Senaste kommentarerna i forumet

Det är jättekonstigt. Känner likadant. Hur något som har varit så viktigt i ens liv helt plötsligt är irrelevant.

Helt plötsligt är dock en underdrift, vi har jobbat på jävligt bra med vår nykterhet ihop! Det är verkligen ingen quickfix att bli nykter.

Kram ?

Ja jag och min man måste nog försöka prata om eländet. De sista 2-3 månader har jag inte tyckt att vin smakar bra( ett tecken kanske), men jag har såklart fortsatt och dricka ändå.

Fy så jobbigt ? Bra om han får träffa en läkare och får samtalshjälp. Han är deprimerad stackarn. Lider så oerhört med honom, jag var också svårt deprimerad i tonåren.

Du gör allt du kan, och att ni kan prata är en gåva ?? Jag kunde inte prata med mina föräldrar.

Kram ?

Sök på ”intervention” på youtube nästa gång du får en svacka. Då dör suget direkt! Där vill vi inte hamna ?

Kram ?

Ja de ska bli så gött, komma iväg. Ja och han blir ju förtvivlad ochså när inget händer och ser mig gå ner mig. Idag fick jag ochså kontakt med beroendegruppen så på fredag får jag reda på vem som kommer bli min kontakt där. Han jag träffade sist hade ju gått blivit sjuk direkt efter semestern så klart därav de dröjt. Men han bad verkligen om ursäkt och förstod de skapat frustration hos mig. Och man kan ju inte rå för man blir sjuk, Även om de inte är han jag ska fortsätta gå till så så erbjöd han sig enda få komma till han denna vecka för snacka lite har egentligen ingen lust alls och helst be alla inkl soc dra åt helvete typ jag klarar mig själv. Men stängde ner den lilla rösten så ska dit i mån. Hoppas nu inte bara de dröjer tills jag kommer igång med den andra kontakten då får jag spel.

Och den där jädra käringen på soc mejlade jag till i fredags typ behöver hjälp nu men då va hon på semester till idag. Mejlade då enhetschefen typ finns de någon annan ja kan kontakta fick typ till svar ring en vän. Öh ok. Skrev att trodde jag skulle få hjälp via er men istället har mitt missbruk eskalerat och hjälp nada. De svarade hon inte på och de va då jag fick svaret ring en vän. Hon kunde inte ens tänka sig kontakta behandlingsgruppen för ligga på. Och den andra käringen som skulle va tillbaka idag har inte ens besvarat mitt mejl. Så min vän funderar på mejla och fråga vad i helvete de sysslar med. De sms han fick av mig i fredags efter mitt misslyckade försök med soc var ju inte kul få för honom typ nu ger jag upp och super ihjäl mig. Men man blir ju fan desperat när man står själv och ber om hjälp och typ får en dörr bokstavligen talat i nyllet.

Men nu rör de lite på sig i alla fall.

Det är alltid "bara ett glas" som jag åker dit på.
Inget glas är det som gäller för mig!! Så är det bara.

Den tanken är riktigt farlig! ”Bara ett glas funkar nog”.

Du har ett val - första glaset. Sen sätter den fysiska abstinensen igång *bam* och då bestämmer alkoholen över dig.

Kram ?

Jag kollade mannens vinflaska när jag skulle ha lite chips, tänkte ett glas till mig och ett till honom, bara ett, det går ju bra, det är ju inget åh vad gott...
Sen skärpte jag mig och lät den stå.
Puh!

Tack Torn och Jullan65! Blev inte så tidig sängläggning som jag hoppats, eftersom det finns så mycket att läsa här, men nu är det dags att säga Godnatt!

Låter som att du har både insikt och en bra plan! Har du läst Torns tråd? Tror att du skulle få inspiration där. Kanske har du också någon hobby som fått stå tillbaks när drickandet tagit all energi? Något att börja syssla med istället. Och instämmer med Se klart, de där fönstren är öppna kortare tid för varje dag, det blir lättare. Jag tror på dig, du är redan på väg!

Och Kennie sätter ord på det jag tror jag tänkte när jag läste ditt inlägg. Ord är viktiga, tankar, hur vi formulerar oss om än bara i våra egna huvuden, kanske allra viktigast då.
Jag ska inte dricka idag. Det är ett mäktigt statement. Allt annat kommer efter det. Att fixa lägenhet utan vin grejar du antingen galant eller lite trögt men utan vin, om du bestämmer dig för det. Lycka till!

