Senaste kommentarerna i forumet

Den chocken alltså. Att supa bort hela helgen och inte minnas ett skit. Och vakna så ?

Ett tips vill jag skicka med dig. Om du lyckas förflytta ditt mindset från ”fan vad synd det är om mig som inte får dricka” till ”jag vill inte dricka för det skadar min kropp och hjärna” så kommer den nyktra resan förhoppningsvis att bestå.

Det är en sorg att man inte kan ”dricka lite”, men det är fan ingen mänsklig rättighet att dricka alkohol ? Efter snart 7 månader nykter har jag faktiskt slutat sörja.

Kram ?

Grattis till två veckor.
Var det ditt första AA-möte någonsin?
Hur var det?
Jag skulle nog vara skitnervös om jag skulle gå. Mest pga av att jag inte skulle veta om det är någon som känner igen mig där. Jag vet att jag inte borde bry mig, men på något sätt så skulle det nog kännas som att det där med anonymitet skulle fallera lite för mig. I en mindre stad, som jag bor i, skulle det kännas tryggare om man visste vilka som är där innan, men det går ju inte.
Vi får se, jag kanske repar mod en dag om jag känner att jag skulle behöva hjälp. Funderar på om man kan köpa Stora boken någonstans och i så fall läsa lite på,egen hand för att lära mig lite om programmet och känna om det skulle kunna vara en väg för mig så småningom. Just nu kör jag dock på egen hand så länge det känns bra.

Ja det är nog lite så att jag tror att jag kan dricka normalt.
Eller det är kanske snarare
A- demonen i mig som lurar mig.
Jag har ju kommit en bit när det gäller att förändra mitt drickande och för det mesta tycker (tror) jag att det går någorlunda även om jag helst kulle vilja sluta helt.
Jag dricker bara på helger, det brukar bli 3-4 helger i rad och sedan ett uppehåll på 2-3 veckor.
Men så plötsligt övergår det till masstodont fyllor och då är det dags att ta sig i kragen igen.
Eller som för något år sedan när jag fick för mig att jag skulle kunna ha ett barskåp igen och köpte hem whisky och konjak. Efter en stressig söndag så tog jag mig en liten wirre och den satt så fint så jag tog en till, sedan vaknade jag av att chefen ringde och frågade om jag inte skulle jobba i dag, plötsligt var det måndag morgon och jag fattade ingenting men på soffbordet stog det 2 tomma helrör.
Det här är så tröttsamt så jag hoppas att jag kommer att bli hel vit så småningom, eller kanske från och med NU!

Har du några bra tips på alkolfri öl
I am lost☹
Gillar IPA
Och Grattis till dina 2/12 ?
När jag är klar med mina 3 månader utan A hoppas jag att jag skall kunna fixa 2/12. Framtiden får utvisa hur det blir med det.
Just nu 1 dag i taget?

Lyssnar just nu på ljudboken ”Skå ta mig fan” av Torbjörn Åberg. Jag blir lite konfunderad när han hävdar att 99 % av de som lyckas bli nyktra har sökt hjälp. Om detta påstående är statistiskt säkerställt är det alltså bara en på hundra som lyckas på egen hand. Jag tycker det låter enormt lite då jag läst/hört flera som ändå lyckats på egen hand.
Jag har själv inte hittills haft några planer på att söka hjälp, men om detta är fakta så har man ju onekligen ganska dåliga odds att lyckas. Vill inte tro det, utan kör vidare på egen hand så länge det känns bra.
Stänger dock inte dörren för att söka hjälp om jag börjar vackla.
Hur gör ni andra? Är det många här inne som har lyckats bli nyktra på egen hand över tid?

Min dotter flyttade i slutet av Juli, men har en son på 18 år kvar hemma.
Jag har börjat fundera mycket över hur ensamt det kommer att bli när han också försvinner. Jag är ensamstående.
Att jag tog beslutet att sluta dricka vin varje kväll (Ja - ytterligare en vinsörplande kvinna i övre medelåldern?) tänkte jag att jag måste ändra detta beteende Nu, för risken är att det blir katastrof den dagen jag blir själv och inte har barnen att ta hänsyn till.
Förstår att det måste vara jobbigt att hon flyttar så långt bort, men du får en anledning att åka utomlands?
Ja 3 veckor avklarade här?- kämpar på en dag i taget!

