Senaste kommentarerna i forumet

När jag vandrade där i obygden så passade jag i alla fall på att lyssna igen på Rebecka Åhlunds bok ’Jag som var så rolig att dricka vin med’. Jag har laddat ner den så jag behövde inget nät och vi hade en ( lite fånig) deal att det var ok att lyssna på ljudböcker ..men inte surfa och ’hänga’ över mobilen.
Jag började i alla fall gråta flera gånger... ofta av glädje. Det finns också en känsla hos mig nu av att tillhöra en flock...jag som aldrig vill tillhöra grupper - aldrig känt mig helt hemma i olika rörelser eller starka gruppgemenskaper ( med regler och förordningar).
Men med nyktra alkisar känner jag en gemenskap och här upplever jag just det gemensamma som fint och inte som hot eller beskäftiga onödiga regelsystem.
I höst ska jag uppsöka AA. Kanske är det inget för mig men jag ska ge det en chans. Det blir också ett sätt för mig att säkres upp det här livet...
Och att utmana mig själv ganska hårt. Men det är min nyktra hjärna som fattar beslutet....

Stort tack för din kommentar ?

Jag tror faktiskt att skrivandet är väldigt helande för själen. Att vissa saker måste upp till ytan - ut i solen för att luftas och sen likt trollen spricka.

Kan jag sedan inspirera andra att tvätta sin egen byk är det bara vinn-vinn ❤️

Kram ?

bra att du orkar/kan/vill skriva av dig trollen som bott i ditt inre så länge ! En bra väg att hitta tillbaka till den du är och vill vara. Självkänslan kommer inte med automatik utan måste vårdas och fyllas på med bra grejer för din alldeles egna skull ! Och du är på helt rätt väg !

En sak till kom jag på angående ex-sambon. Det som grämde mig allra mest efteråt faktiskt. Under en lång tid, men inte nu längre.

Min ex-sambo lät mig göra skitjobbet, så att han kunde ta sig ur vår relation som ett offer.

Han tog medvetet det återfallet för att han visste hur jag skulle reagera på det. Då kunde han återvända till sin släkt och sina vänner/kollegor som ett offer.

Det var jag som var helt skogsgalen, som hade slängt ut honom på gatan helt utan anledning.

Jag minns hans reaktion på att jag skulle åka på helgbesök hos min äldsta dotter i Göteborg. ”Vilken bra idé - klart att du ska göra det. Jag ska ju ändå jobba hela helgen.”

Jag reste på torsdagen. Vid lunchtid på fredagen uppstod sms-tystnad. Jag visste redan då vad klockan var slagen. Återfallet hade anlänt.

Det hände att hans sms tystnade även innan vi bodde ihop. Men det var först efteråt som jag förstod att det berodde på att han tog sig en bingefylla. Då gällde alltid sms-tystnad. I flera dagar. Efteråt skyllde han på jobbet, eller att han tappat bort mobilen, eller att den blivit stulen.

Den oron präglade förstås besöket hos min dotter massor, men jag höll god min. När jag reste hem på söndagen hade jag svinont i magen.

Min magkänsla hade då börjat spela bongotrummor högt och tydligt, för uppenbarligen var jag väldigt svårväckt.

Min ex-sambo visste att jag skulle reagera som jag gjorde. Han hade redan säkert bestämt med sin syrra, som tog emot honom med öppna armar i sitt hus. ”Stackars lillebror”.

Syrran var typ 15 år äldre och mitt ex var yngsta syskonet av 11 i en alkoholistfamilj. Klassiskt nedärvt medberoende på alla nivåer. Plus att minst sex av syskonen var alkoholister.

Fy fan vad han svartmålade mig inför dem. Ljuga var han specialist på. Alla de storys jag hade fått höra om hans elaka före detta fru var värda Oscar i skådespelarinsats från hans sida med facit i hand.

Jag utsattes för en smutskampanj på Facebook av hans stora släkt. ”Den elaka människan har kastat ut vår kära släkting på gatan.” Jag gick aldrig i svaromål, jag blockade och rensade bland vänner.

