin ren vodka.
Lycka till
Kram Sigge
Ps skickar en kram till alla gamla forumvänner, må väl ds

Härligt katten du är en kämpe

Hej,
Dett har jag ju tyvärr låtigt gå för långt, a är inte längre min ”vänn” som jag låtigt mig tro under alla år. Inser att jag inte har något annat val längre, men är lite rädd. Inte för att inte dricka utan för vad som ska ske när jag ligger inne. Någon med egna erfarenheter som vill dela med sig?

Ett tag sen jag skrev här haft fullt upp med att städa och rensa. Den här energin hade jag glömt att jag har två veckor har nu gått sedan jag drack. Ska ta ett nytt alkohol prov i mitten på november för att visa främst för mig själv att jag ingen alkohol har i kroppen.

Så bra insikter du fått om beroendet..Håller med dig om att självförståelse och förlåtelse är nödvändigt för läkning..Och att Forumet är en Fantastisk självhjälp..❤️..till nykterhet..Stort lycka till i livet..???

Välkommen till oss på Alkoholhjälpen och till forumet!

Det är ett par dagar sedan du startade din tråd. Då i en känsla av att vara arg på dig själv. Hur har du det idag? Om du vill, berätta gärna mer, jag skulle gissa att vad det än handlar om är du inte ensam!

Vänligen
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jag förstår att du inte känner att du platsar här för att alla är så duktiga...Det stämmer inte. Vi är alla just för att vi inte är det. Men vissa av oss har lyckats klara två månader, andra nio och några ett helt nyktert liv (men då byter de forumtråd). Du är rädd för att öppna dig skriver du, för att psykologen ska bli äcklad av dig. Vilket självhat du verkar ha... Skulle vilja ta dig i min famn och säga att "Allt kommer att bli bra!". Vart kommer detta självhat ifrån? Du är inte dina prestationer, och du är inte misslyckad för att du just nu är svag och behöver hjälp. Ingenting behöver vara som det är. Allt kan förbli som det är. Det är bara du som avgör. Visst är alkoholen en listig jävel, men jag lovar dig att du kan överlista den - men du måste komma till den punkten då du verkligen är såååå trött på A, och nästan rädd för den. A är inte din vän. A är din fiende. Tänk på A som någon som kommer och ska ta dina barn ifrån dig. Skulle du slåss om så var fallet? Jag tror det. Kämpa Kikkis - jag vet att du kan det! Jag tror också att du ska våga skriva om ALLT här. Sanningen gör dig fri. Och här är du anonym. Ingen kommer att se dig på stan eller någon annanstans och veta vem du är. Bara skriv och bli fri! Främst från dina egna demoner. Bli stark i dig själv. Sätt upp små mål. Drick dig inte full inför dina barn (varit där och vet hur hemskt det är och vilken ångest det skapar). Vill du dricka så gör det, men med målet att aldrig låta A ha övertaget. Prova sedan att vara nykter i alla fall tre månader för att bli klar i huvudet med vad du egentligen vill.Se det som ett träningspass. Du kommer bara bli starkare för varje dag. Vi är många här som kan stötta dig! Och lyssna, utan att döma.
Jag önskar dig all lycka och hoppas att få följa dig här, både i fram- och motgångar.
Kram <3
Och kom ihåg - du är en värdefull människa som är värd mer än alkoholjävulens famn som först är varm och sen blir iskall....

Tack Julian! Ja jag slår följe med er och hoppas på bästa resultat denna gång.

Låter lite hopplöst bara med att vi är maktlösa....ligger nog mycket i det. Men vill ändå hoppas att man kan ta över makten om sitt levene, vet ju också att det är apsvårt.

Men vi får kämpa på ?

Vill bara fråga hur det går? Vill bara peppa för att skriva oavsett hur det går....jag tror att det är bra.

Ha en fin måndag??

Kram?

Då ses vi snart Se klart?jag tog inte med mig så mycket packning, inte de tunga sakerna iallafall.... så det gick rätt fort. kram till dig. Jullan

Välkommen tillbaka Tezzan, ja vi är många som försökt bemästra a, kontrollera a. Tyvärr är vi maktlösa om vi utvecklat ett beroende. Själv har jag försökt i många år, utan framgång. Så lycka till att slå följe med oss som kämpar mot adjävulen. Jullan

Hepp....året började fint med 6 månaders nykterhet. Sen kom midsommar då blev det fest och med den så började jag tydligen dricka igen. Som vanligt bara på helgerna, förutom på semestern när det kunde bli lite när som. 2 flaskor vin plus eventuellt nåt mer per kväll kunde det lätt bli inte varje kväll men ändå... Så även nu på höstkanten. Jag har så svårt att fatta att jag sitter med den där jävla beroendegenen som gör att jag inte kan sätta stopp när jag väl börjar. Känns som hjärnan lever ett eget liv och helt får frispel när jag tagit ett glas eller två.....som lätt blir desto fler.