Bjud över nån kompis, berätta att du ska ta en nykter period, säg att du behöver peppning och hjälp, bland annat med att styla lägenheten. Och berätta för din sambo. Sen tror jag som flera härinne skriver att det gäller att bestämma sig. Inte lämna något utrymme för tvivel, då ger man sig själv en smitväg om det känns jobbigt. Så inget "jag hoppas att jag klarar det" eller "jag borde inte dricka". Tänk att du helt säkert klarar att hålla din nyktra period och att du inte ska dricka.För det gör du, bara du verkligen bestämmer dig för att det är vad du vill och accepterar att det är du och ingen annan som bestämmer över hur du ska ha det. Jag tycker också du ska berätta för din sambo om minnesluckorna så han förstår allvaret. Jag har berättat för många i min omgivning att jag fick problem med att jag drack för mycket de gånger jag drack. Jag har lite samma inställning till mitt tidigare drickande som till att jag nu fått ont i ett knä för att jag ökat min träning för snabbt- lite onödigt och dumt, men inget att skämmas för. Och det fina är att man mår så bra av att vara nykter. Man hinner vila på helgen. Man kan unna sig extra god mat (för det var mer kalorier i vinet). Man får mindre ångest och tål stress bättre. Kroppen mår bättre. Testa och bestäm dig för den första perioden, sen kan du ta ett nytt beslut, då gör du valet med nykter hjärna, hur du än väljer.

Sonen ringde på eftermiddagen från praktikplatsen och var ledsen. Han pratar inte gärna om sig själv till andra och gör allt för att dölja hur han känner sig. Men när han uttrycker att han inte vill leva kände jag akut behov av hjälp.

Jag ringde rektorn på hans skola och vi får komma dit imorgon bitti och han ska få träffa nån bra person. Dessutom hade skolan nåt avtal med nån hälsovård där han säkert kan få mer hjälp. Jag googlade även på Alateen men hittade inga möten. Jag har anmält honom istället till Ersta Vändpunkt tonårsgrupp som startar denna månad och i januari. Hoppas att han kan få en plats NU!

Jag åkte och hämtade honom också så att han slipper resa på tre bussar i två timmar när han mår såhär dåligt.

Det bästa är att se honom i ögonen, krama honom och känna hans tacksamhet för mina ansträngningar att hjälpa honom. Han är otroligt "fin" kille och jag coachar honom allt jag förmår. Jag vet att han är glad över min nykterhet och att jag reser mig upp igen och blir den person jag är ämnad att vara, den jag vill vara.

Ikväll har jag varit på ett jättefint måndagsmöte. ?

Ligger och funderar, lillbarnet sover bredvid mig...Det lugn jag börjat känna i kroppen påminner en del om hur jag mådde som gravid. Då tänkte jag att jag var en såndär som mådde toppen under graviditet bara, men tänk om avsaknaden av alkohol i sig var en större faktor än jag fattat? Har en låååång historik med hetsätande och andra varianter av matmissbruk, och det var också en sån grej som helt automatiskt blev bättre under graviditet. Medicinerat mot depression till och från i 6 år, vikten har pekat stadigt uppåt under denna tid. Och alkoholkonsumtionen har gradvis trappats upp parallellt. Vad är vad? Svårt att veta, intressant att fundera kring.

Jag bara säger det...projicering...hur skyddar man sig??

Tack Torn för ditt inlägg...återkommer t det senare i detta inlägg?

Utan att berätta vad jag gjort idag så kan jag bara säga att min dotters mående/hälsa kryper direkt under min hud när jag träffar henne. Hon är inte diagnosticerad bipolär men det måste vara så...och då har man ofta en övertro på sig själv. Hon projicerar verkligen sitt mående på mig..och hon styr..och jag har så svårt att sätta emot eftersom jag är livrädd att förlora henne ...och då tänker min hjärna ”alkohol”?

Har någon av er levt med ett barn som är bipolärt? Det är verkligen det svåraste som jag har varit med om...dessa humörsvängningar och dessa extrema risker som tas?

Så jag läste ditt inlägg Torn...jag har ju försökt massvis av gånger att bli nykter...och hela tiden misslyckats?Jag är ganska övertygad om att där jag är nu så kommer jag inte känna/bestämma mig för att ”NU SKA JAG VARA NYKTER ” utan det är att få till en dag i taget..samt motion...att prioritera detta....att samla dagar??