Been there Done that. Men du är varken patetisk, misslyckad el idiot el värdelös, men kan verkligen förstå att du känner så. Du har just nu tagit de första svåraste steget och de är att inse att man dricker för mycket och vill göra något åt det. Om du känner du inte klarar av dricka mindre själv finns de hjälp att få man kan vända sig till sin kommun brukar stå på kommunens hemsida vart man kan vända sig. Eller gå via sjukvården el sin vårdcentral.
Sen finns ju AA anonyma alkolist finns nästan överallt i hela Sverige bor du i en större stad brukar de finnas gott om AA möten lite överallt både dagtid och kvällstid och på helgerna. Hur ställer sig din man till på dra ner på drickandet? Kan ni stöta varann?

Sitter nog i en liten period men hur länge vet jag inte. Beror på vilken halveringstid medicinen har dvs hur lång tid medicinen är kvar i kroppen. Står på FASS vårdpersonal att halveringstiden är 15-30 timmar om du tagit 2 tabl. Så skulle du missa ta en dag är de nog ingen fara.

Hej! Jag funderar på en sak. Är det värt att ta ETT glas en till två gånger i månaden och riskera att det kanske blir två glas eller ännu fler och oftare med tiden?Jag kan inte riktigt se poängen med att dricka ETT glas, då kan man ju lika gärna inte dricka något glas alls. Ett glas ger ingen kännbar effekt och då finns risken att man tar ett glas till osv. Så tänker jag i alla fall. Men om du vill testa så är det ju bara att prova, går det åt skogen så får du kanske omvärdera då.

Ha det bra!

Tack för att ni läser! Och läser tillbaka i tråden till och med! Det värmer verkligen! Vill verkligen hålla mig ifrån alkoholen längre än tre månader den här gången, tre månader var mitt rekord innan (då helnyktert). Nu satsar jag på minst 6 månader men att det är okej att dricka ett glas vid speciella tillfällen, har inte satt någon specifik gräns på hur ofta det får vara eller vilka tillfällen som räknas som tillräckligt speciella... hmm svårt. Hoppas jag inte faller dit på det och börjar lura mig själv in i den onda spiralen. Någon mer som tillåter sig att dricka ett glas under kontrollerande former? Man hör ju så ofta att man inte ska ta det första glaset... Jag klarar av att endast ta ett glas så länge jag inte dricker det u ensamhet eller tillsammans med vissa personer som har dåligt inflytande på mig. Dricker det där glaset när jag är på någon parmiddag eller med släktingar, i sammanhang när fylla ändå inte passar in. Det får inte bli för ofta bara, Max 1-2 ggr per månad är nog lagom, eller när de tillfällena uppstår naturligt, det gör de ju oftast inte oftare än så.

Tack Andrahavlek!

Jag lyckades hålla mig vaken genom att lyssna på ljudbok, vilket jag brukar kunna somna till annars. När det är spännande så funkar det?

Ja en dag i taget, känns väldigt ouppnåeligt just nu men vet att det funkar❤️

Jag har fått campral utskrivet och undrar hur det fungerar. Jo, jag fattar att det minskar suget men slutar det fungera om man inte tar dem? Direkt menar jag förstås annars vore det ju ingen mening?.
Varför jag frågar är att om de inte funkar bara för att man missar ta dem känns det rätt hopplöst
Då är det ju bara att påta bli att ta dem när suget är för stort.

Om man sover dåligt på natten är det allra bäst att låta bli att ta en höneblund. Men det är ju SÅ skönt!

Har jag sovit riktigt dåligt kan jag ta udden av det värsta med hjälp av en höneblund, men inte längre än 30 min.

Bra kämpat! En dag i taget fixar du!

Kram ?

Tack för att ni läser och fortsätter komma med bra tips!

Andra veckan gick lite lättare på flera sätt, bättre sömn, matlust och allmänt piggare. Dock kom förhandlingarna med mig själv som ett brev på posten direkt när jag började må bättre: "Om det inte är värre än såhär kan du väl fortsätta att dricka och sluta närsomhelst.." Så på ett sätt var det lättare när jag hade något faktiskt dåligt (mående) att fokusera på och kämpa mot..

Var också med på en krogrunda i helgen. I backspegeln var det förmodligen dumt att göra det så tidigt, men det gick bra och nu är jag rätt glad att jag gjorde det ändå.

