Senaste kommentarerna i forumet

Tror du kommer klara att sluta dricka oavsett hur du väljer med din man, när du väl har motivationen och börjar tänka om går det lättare än man förväntar sig, så var det för mig i alla fall. Den fina kontakten jag fått med barnen är en av många belöningar med att vara nykter . Trodde inte de märkte att jag drack för mycket, men de märker definitivt att jag har mer ork och närvaro nu. Ett lästips är This naked mind av Annie Grace. Jag tycker hon är lite överdrivet pratig i sin bok, men känner ändå att mycket av det hon skriver stannar hos mig och landar rätt. Börja med tre nyktra månader som de föreslår här på Alkoholhjälpen, och läs mycket här och annan fakta under tiden, så kan du sen välja hur du går vidare med nykterheten och din man. Jag önskar dig glädje och balans på din väg!

4 dagar är bra, de värsta är över och nu blir det bättre och bättre. Försök att
ta dig ut på promenader, du vet att det hjälper. Du kan fixa det! ❤️

Styrkekram

Hej akillesu!
AA det lät stort och läskigt ! Men jag kanske ska börja fundera i de banorna.

Jag fyller snart fyrtio, har börjat förstå att livet tar slut. Jag vill inte att det tar slut i en stroke eller i cancer vid sextio...

Hur mår du? Saknar dig ❤️

Kram ?

Dag 2 och jag har hoppat hopprep, tränade mycket förr och hade ett liggande så när frustrationen kom körde jag lite intervaller med det? alla sätt är bra utom de dåliga som sagt.
Vill ut och promenera men har ännu den där känslan av att göra en ” walk of shame” när jag går ut så får se hur det blir med det i dag.
Jag har gått upp väldigt mycket i vikt också så det gör mig också folkskygg, då jag tidigare i livet propagerade mycket för hälsa, träning och välmående.
Ironin är slående när jag tittar på min status nu, men det kan ju bara bli bättre om jag håller mig från det där förhatliga första glaset.

Önskar alla en bra måndag?

Hej har läst en del av dina inlägg och märker hur du kämpar med som jag ser det, att kontrollera ditt drickande. Ibland går det bra och ibland inte. Jag ser paralleller med mitt eget drickande i unga år, att få alkoholen under kontroll o minska mitt intag. Det var min önskan att kunna dricka ibland, som alla andra liksom. Jag har aldrig lyckats med det och det blev tyvärr bara värre med åren. Jag uppfattar det som att du har problem med att klara denna eviga planering och det känns som att du springer i cirklar. Kan det möjligen vara en idé att söka råd och hjälp utifrån. Som jag läser dina inlägg är ångesten en hörnsten som du brottas med, och även här måste jag säga att a inte hjälper mer än för stunden, den ökar på ångesten med många 100 %efteråt. Hoppas du kan läsa in omtanke i mitt inlägg och att du kommer i rätt banor i ditt liv. Kram Jullan

Om inte han är någon stöttning kanske du behöver en annan person som kan vara ett starkt stöd. För att jämna ut det hela. Har du gått någonting på AA? Där får man en sponsor som kan vara till stor hjälp. Och du kommer iväg någon annanstans för att ta tag i det här problemet. Låter som det kan vara knepigt att handskas med det själv endast på hemmaplan i den situationen med din man.

Ps. Vilken ålder är medelålders? :)

Tack jullan!
Jag ska försöka föregå med gott exempel. Jag har tragglat med detta ett par år och börjar fundera på om det går att få igenom en förändring. Ibland kanske man måste lämna ändå? Det är svårt, samtidigt så är det ju min man sen flera år och barnens pappa.

Välkommen vad bra att du hittat hit. Det ställer till problem med en partner som inte är överens med problemdrickandet, men du kan kanske försöka att gå i bräschen och visa vägen . Prova ett par veckor och se vart det leder. Det är nog ingen bra idé och rusa iväg o skiljas. Ofta tar det olika tid för olika personer. Kämpa på . Kram Jullan

Väldigt klokt skrivet, Ångestmoln! Dessa ord ska jag lägga på minnet.. ❤

Finns verkligen inget värre! Känner så igen mig! Försök att ta en dag i taget är mitt mitt råd, och grotta inte ner dig i ångesten, försök se framåt och inte plåga dig själv med dåligt samvete. Vi är bara människor och vi gör alla misstag, klyschigt men sant ? Att inte gå för hårt ut i nykterheten har hjälpt mig också, jättebra att äta hälsosamt och röra på sig men det är nog långsiktigt lättast att hålla sig nykter om man inte går all in med allt samtidigt. Ät lite skräpmat om du känner för det, att lata sig hemma är också okej ibland! Skönt att du inte känner sug i vardagen, men glöm inte bort att något ändå får dig att dricka hämningslöst och tappa kontrollen ibland, tänk att det kommer att komma en dag när du vill dricka/ rättfärdigar för dig själv att du får eller vill dricka. Om du tänker så blir du inte lika överrumplad eller överlistad av A när den dagen väl kommer! Det har hjälpt mig jättemycket att tänka så!