Jag har tänkt på det här många gånger de sista åren, att jag nog måste sluta helt. Jag har sjukdomsinsikt och vet att jag har ett problem, försöker inte på något vis förneka det. Men det är ju så förbannat svårt att säga tack och adjö för alltid....

...jag försöker tänka positivt ibland, att det typ är bättre att ha denna sjukdom än många andra. Denna kan jag ju ändå välja att bli bra ifrån, kanske inte frisk men symptomfri genom avhållsamhet. Med många andra sjukdomar kan man inte göra det valet.

Hursomhelst i lördags lyckades jag att få till en rejäl fylla igen fråga mig inte hur mycket jag drack....minns inte. Men jag skulle vilja kalla det för sista gången och hoppas att det så ska vara.

Jag får börja om och ta en dag i taget. Igår mådde jag inte prima, inte idag heller (än så länge, tidig morgon nu). Känner mig lite tungsint, deppig och likgiltig samtidigt. Men jag har sått ett litet litet frö om att en dag se ljuset i tunneln igen. Jag vet att jag mår så mycket bättre utan alkohol och den vetskapen ska jag försöka hålla fast vid.

Tack för att detta forum finns och alla fina människor som skriver och berättar om sina resor.

Ha en fin dag alla!

Kram Tezzan

Godmorgon.
Sovit gott i natt men energilös. Vet inte vad jag ska hitta på för att kvickna till. Behöver något kul i livet!!!!

Ha en fin dag alla. Kramar??

Jag kom in sent i din tråd men du har hjälpt mig. Tack och lycka till ?

Säger jag med säker stämma, jo så är det, vi är ju i oktober, den ska vara slut.
Hur slut då?
Ja när man stänger stugan för säsongen, ja då är den definitivt helt fucking slut.
Och det är vad vi har gjort i helgen, och jag är inte ledsen för det, inte alls.
Kan låta konstigt, men jag är nöjd med årets sommarvistelse vid sommarstället, inte utnött, bara nöjd.
Nöjd på så sätt att trots alla frestelser så har jag inte trillat dit för alkoholen, just där som den hägrar mest.
Kalla ölglas med imma på, en sommardrink med en jordgubbe, bubbel i solen, rödvin till grillmaten, en stänkare efter maten, ja hela spektrumet finns där.
Jag kan välja att följa med strömmen, eller gå emot den, jag valde att följa med den.
Men på mitt sätt, samma typ av drinkar, men utan alkohol, lika fina, inget utanförskap, jag är med hela vägen.
Ja förutan fyllan då, där finns jag inte, kanske mer som en betraktare.

Nu går vi in i vinteridet, mörker kyla och till slut snö, en tid som betyder att vara mestadels inomhus.
Förr hatade jag hösten, den var en säsong som tog död på sommaren, nu kan jag uppskatta den.
Ren och klar frisk luft, ett regn som tvättar luften ren, vackra klara färger i höstlöven.
En tid då man kryper upp i soffan med en kopp varmt te och tända levande ljus, och myser med kalla fötter.

