Senaste kommentarerna i forumet

Att slappna av är nog det som kommer va svårast med detta! Har nog druckit mestadelen av mitt vuxna liv pga att jag vill slappna av.
Vad dumt egentligen när man tänker efter... Måste finnas så många andra sätt att slappna av på.
Ska verkligen försöka hitta fler kurser i det för att lära mig!
För vet precis hur du känner när du sätter dig ner. Den där inre oron maler på... man känner ångesten komma krypande. Känner den där inre stressen som man bara vill dämpa. Men man orkar inte eller vet inte hur. Eftersom man är så van att va uppe i varv. Så lätt att bara ta fram vinet då! ??

Det är skönt att veta att jag inte är ensam. Mycket av det ni säger är ju helt rätt.
Jag tror jag har ett enormt kontrollbehov, kombinerat med en strävan att vara duktig och omtyckt. Den enda gången jag slappnar av är när jag dricker, och då tar det över. Som en obstinat liten jävul, jag kan minsann släppa på kontrollen, kolla här!
Annars mår jag bäst precis efter träning. Eller när jag är i skogen..där behöver jag aldrig ta med alkohol, dessutom är det för tungt att bära när jag är ute flera dagar.
Jag är inte redo att söka hjälp utanför Internet ännu.
Kanske vågar jag.
Kanske måste jag krascha först.
Det enda jag vet är att jag inte ska dricka idag, iaf.

Tack för ert stöd.
AkillesU, jag följer dig på din nyktra väg. Är nog ganska egoistisk och dåligt stöd men heja oss, vi är på väg!

Det gällde medeldrickaren, förlåt, borde ha skrivit det! Jag har aldrig utvecklat något beroende, därför lätt att referera till mig själv. Borde ha tänkt längre. Precis, det är subjektivt. Alla har olika mål o preferenser. Jag mår mkt bättre utan alkoholen, det är inget att hymla med

I dag blev det uppenbart varför jag dricker. Bla. En av anledningarna är för att orka o ta mig igenom saker jag föresatt mig.

Jag blir irriterad på glasögonen som immar igen i regnet, spiken som inte ville göra som jag ville, maten som tog lång tid, barnen som var för röriga o högljudda för mig, hunden som inte gjorde dom jag ville, mobilen som slarvades bort, alla blöta strumpor som Ligger överallt osv.....Orkar inte!!!!
Så djävla gott det hade vart med vin!!! Och jag hade blivit glad o tagit det luuugnt, vart snäll med både hund o barn o vart trevlig o tålmodig o kanske t.o.m. spelar spel med dem. Nu är jag bara sur:(

Torn, jag vet inte om jag blivit smartare- ? men det är en väldigt fin komplimang såhär i vår anonyma tillvaro. Det går iaf inte att bli osmartare än när jag drack för mycket varje dag vilket jag troligen hade gjort denna långa sommar.
Nu spanar jag ut på lilla vägen här med mitt ljumna kaffe, snus och låne-hunden vid mina fötter som en snäll boll. Jobbpaus eller slut för dagen återstår att se. Apropå plan ?
Tack Varafrisk för att du orkar och vill läsa mina godtemplar-inlägg. Ibland känns det religiöst att ha blivit nykter. Men efter många år av ogudfruktigt leverne så testar jag nu detta. Mitt liv känns paradoxalt nog, mer spännande.
Kan passa på att tipsa om Sommarprat av prästen Camilla Lif!
Mer livet än Gud och jag gissar att den Gud jag möjligen tror finns där ute, vill ha det så.
Nu vill vovven röra på sig och jag ska städa.
Kram, idag blåser augusti i träden, helt klart. ?

Grattis till 16 dagar! det rullar ju på bra. Gällde den studien för personer som har utvecklat ett beroende för alkohol eller för personer som inte är beroende? Och höll den varaktiga förändringen livet ut? Låter som en hög siffra för oss som hänger här. Men det är ju i så fall goda nyheter för dem som strävar efter att dricka kontrollerat. Jag kallar det inte "normalt" numera, utan normalt för mig är att inte dricka någon alkohol alls.

Inte många djur förutom människan som medvetet tex äter giftiga bär eller dricker förgiftat vatten. Att dricka alkohol ser jag som onormalt.? Men alla är vi olika, och det bästa är att det är helt valfritt att göra som man
själv vill. Ha det gött, och bra kämpat!