Han tog till och med kontakt med mina vänner på temat ”Hon överdriver, så illa var det inte.” Som om han hade behov av att rentvå sitt rykte hos dem. Märkligt.

De bara skakade på huvudet och raderade mailen utan att svara. ”Hur fan tror han att vi skulle tro mer på honom än på dig?”

Han var charmig och hade talets gåva. Han var superskicklig på sitt jobb, och populär bland sina kollegor och brukarna som sjutton. Det var viktigt för honom att bibehålla fasaden, även om det innebar att han offrade mig och mitt rykte.

En sak är tydlig. Det är stor skillnad på alkisar och alkisar. När lögner blir livsluft, när offerkoftan passar allra bäst i garderoben, när man utan problem ”offrar” andra längs vägen. Då har det gått riktigt långt, och frågan är om det finns någon återvändo då ens.

Jag vet att han lever fortfarande. Jag tror att han jobbar fortfarande, men han byter jobb ofta. Jag tror att han tar sig bingefyllor då och då, att han är en så kallad periodare. Däremellan jobbar han mycket.

Jag har bara försökt att lägga allt det här bakom mig. Ännu en erfarenhet rikare. Det som inte dödar det härdar.

Sånt här kommer till mig som en våg om morgnarna. ”Berätta om mig”. Som om min hjärna rensat och katalogiserat när jag sover. ”Här är en dammig story som behöver luftas också.”

Vad lärde jag mig? Lita aldrig på en alkis. Aldrig. Lita aldrig på någon som har haft en uppslitande separation. Det är tydligt att var och en har ”sin sanning”. Tolkade situationen utifrån sina glasögon. Även i efterhand, för att putsa på sitt eget rykte och självkänsla.

Inget är svart eller vitt, allt består av en massa gråtoner. Och det ska man vara medveten om och ta det mesta med en nypa salt.

Om ni skulle prata med min ex-sambo så är det jag som är helt ute och cyklar. Jag tror att han faktiskt tror att det gick till så som han har återberättat för sin släkt och vänner.

Han är ingen elak människa. Han är en alkis.

Kram ?

Så himla intressant att läsa om vad som konkret fungerar. Göra något annat. Planera för risktillfällen.
Jag dricker också en god tonic med is och citron på fredagarna! Nästa vecka får vi skåla. Kämpa på nu, Känna stolthet över den JAG är, är så himla viktigt. ?

Se Klart har rätt - den enda du kan påverka är dig själv.
Så prata med honom en gång men lägg inte kraften där.
Lägg kraften i din nykterhet ...och i att förbereda dig på ett läge när bubblet flödar. Då gäller det att hålla dig själv hårt i handen och agera så som du vill.
Ingen annan ska styra vad vi dricker - när man är alkoholist är det avgörande - tror jag - att just återta makten över sina val.

Godmorgon! Jag gjorde det alltså och utan problem... var nykter en fredagkväll, min svåraste dag i veckan. ? det här är andra fredagen, men sist va jag ju och tälta utan ?. Vakna nykter, finns det nåt skönare? ? Dessutom 500 kr in på Avanza eftersom jag klarat ytterligare en vecka.

Idag är jag ensam och obokad, ska jobba lite... älskar att jobba lite på helger, då får jag jobba med det jag vill. ? Jag ska städa och tvätta, rensa lite i förrådet, läsa, mysa och träna med vovvis... ändå skön ledig dag.

Nu dags för skogen!

Idag väljer jag att vara nykter ??❤️

Tog en promenad och stod emot. Gjorde ordning en drink till matlagningen, Tonic Water, is och citron??Smuttade och var stolt över mig själv.

Stort tack, Torn och Andrahalvlek! Det känns så skönt med ert stöd när jag verkligen behövde det igår.

Fattar inte riktigt att jag idag går in på dag åtta. Har tänkt tanken SÅ många gånger senaste året att jag borde, jag måste avstå, men aldrig lyckats mer än en-två dagar.