Ja det är lite ledsamt att vinet var vårt enda gemensamma intresse som det verkar nu... hon hör inte av sig längre sedan jag sagt att jag hellre ses över en lunch än ”ett” glas vin. Idag är dag 73 som nykter. Eller jag vill understryka att jag inte varit helt nykter, jag har druckit ETT glas i sociala sammanhang vid totalt 4 tillfällen under de här 73 dagarna. Och då menar jag normala glas om ca 1,5- 2 dl vin, inga jätteglas ?
Det känns okej allting, känner mig turligt nog inte ”säker” och jag har verkligen inte börjat glömma senaste fylleslaget som initierade de här nyktra dagarna. Känner mig med balanserad men är inte så mycket piggare, trött och dricker mycket cola och kaffe...

Både jag och min man sov längre än vi borde ha gjort men bra då att inte ha kontor att kasta sig iväg till.
Ikväll åker vi till landet igen. Jag tror det kommer att bli en sorts varannan-vecka denna tidiga höst. (Till vintern får vi se.)
Dessvärre chockstart in i möten men kikar in för att säga att jag är nykter idag, viktigt för mig, varje dag, nytt beslut. Njut av dagen, här är himlen lite spräcklig men sol! Kram på er ?

Ni hade ju tagit tupp och höna- så kycklingpaus är ett helt nytt och eget ord! ??
@akillesu - stämmer, olika är vågarna men nu är vi här, ihop.

Jag har haft ett riskbruk av alkohol sedan alkoholdebuten vid 12 års ålder. I tonåren och mina tidiga 20 missbrukade jag också droger.

Jag har alltid klarat studier och arbete och har bildat familj med min nuvarande make som hade en senare alkoholdebut, men annars har haft liknande problem som jag. När barnen var små drack vi mindre men när de började skolan ökade konsumtionen igen.

Jag har under hela mitt vuxna liv försökt minska min konsumtion med olika självhjälpsprogram. Jag har vänner och bekanta utan riskbruk och kan ha ett rikt socialt liv utan behöva förklara varför jag inte dricker.

Jag är starkt motiverad till att minska min konsumtion dels på grund av barnen men en ökad del beror även på att jag blir äldre och inser de fysiska riskerna med mitt beteende.

Jag har på senare tid upptäckt att min make inte har samma motivation och önskan. Den största delen av min konsumtion sker med honom. Vi triggar varandra istället för att hjälpa varandra. Jag har börjat fundera på att lämna honom på grund av detta. Det är inget jag vill, men jag tror inte att jag kommer klara av att minska / sluta dricka så som det ser ut hemma nu.

Vi har pratat om att inte köpa hem så mycket, men han ”bryter pakten” och handlar ändå. Han skojar ofta bort mina försök till att prata om det här . Alla hans vänner riskbrukar fortfarande så jag tror inte han har samma syn på det som jag.

Är det någon som har en liknande situation , hur tänker ni? Har ni några tips eller råd?

Oj, va jag känner igen mig, det skulle kunna vara jag som skrivit detta! Efter 2 v utan alkohol drack jag i lördags. Igår vaknade jag med gammal bismak av vin, lätt illamående och det värsta - hur sjutton kom jag i säng, sa jag Hej då till mina gäster mm mm.. ? Fy, vilken känsla!

Men jag försöker att inte slå så hårt på mig själv utan ser istället framåt! Det blir inte bättre att gå runt och älta.. Men inte sjutton är det lätt inte! Detta förbaskade gift..

Tack Fialotta88 för ditt inlägg?

Allt vad du skriver är så sant och klokt och jag håller med dig i allt!
Anledningen t att jag dricker är flera och från att ha ett kontrollerat drickande t ett icke kontrollerat/ett missbruk så startade det väl som självmedicinering när livet/oron/ångesten blev för tungt. En annan anledning var tristess och ensamhet som i sin tur kan leda till ångest. När livet blev mindre tungt var anledningen att det var en vana.
Men oavsett dessa anledningar så har jag inte landat där att jag ”bestämt” mig ...jag önskar att jag hade bestämt mig men jag har inte lyckats övertyga min hjärna ännu. Min plan är då (som den internetbehandlingen rekommenderar) att få nyktra dagar så att jag kommer känna den positiva förändring som den för med sig för att sedan fortsätta att vara nykter. För är det något jag vet...så är det att jag behöver bli nykter...för det är vägen t bättre hälsa. Då kommer jag även veta beror min trötthet nu på att jag har druckit alkohol eller är det bara för att jag är trött, är orolig mm. Och precis som du skriver Fialotta88 ...jag kan inte dricka kontrollerat men jag kan kontroller att inte dricka alls men jag kan inte kontrollera min dotters liv och jag ska inte kontrollera det.

Läste i någon tråd någon som skrev att man ångrar aldrig dagen efter att man var nykter kvällen före och det tyckte jag stämmer så bra??