Det gäller att parera fallgroparna, ” vilket vackert väder det ska bli i helgen, gäller att passa på” ”Nu kan det väl inte skada med några öl när du haft 16 vita dagar” Jag håller stången!!
Såg ett intressant program där man hade medicinsk studie på hur massa värden i kroppen dramatiskt förändrades när man hade vit månad. Välmåendet ökade enormt och sömnen.... det mest intressanta var dock att 70% av dom som deltog i studien drack betydligt mindre efter den vita månaden, för de flesta var det en varaktig förändring. Det ligger i tiden med hur man jobbar nu. Dvs att man försöker behandla till att dricka normalt istället för farligt. Nåväl, jag har alltid varit övertygad om att det går att lära sig dricka normalt. Det som är nytt för mig är att det bör föregås av en rejäl vit period.
Hur jag ämnar göra?! Vem vet, just nu är jag nöjd ned motion o nykterhet.

Tack Stormenlilla och Varafrisk för era fina hälsningar ❤️

Kram ?

Hej! Här är jag inne på dag 4. Känns hoppfullt och jag känner mig glad och nöjd över beslutet av bli nykter. Men vet att jag inte kommer känna så varje dag. Kan väl dock vara bra att komma ihåg hur det känns idag ? hur går det för dej? Kramar ??

Hejja dig!
Jag har också en hel del admin arbete att göra.... men försöker just nu andas bort tankarna på det. Har faktiskt semester fortfarande! Har jobbat mycket på att räkna mina arbetstimmar senaste året. Slutade med att jag fick anställa en assistent eftersom jag jobbade dubbelt upp! Nu jobbar hon heltid och jag med. Vilken tankeställare det var! Sen är man ju förälder också... tiden räcker inte till.

Men jag ska fokusera på att inte stressa, andas, träna. Allt som motar bort ångest och stress. För det är den som gör att jag vill medicinera med alkohol! (Har även medicin mot depression, men finns ingen som funkar mot min ångest förutom Oxascand. Men den blir man ju beroende av också!)

Kontaktade min nära vän som går på AA idag. Antagligen kommer hon inte acceptera att jag inte går på AA... har inget emot att gå dit! (Aldrig varit där) men förstår inte hur jag ska hinna! Försöker ju stressa ner här ? kramar

??

Tack för omtanken, Charlie70:)

Ja, idag ska jag försöka vara snäll mot mig själv och ta hand om mig så gott det går. Är hemma från jobbet idag också. Ibland känns det som om jag vill varken vara hemma eller på jobbet...skulle vilja vara på resande fot...och det handlar ju endast om att jag vill fly verkligheten. Jag har ju berättat för er tidigare om mitt arbete att jag är övertalig vilket innebär att jag inte är ordinarie kurator i något team och är bara ansvarig kurator för några få patienter. Men! Jag har ju faktiskt en anställning..ett jobb att gå till varje dag! Så det handlar väldigt mycket om att styra tankarna åt rätt håll...att inte se mig som offer utan jag finns och att jag räknas med. Jag har väldigt fina kollegor...på sikt så ska jag ju inte vara kvar eftersom jag är övertalig men just nu så är det där jag har min arbetsplats. Och, att jag vill fly hemmet beror ju på att jag är ensam med alla mina tankar och känslor..inget som stör...men imorgon ska jag gå och arbeta igen...mår inte bättre av att vara hemma just nu.

Jag är ju med i Viktväktarna och har varit ett tag. Har inte gått ner särskilt mycket men har inte heller gått upp och jag mår bra av att vara med i detta sammanhang. Det handlar om att hitta en ny livsstil som fungerar. Mycket som sägs i workshopen är applicerbart på alkoholberoendet. Och det handlar väldigt mycket om tankar och vanor. Man kan säga att mina känslor har fått mig på fall...för det är på dem jag dricker och äter för mycket. Jag behöver lära mig att stänga av...att stå ut. Det är ju det som händer när min dotter som nu mår dåligt...det kryper liksom under skinnet på mig...och när det gör det...så blir jag ledsen...blir ångestfylld...och jag tappar lite fotfästet i verkligheten. Jag löser inte hennes problem genom att ha henne i mina tankar 24-7 och skulle hon veta om det...så skulle hon inte berätta något för mig. Hon vet att jag är hemma men att jag har tagit ledigt.
Hon ringde mig för någon timma sedan. Pratade om fotbollsträningen som är ikväll. Hon vill gärna gå men var lite orolig för hur hon skulle klara det. Jag hoppas verkligen att hon går...tror att hon skulle må bra av det. Hon skulle ju ringa vårdcentralen själv och även till facket. Sa till mig att hon hade gjort det för att lugna mig. Igår berättade hon att hon inte hade gjort det..och idag sa hon att jag kunde ringa.