Det som snurrar mest i huvet nu är hur fan jag ska lyckas i långa loppet. Läste AA's bok "Leva nykter" och har även varit med på ett möte, det kändes rätt bra men måste marineras lite..

Tack för hälsningar FinaLisa och Charlie70:)

Idag är en tung dag...känner mig så ledsen. Min dotter drog ju iväg i fredags och kom hem i söndags. Hennes kusin (34 år) ringde igår och pratade med min man och berättade att hon hade varit i Stockholm. Kusinen bor i Stockholm men var inte hemma så min dotter hade bott ensam på hotell i två nätter. Min dotter hade sagt till kusinen att inte berätta någon för oss. Jag kan förstå att hon hamnar i en knepig situation men jag blev så arg på henne när hon pratade med min man. Jag hade druckit alkohol...jag hade troligtvis blivit lika arg ändå men kanske kunnat tygla mig lite grann. Men den oron som jag hade under helgen...nu skämde jag förmodligen ut mig fast jag står för det. När min dotter drog iväg för drygt tre år sedan till Sthlm och jag bad min dotter kontakta kusinen vilket hon faktiskt gjorde. Jag bad då kusinen sätta min dotter på tåget eftersom hon inte mådde bra (inte så lätt i och för sig att sätta en 18-åring på tåget) men kusinen visste ju bäst. Så det tynger mig lite att jag inte kunde härbärgera min ilska, det gör mig också ledsen att min dotter drog till Stockholm..var drar hon nästa helg?!?! Sov hemma hos oss mellan söndag och måndag tog då sin medicin på kvällen. Igår fm tränade vi tillsammans och hade en härligt förmiddag men inatt kom hon inte hem därmed inte heller någon medicin. Hon kom hem imorse vid 8.30 och när jag hade varit ute med vår hund och kom hem vid 11 var hon borta igen. Nu ringde hon för ca 30 minuter sedan och bad om skjuts från centrum till hennes lägenhet. Jag sa att jag tyckte att hon kunde gå det är ca en kilometer. Då låter hon så sur...och jag får så dåligt samvete...fast banne mig att hon kan gå den kilometern.

Pratade även med min chef igår. Nu när jag har börjat ifrågasätta min arbetsmiljö så är hon inte lika trevlig längre mot mig då blir hon lite vass. Och det gjorde mig ledsen att hon drog upp saker när jag sitter hemma som vi kan prata om på jobbet istället.

Om drygt tio minuter ska jag försöka ringa en kurator på Rådgivningscentrum i min stad. Träffade den kurator som jag hade kontakt med för ca sju år sedan och frågade om samtal, antabus. Sa att jag skulle väl vilja ha kontakt men jag tror att jag känner många av dem som jobbar där. Fick namnet på en person som jag inte tror att jag känner. Man kan få fem samtal utan att de inleder utredning. Tänker att jag ska be om dessa samtal. Ska avsluta internetbehandlingen som bara har varit ett enda tekniskt strul hela tiden. Verkligen besviken på detta!

Att vara mamma till ett bipolärt barn är så tufft men om jag ska kunna överleva i allt detta och inte rivas sönder allt mer inombords så behöver jag återta mitt liv...och att försöka hitta en nivå så att oron inte slukar mig helt och hållet. Lättare sagt en gjort...men jag får börja öva på något vis...

Kram:)

Och än är det inte försent att förstöra denna dag med alkohol, men NEJ till det. En liten kort lunchpromenad blev det idag och det ska bli en mot kvällen också, medans dottern har sin aktivitet.

Grymt trött nu efter lunchen, försöker hålla mig från att somna men det är knepigt då jag sover katastrofalt dåligt på natten. Vilket är bäst egentligen, ta igen förlorad sömn eller tvinga sig vaken och hoppas på bättre nattsömn någon gång...

Tankarna på alkohol kommer och är dryga, just nu försöker jag bara låta de passera. Inte fästa mig vid dem, låta dem lösas upp som dimma lättar.

En bra tisdag till er här på forumet❤️

Varje morgon när jag vaknar tänker jag aldrig mer. Sen framåt em kommer suget igen. Tyvärr är min sambo och jag likadana. Jag vill bara vara normal. Kunna ta 1-2 glas vin på helgen istället för en hel box. Har tappat all livslust. Vill inte hitta på något förutom att sitta i soffan och dricka vin. Jag har blivit en patetisk misslyckad idiot. Hatar mig själv. Känner mig bara värdelös. ?

