Senaste kommentarerna i forumet

Lider verkligen med dig ❤️

Kram ?

Lider verkligen med dig ❤️

Kram ?

Hej!

Veckan som gick blev inte som jag ville ur sett ur nykterhetens perspektiv....och kanske inte heller för övrigt. Har skrivit det tusentals gånger tidigare ..alkoholen styr mitt liv...och jag sätter inte mig själv i första hand. Man kan ju tycka att det borde vara på tiden...och vad väntar jag på?? En signal? Att någon ska gå bredvid mig?? Så är det inte...och så kommer det aldrig någonsin bli..och som ni vet så teoretiskt är jag oerhört duktig på vad jag bör göra men jag gör det inte fastän det enda som gäller är GÖRA...och prioritera mig själv därefter kan jag vara ett stöd för min dotter.

Min dotter var väldigt arg på mig i fredags...att jag inte genomför det jag har bokat. ..att jag inte tränar. Hon hade sagt till min man att jag kommer dö av min övervikt. Och när hon grälar på mig så är allt sant vad hon säger och jag har inget att sätta emot. Och, jag kan definitivt inte säga något till henne om att jag tycker att hon inte ska festa...osv...det får jag tillbaka direkt i ansiktet. Då tänker jag...jag ska minsann klara det här med att bli nykter så jag kan vara stolt över mig själv och att göra henne trygg.

Idag känner jag mig lite låg...fastän jag var på en helt fantastisk konsert med Ola Salo igår. Det var en konsert för 50 personer med tre rätters middag. Han hade dessutom med sig en mycket skicklig pianist. Som jag hade längtat efter att få gå på konsert och så äntligen blev det av!! Jag har många filmklipp som jag kan njuta av:)
Men att jag är låg beror till stor del på mitt alkoholmissbruk men även min oro för min dotter. Inatt har jag sovit dåligt för jag oroar mig för henne...att hon ska råka illa ut. Oroar mig också för hennes ekonomi. Hon har jättestora skulder och det kommer att ta många år innan hon har betalat av den skulden till Kronofogden vilket både oroar mig och gör mig väldigt ledsen. Jag känner att jag är så trött på söndagar...samt att det är en dag då vi på något vis väntar på att vår dotter ska höra av sig för att sedan ta hand om henne. Det blir liksom inte heller VI dvs min man och jag. Känner att jag befinner mig i en bubbla där de som ingår i denna bubbla är mina kollegor och min familj. Känner att jag saknar andra sociala kontakter...och detta beror inte endast på Coronan utan att så ser nätverket ut.

Pratade med en LSS-handläggare i förra veckan i min roll som kurator...jag berättade för henne att jag varit sjukskriven och att min dotter har fått bipolär diagnos. Hon sa att när hon jobbade som LSS-handläggare inom psykiatrin var det många anhöriga som inte orkar...att det är oerhört slitsamt. Det är skönt att prata med någon som förstår vad det handlar om...att man inte bara en orolig morsa..utan att det faktiskt finns anledning att vara orolig. Något av det svåraste som jag känner är de här växlingarna mellan depressiv och manisk samt däremellan även den "vanliga dottern". Det känns även så tufft att hon kommer aldrig kunna vara så fri och självständig som hon önskar utan hon kommer alltid behöva stöd av andra som god man, boendestöd och personligt ombud.

MEN....jag vet att det finns en annan sida...om jag bara lyckas hålla mig kvar där...och på den sidan...där är det alkoholfritt...där finns naturen...träningen...böckerna...mysiga utflykter tillsammans med min man...och då tänker jag på att ta med fikakorgen ut i naturen...gå någon vandringsled.....om jag klarar av att stanna kvar på dennasida då känner jag mig inte lika ensam...grubblar inte lika mycket...så jag vill vara kvar på den här sidan.

Idag söndag blir det nyktert...imorgon måndag..blir det en timma i taget.....

Kram:)

Hej Kippe
Vad är det som gör att det är det bästa du vet? Vad är det som gör att du vill trappa ner?

