Senaste kommentarerna i forumet

Skönt att höra att du har skrivit 30000 sms t din dotter? Jag som i alla fall har skrivit 3000...och skev jag många sms då stängde både min son av och då och även nu...min dotter...vill ju inte berätta om att jag skriver om henne här men jag kan få till det...och säga...”att jag hörde en mamma som sa...” .

Många av er här på forumet har/är på många fester och kalas...jag blir inte avundsjuk men jag kan sakna det väldigt mycket...nätverket är minimalt...många är döda...relationer brutna...och så mycket tid har gått t barn, gamla föräldrar och sjukdom...vill inte låta bitter och jag är inte bitter...behöver bara bli bättre på att ta hand om mig själv. Fast nu när det är Coronatider så skulle jag nog inte välja att umgås ändå..delvis pga riskpatient....fast vid närmare eftertanke så...var är man säker??

Ha en fin lördagskväll?

Kram❤️

Startade dagen med möte i min väns grupp. Behöver jag ens säga att det var ett fint möte? ?

På eftermiddagen var jag på sinnesro gudstjänst i en, för mig, ny kyrka. Det var så himla fint! Jag tycker inte bara om att besöka nya kyrkor för deras interiör/exteriör skull. Jag finner det även intressant hur varje kyrka utformar sin typ av gudstjänst/mässa. Snart kan jag starta eget som kyrkokonsult! ?

Så får det bli! Hoppas din kycklingpaus var skön! ? Min tupplur för en stund sedan var underbar.

Kram

Kycklingpaus ? Det får bli din grej! Torn tupplurar och jag höneblundar.

Kram ?

Va? Nä, det är lördag!

Som vanligt en härlig betraktelse, och en fin kärleksförklaring till din fru ❤️ Grattis på bröllopsdagen!

Kram ?

I samma takt som de nyktra dagarna rullar in så snurrar tankarna fritt och ofta. Det är absolut lugnare flöde just nu men funderingar på mening och sammanhang går ibland igång med full kraft. Att jag är driven av livsprojekt och äventyr av olika slag är tydligt. Att jag även uppskattar det lilla och enkla i vardagen är verkligen också sant på alla sätt och vis. Att min själ är rastlös och drömmande är oftast enbart positivt. Det blir ganska kreativt, saker och ting blir liksom gjorda och numera inte av tvång utan när jag själv har lust, ork och glädje av det.
Jag är väldigt tacksam för livet, att jag har min familj och ett fåtal riktigt goda vänner.
Att ha planer för framtiden gör mig levande och mindre inlåst.
Nu ska jag bara försöka hitta ett meningsfullt arbete också. Det blir kanske svårare? Vill helst vara självanställd och starta det jag så länge tänkt och velat. Har inte vågat och varit alltför rädd att misslyckas och förlora en massa kosing.
Dags att investera i mig själv på alla möjliga och omöjliga sätt i vis.
?
Ja banne mig, nu kör jag!
Nykter och på väg.
Jo förresten, runt jorden på MC är en tanke som spinner mjukt just nu.
?
Kram och god lördagskväll till er alla!
GP

Bra kämpat! Och klokt att vara på sin vakt och ha sina strategier klara för när suget dyker upp. Eller känslan, eller vad man ska kalla det. Hur som, du är på god väg!

Hej,
Jag är ny på forumet och är inne på min 20 nyktra dag. Jag har länge haft en insikt om att jag har problem med alkohol. Under det senaste året har jag dagligen reflekterat kring mitt drickande men det tog lång tid att ta det faktiska beslutet att sluta dricka.
Övertygad om att jag hade jag förlorat arbete, familj, hus, körkort, vänner och allt som är viktigt för mig om jag fortsatt dricka. Kändes som att det eskalerade sista veckorna/månaden på ett obehagligt sätt.
Tycker nu att det går förvånansvärt lätt då jag är så övertygad och trygg i mitt beslut så jag är livrädd för att det bara är någon smekmånad och att det snart kommer bli tuffare framåt.
Nu njuter jag i fullo över att kunna köra när jag vill, se klart en film utan att somna ifrån och den närvaro jag har när jag umgås med min familj.
Jag har inte gått på möten och sökt liknande stöd (än) men har hittills funnit stort stöd i att lyssna på andras berättelser genom berättelser och poddar. Speciellt via Alkispodden där igenkänningsfaktorn ibland är skyhög. Börjar man någonsin fundera på om man verkligen har ett problem så är det bara att lyssna på några av dessa avsnitt så behöver man inte lura mer på det.
Så glad att jag kommit till insikt och att jag har tagit det här beslutet och hoppas av hela mitt hjärta att jag kan få fortsätta känna mig så här stark och trygg i mitt beslut.
Finns det fler som mig som har tagit hjälp av böcker och poddar för att komma till insikt om att man är maktlös och för att finna viljan att ta fighten.