Nu ska jag ta m min hund ut på promenad...och därefter ville min dotter ha m mig t sitt gym..så jag ska med..det behövs..så stel och tung som min kropp är??

Ha en fin dag alla?

Kram?

Jag är så besviken på mig själv. Men också sorgsen över att ännu en gång ha fallit i det avgrundsdjupa svarta hålet. Jag behöver göra en förändring. Igen. Men jag börjar förlora trovärdighet inför mig själv. Hur sjutton ska jag klara det nu när jag misslyckats så många gånger tidigare?

Måndag och ångesten är kvar. Nästan värre än igår eftersom då handlade det mest att få ut gifterna. Nu sitter jag här med den molande känslan av skam, besvikelse och sorg.

Ska titta på den föreläsningen! Såg att den håller på en timma så jag kan titta på den under dagen när jag är hemma!

Tack för tipset!

Kram?

Jag skrev så här hos Fialotta88 igår:

Det är inte nödvändigt att lova någonting. Två saker brukar ”di gamle” råda om vad det gäller tidsperioden och nyktra beslut:

1) Ta en dag i taget: ”Idag är jag nykter.” Det är bra för ditt här-och-nu-tänk. Inte älta saker som hänt bakåt, och inte planera för långt framåt (glögg eller inte till jul tex).

2) Bestäm inte ”aldrig mer” eller ett visst datum då du ”får” börja dricka igen, utan tänk hellre ”inom överskådlig tid”. Ungefär en månad i taget. Då kommer du helt naturligt att ”välja om beslutet” med viss regelbundenhet, ungefär som man kan välja om sin partner. ”Ja, jag älskar dig fortfarande och vill fortsätta leva med dig.” Då tar man inte beslutet för givet utan ”underhåller sin relation” även till nykterheten.

Kram ?

Vi har saknat dig ❤️

Kram ?

Intressant hur många ursäkter jag kan komma på för att tillåta mig att dricka.
Vore bättre om jag använder andra för att låta bli.
Är min väg 12/2?
12 dagar utan, 2 kvällar med alkohol? Jag funderar och funderar.
Så skönt att vakna pigg och utvilad. Skönt att också veta att jag inte kanske är utan dricka hela livet.
När jag inte dricker varje dag, är jag inte lika tolerant och jag blir snabbare påverkad, påmind om att backa.
Kanske funkar det.
Kanske inte.
Jag tänker på vad ni skrivit. Att prova 3 månader utan.
Jag körde 320 dagar utan. Det gick fint. Vad fick mig att dricka igen? Kaxighet. Trots.
Nu har jag bevisat att jag kan. Check på den, lite grand.
Började om.
Föll in i samma mönster.
Vill inte skada kroppen, inte såra familjen. Bromsade in. Gasade.
Broms. Gas.
Så ojämnt
Upp o ner, upp o ner..
Nu är jag på en platt landsväg.
Ser inte riktigt de luriga kurvorna.
Känns som om jag har medvind.
Funkar bromsarna?
Har inte testat dem ännu..
Försöker att inte slira i gruset.
Försöker att inte trampa för fort vet att det blir utmanande längre fram.
Några gupp på vägen men har inte fallit av cykeln ännu.
Trampa på.
Se upp för gruppen.

???

Här är jag nu, skamsen och med svansen mellan benen.

Återfall? Ja.
Magen har kraschat.
Viktnedgång
Trötthet
Besvikelse
Ser hur livet rinner ur mina händer.
Varit nykter nu i 4 dagar. Tål inte en droppe alkohol nu.

Jag känner ingen tillförsikt nu. En stort svart hål i min själ, där ensamheten och självföraktet slukar allt som ger livet mening.

Letar efter ljuset
Men det är så mörkt
Jag kan se en springa av ljus
Men när jag försöker fånga det dras jag genast ner i själens svarta hål...

Saskij

Jag har själv ingen i min närhet som är bipolär men utifrån det du skriver så låter det fruktansvärt och jag förstår din oro kring henne. Då förstår jag också att det är lätt att ta till alkoholen för att dämpa ångest och oro över din dotter.

Jag tänker såhär. Nu har du två saker som tynger dig rejält. Ditt alkoholproblem och din dotters hälsa. Du kan kontrollera ett av de problemen, och det är ditt alkoholproblem. Tänk att makten över ett av dina problem ligger helt i dina händer och du har möjlighet att lösa det problemet en gång för alla. Din dotters hälsa är svår för dig att kontrollera, men jag är övertygad om att om du skulle bli kvitt ditt alkoholproblem och bara ha din dotter att fokusera på så skulle allt kännas så mycket lättare. Då är det endast henne som din ångest och oro kretsar kring. Känns inte allt lite lättare av att tänka så? I sådant fall kanske det kan bli en motivation för dig att ta tag i problemet som ligger inom din kontroll för att på så sätt göra problemet som ligger utom din kontroll lite lättare och mer uthärdligt ? jag förstår givetvis att det är lättare sagt än gjort men det kanske funkar som lite motivation iaf ?