Senaste kommentarerna i forumet

Funktionen är förvisso viktig, men funktion utan känsla är liksom inte heller bra. Inte fullt ut bra i alla fall. Det blir ju lite samma kassa substitut som det vore att hälla en flaska olja i skötet ? OBS: Aldrig provat!

Jag tog inte alls illa upp. Det bara slog mig att det var en gemensam nämnare mellan tre män som jag har valt de senaste åren.

Och att jag med facit i hand sett även andra symtom på alkoholism hos alla tre. Trots att bara en av dem var öppet alkoholiserad. De andra två dolde det för mig.

Det är tragiskt om något! Att jag omedvetet söker upp andra problemdrickare.

Därför ska jag leta upp en dejtingsajt för nykterister nästa gång jag är redo för kärlek ❤️

Kram ?

Jag har inga bevis för det ena eller andra mer än mina egna erfarenheter och det jag läser här. Både Obstinat och Holistic2 (och fler!) testar denna väg.
Vill bara flika in att detta med sluta helt är - oavsett var på skalan av beroende man befinner sig - ett väldigt bra liv! Jag tyckte själv det lät mardrömslikt innan jag slutade. Efter fem månader kan jag inte tänka mig något jobbigare än att hålla på med dividerande och regler. Jag har inte tid med all den tid och kraft alkohol tar från mig, helt enkelt. Önskar dig allt gott var du än landar i detta!

Tack för tips bestemor! Alltid bra att få information och inspiration i det här! När man lyssnar på sådana saker så funderar man ju på varför och hur man har kunnat göra så mot sin kropp.. varför man velat göra sig själv illa! Jag hoppas man lyckas med att aldrig göra sig själv så illa igen, tack för inspirationen ?

Det är jättesvårt för mig.
Jag har haft kämpigt med min mamma för jag tror inte hon var riktigt mogen för föräldraskapet. Och min pappa var mer en klassisk pappa som jobbade mycket men som ändå, ihop med min på många sätt underbara mamma, lyckades med att ge oss good enough självkänsla och kapacitet att klara livet, utan större problem skulle jag skriva men jag vet inte nuförtiden.
De FÅ gånger jag får till stånd en relation med min mamma som känns som den ”ska” att hon är vuxen och ansvarar för sina känslor och jag inte behöver ha nån sorts beredskap för henne (svårt att förklara) jag berättade om det för några veckor sedan.
Sen är det som varken hon eller jag kan hålla den där tråden utan faller isär.
Det känns sorgligt men samtidigt har jag fått uppleva detta då och då under de här nyktra månaderna och att det är bra. Pappa som är halvskröplig mm känner jag mig jättetrygg hos! Det är verkligen fint att ha i min ålder.
Jag ska se om jag kan fundera på någon vän att prata mer med, det är verkligen en resa detta!
Kaveldun be aldrig om ursäkt, det är förbud för det här! Jag tror du inte heller kan se dig själv utifrån och den fina betydelse du har för mig och oss. ?
Torn jag kände på mig att dina grönsaker skulle frodas och potatisen klar, där är vi inte på samma dag ?
Ha en fin kväll. Apropå ta hand om har jag nu fått middag och har lite mer jobb att beta av. En av dessa veckor som är extra intensiva för mig. Nykter idag, helt klart.

Jag fick ett tips på en intressant alkoholexpert. Tänkte först att det skulle bli svårt att hänga med i föreläsningen på engelska.
Men inte alls!
Så enkelt och inspirerande att jag lyssnade på flera avsnitt direkt!
Rekommenderas!
?

Kan du rekommendera någon bra serie eller stand up?

Jag tittar nästan alltid på samma sak så lite variation skulle vara kul ?

Tack för tipset! Så enkelt och rakt på sak. Jag har nu kollat flera avsnitt ?

