Senaste kommentarerna i forumet

Du måste ha tillit för att det blir bättre. Det blir till och med bra till slut ?? Ta en halvdag i taget, eller en timme när det är som värst.

Se till att få motion. Intervallöpning mellan lyktstolpar utövade jag när jag mådde som sämst. Sprang 2-3 lyktstolpar, gick 1, repeterade 10-12 gånger. I början gjorde jag det tidig morgon och kväll för att hantera ångesten.

Mindfulness och yoga är oerhört läkande för hjärnan också.

Vad du än gör - låt bli vinet! Du vill inte börja om på ruta ett. För varje dag som går kommer du att må yttepyttelite bättre. Små tomtesteg mot framtiden, men det går framåt.

Kram ?

PS. Vill du bli riktigt avskräckt kan du söka på ”Intervention Canada”, avsnittet med Loren och Christy. Fy fan vilken hemsk och progressiv sjukdom alkoholism faktiskt är. OBS: Det är ett lyckligt slut på dokumentären, men den är plågsam att se ?

Grattis till dina dagar??

Du ska bara vara SÅ stolt över dig själv❤️❤️

Åh du är go’ du AndraHalvlek❤️

Om vi skulle åka t Blekinge...skulle jag spana efter dig❤️❤️

Ett misstag man kan göra är att det går ett antal bra dagar och plötsligt får man en grisdag. Då tror man att ”nu är det kört, nu vänder det neråt”.

Men det är ju inte så. Solen kan inte skina varje dag. Nykterheten är inget vaccin mot alla svårigheter i livet. Men efter regn kommer alltid solsken ☀️

Att skriva här varje dag är ett bra sätt att planera och analysera, se mönster i sitt sätt att tänka, och hitta de triggers som man behöver se upp med.

Svinbra jobbat! Kul att du trivs så bra på jobbet.

Kram ?

Bra att du hoppar på faktametoden! Fakta, fakta, fakta och sen repetera, repetera, repetera ?? Sakta men säkert påverkas ditt undermedvetna, som gör att du gör saker av gamla vanor.

Det i kombo med nya vanor kommer att hjälpa dig, det är jag säker på.

Du kommer att älska Blekinge ❤️

Kram ?

PS. En annan VV-sanning är ”Ibland behöver du gruppen och ibland behöver gruppen dig”. Du betyder oerhört mycket för den här gruppen ❤️

Vet inte din ålder, men klimakteriet är ett träsk humörmässigt också. Det är omöjligt att veta vad som är hönan eller ägget.

Jag tror med facit i hand att hormonernas berg- och dalbana har påverkat mitt psykiska mående i typ tio år (40-50 års ålder).

Först nu när jag äntligen verkar ha kommit till menopaus har det lugnat ner sig. I kombo med nykterheten känner jag mig otroligt lugn och stabil.

Nästa steg är att trappa ut SSRI. Ska hitta en bra läkare först bara, så att jag kan göra det under kontrollerade former.

Ska nog faktiskt kontakta min vårdcentral rätt så snart. Det är viktigt att jag hittar en riktigt bra läkare, ingen stafettläkare som rusar in och ut. Företagshälsans läkare har jag tyvärr inte samma förtroende för längre, men de har hjälpt mig historiskt.

Kram ?

Hej AmandaL ?

Hur är det??

Kram?

Åtta nyktra veckor är svinbra! Så skönt att du mår bättre både fysiskt och psykiskt.

Kram ?

Visst ligger det mkt i det, man kan kanske säga att det finns ett antal skyddsnät och ett av dom är att man nått botten, antingen fattar man tag i nätet, eller så faller man igenom till nästa...
Vet inte, svårt ämne. Vet bara att jag känner en beslutsamhet som är upplyftande.
Det går att vända hur hopplöst läge det än är!

.,, det får jag inte ihop med dig.
När jag svängde in på vår parkering idag spanade jag på ett urvackert hus mittemot oss som jag för länge sedan tänkte att vi kanske skulle köpa. Sen blev det inte så, och vi har det egentligen bättre såhär. Men. Idag tänkte jag att om jag blir som min mamma kanske jag lever 25-30 år till... och lär både hinna och orka byta hus.
Nu är det inte till salu och vi har inte råd men mest tanken.
Att vi har så många år kvar, och på något sätt måste livet laddas om här, och kanske är det just vad vi gör?
Om min sommar tänker jag väl att jag också kommer att lägga mig tidigt och vakna tidigt och ja, vara lite tråkig och lite äldre. Det är ju på sätt och vis sanning och hur jag än vrider och vänder på allt så har jag liksom förbrukat chansen till den lagoma berusningen och jag gissar den får sörjas då och då.
Men inifrån mig känns livet inte tråkigt. Jag har som ett litet inre akvarium där jag simmar runt och det är inte så att jag är särskilt spännande men jag har ganska roligt med mig själv. (Usch detta låter så deppigt.. men det får stå kvar..)
Tröttheten hänger i ett tag men var lite lyhörd för bottenklangen.
Lite lättare ska det bli.
Är ganska säker.
Min soffa erbjuder läsning av boken Sarajevo (så olikt mig) och min man erbjuder denna kväll glass.
Gamla damen numero två säger godnatt ?