Men för att återkoppla till helgen, javisst är det med en viss sorg som man bommar stugan, men en lättnad av att man inte känner någon stress att behöva åka dit också, en delad känsla.
River paviljongen, plockar ihop utemöblerna under en pressening, stoppar undan prylar under husgrunden.
Bär in alla ”mjukdelar” inomhus så att de inte ruttnar eller får mögel, hela stugan är proppfull av grejer.
Funderar på hur det kommer att se ut nästa säsong, då vi har en nyfödd till i vår familj, man ska ju bli dubbelmorfar.
Hur ska vi sova då, vem tar hand om tvååringen?
Men det är nästa års problem tänker jag, inget jag måste reda ut nu, allt har sin tid, och plats.
Ett tankesätt som gått i hand med nykterheten, en sak i sänder, det viktigaste först...
Vi tömde sommarvattnet ur ledningarna så att inte frosten tar den och spränger sönder kranar och ledningar.
En ganska relig procedur, står med en trädgårdsslang ca tio meter nedanför det lägst belägna huset, ömsom blåser och suger i slangen, vattnet fastnar i beredarna med ett vakuum och måste ”juckas” ur.
Jag säger det varje år, måste köpa en kompressor så jag kan pressa ur vattnet, har aldrig varit så nära som i år.
Men precis när jag hade bestämt mig, så hade de j..larna höjt priset med 50%, och tjurig som jag är, nej det bli ingen affär denna gång, jag väntar in nästa prissänkning.
Men precis som jag står där och tittar på vattenstrålen som pulserar ut ut slangänden så tänker jag, det här måste jag nämna i veckans foruminlägg, där står jag lite maktlös och väntar på ”gubbjunket”.
Same procedure as last year, as every year, dear James, och jag ser grevinnan och betjänten framför mig.
Blev lite irriterad och stressad mot slutet, som varje år faktiskt, snubblar över ungar och hundar som springer runt benen på mig och hindrar mig i min framfart.
Det är alltid jag som är sist och där står de andra och bara väntar på mig, med händerna i fickorna.
Men hallå jag litar inte på att någon annan gör det på mitt vis, enda sättet jag vet att det blir bra på, är att göra det själv, då kan jag åka hem utan att få några konstiga efterkommande känslor av att blev den kranen stängd?

Precis när vi packat ihop allt i sina papperskassar så....börjar det regna, fram med presseningen.
När den är utlagd jag då slutar det att regna, vika ihop den blöt med risk för att den möglar, in med den under huset.
Nu ner för alla hundratals trappsteg, vad händer då, jag då börjar det hagla, nämenvadf-n.
Släpa upp båten på sjösättningsvagnen med en punka, jädrans vad tung den blev.
Inget blodvite denna helg, jodå, vet ni hur vassa de där jädrans havstulpanerna är under båten.
Blodådern vid tinningen fick även denna helg känna på en tryckökning, men den höll.

Skitiga blöta och svettiga satte vi oss i våra bilar och for hem, jo det är ganska skönt att det är över, sommarsäsongen.
Bilen full av kvarvarande mat som vi inte hann att förbruka under året som gick, så nu har vi dubbelt av senap, ketchup, majonäsgurka och öppnade vinbibbar.
Vi upptäckte att vi inte hade ätit något sedan frukost, så vi tömde allt vad kex och kakor hette i bilen hem.
Hemma tömde vi snabbt alla kassar och inväntade anstormningen av barn med familj.
Vi gjorde en stek av köttbiten som blivit över från stugan, ville inte frysa om den en gång till.
Med kokt potatis dränkt i en mustig sås med svart vinbärs gelé blev det en perfekt avslutning på helgen.
Vi satt samlade hela familjen runt middagsbordet och njöt av varandras sällskap, jag kände mig som en ytterst lokal kung i mitt egna harem, utan mig hade inte alla funnits runt detta bord, jag kände mig viktig för en stund.
Medan natten gjorde allt kolsvart ute låg vi samlade som en sälkoloni i soffan och med utröttade ögon lyckades några få av oss mangla igenom oss en efterföljande rysare till filmen the shining.
Vi vinkade av ALLA barnen och gick ensamma och lade oss i våra sängar, det kändes på sätt och vis konstig.

Men det känns ändå inte konstigt att jag därefter ska tillbringa minst en timme till skrivandes på mitt alldeles egna forum, snart tolv år har den traditionen hållit i sig.
Lika länge som min nykterhet, den som fick mig att få en ny syn på livet, den utan alkohol, den som funkar.
När livet blir helt omvärderat, när det lilla blir stort, och det stora blir litet.
När man stannar upp, vänder sig om och kollar bakåt, vad i hel.te håller jag på med?
Tar en ny riktning i livet och ser om det funkar, ett val som jag omvärderar varje söndagskväll.

Blir det bra då?

Javisst blir det bra, bättre och lättare för varje gång, när man värdesätter det som är viktigt.
Inte alkoholen, utan allt det andra, det vi kallar livet....

Berra

Du är bara ETT enda steg bakom mig! Kram ?

Kommer sakna dig här men får väl titta in på nästa steg?? Tycker om att läsa dina inlägg??

Du har gjort en fantastisk resa så här långt och lycka till på nästa steg??

Kram?❤️