Mitt nästa eldprov kommer i morgon när maken far iväg på jobb. Ensam hela kvällen och sedan ytterligare två dagar. Planerar redan nu vad jag skall sysselsätta mig med. Sen kommer min dotter på onsdag?Hon kommer att bli glad över att det blir alkoholfria dagar.

Sover så vansinnigt gott på nätterna! Vaknar och känner mig utsövd. Drömmer fortfarande en hel del och ibland inga trevliga drömmar.

Idag är en ny dag och jag välkomnar den. Dag åtta??

Kram

...blir lite upprörd när jag läser det här ( men samtidigt klar över hur lätt det är att tycka och tänka när man inte ha hela bilden).
Men vad är det för spel?
Detta handlar ju om ngt annat än alkohol - det handlar om makt. Eller ngt ditåt?
Du anstränger dig nu för att ta dig ur ngt som faktiskt är en progressiv sjukdom med extremt allvarliga konsekvenser på sikt.
Att då vifta med bubbel och sedan plocka undan det osv är både omoget och maktfullkomligt. Han känner sig kanske ensam också ..när du väljer en annan väg.
Mitt råd ändå är att du sätter ner foten rejält - nu - innan han viftar med nästa flaska och dessutom öppnar den...
Ska du dricka då - av den anledningen?
Kommer du på djupet att ha kvar varma känslor för ngn som gör så?
Prata med honom - sakligt och lugnt - hur du vill ha det. Om han inte respekterar det och låter dig styra över ditt liv får det konsekvenser.
Jag är ofta försiktig med att ge konkreta råd för livet är komplicerat och mångfacetterad men nu skrev jag det jag tänkte.
Ta hand om dig!

Du verkar inte kunna påverka din mans märkliga beteende ens genom att sluta dricka
Du kan påverka, du är den enda faktiskt, om du ska dricka eller inte.
Mitt råd är att lägga kraft, tankar, strategier just där. Då kommer du få världen kraft. Nej tack jag dricker inte. Om detta inte känns motiverande så läs i början av din tråd. Önskar dig en fin lördag!

Hur gör man? Jag har glömt det. Vill egentligen gå upp och se soluppgången. Vill komma ihåg samtalen. Jag är en supermamma. Det är min styrka. Magen är min svaghet. Öl är det enda som dämpar smärtan ett tag. Förnekat det tidigare. Sagt att jag inte dricker speciellt mycket, lite ibland. När jag såg mina levervärden blev jag rädd. Men inte så att jag slutade dricka. Utan så att jag slutade ha kontakt med vården. Tills jag blev riktigt dålig. Då fick jag öppna mig. Berätta. Var inte alls pinsamt. Bara skönt. Och lite lite kul när sköterskan frågade halv 11 fm om jag visste ungefär hur mycket jag hade hunnit dricka. Så tidigt börjar jag inte. De ska hjälpa mig säger de. Jag vill klara det själv. Hade ju bestämt mig igår. Och så många gånger innan...

Jag blir ju peppad när jag läser det ni skriver. För övrigt har jag nästan låtit mig blivit övertalad att köpa idag. För säkerhets skull. ?

I går kväll när jag var rätt trött och vilade lite i rummet kom mannen in och undrande varför jag var så låg? Jag som hade semester nu och allt! Jag svarade att jag bara var lite trött och ja, jag är väl lite låg när jag inte får dricka vin. Då drar han fram en flaska bubbel som han håller i handen. Och ja såklart att jag vill ha det när han gör så. Sen ska han ”vara rolig” och säga: ”Nej det blir inget”. ? Förstår ni hur jag har det? Och vi som ska jobba på vår relation efter att vi blivit ihop igen. Vid maten hade han sin öl som vanligt. Flaskan låg i kylen och suktade mig. Men jag sa inget. Valde mineralvatten. Efter det satt jag kvar en stund men han höll bara på med mobilen så det blev ingen myskväll efter det direkt, jag gick tillbaka till rummet. Ingen alkohol i varje fall men jag kände mig väldigt ledsen.