Imorgon ska jag träffa diakonen i Missionskyrkan i min stad...jag är inte så särskilt religiös men sökande. Har sjungit i en fd kör. Varit med i lite olika sammanhang. Men känner ett behov av att få prata om vad som tynger mig gör mig ledsen och oroad beträffande min dotter och veta att det vilar i trygga händer samt prata om alkoholen.

Imorgon....en ny dag????

Kramar❤️

Det var en fin beskrivning, att fönstret var olåst så du kunde komma ut??det ska jag ta till mig som ett ledord. Ha den bästa dagen.

Välkommen hit, det är så bra att du kämpar ?

Välkommen hit! Det ser ut som om du har nått din botten. Känner igen det där med gömmande och ljugande. Så otroligt skönt att slippa allt sådant. Det här kommer du fixa! Tack för att du delar med dig av din bakgrundshistoria, det lät inget vidare, men kämpa på nu, så kommer du aldrig återvända dit!

Kram ?

Jag känner väl igen mig i din beskrivning av smygdrickande. Jag har gått ett steg till och börjat gömma alkohol och smusslat ganska mycket. Min resa är att jag Provat att dricka mindre, ibland, längre uppehåll osv. Jag har alltid kommit tillbaka till mitt problem drickande. Så jag blir glad när jag läser om yngre människor som funderar över sitt drickande. Ingenting är omöjligt och att börja skriva o läsa här kommer hjälpa dig framåt. En dag i taget. Kram Jullan

Fialotta88: Du undrar hur mitt drickande sett ut över tid. Jag har festat lite som "alla andra" i mina tonår och i 20-års åldern - inte varje helg, men någon dag i veckan. När jag var ute och reste längre perioder kunde det bli något litet varje dag och ibland en hel del, men aldrig så jag tappade minnet eller kontrollen. När jag fick mitt andra barn började min man resa allt längre och oftare och jag jobbade mycket hemifrån. Då började jag dricka vin helt vanliga vardagskvällar för att liksom orka med på något sätt, och känna att jag fick egentid. Då, om jag drack en flaska vin någon kväll, blev jag så dålig att jag fick springa ut i trädgården och kräkas, minns jag. Jag ville inte kräkas inne på toaletten och väcka barnen. Det hände sällan, men jag minns det starkt. Lika starkt minns jag att jag ibland kunde dricka medan barnen var i skolan och låtsades att jag hade ont i huvudet och behövde sova när de kom hem, så att jag skulle slippa deras blickar och tankar... Detta har jag så dåligt samvete över, än idag. Jag borde haft bullar och saft klart när de kom hem och sitta och prata med dom istället...
Det accellererade med åren, och det var tillslut nästan alltid vin och annan alkohol på helgerna, även om det inte var fest eller bjudningar. Någon gång kunde jag och min man även dricka vin till maten mitt i veckan. Sen kom det till en punkt då jag började dricka starkare drycker, tog gärna en whiskey till kvällsteet, innan maten, en gin och tonic innan maten etc. När barnen flyttade hemifrån kunde jag köpa hem vin och gömma flaskor så att min man bara trodde att jag druckit några glas, när det i själva fallet var en hel flaska och några glas. Var jag själv hemma en vecka eller längre då min man var borta kunde jag sjukskriva mig och skylla på influensa eller annat och dricka dag som natt - tidpunkten spelade ingen roll - jag ville bara dricka och bli full. Det hände att jag vissa veckor drack en liter vin efter jobbet varje dag. På något sätt lyckades jag inte bli alltför påverkad så in man blev misstänksam. Men allt oftare ifrågasatte han mitt drickande och att jag gömt alkohol. Jag ljög ofta och hittade på svar som lät trovärdiga. En gång när han frågade om jag satte hans liv på att jag inte druckit, så ljög jag och sade "ja", vilket ju inte var sant. Jag mådde så dåligt av detta, eftersom jag har en tro på något högre och Karma, så jag fick krypa till korset och erkänna att jag ljugit. Han förlät mig, men jag kände att hans respekt och förtroende för mig sjönk. Liksom min självkänsla och självrespekt. Det var hemskt! Ändå kunde jag inte ta mig i kragen... För tre år sedan var jag orolig för vad drickandet gjort med min kropp, så jag gick till doktorn för en helkroppskontroll. Några dagar senare ringde doktorn och sade att jag hade låga doser av D-vitamin men framför allt visade proverna att jag hade fettlever orsakade av alkohol. Jag blev chockad. Hon sade att jag var tvungen att sluta att dricka direkt, eftersom levern kunde bli allvarligt skadad. Hon bad mig komma tillbaka efter 2-3 månader för nya prover. Jag slutade direkt, kom hem till min man och berättade gråtandes vad som hänt. Han stöttade mig till hundra procent. Jag berättade inte för någon annan. Jag hade inga problem att sluta dricka. Det gick hur bra som helst, och jag märkte en enorm skillnad på utseendet, huden, orken och jobbprestationen. Jag hade en resa inbokad till Frankrike ihop med några och det var 2,5 månad dit. Någon vecka innan gick jag till doktorn igen och tog nya prover. Det var jobbiga dagar innan jag fick svar. Men de visade normala levervärden, och jag kunde pusta ut. Tänkte att jag då kunde ta något glas champagne under resan. Jag var väldigt restriktiv med drickandet, men festade loss sista dagen på resan. Och sen var jag sakta men säkert på väg utför igen. Och så hände detta som jag inledde tråden med, att jag drack mig full en jobbfredag när min man och ena dotter var hemma och såg det och jag fick konsekvenser av mitt drickande som gjorde att jag blev rädd. Rädd för att mista dom... Det bästa jag har! Så nu ger jag det en ny chans. Tänker göra som alla föreslagit, börja med tre månaders nykterhet och sen ta nästa steg. Jag hoppas att jag kommer till den insikten att jag vill fortsätta min nyktra resa.
Tack för inspirerande och tankvärda svar Andrahalvlek, Charlie70, Se klart, Varafrisk, Kaveldun och Sommarbarnet! Jag ska in och läsa era trådar så jag får mer inspiration.