Förra helgen påbörjade jag ett litet projekt här hemma, då tyckte jag att det var en lysande ide att dricka vin och öl till arbetet.
Idag på förmiddagen har jag gjort färdigt och jag kan konstatera att jag har hunnit mer på denna förmiddag, än vad jag hann på hela förra helgen.
Så nu kan jag unna mig att ta det lugnt om jag vill, och så blir det nog också för regnet öser ner här.

Just nu är jag väldigt trött, ledsen och orolig....men innan jag skriver vidare vill jag säga till dig Mrx att ja...våra hjärnor spelar oss ett spratt..vilken energi och tid man lägger på detta förhandlade...och det vill jag blir fri ifrån. Vill få ro och jag tror att den enda vägen för mig att bli det är att bli helvit. Och tack Se klart för att du frågar hur det har gått, det värmer! Och, ja Andrahalvlek...ord kan verkligen ha olika betydelse..när jag träffade min man så förstod han inte alla ord som jag använde trots att vi är uppväxta ca fyra mil mellan våra barndomshem. Grejen var den att min mamma kom ifrån Österlen och använde en del skånska ord som jag min tur använde fast på västgötska...så kan det vara:)

Besöket på vuxenpsykiatrin gick bra...min dotter passade tiden även om jag inte hade koll på var hon sov..men vi hade kontakt under morgonen. Det var en väldigt bra läkare men vad som förvånade oss var att han sa att min dotter diagnosticerades för tre år sedan med bipolär sjukdom vilken vi inte visste om. Den läkare som vi träffade då sa att min dotter troligtvis är bipolär men man ville inte sätta diagnos för att hon var för ung. Hon tackade då nej till medicin men hon/vi förstod inte att den i så fall skulle vara kopplad till den diagnosen.

Hur som helst så var besöket bra. Läkaren tog lång tid på sig. Han sa till min dotter att när hon inte tar så bra beslut att hon skulle lyssna på andra/på oss föräldrar. Skulle först börja med sömnmedicin under ca tre veckor eftersom hon i princip knappt har sovit under den senaste månaden. Han sa att hon kommer vara trött att hon ska vila och vara hemma. Därefter kommer en kontakt tas och sedan börjar man en behandling med litium. Hon är nu inskriver på vuxenpsykiatrin. Så här långt kändes det väldigt bra! Jag vill inte berätta allt här även om vi alla som skriver här har sekretess. Kan bara skriva i stora drag att på kvällen trodde hon att den kille som hade varit hos en var på jakt efter henne...och vi föräldrar visste varken ut eller in...så under tre timmar var vi ute och åkte bil under natten. Min man gick och jobbade men jag har inte orkat jobba under hela veckan. Under onsdagen var hon ganska lugn...vi sov under em..då hade jag gett henne sömnmedicin för hon ville inte ta den natten innan. Så onsdagskvällen blev bra. På torsdagen var jag med henne hos personligt ombud efter lunch också ett bra möte men då började hon bli speedad igen. När hon blir så där speedad så är hon inte särskilt trevlig att umgås med. Igår var hon på möte med sitt jobb men kom inte hem efteråt. Svarade kort på sms. Imorse skrev hon först på messenger därefter ringde hon och var ganska irriterad på mig för att jag skrivit många sms ( och jag lovar er...jag skriver många sms....kan inte härbärgera min oro..så jag blir väldigt på..och jag vet...det är helt fel!!) men vi pratade och hon var lite lugnare. Jag sa att hon kunde höra av sig när hon ville komma hem...Nu har jag en obehaglig känsla i magen att hon inte är i stan utan att hon har dragit iväg..i torsdags pratade hon om att hon ville åka till Stockholm el London. Jag sa då att hon kunde åka dit när hon mår bättre när hälsan är mer stabil men är man bipolär så har man en övertro på sin egen förmåga. Just nu får jag ingen kontakt med henne och jag är så förtvivlat orolig för att hon tar tokiga beslut...utsätter sig för faror vilket hon har gjort tidigare..hon skulle kunnat varit död..och det gör mig så otroligt rädd och ledsen. Hon tar heller ingen medicin för den är här hemma hos oss.

Och, jag vet...alkohol hjälper inget i denna situation...men rädslan och oron...river sönder mig...jag är inte särskilt troende...men en sökare och jag ber till högre makter att det inte ska hända henne något!

Kram:)

Nu fick jag tänka en stund, jobba i vården gör att man blir snurrig med dagar. Men om Berra skriver på lördag då blir det riktigt snurrigt, en stund hade jag noll koll på vilken dag det är ????