Tack fina
@kaveldun och @andra halvlek för att mina tankar får ny fart när ni skriver här hos mig. Pappor. Om detta kan man skriva, tänka, försjunka i. Vägrar tro på allt snack om papppas flickor då det inte sällan var mammorna som gjorde grovjobbet (eller snarare alltid) men jag läste härom dagen att pappor av våra fäders generationer ofta öppnade dörren till världen för sina döttrar och det kan jag gå med på eftersom mammornas värld ofta inte var mer än vad som gick att se med blotta ögat, ni fattar vad jag menar ?

@kaveldun, om du hade känt mig som ung så skulle du få en så annan bild av mig, då jag iofs alltid ”funnits” för mina barn, men också jobbat mer än nästan alla jag känner. Jag trodde länge att jobbet var min passion i livet, men det stämmer inte alls. Jag har konstigt nog inte speciellt dåligt samvete, tänker att det var ngt bra med att vara en jobb-mamma apropå att öppna välden och har inte varit särskilt överbeskyddande. MEN när de flyttade hemifrån belägrades jag av sorg jag inte hade kunnat föreställa mig. Tog några år (och några glas..,) terapier och serie-otrohet för att få ordning på mig själv igen. Livskris kallas det väl.
Idag tycker jag att jag kanske finns där onödigt mycket, eller är väldigt mån om kontakt och att kunna hjälpa till, barnvakt eller nån peng, sånt. Jag är alls inte rik men jag kan skämma bort barnen nu på ett sätt jag aldrig kunde göra när de var små, då 97% av allt som tjänades gick till fasta utgifter inkl fotbollsskor och vinterjackor.
Jag älskar att vara med mina barn för de är roliga, smarta och kärleksfulla.
Sedan har några av dem en pappa som ju är en ”skärp dig” - person av stora mått. Det blir inte alltid så bra balans för barnen. Jag blir snäll och han blir dålig. Så är det ju inte i verkligheten och jag uppmanar dem att revoltera mot mig (lagom tack) men görs knappast på beställning...
Angående astro så kan jag berätta att jag gått till spå-kvinnor ett antal gånger. Roligt men knäppt förstås.

@andra halvlek- tror absolut att din pappa är här, kring dig. Och han präglar dig och får dig att välja ett bättre liv. Fint så tänker jag!

Nu är kyckling-rasten över för idag. Startade morgonen tidigt, min dröm är att någon enda dag när jag stänger ner känna att jag är ikapp.
Nu är det oftast som att kasta igen en resväska och sätta sig på den.
Story of my life.
Njuter av septembers första dag, det blommar som om en förvirrad person anlagt denna trädgård och det stämmer ju...
Var rädda om er allihop.
Jag är nykter idag, kan inte tänka mig något värre än eko av baksmälla långt in på eftermiddagen. Usch.
Kram ?

Saknar dig här. Jag är inte inne så ofta men tittat alltid efter din inlägg. Jag hoppas att du är på en bra plats i livet och att du får din sömn. jag läste att du har lite svårt med sömnen. Tja, stress och alkohol har den påverkan. Prövat den kombon i allt för många år, så jobbigt. Nykter, motion, bra mat, frisk luft gör under för sömnen. Rutiner is da shit som alla nynyktra tjatar om. Det funkar. Trist, kanske. Bra, ja.

Var rädd om dig raring!

Min man har minskat sin konsumtion av öl och väljer även bort de starkaste ölen (de där Dumihelahuvudetölen), för att inte bli full. Jag bryr mig inte om att han dricker öl, då vin var min grej. Men om han blir larvig/full, går jag ut med hunden och lyssnar på en podd (tex beroende eller alkispodden). Sen tar jag en tidig kväll i sängen med en bra bok. Vaknar tidigt, pigg och glad för jag är inte bakis.

Försök att hitta ditt sätt att hantera dina kvällar, så de blir bra. Kanske följer din man ditt exempel efter en tid när han ser att du mår bra, har lyster i ögonen och har energi.

Om du inte vill gå på AA, kanske du kan börja med att gå på Al-Anon som medberoende, för att få stöd. Det har hjälp mig mycket så jag klarat att släppa tagen om makens alkoholkonsumtion.

