Senaste kommentarerna i forumet

Den kom idag, stormsteg och regn.
Jobbat i ett svep mellan 08 och 12:30, jag blir ganska trött av dessa pass så jag vilar en stund nu.
Annars flyter dagarna på utan så mycket tankar på alkohol. Livet räcker till, som det är.
Dock kan jag få nästan panik när jag läser om de som tagit återfall efter 1-2 år nykter i tron om att de nog kan dricka normalt.
Kommer jag aldrig att vara säker.
Att börja dricka igen känns som en mardröm. Är jätterädd för att jag skulle få för mig något sånt.
Var på en mottagning då det endast fanns champagne att skåla i.
Gärna något alkoholfritt sa jag.
Visst- ska hämta, men du kanske bara vill ta ett halvt glas när vi skålar?
Nej tack sa jag.
Sen tänkte jag att jag kunde hållit ett glas av artighet men jag vill faktiskt inte det. Så artig behöver jag aldrig vara.
Nykter idag, tack och lov för det.
Kram alla! ?

Så får det bli!

Jag äter samma som du @alillesU
Första gången jag testar och har så gjort ca 1,5 år.
Jag känner mig också en aning avtrubbad men också skönt då jag upplever att jag hela livet varit väldigt känslig och tar in hemskt mycket av omgivningen och dess känslor. Som att världen liksom har forsat in i mig utan att jag haft skydd.
Jag tror och hoppas att jag ska kunna trappa ner, och så småningom sluta. Men känner inte någon stress över detta!

Du fortsätter hänga mig i hasorna - och det gillar jag massor ????

Kram ?

Femina❣️? / kram från mt

Att du vill bryta dina dåliga vanor.
Och det gör man inte på 1 månad.
Hjärnan och kroppen behöver 3 månader(minst) för att bryta dåliga vanor.
Och så fokuserar du på det istället för på hur och när och hur mycket du får dricka.
Sedan när 3 månader gått så tar du ett nytt beslut☺.

Tänker att detta är som bantning. Alla klarar en månads bantning men få klarar att fortsätta längre☹

Precis så är det! Å det var precis vad kuratorn sa idag. Ska tillbaka om en vecka.

Har gjort allt vad jag kan påverka för att min dotter ska få hjälp nu kan jag inte göra mer än att ta emot henne när hon kommer.

Jag ska lägga mig nu och försöka sova lite grann.

Idag ska jag vara nykter!

Kram?

Det svåra är att ens kunna ta en diskussion med någon som inte ser något problem alls. För att hårddra lite, jag kan sitta och i princip gråta för att jag är så ledsen över någon förolämpning som hon gjort och hon kommer in helt oförstående och vill prata om en buske som hon vill köpa. Känslor kan vi inte prata om, de enda känslorna som finns och är värda något är hennes. Barnen och jag ska endast vara där för att förtjust beundra alla hennes projekt, om vi inte gör det blir hon kall och kallar oss otacksamma. Hon har skrikit i mitt ansikte att hon hatar mig och att jag är värdlens värdelösaste människa, men ändå flyttor hon inte. Med detta sagt så är det ingen mening alls med samtalsstöd då hon bara skulle manipulera det hela till att allt är mitt fel. Dock tror jag att jag kommer söka hjälp själv för att kunna bygga upp mig, för även om jag vet exakt vad hon håller på med så är det så svårt att greppa det (har läst en hel del om trauma bonding och stockholmssyndromet). Jag har tyvärr insett att hon nog aldrig kommer lämna då jag står för all försörjning och att hon inte jobbat sen vi fick barnen, hon anser att det är hennes heltidsjobb att ta hand om huset och barnen (de är i mellanstadieåldern).

Sisyfos, jag kan tyvärr inte lova att sluta helt, det känns övermänskligt just nu. Men jag sluta för stunden, jag tror trots allt att jag kommer kunna hantera alkohol, men inte förrens jag är fri från henne. Fast hur konstigt det än låter, hur mycket skit hon än kastar på mig så känner jag mig skyldig som vill lämna henne. Jag kan inte greppa det.

Enligt min app har jag nu varit nykter i 200 dagar! Jippi! ?✌️

Så bra jobbat!
Jag är usel på att låta bli att dricka, men jättebra på att hitta ursäkter och diverse förklaringar till varför det blir som det blir.
Jag är också väldigt bra på att förneka och förminska de riktiga problemen och istället hänga upp mig på saker som egentligen inte är så viktiga.

Har ofta funderat på VARFÖR jag ska sluta dricka.
Alltså många av mina ursäkter skulle kunna komma från ett barn som nallat för mycket i kakburken..