Dock glad och förvånad att någon svarade så svabbt, tack

känner mig så sjukt jävla dålig. Trots att jag inte har problem som i andras ögon

Självföraktet är starkt, ja.
Vill du tala om ditt självförakt?

Här är ännu en förälder till en dotter med särskilda behov ?? Mitt tålamod med henne, och alla andra inklusive mig själv, är så mycket bättre nu när jag är nykter.

Välkommen hit! Du har det värsta bakom dig, nu kan det bara bli bättre ?

Kram ?

Hallå!

Starkt jobbat med åtta dagar! En dag till klarar du och imorgon klarar du en dag till.
Jobbade med autistiska/asberger ungdomar under en period och jag fick ju förstås höra en del av hur hårt och svårt det var för föräldrarna.
Fann samtidigt att det fanns många fina aspekter i ungdomarna som jag inte funnit i mig själv eller andra.

Vet inte riktigt vad jag vill säga med detta förutom att jag fann en glädje i ovanligheten hos dem.

Är målet att aldrig mer dricka då, eller är det att kunna dricka anständigt?

Jobbar själv på att komma in på första nyktra dagen, därmed kan mitt meddelande varit lite osammanhängande.

som har barn med särskilda behov här! Jag kopplar definitivt mitt eskalerande drickande till de krav som ställs och den oro man har för sitt/sina barn.

Välkommen tillbaka!

Ja, första veckan är värst.. därför valde jag att medvetet inte logga in här förrän jag var över den, första 3 dagarna går ju ut på att hantera abstinens, sen kom ett rejält sug på torsdags em när jag kom hem från jobbet. La mig i sonens rum som ser ut som en svinstia och låg där i hans säng och sov bort det värsta suget, Kände mig som en pundare som somnat i en kvart (Han var inte hemma) Ringde min man som oxå är nykter med mig nu under den här tiden, han sa det jag behövde höra att du vet att det är över kl. 20.00
Det är så det är suget, det klingar av med tiden..
På fredagen tog jag tag i hans rum och städade det kliniskt rent... glad son som kom hem sen:)

eller 1 timme i taget om det är det du behöver.
Fokusera på nuet, just nu ska jag inte dricka.
Och som Onkel F skrev - Tro på dig själv.
Första dagen är värst, var för mig i alla fall.

Jag ska också leta upp avsnittet av alkispodden med Rebecca, ,många som sagt att det är bra.
Kram?

Så bra att du har hittat hit igen! 8 dagar avklarade, gött, då är det allra värsta över. Skriv här så mycket du orkar, det hjälper mycket att bara få skriva av sig.

Kram

Hej jessi75, jag har varit där du är just nu. Mitt barn mådde så dåligt att det ledde till både strypgrepp och knivhot. Och det i sin tur ledde mig rakt in i missbruket. Alkoholens ångestdämpande effekt är outstanding den första tiden, och sedan skapar den sin egen ångest. Men allt det där vet du ju. Starkt av dig att ta tag i drickandet, det kommer att göra resan lättare för både dig och din dotter. Kram!

Hej! 3dje gången jag är inne här sen nästan 3 år tillbaka.
Är en mamma med man och 2 barn i tonåren. Min dotter är under utredning för autism/add eller vad det nu kan vara hon lider av men det är verkligen en utmaning för hela familjen.
Hon är utåtagerande, arg och ibland våldsam. Har inga vänner och har i stort sett aldrig haft. I ett år lyckades hon behålla en vän under ca 1 år och det var nog både hennes och min lyckligaste tid. Sen hände nåt och nu är hon ensam igen.
Detta sliter på mig då jag får vara både slagpåse och vän... har svårt att sätta gränser då jag tycker så synd om henne, men förstår oxå att det är ju mitt jobb.
TIll detta började jag oxå dricka mer och oftare för att orka, få fly verkligheten en stund... för att hantera ilska, sorg och frustration.
Mina barn har därmed fått se mig både salongsberusad och dygnrak. Vilket har såklart bidrag med ångest, skam och skuld från min sida. Och såklart gjort att dottern blivit ännu mer arg på mig..
I maj lyckades jag hålla mig nykter i 1 månad ca...sen blev hela sommaren och in på hösten ett långt eskalerande av allt för mycket och ofta.
Jag missbrukar som dom flesta av er här, kan inte sluta när jag börjat, smyger, häller i mig ett extra glas i köket.. vill dricka tills jag är säker på att jag kommer att somna utan att vakna under natten av ångest.
Nu kör jag sober october som mål. Började dock 27 sept. så nu är jag inne på dag 8.
Men målet är såklart att aldrig mer dricka. Jag känner mig lugnare den här gången och mer trygg i mitt beslut då jag nu vet av erfarenhet att börjar jag igen så är det tillbaka på ruta 1 fortare än kvickt.
Har läst massa trådar här nu under veckan och känner inspo och pepp av er.
En dag i taget och aldrig första glaset.