Bra att du hittat hit :)

Välkommen

Att du hittat hit är ett bra steg i rätt riktning, välkommen!
Vi är många här i samma situation som peppar och stöttar varandra.

Har läst igenom din tråd och igenkänningen är total. Så sunt att du reflekterar så mycket. Jag tror att det är en del av bearbetningen. Man behöver behandla det man gjort och det man står inför. Alkohol är och har varit en så stor del av ens liv. Många av de vänner som alltid håller sig på mattan tänker nog inte ens en promille på alkohol som vi gör.

Grattis till dag 73! Vilken bedrift av dig. Jag hoppas du är stolt om än fortsatt trött. Jag har själv varit nykter i åtta månader (det har hunnit bli ett antal år sen nu) och det tog sin tid innan man blev pigg och upplevde den här skärpan som flera vittnar om. Men oj vad det är belönande. Så håll i och håll ut. Det kommer vara värt det, den övertygelsen måste man ha. För vad är alternativet, egentligen?

Du skrev tidigare i din tråd att du har haft änglavakt och ja det kan jag verkligen skriva under på. Sen vill jag faktiskt inte tänka på vad som faktiskt har hänt vid de tillfällen som jag haft blackouts. Men det känner ju inget till att spekulera i. Jag brukar fundera på mina änglavakter som ett timglas där turen börjar sina mot sina sista sandkorn. Det skrämmer ärligt talat skiten ur mig.

Känner igen mig i det du skriver. Jag har under lite mer än ett år försökt trappa ner och kämpat med att få maken med mig. Istället har har han föreslagit ett gott rött till maten fast vi tidigare sagt att det inte ska bli något den kvällen. Svag som jag är så har jag hängt på. Han har inte samma beroende som jag men är rädd att han håller på att utveckla det. Så här har vi hållit på länge. Förändringen kom för 22 dagar sedan när jag bestämde mig för att sluta dricka helt. I början var han inte alls stöttande, snarare "men ta ett glas" och liknande inställning och kommentarer. Men efter att dagarna gick så började han förstå seriositeten och allvaret. Det slutade med att vi bestämde noll konsumtion för mig och för honom en begränsad mängd endast på fredag och lördag. Motivationen för honom var en båt han vill köpa ;-) Vi har nu gjort en tvåårsplan för honom där vi sätter undan den mängd pengar han sparar och om två år ska han kunna köpa den båt han vill ha.
Det var hans trigger och drivkraft - en båt :-) Man kunde ju önska att det varit att hjälpa mig och stötta i att bli nykter, men icke. En båt. Nu vet vi ju inte hur utfallet blir, är ju bara några veckor än men han säger att han ser fördelarna med att konsumera mindre så kanske är det annat än båten som blir viktigt framåt.
Vet inte vad som kan fungera för er men tänkte i alla fall försöka dela med mig av vad som fungerat för oss (hit tills, en dag i taget).
Ett stort lycka till!

Tack alla ni som tagit er tid att höra av er. Vi är sannerligen inte ensamma någon av oss.

@emmy123 du har ju helt rätt att det inte hjälper att älta. Men det är så svårt när kroppen fortfarande är mör av helgen. Det är som att man blir påmind om allt eftersom jag fortfarande är trött och sliten. Men jag vet att jag en dag, ganska snart dessutom, kommer se allt klarare och förhoppningsvis framåt.

@Ångestmoln "men glöm inte bort att något ändå får dig att dricka hämningslöst och tappa kontrollen ibland, tänk att det kommer att komma en dag när du vill dricka/ rättfärdigar för dig själv att du får eller vill dricka." SÅ sant! Jag funderar en del på det men du formulerade det på ett nytt sätt, tack! Jag träffade en vän igår ikväll och utan att gå in på detaljer med henne så sa jag att jag verkligen vill ge mig en chans att bli sund under hösten. Själsligt såväl som i kroppen. Det ska få ta sin tid.

@Kennie tack! Så fina ord, jag hoppas att det finns ett värde i att alla fall försöka gång på gång. Även att det fallerar. För ett par år sedan, nu har det hunnit bli kanske 8-9 år (hjälp!) så slutade jag dricka i åtta månader. Mådde prima, kände mig stolt, tog hand om mig och blev mer närvarande. Men så lockade festerna igen. Jag är väldigt sugen på att komma tillbaka till den tillfredsställande känslan jag hade.

Nu ska jag sätta mig och läsa era trådar!