Hur som helst, dryga 8 veckor nykter nu. Mår jag bättre? Ja, både fysiskt och psykiskt. Blir det bättre med frugan? Nej inte ett dugg. Nåja, bara att jobba på.

Jag hade missat ditt inlägg, jag brukar hålla utkik när du skriver ?
Det här med tennis och träning verkar verkligen vara din grej och hjäper mot din a-konsumtion. Är det något du kan planera in oftare under veckan? Så att det blir en god cirkel av träning istället?
Sen håller jag med Kennie om det här att släppa in lite hjälp i livet och svårigheterna. Är själv urdålig på det, och vet hur jobbigt det är att liksom bända loss den där ”klara sig själv”-skölden. Men när man vågar och orkar så släpper krav och stränghet mot sig själv.
Önskar dig en fin vecka. Det är sol där jag är, hoppas hos dig med. Kram ?

Tack för grattis, och grattis till dina två nyktra månader!

Det är tusen gånger lättare att låta bli helt än att ”dricka lite”, men man måste komma till den insikten själv och det tar olika lång tid.

Heja oss!

Kram ?

Tack mina kära forumvänner VaknaVacker, Kaveldun, Varafrisk och Se klart ❤️ Ni är i alla högsta grad delaktiga i min ”examen”. Hoppar direkt på nästa kurs, nu med grekiska som huvudämne.

Kram ?

Jag läser med stark igenkänning din tråd fast nu är mina barn stora, det gick väldigt snabbt. Har som du haft mkt problem med sömn och ett yttre liv under småbarnsåren och tonår som var svårt att påverka. Och mycket jobb på det.Men, eller och, du verkar ju ha insikterna om just det. Så himla bra. Att belöna sig, göra sig trött eller stressa ner med alkohol känns ju i de lägena nästan helt logiskt. En av de stora insikterna för mig har varit just att förstå hur mkt alkoholen i sig driver stress och viss ångest. Även om mina problem inte eskalerade så snabbt, så underhöll jag en grundnivå av oro, skam och skuld.
Den har försvunnit nu. Jag har som du gått i olika kbt för min sömn men till slut var det som att ha ett extrajobb till- så halv sömntablett har jag tagit till när jag nu haft svårt att sova. Det tog många år innan jag tog mig till en doktor för att prata om dessa saker kring sömn och oro.
Ville bara säga att jag hoppas du håller ut lite- det låter så. För att det blir så mycket enklare att leva hur det än är. Och för att inte klättra ner i det där avgrundshålet där man inte själv bestämmer.
Ha en fin kväll! ?

Jag har just hittat din tråd och skummat lite i den. Ser att du, liksom jag, vill normalisera ditt drickande snarare än att sluta. Du är nog yngre än mig men jag är inte såå gammal (31) och bor också i Stockholm, känner igen mig i mkt av det du skriver. Skriv om du vill!

Haha jag har aldrig förut funderat på skilsmässa förens förra veckan när dippen började! Så skrattar lite för mig själv när jag läser om din dipp, om att du trodde du borde skilja dig.

Hjärnan är konstig, men det är nog bara att hålla ut, allt blir bättre.

Jag såg en bra intervju med Rebecka Åhlund hos Malou i tv4, finns på Youtube. Hon pratade så varmt om att inte gå igenom kampen mot alkohol ensam, utan söka hjälp. Du har kämpat ensam länge nu, tror du inte att det kunde ge något att få stöd i någon form? Så mycket oro försvinner ju när man tar bort alkoholen, så om du fick hjälp att ta dig igenom den första tiden så blir det så mycket lättare sen. Såg också ett föredrag om alkohol och hjärnan med en svensk forskare, mycket intressant om hur alkohol gör att den del av hjärnan som registrerar oro och ångest blir överaktiv hos alkoholister, så att man mycket lättare får ångest än om man inte drack, du hittar det om du googlar på alkohol + hjärnan.

Hej!
Jag hade en superdipp efter en tid (ska kolla i min tråd när det var) som gjorde mig helt knäckt. Hade ångest och trodde mitt mitt östrogen ”gått ut” eller att jag borde skilja mig. Inget av det stämde och så småningom gick det över. Nu är inte varje dag så himla fantastisk (fast jo på sätt och vis) men känner mig i balans och mår bra på ett helt nytt sätt. Så håll ut eller ta lite hjälp, här eller av vänner eller en doktor. Allt klarar vi inte på egen hand! Heja dig. ?