Jag ska försöka ta hand om mig..bli lite stabilare...så jag kan hantera mina känslor bättre..och jag kan inte lösa min dotters mående eller dysfunktionella arbetsplats...jag behöver inte säga till henne att vila eller äta...hon vet ju ...men jag försöker jobba starkt på att vara en klok livlina till mamma.

Nu blir det en långpromenad i blåsten...och nu håller det upp...och jag tar med mig min älskade Bella:)

Kram:)

Du sätter ord på precis mina känslor om nuet och dåtiden. Att leva fake under berusning. Att undra hur det kunde ha varit och när man senast var genuint lycklig. För mig är det mycket att inte ens veta hur jag ska uppleva eller bete mig i situationer där alkoholen har varit en sån naturlig del.

Det går upp och ner, bergodalbana. Så är jag också som person, och fördrar det på många sätt. Bättre att få vara väldigt uppe även om man ibland är nere, så länge inte allt är samma. Utan A så känns dock topparna och dalarna så mycket mer.

Denna känslofas då allt kommer över en, den kommer att ebba ut. Tror det är viktigt att vi förlåter oss själva, det som har hänt (eller inte hänt) kan vi inte påverka. Men som du skriver, att du känner hopp om en framtid - som jag också känner, det KAN BARA SKE om vi inte dricker. Ingen förändring kommer till när vi dricker A. Vi kommer aldrig ta oss för det där andra - för A är alltid prio 1.

Känn känslorna, reflektera, skriv här och ta en dag i taget. "Aldrig mer" funkar inte för mig. Men i dag väljer jag att vara nykter. I morgon kan jag inte styra över.

Hej! Vi låter rätt lika du och jag. Man, barn, jobb, vänner , fint yttre.... knappt några som vet hur jag dricker. Om dom inte sett mig spåra ut nån gång, vilket händer typ en gång i halvåret... annars ligger jag där runt 3,4,5 ibland 6 glas. Mår skit efter men ingen märker nåt.

Förstår vad du går igenom och vilka tankar som rullar. Jag har hållt på med de tankarna sen jag var 19 (17 år sen nu) och insåg redan då att jag inte kan hantera alkohol. Jag har en inre oro och stress, har alltid haft det. Men nu har jag verkligen ledsnat på alkohol! Har hållt upp förut (bland annat under hela graviditeterna). Men vet nu att jag måste hitta lugn inombords och andra sätt att jobba bort min ångest.
Jag har varit sjukskriven senaste året från och till pga utbrändhet. Du kommer dit förr eller senare om man är som vi. Som dom flesta här inne verkar vara! Energiska, vill mycket, många bollar i luften, stressade.... inte lätt i dagens samhälle. Så mycket krav utifrån och även inifrån. Har gått hos terapeut mot min ångest och stress. Tar en dag i taget... det går sakta i tillfrisknandet av utmattning. Och det går sakta i att ställa om sitt liv till ett stressfritt liv. Ska vi hjälpas åt ? jag är på dag 4 idag av att vara nykter.

??

Se klart...som jag har sagt tidigare..det är en fröjd att läsa dina inlägg:)

Kram:)

Andrahalvlek, vad du jobbar på bra hela tiden med din hälsa! Oavsett om det gäller alkohol, mat, choklad så fixar du det. Det är verkligen strongt!! Grattis till det!!