Jag förstår att han bara försöker vara rolig. Det är inte första gången. Så att jag ska komma och böna och be. Att få lite. Han har makten liksom, sånt fulspel. Så att han sen kan säga: ”Visste väl det, du fixar det inte, jag känner dig.” Så att han sen kan dricka med gott samvete. Men jag tänker inte be om hans flaska. Då köper jag hellre eget som jag tar för att jag vill själv. Inte för att någon retas och försöker locka mig.

Suck...

Haha ja det står på tomten men absolut, i morse hörde både jag & min dotter hur blixtlåset till yttertältet drogs upp och sen ner, men sen ingenting. Varken min man eller vår son säger sig ha gjort det...

Drömde att jag var berusad, mycket som bearbetas nu...
Jag har en stark vilja att bli omtyckt och vara till lags. Och ett behov av att kontrollera mina känslor och aldrig visa några negativa känslor utåt.

Idag kommer ett riktigt eldprov, resa ner till Linköping. Där brukar vinet flöda. Förra gången vi var där satt jag & pratade med min väninnas föräldrar. Jag tror inte att jag sluddrade men jag pratade nog inte jättetydligt heller. Usch så många av denna typ av minnen.

Ha en jättefin dag ni ❤️

Vilken story du har, ja så kan det vara när man dricker för mycket!
Hur går det för dig? Kram?

hoppas att du ligger och sover nu. Vilken natt du haft!!
Jag har inget konstruktivt att säga, vill bara skicka lite tröst. Jag har också haft demoner i skallen till och från, just nu är det rätt tyst.
Det låter hemskt onödigt att du klandrar dig själv för att du är sjuk ovanpå allt, önskar att du bara kunde ge dig själv lite empati. Men du kan få lite av mig: kära du, vilken jobbig situation att vara sjuk och ensam, och dessutom kämpa med inre mörker, det låter hemskt.

Det ligger en hel del hopp gömt i ditt första inlägg från kvällen, du vill hitta kärlek och ta hand om dig själv. Hoppas demonerna klingar av under dagen så att den rösten får höras igen. Det är klart att du förtjänar det.

Är det idag du ska till vc? Hoppas du hittar styrkan att ta dig iväg.

Och grattis till tre drogfria år, vilken jävla bedrift!!
Kram

Till vartenda en av dina nyktra dagar!
Så bra jobbat?Du tar ditt liv tillbaks, tror på dig, kram???

Vaknar och känner mig nöjd med att jag stannade hemma med Netflix istället för att gå ut och dricka vin med vänner- man ångrar som sagt aldrig en nykter dag ;).

AmandaL, jag träffade en vän och åt lunch igår, det är alkosafe…. Men, jag är ännu inte i tillståndet att jag kommer att kunna gå på en middag eller vara i ett annat socialt sammanhang utan att dricka alkohol. Jag är inte i tillräckligt bra balans, något som inte bara har med alkohol att göra utan hela min livssituation. Jag vill egentligen bara flyta bort i dimman och inte alls stå kvar här och ta itu med allt som har hänt i mitt liv på sistone, då är det väldigt lockande med ett glas... eller två.

Men, idag är jag nykter!!

Kram på er alla där ute!!

Det är fredag, helg. Coronan gör att folk håller sig hemma men ändå hörs dem mer än förr o går all in allt för ofta. Men ja mina demoner dem skålar o skrattar, inte fan bryr dem sig. När inget kan tysta dem längre är det lika bra att bara skrika dig matt i kudden till du somnar. Men hur ärligt o skevt det än är så dämpar A beroendet, beroendet jag måste vattna för att klara mig, överleva verkligheten jag lever i, men sen samtidigt så kan jag inte längre tysta dem helt utan att gå över gränsen, så därför låter jag dem viska o skåla i bakgrunden, för hur skulle jag annars klara mig?

Tack för era inlägg.?

Jag kan inte sova.? Jag är visserligen nykter men jag kan fortfarande inte hantera mitt liv. Jag har sådana här nätter ibland. För det mesta somnar jag lugnt efter aftonbönen. Men inte alltid.