Men gud nej jag tycker att du är fantastiskt modig och jag är jätte stolt över dig och vad du vågar igenom! Herregud du är en superkvinna! Jag skulle ha skrivit i min egen tråd, det var reflektioner till mig själv att minnas varför jag slutat att dricka! Jag tycker att du är jättebra! Alla har sin individuella problematik kring alkohol, det är ju därför vi är här! Kära nån du är en inspiration kvinna, jag är super imponerad över vad du kommit underfund med och var du befinner dig idag! Varje dag är din dag och vi ska ha oss igenom det här tillsammans, du ska inte alls känna att det var som någon pekpinne, jag är stolt över att ha dig att komma i nykterhet med. Verkligen nu får jag ursäkta. Det var inte alls meningen att på något sätt förminska dig eller ditt problem, jag skrev mycket till mig själv, kompisar? ?❣️

Otroligt! ?
Ska bara säga att jag inte menade något ont om ev behov av Viagra, det kanske lät så... men det var främst det a-relaterade tillståndet jag tänkte på. I övrigt är det väl himla bra att det finns, för de nyktra! Kram.

Jag tänker också att du helt säkert kan få stöd av dig pappa som verkar bry sig om dig och skriver till dig för att fråga hur du mår. Jag tror att det skulle kännas skönt för dig när du berättar för honom att just nu behöver du känna lite extra stöd. En förälder blir inte (nu känner jag inte dina föräldrar, men din pappa verkar som en fin person!) arg, dem kan bli oroliga när man inte mår bra men dem vill se till att göra det dem kan för att stötta och lyssna. Du kanske skulle känna dig bättre om du berättade för honom när han verkar vilja få finnas för dig! Och vi finns här så länge men eftersom du verkar må dåligt över att han inte vet din situation kanske en liten sten skulle försvinna från ditt bröst. Jag har själv bara fått positiva reaktioner från min mamma, pappa och bror när jag berättade för dem! Styrkekram?

Efter att ha haft ett riskbruk i drygt tio år, med mellan 15 och 25 enheter alkohol per vecka, blev jag nykter för snart två månader sedan. Jag har försökt förändra mitt drickande många gånger tidigare utan att lyckas och jag har haft sug efter alkohol så gott som varje kväll tidigare.

Plötsligt en dag mitt i veckan, för ungefär två månader sedan, efter att ha druckit säkert en hel flaska vin, mådde jag så fruktansvärt dåligt att jag nästan fick en nära döden upplevelse. Jag lyckades med nöd och näppe ta mig ur soffan, borsta tänderna och gå och lägga mig. Samtidigt som jag låtsades som ingenting inför övriga familjen. Som inget märkte, vad jag vet iallafall. Till saken hör att jag samma dag hade gjort ett större ingrepp hos tandläkaren, så det var helt "normalt" att jag låg och ojade mig, stönade och mådde dåligt...

Denna upplevelse var så genomvidrig och fruktansvärd att den helt fick mig att tappa sugen för alkoholen. Jag har inte druckit en droppe sedan dess. Känner inget sug alls, känner mig bara äcklad av alkoholen, och kan inte begripa hur man kan vilja dricka något som förstör och förgiftar kroppen.

Första månaden nykter mådde jag jättebra, lägre puls, bättre sömn, men så i förra veckan började något förändras. Mår inte alls lika bra längre. Kan vakna helt svettig på natten med hög puls. Känna mig deppig på dagen. Har ont i kroppen som träningsvärk typ. Fruktansvärt trött. Orkar inte träna som jag brukar, har inte tränat alls senaste veckan. Tankarna snurrar osorterat och oavbrutet. Jag sköter mig, min familj, min vardag och mitt jobb, men det känns lite som att jag är inne i en dimma, typ.

Är det livet och ångesten som kommer ikapp mig nu? Som jag tryckt ner med alkohol förut...

Finns det någon annan därute som känner igen sig i detta?

Hej,

Så bra att du har bra människor att prata med. Jag förstår att du har mycket kunskap själv. Du verkar ha ett bra stöd här inne också.

Tack för dina ord. Jag har fått ett bra liv utan barn och lever som jag önskar. Just nu. Men jag har också arbetat för det, i nästan 15 år. Jag visste inte att jag kunde må så bra igen. Men det går. När jag bestämde mig. Och satte mål. Och tog hjälp. Och övade.

Allt gott till dig!

Jag lyssnar på ljudboken ”Skål ta mig fan” av Torbjörn Åberg. För fjärde eller femte gången. Svinbra repetition. Jag ställer timern på 30 min, ibland får jag ställa om en-två gånger.