Kram:)

Hej Surkärring,
Det låter som att du har höga krav på dig själv och en stressig tillvaro som gör att du inte kan hitta lugnet på naturlig väg. Jag tror du måste ge dig själv utrymme att vila. Att dricka har kanske blivit din lösning på att hantera orimliga krav. Kanske är det du själv som ställer kraven, men så länge de finns där gör de det svårare att släppa alkoholen tror jag. Kan du prata med din man? Be honom hjälpa dig att sätta gränser (inte kring alkohol utan kring projekt och aktiviteter i vardagen)? Du har ju klarat att sluta dricka förut, kanske är det inte den biten du behöver hjälp med utan snarare att hitta balans i tillvaron? Jag gick själv och pratade med en psykolog om att jag var stressad och mådde dåligt. Hon hjälpte mig få överblick över hur min vardag ser ut och sa sedan - Javisst, du kan fortsätta leva såhär och göra alla de här sakerna, men då kommer du också fortsätta att behöva söka hjälp för stress. Jag valde att skära ned på arbete och aktiviteter, inte jättemycket, men tillräckligt för att må väldigt mycket bättre... Hoppas du hittar din väg, ta hand om dig och sluta innan du går in i väggen totalt, det blir så mycket värre då..

Har en nära vän som varit med i AA i över 10 år nu, som helt nykter. kommer ihåg att jag sa till henne då ”nej du är inte alkoholist men du missbrukar alkohol”....

Det gjorde ju jag också, även då! men jag hade inga barn...
Det här var mitt sms till henne idag:

”Hej fining! Ska vara helt ärlig. Mitt mående och alla steg jag gjort senaste året iom min utbrändhet mm. går upp och ner, men sakta framåt. Har bestämt mig för att bli helt nykter nu för att ge min hälsa och välmående en till skjuts åt rätt håll. Har väl funderat på det väldigt länge (typ sen jag va 19 år) men inte tagit steget. har alltid haft en hatkärlek till alkohol. kan dricka 2 glas men dricker gärna 5. Kan vara på fest utan att spåra men ca 1 gg året ändå spårat, gjort bort mig och inget minns.
AA har varit lite för stort för mig. Men nu har jag gått med i ett program där jag gör uppgifter samt skriver med andra varje dag. Så jag börjar så men har i bakhuvet att om jag inte klarar det ska jag gå med på AA.
Accepterar att alkohol är ett minne blott nu. Livet går i revy med tankar på alla de gånger jag druckit så mycket. Och känner mig klar på något sätt....
Och självklart tänker jag på dig och hur du lyckats och hur mycket annat det finns i livet.
Kram ❤️”

Hej och tack för er uppmuntran!

Kan absolut förstå att forskning visar på det.
himla synd att det inte finns någon bra icke-beroendeframkallande medicin mot ångest.

vet att jag även var ett oroligt barn och hade mycket inre frustration som tonåring. Och så har jag genomgått två graviditeter helt utan alkohol, dock med ångest då med.
Så tror mitt grundproblem är inre oro och ångest.

Senaste åren med mycket jobb och mycket på hemmaplan, så gick jag till slut in i väggen förra våren.
Började med besök på akuten med hjärtklappning och svimmning samt domningar i armar som jag trodde var stroke. (Det var stress) .
Senaste året har jag gjort mycket framsteg på det personliga planet. det här blir ännu ett steg i rätt riktning.

Garageper, känner igen känslan att nä stan längta efter kraschen.
Kanske tar jag hjälp.
Jag är bara rädd att om jag lyfter på locket, utanför forumet här, så kommer jag att gå i sönder, fullständigt. Det har jag ju inte tid med...
Jag försöker igen. Lite till. En dag till.
Kram till er!

Och jag skriver under på vartenda ett!

Kram ?

har varit ute på vift i Sommarsverige och återigen noterat frånvaron av fulla människor.
När jag var aktiv var det obligatoriskt att vara "salongsberusad" när jag var ute på ledig tid och minglade med folk. Jag trodde seriöst att det var normalt, att alla gjorde så. Så fel jag hade.

Jag kommer så väl ihåg när jag bevistade en RixFm-spelning och där såg en pappa som var betydligt mer än salongsberusad och som hade sin lille son med sig. Grabben försökte stötta och leda sin pappa och hade inte en möjlighet att hinna med att se nåt av de uppträdande artisterna vilket säkert var upprinnelsen till besöket.
Den lille grabben hade den hårda vägen fått se hur det onormala blivit normalt och det sätter sina spår i hans framtida liv.