Jag känner mig som en vulkan inombords som är på gränsen till ett utbrott! ? Lite svårt att somna då... Men som allt annat går det över. Men när jag inte förändrar mitt liv kommer det förstås tillbaka. Det går i vågor.?
Jag förtränger tankarna och känslorna ett tag men så slår de tillbaka, så håller det på...

Gud, ge mig mod (och visdom) att förändra det jag kan. Visa mig din (min) väg och gör mig villig att vandra den. ?

Dee, Jullan55, AmandaL Ensam1984.. ❤️ Tack för era svar!
Det känns ändå som jag är en bit på väg...

Jag har så otroligt mkt ångest, jag är så så arg, ledsen, frustrerad o besviken på mig själv. För det är bara mitt eget fel så som jag ser på det, att jag är sjuk, att jag fan får dessa utslag, att jag stressar o inte tagit hand om min kropp (förr) för jag känner verkligen ju längre jag är drogfr, att jag minskat drastiskt på A intag o ju mer jag tar hand om mig själv fysiskt o psykiskt, ju sämre blir min kropp. Jag vet att man får ta smällen fan efter att smärtlindrat själv så många år, men vart är moroten eller ljuset som ska få en att orka fortsätta utan framsteg? För jag tror ej jag orkar mkt mer, för jag försöker försöker varje jävla dag göra rätt o göra om, allt för att ta hand om mig själv psykiskt o fysiskt men det sitter en liten jävel på min axel o viskar, nej då inte ska det blir bättre på något vis nu, det förtjänar du inte!

Sedan gick det åt fanders. Grannarna ville dricka vin på min balkong och självklart gjorde vi det. Himla trevligt! ?
Menmen... 2 dagar har gått ok.Mått relativt bra och känt mig piggare. Imorgon är det kört igen.. ?

Jag passerade 3år drogfri förra månaden. På egen hand, eget val, utan hjälp. Men A är fortfarande min trygghet i allt, men för mig är det ju ändå ett beroende inte ett missbruk. Det är något tryggt, något jag behöver för att överleva. Det brukas o inte missbrukas, får man säga så? Men mjo säg vad ni vill.. Med allt som har skett hos mig senaste åren trodde man att man skulle få någon vila eller ro. Kanske när alla ”första, sista, års dagar” passerar, när man funnit sitt livs kärlek, varit drogfri o börjat ta hand om sig själv o ändå kämpar för en morgondag?

Men jo som känslan man hade i magen från början, så kommer det klart en käftsmäll, jag är då mega sängliggandes o på måndag ska jag testas för Corona, sen på det har jag klart fått väldigt lämpligt, mina brutalt smärtsamma utslag som alltid kommer som ”lägligast” o förmodligen är stress relaterat, men vad kan jag göra.

Klart det ska känna som man ska straffas när man för en gångs skull bryr sig om sig själv.. Men sen för att kanske underlätta kan inte heller någon hjälpa mig ex. smörja eller smärtlindra pga jag nu är i karantän, samma sak gäller att ens ta mig till vc pga Corona test, det ska jag då klara ensam också vare sig ork eller ej.

Allt är bara kaos just nu o med handen på hjärtat är jag tacksam att jag ändå har A i detta f up tid vi lever i.. Nog gnällt, hur går det för er? Tänker på er ofta, berätta, dela, fråga..

Kram ?

Får tillbaka minnen från min uppväxt, då min pappa aldrig orkade göra någonting. Han satt i sin fåtölj och sa att allt var tråkigt och jobbigt, läste kvällstidningar och kollade på sport.

Vi åkte till husvagnen. Där bytte han fåtöljen mot solstolen.

Det enda du kan göra är att försöka leva ditt liv som du vill. Planera med barnen, vänner, åk iväg så du slipper se och höra trögbollen.

Kram ?

Välkommen! Ja, häll ut ölen, ta ett glas vatten, öppna fönstret och andas frisk luft en stund. Lyssna på ljuden från natur eller stad beroende på var du är. Vi är alla små kämpande människor i den här världen, och du har dit mål tydligt-inte dricka mer, du kommer klara det. Här finns gemenskap och stöd. Sov så gott det går och ta nya tag imorgon.