Din hjärna är sannolikt för uppvarvad fortfarande, det tar sin tid. Mindfulness hjälpte mig. Och att jag inte oroar mig för sömnen. Lättare sagt än gjort.

Fy fan vad det är vidrigt med sömnstörningar. Har haft enormt svåra sömnstörningar själv historiskt. Utmattningsdeprimerad två gånger och sjukskriven.

Med er livssituation är utmattning en del i ett stora pussel sannolikt. Min dotter med särskilda behov var en del i mina sjukskrivningar.

Det är svårt att veta vad som är hönan och ägget, men alkohol är bara att hälla bensin på elden.

Kram ?

Jag tror att jag behöver förklara mig...

Jag vet inte AmandaL om du har läst allt vad jag har skrivit i min tråd. Jag ber om ursäkt om jag har sårat det var inte min mening...jag tror inte att jag är ett dugg bättre för att jag inte har varit redlös, spytt eller legat utslagen dagen därpå. Jag resonerar inte som så att jag inte är alkis, att jag bara dricker på fester, att jag inte smygdricker, att jag aldrig skämmer ut mig eller att jag trivs med min person...jag har slutat att resonera så för väldigt länge sedan.

Jag tycker inte om orden alkoholist för det känns som om jag är mitt missbruk.. att jag aldrig kan bli fri från det. Men, jag har lärt mig att säga att jag har stora missbruksproblem...jag dricker i princip varje dag....inte i smyg för min man...men för andra...jag döljer mitt missbruk väldigt väl. När jag dricker i vardagen så dricker jag ett begränsat antal glas vin och burkar med öl för att jag ska kunna köra bil nästa dag och att klara av mitt jobb därmed inte sagt att jag är dödstrött, har ont i magen och ångest. När jag inte ska jobba dagen efter så dricker jag mera till följd att lördagar och söndagar då är jag ganska utslagen och får inte mycket gjort.

Jag har gjort mina barn illa och även min man genom allt vad jag har sagt och skrivit...jag har nu börjat berätta pö och pö för mina barn om mitt missbruk...det är alldeles för smärtsamt att ta allt på en gång. Jag är långt ifrån stolt över hur jag har varit...det är därför som jag nu berättar för dem för att de ska förstå att det var inte deras fel, att de ska förstå varför deras mamma var så arg...kanske de inte förstår men de vet anledningen.

Jag gick på rådgivningscentrum i min stad för ca sju år sedan...jag har pratat med Alkohollinjen då och då...läst böcker...varit med här i Alkoholhjälpen under snart ett år...skrivit i programmet..och haft/har kontakt med rådgivare...och nu påbörjat en internetbehandling. Jag tror absolut inte att mina problem är enklare för att jag inte har varit redlös, spytt eller legat utslagen snarare tvärtom. Kanske hade jag tagit itu med de snabbare istället för att hålla på så här som jag har gjort. Jag har inte heller bestämt mig av hela mitt hjärta att jag vill bli nykter men jag vet att jag jobbar på varje dag för att bli nykter och hoppas att den förändring som jag kommer att känna kommer ge mig känslan att jag aldrig mer vill dricka alkohol. Jag är dock väldigt medveten, insiktsfull och reflekterande ...ibland ställer det till det för mig för jag tänker att då borde jag väl bara kunna sluta men så enkelt har det inte varit.

AmandaL...idag har jag tre dagar och har du fyra nu? Jag skålar i mitt mineralvatten för oss båda:)

Tack AndraHalvlek för dina inlägg!

Och tack Se klart för ditt inlägg...och ja...jag vill leva på riktigt nu!!

Jag har just fixat här i trädgården och det är som du beskriver Se klart en ljuvlig tid. Syrenerna på baksidan av huset står i full blom och det kommer doftstråk då och då som gör att man stannar upp och bara andas in.? Egen färskpotatis blir det till middagen i dag och morötter, sallad mm är på gång.
Så skönt att få uppleva allt det här helt utan inblandning av alkohol.

Ha en fin kväll! Kram

Så fint skrivet av er andrahalvlek och se klart ?

....sorry om jag lät som en lite beskäftig Insida...i DN.
Och ju mer jag lever denna nykterhet - ju mindre tror jag på goda råd. Man måste uppleva det helt enkelt.