Jag blir sällan för full.
Ibland salongsberusad.
Oftast känner jag mig inte så påverkad och dagen efter mår jag som vanligt, tränar och håller på, jobbar osv.
Ställer inte in saker för att jag tagit ett glas eller 3 kvällen innan.
Jag hittar inte på skit så ofta.
Men det är det eviga "dricka varje dag" som jag är så sjukt trött på. Som jag blev trött på ska jag kanske säga för nu har jag ju tagit tag i det (igen). Men även här glider jag lite på mina ansträngningar. Har jag hållit upp en vecka är jag jätteglad för det och då unnar jag mig lite.. Det är så onödigt.
Jag är inte rädd för att ta något glas på kvällen - inte för vad det gör med mig för stunden. Jag är rädd för vad det gör med mig i längden. Vad har det gjort med min kropp efter 25 år av drickande?
Vill inte dö i cancer för att jag unnat mig.
Vill inte bli sjuk för att jag inte brytt mig.
Det är de långsiktiga konsekvenserna som oroar mig mest.
Tror jag.
Imorgon tänker jag säkert annorlunda.
Jag är så himla inkonsekvent. Opålitlig i mina tankar och känslor.
Jag är så attans jobbig.
Bläh vad jag är trött på mig själv ibland.
Egoistisk är jag också.
Och självgod.
Och besserwisser.
Samtidigt är jag ju bra också - ibland.
Och ganska bra på att svamla med, tydligen :-)

Vad blev det av detta egentligen?
Inte mycket.
Men jaja, det får vara så.

Var och en gör sin egen resa, och det har jag full respekt för. Vad jag menar är att om man är nykter en längre tid, så tänker man annorlunda efter ett tag.

Jag tänkte också tidigare att jag inte ville avvika från mängden. Jag kunde dricka av ren artighet. Jag drack för att alla andra gjorde det. Oftast så ville jag också. Eller nästan alltid ville jag dricka.

Men efter 4-5 nyktra månader så började jag tänka annorlunda om det. Då ville jag inte dricka av artighet längre. Då ville jag berätta varför jag inte dricker, och vara stolt över det. Tiden jobbar för oss. Det var min poäng med inlägget.

Kram ?

Grattis till första nyktra veckan! Helt rätt - nu kör vi vidare!

Kram ?

Det spelar ingen roll hur ofta man läser om det, man måste UPPLEVA att vara nykter bland onyktra.

Jag håller med om att det faktiskt är mycket roligare. Dels är alla känslor mer genuina som nykter, herregud vad jag kan skratta så det känns i hela kroppen numer. Dels lyssnar man mer, samtalen blir mer nyanserade, och man har bättre fingertoppskänsla helt enkelt.

Vinn-vinn-vinn-vinn typ ?

Bra att du skriver om det, så att fler får läsa och sen förhoppningsvis vågar prova själva att vara nykter bland onyktra.

Kram ?

Stort grattis till 94 nyktra dagar!

Du kanske inte ens ska återvända till storstan? Du kanske ska leta jobb på landsbygden istället?

Kram ?

Annie Grace listar tre viktiga saker för att bli och förbli nykter:

1) Du måste tro på att du klarar av det. Stäng alla bakdörrar.

2) Slå inte på dig själv om du snubbar, upp igen och sikta framåt. Lyft samtidigt alla fördelar med nykterheten till skyarna!

3) Identifiera dig som nykter, precis som du skulle göra om du utövade en hobby/idrott seriöst. Eller varför inte som du identifierar dig som mamma.

Kom ihåg: Vad din dotter gör kan du inte påverka, men vad du gör - eller inte gör - kan du faktiskt påverka

Kram ?

Tar jag sen 13 år tillbaka. Speciellt bra mot ångest tydligen. Varje gång jag har provat att trappa ut har jag blivit tokdeprimerad efter ca 3 månader och har fått börja igen. Med svåra insättningssymtom ?

Jag umgås med tanken på att sluta. Måste dock hitta en bra läkare först. Min dotter psykologstudenten säger att hon läst att om man väl börjat med SSRI-medicinen så är det svårt att vara utan. Tricket enligt henne är att satsa mer på samtalshjälp och KBT initialt för att inte behöva börja med medicinen.

Jag vet för lite för att veta om hon har rätt. Men psykologer är ju generellt emot SSRI-mediciner, och motsättningen mellan psykiatriker och psykologer är oväntat stor. ”De vet ju inte alls vad vi håller på med” säger dottern upprört.

Kram ?

Vilka har du? Jag har också tankar att om jag fortsätter må såhär bra (nykter en månad nu) så kanske jag kan trappa ner min sertralin. Den trubbar av mig lite. Kram ?