En lyxig lördagsgrej.
Gå på middag och umgås och sova på hotell. Fina små och stora saker på den här plätten som är mitt liv.

Igår var det ingen som drack överdrivet, blev särskilt full, men ändå en hel del snapsar, vin, dessertvin, avec.
Det bekom mig inte. Det är som om alkoholen har blivit något som inte angår mig längre. Som ett språk jag inte förstår. Och jag blir nästan lite brydd att prata om det med andra- som undrar HUR jag kunnat hålla upp så länge? Vill mest fråga HUR de orkar fortsätta.
Nu blir det tupplur, höneblund, kycklingpaus ?? en stund!

... precis @akillesU finns alltid skäl för en törstig krake att dricka.
Också ett exempel på hur man förlägger anledningarna utanför sig själv, perfekt ju, då kan jag nästan inte göra något åt det. Jag är ledsen/arg/trött/sur/har en kass chef/ har en lat man/ en snål kusin... Snacka om att släppa makten över sitt liv. Som ett litet rö för vinden.
Där vill vi inte vara, utan här, på nykter ibland knölig stig- men min egen väg i livet. Heja oss! Kram ?

Jag har gått igenom det och tyckte det var bra.
Första gången jag verkligen satte på pränt vad som gjorde att jag drack.
Det satte igång en process i vilken jag insåg att jag har alkoholproblem!
Fick mig att sluta förminska mina problem och därmed blev jag mer motiverad
Jag går tillbaka ibland och kollar mina svar.
Är på dag 19 av en första 3 månader utan A period

Ta livet en dag i taget på samma vis som många/vi förhåller oss till alkoholen. Allt för snabba och stora beslut kan vara svåra att manövrera , men oavsett så skickar jag kraft över den molniga himlen. ?

... önskar jag dig, och den verkar ha startat bra!
Jag har själv inte gått programmet- men försökte tidigare, då funkade det inte av tekniska skäl.
Mitt fantastiska och stora stöd har jag hittat här på forumet. Jag brukar säga att det är mitt universitet i nykterhet. Tror tex risken för återfall blivit mindre just för att jag läst och tagit lärdom av andras erfarenheter.
Men många önskar och har fint stöd av tex AA samt beroendemottagning. Tycker inte du ska tveka att söka hjälp.
Att be om stöd och råd är för många av oss här, extra svårt. Finns ett sorts inkapslande som kommer av att dricka, att inte riktigt våga visa vem man är eller vad man behöver. Det är en utveckling till det bättre att våga säga; kan jag få lite hjälp?
Fortsätt att läsa och skriv skriv här.
Kram till dig!

Nä jag har nog aldrig gett upp, det har bara varit en väldigt lång resa. Det blir lite en del av problemet efter ett tag när man har många nycktra perioder, så är det lätt att glömma, fötränga att man har ett alkoholproblem.
Jag har också påbörjat programmet men har inte engagerat mig så mycket i det ännu, bara fyllt i loggen och där vill man ju att det ska stå noll A varje dag så bara det gör ju faktiskt nytta.
Lycka till med dina 3 månader, jag ska hålla tummarna för dig.

Ligger i den minimala soffan vid stugan, tittar ut genom fönstret och ser bara....höst!
Värmen är borta, solen likaså, ute regerar regn och rusk, och visst jag håller med dig, regnet behövs verkligen.
Men...men..., det rycker i min arbetslusta, men känner mig fjättrad av vädret, f-n tänker jag.
Jag behöver lära mig att ta det lugnt, ligger i soffan som en krokig ostbåge, men i ryggen är jag spänd som en fiolsträng, både vill och inte vill...
Kaffet som var starkt och gott vid frukosten smakar blahä just nu, kallt och beskt, det går krusningar längs med ryggraden, men jag fortsätter liksom att dricka skiten, vet inte varför, får inte saker kastas på något sätt?
Känner en viss likhet med när man drack alkoholen, man drack alltid upp slatten, även om den inte var god, inget fick försakas.

Får lära mig att ta det lugnt, hur då?
Vet inte riktigt hur man gör, har alltid något i röret som måste åtgärdas, nu tvingar jag mig till att göra ingenting.
Ååå vad jag lider...
Tittar på frugan som sitter vid matbordet och jobbar vid datorn, hon jobbar övertid febrilt som hon brukar.
Här sitter jag och gör...ingenting, skulle kunna sätta på mig regnrocken gå ut och....NEJ!, Berra ta det lugnt nu!
Jag kan verkligen inte bara sitta rakt upp och ner...