Tror det finns lika många som det finns människor. Jag funderade jättemkt i början på om det ”gick” att ge upp alkoholen om man inte nått botten, som om den var objektiv.
”Jag har inte” - ett antal saker som många förknippar med botten. Men för mig var beroende starkt nog att påverka mitt liv, känslor, relationer, drivkraft.
Jag har inte druckit på 5 månader och ska inte börja, kommer inte att börja. För mig är det en icke-fråga men jag tänker och arbetar med detta varje dag. Jag kommer nog alltid att behöva göra det, och jag accepterar att det är så, och känner stor tacksamhet över insikten och över all hjälp jag fått och får här.
Vad jag främst ville säga är att botten is nådd när man själv bestämmer det!

Läste första inläggen i din tråd, där du hade planer på att förändra ditt drickande. Mycket snack om planering, dricka si och så mycket/lite, si och så långsamt/fort, si och så ofta eller sällan. Känner igen mig så mycket i det du skrev. Och, nä det fungerade inte för mig heller... tills lut satt jag ju där ändå på måndagkvällen med ett par glas vin...

Och så läste jag nu ditt senaste inlägg! Wow, vilken insikt! Vilken styrka du besitter! Gratulerar!

För oss som är fast i beroendeträsket är livet sååååå mycket bättre utan alkohol, och det är en befrielse att komma till den insikten.

Själv firar jag snart två månader utan alkohol, och jag är fast besluten att fortsätta vara "alkoless".

Det blev inte fyra dagar på raken....

Har egentligen inget till mitt försvar att det blev alkohol idag...vana? Ja, jag vet inte ...AndraHalvlek..jag åkte en annan väg men ngt hände. Jag tänker ändå räkna med mina alkoholfria dagar för de betyder något för mig. Som min coach på viktväktarna sa en gång...hon tog en metafor vilken utgår ifrån där jag bor...men jag väljer att skriva så här...att kör du fel...så försöker man ju ändå vända och köra rätt..dvs åt du fel på måndagen behöver man ju inte äta fel hela veckan..likaså är det med alkoholen..om man kan.. och jag tänker att det blev fel idag...men imorgon ska det bli rätt. Jag vet...jag har skrivit det så många gånger. så jag förstår om ni inte litar på mig el tröttnar..men när jag kör fel...så tystnar jag här på forumet. Men, vad jag lärde mig under de här tre senaste dagarna då jag har varit nykter är...att jag får kämpa och kämpa...men vad jag tror kommer att hjälpa mig är att se klipp på youtube om alkohol och hjärna..läsa om det...och framför allt skriva här på forumet...för här har jag stödet och vänner som undrar hur det går...ute i min verklighet finns ingen ...mer än förstås min älskade familj.

Så imorgon har jag bestämt vad jag ska äta under dagen...ska träffa en vän kl 17 ...som ni vet så har jag ju arbetskläder i mitt arbete vilket jag inte haft tidigare...typ kornblå klädsel tidigare har vi haft privata kläder. Jag älskar färg, scarves, mönstrade leggings, nagellack och klocka, armband och örhängen. Örhängen får vi ha dock inga övriga smycken eller nagellack på fingrarna...men nu har jag köpt blommiga sandaler på REAn och målat tånaglarna cerise..

Vi hörs imorgon!

Kram:)

Till dig Andra halvlek.
Känns nästan som vi fick en skolavslutning här med, en lite högtidlig känsla. ✊?
Så fint det är att allt det jobb du lägger ner, lönar sig.
Nu bara fortsätter vi.
Och nästa termin (börjar imorgon) har grekiska fortsättningskursen på schemat.
Heja dig och njut av kvällen.
Ps. Jag håller med dig om detta med fakta, det som varit så otroligt viktigt för mig är också just att vara så uppmärksam på fördelarna. Pyttesmå, kan de vara, men jag lyssnar efter dem noga och lägger på mitt nyktra konto som nog är det som har högst avkastning ?

Är det inte svårt... eller?!
När man hade nått botten, ja det är ju subjektivt, men botten enligt en själv så känns det faktiskt inte jobbigt alls att totalt avhålla sig från alkoholen.
30 års snusande gick med att avsluta vid nyåret.
Min karaktär är väl ganska dålig egentligen, frågan är om man är en människa som måste nå botten för att lyckas ta sig i kragen? Isåfall ingen vidare egenskap. Frågan är hur man jobbar med det inför framtiden??

Jättebra att du ska prata med din vän för stöttning. Du är även på rätt ställe här, vi är många som kan stötta på din väg. Välkommen hit!