Så man får andas ut ångesten och se om det finns nåt annat att bli lugn av. Skada sig själv låter inte bra. Men det innefattar ju även det självdestruktiva med alkohol och andra kemiska medel också.
Gör du någonting annat för att få bort ångest/irritation/stress/ilska som inte är självdestruktivt? Kanske kan va bra att lyfta fram dem sakerna och påminna dig själv om att ersätta med det ibland. Ett steg i taget... Kram

Önskar dig lycka till ? jag har klarat månad 1 nu. Känns fantastiskt ? mår så bra (hade aldrig kunnat tro).

Hade så gärna sluppit se dig här igen i alla fall med det här budskapet. Och vet du, jag förstår mycket väl att du dricker, men märker du hur just det gör att du blir än mer ledsen, deppig och känner dig fångad. Jag har nu tagit beslutet att sluta helt. Det har inte funkat att ha dörren öppen och jag vet ju att jag kan välja bort. Ett otroligt skönt beslut. Har ju tagit ett antal år att värka fram och ett antal misslyckade tillfällen, men men sent ska syndaren vakna.
Ja, du vet ju själv vilken skillnad det faktiskt är med måendet när man inte dricker. Du såg möjligheter, du kunde parera, du var gladare. En sån otur att du skadade dig när du kommit en sån god bit på väg. Ni kan inte leva så här. Det är inte rätt mot barnen att du hoppas att ni ska skapa en enad front mot din fru. Nog måste du kunna hitta ett eget boende om du Verkligen satsar på det? Nu vet jag inte hur gamla dina barn är men de får nog snart välja och hon gör det ju olidligt att bo med henne. Det ordnar sig Nystart och du måste därifrån låter det som. Det låter inte som att du får någon ro alls hemma. Inte konstigt att du tar till alkohol för din vila, men det är ju ohållbart. Hoppas att du kommer på rätt köl så fort som möjligt och tar det där steget till slut.
Håller tummarna för dig och tycker att du ska följa med mig nu när jag har stängt dörren. Det är så skönt på nåt sätt.

Så trött...dödstrött....?

Har duschat...äter frukost nu...fastän jag mår lite illa av trötthet och oro...om 20 minuter åker jag t Rådgivningscentrum som det heter i min stad. Undra...kan detta vara vägen t nykterhet?
Ja...det är ingen annan än jag som bestämmer det..jag vill men jag är rädd att misslyckas...fast kanske jag ska ta fram den där styrkan som jag hade igår och ringde för att få hjälp ..att ngn skulle kunna hjälpa min dotter.

Ses igen!

Kram?

Jaha det där med 3 månader utan alkohol är nog ingen dum idé.
Jag testar!

Hoppas det gick bra inatt. Egentligen låter det inte så konstigt att du är slut och kanske lite lättirriterad just nu. En sån här omställning ställler rätt stora krav. Att hålla upp med alkohol påverkar såklart och så alla processer med dig själv på det. Försök att vila i att det är helt normalt att du är trött och kanske har en låg tröskel. Förklara det för din vän. Och håll ut. Det är början på nåt nytt. Alkohol kanske lindrar en liten stund, men det alkoholen gör med kropp och själ är ju helt förfärligt. Du råkar inte ha en spikmatta? Att lägga sig på en sån kanske kan vara ett jäkligt bra alternativ till att skada sig själv. Man får ett väldigt lugn efteråt.

Jobbig dag lyckades till slut komma ur mitt irriterande state och kunde ett lugn så vips bråk med en vän övergett litet missförstånd. Var så jädra nära skada mig själv hade ingen alkohol att ta till så då ligger skada mig nära till hands. Ska till beroendegruppren i mån men efter de då vet jag inte om jag orkar låta bli dricka. Vill bara få känna de där lugnet som alkoholen ger. Vill bara få bli lämnad i fred. Är för mycket nu runt omkring mig allt händer på en gång på olika fronter och jag hänger inte med. Är trött rent mentalt och de känns som de gick från noll till hundra på en dag jag hinner inte följa med känslomässigt. Så de känns förvirrande, orimligt, förväntansfullt, skrämmande, kravfyllt mm allt i en enda röra sen då detta bråk blev den berömda droppen. Men tagit min insomningstablett nu så hoppas jag somnar snart så hjärnan får vila några timmar. En hel pissig dag och kväll.

Ja jag känner mig så mycket nöjdare med tanken på vad jag är för förebild för mina barn nu i min nya nyktra vardag (och helg). Innan vågade jag knappt tänka på det. VI här inne och övriga nyktra alkoholister är ju dock fortfarande i minoritet. Vi som upplevt all skit och lär nu hur bra man kan ha det utan. Men ”normaldrickarna” dricker ju vidare som
Inget har hänt? Hur ska vi då få nån ändring på det hela.... men som någon skrev så kanske vi går lite åt samma håll som med rökning. Fler o fler dör av det och man börjar fatta hur farligt det är.