Stirrar på sommarens projekt som nu är fullständigt klart, monterade upp sista Ikea-inköpet igår kväll, en byrå.
Hängde upp en skitdyr tavla ovanför soffan, frugan hade sett en tavla som fanns på det stora möbelvaruhuset tidigare men som nu slutats säljas, och vi åkte många långa mil med bilen för att leta upp densamma, men icke.
Nu blev det en liknande tavla, men ack så mycket dyrare, konstigt den dyrare ersatte den billigare.
Det luktar fortfarande "gott" av målarfärg i stugan, det känns fräscht i jämförelse mot hur det luktade tidigare, en unken lukt av gammal vind och avlopp.
Känner inte riktigt igen mig i stugan, den känns främmande , hör jag hemma här?

Under teven poppar det senaste inköpet initierat av undertecknad, en ljudlimpa.
Efter att vi blev klara med renoveringen förändrades konstigt nog ljudet ifrån teven, nej jag skojar inte, inte en orsak bara för att få köpa en ny leksak, utan det blev bara murrigt, hade svårt för att höra tal, höjde ljudet och sedan blev det ett j-vla liv när det blev action på teven med pangpang och explosioner.
Nu efter två veckors intensivt letande och ekonomiskt tvivel så blev det klart, en kompromisslösning.
Alltså det kan kosta hur mycket som helst, vi kan kalla honom "Bosse"
Nu poppar Bosse en lista ifrån spottan och det mullrar mysigt, det uppskattar jag som är en basknarkare.
Frugan rynkar pannan när det blir för mycket, men det får hon stå ut med, jag är inne idag.

Ute tilltar regnet och det ruskar till i ekens bladverk, det ska börja blåsa idag sa de på läderveken.
Jag suckar lite, och väntar nu bara på att klockan ska bli så mycket så att det blir dags för eftermiddagskaffet.
Vi har köpt smarriga bullknyten med mormors hosta på (vaniljkräm) som bara väntar på att få tandgarnityret i sig.
Ikväll ska vi göra egna räklandgångar med hemmagjorda ägg som är utbytta mot en knippe rabarber.
Vi ska fira att vi har varit gifta i 29 år och några dagar till, amengisses vad tiden går.
Nu känner jag mig väldigt gammal, vad tog mitt liv vägen egentligen?

Tja, jag gjorde ett väldigt bra kap med lilla frugan, fortfarande vacker som få.
Har två numera vuxna barn utan några problem i svallvågorna av deras uppväxt, där har vi lyckats.
Har goda vänner som dock har decimerats något efter jag förblev nykter, men det är det värt.
De som är kvar är väl värda att vårda.

Saker och ting har förändrats med tiden, men jag måste ändå tillstå att....
Nykterheten fick allting att vända till det bättre...

Berra

Är att hade det varit för 2 månader sen hade jag åkt och köpt mer

på dagen.
Fint om man kan fylla dagen med sådana härliga antistressande aktiviteter och vara riktigt trött på kvällen. Sova gott på det så läggs dag till dag av nykterhet.

Fredagen gick åt helsicke, bilen satte på autopilot och transporterade mig till bolaget där jag köpte 2 flaskor bubbel.Jag stod emot till kl 18 dvs när jag började med middagen. Den första slank lätt ner och gömdes i återvinningen. Halva andra försvann också ?. Resten av halvan tog jag i morse kombinerat med de sista 2 glasen i dunken när mannen var ute med hunden. Väntar nu på att nyktra till och ska fasiken fixa det nästa fredag.

Jag har läst din tråd och följt din berg och dalbana. Var stolt att du inte ger upp utan fortsätter kämpa! Jag tycker det är superstrongt att inte ge upp efter att ha trillat dit några gånger. Känns som att du kommer mer och mer till insikt över att det är helnyktert som gäller. Ungefär som jag, även om jag tänker börja med tre månaders nykterhet för att verkligen jobba med mig själv för att sedan ta ett beslut om hur jag ska göra framöver. Har precis börjat programmet här på AH, har du gjort det? Ha en fin nykter helg!

Ska tänka på dig och vara med dig i tanken hela dagen och natten. Allt blir som det blir och går som det går. This to shall pass.

Kramar i massor till dig ?

Det är inte konstigt att du varken sover eller äter när du genomgår så mycket samtidigt. Går du i terapi? Känns som att du hade behövt det i detta omvälvande skede. Så härligt att du håller dig nykter i alla fall! Då behöver du inte fundera över om dina känslor och tankar verkligen är dina eller om de är komna ur alkoholruset. Du är starkare än vad du tror och utstrålar jävlar anamma, så kör på samma linje så tror jag att allt kommer bli bättre. Håller tummarna för dig och att allt ordnar sig på bästa sätt!

Hur går det med ?? Börjar bli lite orolig för hur du har det. Skickar en stor styrkekram!