Hade huvudvärk och var trött på jobbet i eftermiddags, men det berodde i alla fall inte på att jag var bakis. Så skönt att kunna se folk i ögonen utan att tänka "ser dom att jag druckit igår, är ögonen röda, luktar jag?". Fick inte så mycket gjort jobbmässigt (hade en del möten och pratade mycket med kollegor), men tänker att jag ska sova bättre inatt än igår och lägga mig tidigare så jag kan vara på jobbet tidigt imorgon och prestera lite bättre.
Kände en instinktiv känsla av att vilja dricka när jag pratade med min man i telefon under eftermiddagen och han berättade att vår dotter inte är den roligaste att hänga med såhär innan tenta, men jag tog och gjorde en god alkoholfri drink med lime, tonic water, mynta och is istället när jag kom hem. Supergott. Den drack jag när vi åt en god middag som min man lagat till. Vi hade det trevligt runt bordet och dotterns dåliga humör var borta. Längtat hela dagen efter att gå in här och skriva och läsa, så det får bli min kvällslektyr. Har berättat för min man, och ska berätta för mina barn, att jag hänger här och känner hopp om att bli en nyktrare och klokare människa med hjälp av er alla! Ha en fin kväll <3

Löpningen flyter på, inga fyllor, fått flyt på det. Har inget sug alls efter att berusa mig.

Välkommen att traska en bit på vägen här. Mycket händer och att lära känna sig själv är ibland en utmaning, ibland ett helvete, men oxå helt underbart. Ge dig själv lite tid, så ska du se att vinsterna dyker upp.....en dag i taget. Jullan

Tack för dina ord, Känns som jag läser om mig själv

Jag dricker alkoholfri öl 0,5% och märker ingenting. Men öl var inte min grej tidigare, jag drack rödvin.

Nu blandar jag juice med kolsyrat vatten och grapetonic och njuter av. Röd grapefrukt (godmorgonjuice) är helt otroligt god ? Garanterat alkoholfri!

Kram ?

Hej,
Skönt att du är på banan igen! Ett tips om du blir sugen på att dricka är att läsa din egen tråd och bli påmind om hur du känner dig dagen efter. Sen kanske du skulle bestämma dig för en tidsbestämd alkoholfri period, till exempel tre månader. Att under den tiden så ska du bara inte dricka, så får du en paus från förhandlandet. Passa sen på att läsa massor om hur alkohol påverkar kroppen och hjärnan under dina nyktra månader, så får du kanske inspiration att utöka nykterheten, så var det för mig. För mig har nykterheten varit en mestadels positiv upptäcksresa där jag hittar mer och mer att glädjas åt. Så kämpa på och testa vad som händer när du låter bli alkoholen.