Jag fick sånt oerhört dåligt mående av att se det men kunde inte förmå mig att hitta på nåt sätt att hjälpa grabben.
Den här stängda sommaren har utan tvekan skadat så många barn som inte haft nåt ställe att kunna fly till och hämta andan på så det kommer att komma en kraftig reaktion i dåligt, uselt, mående framöver. Vi behöver sannerligen återinföra den gamla sortens fritidsgårdar med aktiviteter för barn under hela sommaren. Nu är det som tur är på sina ställen rena ideella krafter som fixar det men det säger sig självt att de inte kan driva runt det med egna pengar.

Och det är politiska krafter, påhejade av alkoholindustrin, som vill luckra upp alkoholmonopolet och det är ju avgjort det sista vi och våra barn behöver. Jag är visserligen nykter och har dessutom en bra nykterhet som är en del av mitt liv men jag är så sanslöst less på alkisar och medberoende så det ger mig kräkkänslor. Som nykter alkoholist. stolt sådan, så ger dessa kräkkänslor mig en milt sagt dubbel mening. Men jag kan mildra den genom att visa att det går mycket bra att vara nykter för min egen skull och då ger det även effekt på de som är runt mig.

Jag är en stolt nykter alkoholist som är nykter för min egen skull och det tack vare att jag inte tar det första glaset.

Så enkelt men så svårt att inse innan jag slog i min personliga botten.

Jag lider med dig.
Det är så mycket i din berättelse som stämmer på mig själv. Jag kraschade till slut, inte en gång utan flera gånger. Så mycket tvång och prestation i allt jag gjorde och fortfarande gör. Längtade nästan efter att raset skulle komma. Nu går jag hos psykolog på beroende mottagning där jag bor. Ingen skam, bara lättnad och kapitulerat inför alkoholen och mitt trasiga förflutna. Jag har 32 dagar nykterhet i bagaget nu och en lång väg kvar men jag vet att jag ska och vill leva utan alkohol. Det har varit svårt och jobbigt att få riktig hjälp men med en hel del tur har jag hamnat rätt.
Våga be om hjälp och berätta hur du har det. Du vet ju hur bra du mår utan alkohol. Du behöver komma tillrätta med träning och allt annat självplågeri kära Surkärring.
Det går, du kan!
Tänker på dig och sänder dig styrkekramar.
GP

Första steget är att du själv inser att du inte kan hantera alkoholen längre, andra steget är att ta hjälp.
Hur mycket man än tror det så kan man inte klara det själv. Jag och många andra har försökt åtskilliga gånger med dåliga resultat.
Hjälpen behöver inte vara statlig utan det räcker med en medmänniska som vet precis vad du pratar om, som vart där själv

Jag har varit här förr..
Har hållit upp nästan 300 dagar en gång, då träffade jag min man, det bästa som har hänt förutom mina barn.
Jag har tänkt, planerat, gett mig fan på att sluta förut men flöpp.. bara skitit i det. Utan någon vettig anledning. Kanske är jag bara destruktiv, bakom mitt glada, friska yttre.
Ibland undrar jag om jag bara väntar på den stora smällen. Ibland undrar jag när jag egentligen ska få vila, på riktigt.
Går några kilometer till, hoppas bli trött tillräckligt så jag kan sova på natten men där emellan slinker några glad vin ner och sen sover jag uselt, pulsen ökar, magen krånglar..
Nästa dag går jag igång igen. Träna, jobba, dricka, slappa om och om igen .
Hoppas det blir bättre denna gången.
Jag mår så bra när jag inte dricker.
Tänker ducka för den stora smällen, jag ska inte gå under.
Inte av detta.

Oj vad jobbigt du verkar ha. Du är inne i ett ekorrhjul o kan inte hitta ut. Vad bra att du hittat hit, här kan du skriva av dig och läsa andras berättelser, få tips hur du kan göra. Jag har själv sluta o börjat igen, liksom de flesta andra härinne. Du ska veta att det finns en väg ut. Kanske är det dags att söka hjälp utifrån, det är ju för din skull. Adjävulen gör oss till slavar o vi mår så dåligt. Styrke kramar Jullan