Kram.

Tack, tror det! Känns som nya tider nu?

Det spelar ingen roll om du har femtioelva släktingar som valt att stanna kvar i missbruk, DU fixar det om DU väljer att göra det. Du skrev att du klarat 12 timmar. Bra, fortsätt. En timme i taget, så har du snart klarat en dag. Men du måste bestämma dig och tro på dig själv.
Alla som skriver här har älskat att dricka alkohol, så till den milda grad att det blivit ett problem. Kärleksförhållanden kan bli destruktiva, då behöver man bryta upp!

Låt ridån gå upp! för en ny akt i ditt liv, en akt där du tar kontrollen.

Alkispodden, heter den.

Lyssnar på alkoholpodden nu ? väldigt, starkt! Rebecca? Som var så rolig att dricka vin med.

Jag har vaknat flera gånger inatt. Drömt mardrömmar, inte om att jag är full utan att jag vaknar nästa dag, bakfull. Och tittar i min telefon. I min dröm har jag lagt ut allt om kvällen på soc medier, på mitt jobbs soc medier. Jag filmar då mig själv pratandes om mitt jobb, om mitt liv onykter mm. Alltså på ett otrevligt sätt. Sagt upp mig på mitt jobbs soc medier mm som jag inte ens kan komma in på men i drömmen kan man ju allt.

Fy fan. Detta har nämligen varit min värsta mardröm när jag har haft en blackout. Att jag skulle gjort något sånt här. Det har som tur var aldrig hänt. Men när jag vaknade där på natten, ni vet mellan vaket och sömn så tror man ju det. Så min ångest var inte nådig. Till slut kom jag på att Nej det har inte hänt. Jag är nykter.

Lättnaden var total men jag är allt lite trött idag.

Jag har läst flera trådar där detta har hänt andra i nykterheten. Antagligen är det min hjärna som försöker processa allt. Obehagligt är det och en verklig varningssignal. Jag vill verkligen aldrig må så igen. Eller ha ångest när jag kollar min telefon. Eller inte veta vad jag gjort kvällen innan. Undra om man lagt ut något konstigt på FB eller liknande.

Jag drömmer mycket överlag men det är första gången jag drömmer om något sånt här. Ska försöka skaka av mig det och fortsätta min dag.

Min 15 dag nykter.

Löjligt, men intalar mig själv, att jag inte att gillar och dricka? En del gillar ju inte choklad tex. Kan väl vara en sån, som ogillar alkohol? Bara för mig själv, erkänner jag hur mycket jag gillar det.

Duktig du är! Snart ett år ❤

Har typ 15 mostrar och farbröder. Ingen klarat det? Men alltid tänkt att det gäller inte mig? Ridå!! ?

Jättebra inställning, här och nu är perfekt att sluta på. Jag slutade 30 december 2019, var en bra dag för mig. Hade druckit jag med fast jag inte ville, kände mig så sliten.
Har inte ångrat mig kan jag ju säga och det kommer inte du heller att göra? Kram

Jo, alltid måndag, tror jag att det ska lösa sig. Men känns skönt att bestämma själv. Lördag, är väl bästa dagen?