Ja, så är det. Jag är skriven i Spanien. Försökt skriva ut mig nu, men får inte; förrän Sverige ”accepterar” mig, vilket de alltså inte gör.
Ja, utskriven från Sverige, men med ett svenskt personnummer som de inte bryr sig om fast jag haft i över 40 år så är det inte relevant tydligen att jag är svensk medborgare.

Tack för allt pepp hörrni. Jag är dålig på skriva i andras tråd, men jag läser och ser er!

Dag 15 av det som ursprungligen var tänkt att vara ett 14 dagars uppehåll. Det känns ganska stort. Och bra. Inte tänkt på alkohol speciellt mycket idag. Annat än att jag loggat in här och läst era svar. Make har varit lite sugen, men han ploppade in en alkoholfri chapel hill i frysen, som åkte fram nu, och var mycket nöjd med det. Är glad att kunna påverka även honom i en positiv riktning.

Det känns bra. Sömnen är fortfarande kass. Tyvärr. Försöker gå lägga mig och ligga och läsa en stund för att på riktigt varva ner. Men jag blir inte trött. Och blir jag det, så somnar jag ändå inte. Försöker ligga och andas så som KBT-terapeuten visade, men det blir ännu mer stressande. Alkoholen gjorde inte sömnen bra, men jag somnade tamejfan iaf. Fast nej, jag saknar det inte. Det är jobbigt att vakna helt torr i munnen och trött, med en lätt huvudvärk. Nu vaknar jag trött. Men ändå tillfreds. Mycket bråk på barnen idag. Inte mycket tålamod hos mig, tyvärr. Känner mig lite som ett batteri som bara får duttladdas ibland och som blir sämre och sämre. Men nu ska jag äta lite god indisk gryta och planen är att sticka lite framför brasan sen.

...står vallmon i rabatten. Det är en underbar liknelse.
Det som slår mig ibland när jag läser dina inlägg Se Klart..är att du inte tror att du kan få bli omhändertagen fullt ut i verkliga världen. Jag känner igen mig där. Och det är så lätt att se just den - en aning överdrivna styrkan...i ngn annans inlägg,
Jag tror att dina vänner finns där för dig i vått och torrt.
Du hade ju funnits där för en vän som kämpade - inte sant?
Sedan tror jag att man också är väldigt mkt hjälpt av en nykterhet...när man lämnar över. Det är så mkt lättare att be om hjälp när man inte skäms.

Har man väl druckit sig till ett beroende så går det aldrig att dricka ”normalt” igen. Så tror jag.

Sök på Craig Beck på youtube. Han förklarar det svinbra. Han menar att alkoholen dels är ett omedvetet beteende samtidigt som det är sjukt beroendeframkallande.

Det är som att lära sig cykla. Svårt i början, men när det sitter så sitter det verkligen. Sen cyklar du inte på tio år, och sen när du cyklar igen...

Ja, den erfarenheten av att lära sig cykla går inte att radera i skallen. Det enda man kan göra är att undvika att cykla.

Kram ?

Det här forumet är perfekt för att sätta ord på vad man tycker, tänker och känner. Och sen får man ta del av andras syn på det hela också. Vinn-vinn!

En del här har inte slutat dricka än, men de flesta har olika lång erfarenhet av både alkoholmissbruk och nykterhet.

Själv firar jag fjärde nyktra månaden imorgon, tjoho!

Min äldsta dotter är 23 år. Om hon hade mått så dåligt som du gör nu så hade jag verkligen velat att hon berättat och bett om hjälp. Jag hade blivit ledsen om hon inte hade gjort det faktiskt.

Du behöver all stöttning du kan få, från alla håll, för att orka fokusera på det positiva i ditt liv - ditt jobb tex som betyder så mycket både för dig och andra.

Ett sista tips från en 50-årig tant: Sluta jämföra dig med andra. Det som syns på ytan säger ingenting om hur det är på insidan.

Kram ?

Hej!
Tyvärr är det nog som så att man måste välja, jag har försökt att dricka måttligt & det funkar aldrig. Så jag har slutat helt med alkoholen. Det var ett JÄKLIGT trist beslut att ta, men jag hade inga val mer än att sluta helt med alkoholen..

Vad som än händer och sker så tillför inte alkoholen något positivt i ditt liv. Möjligen det första glaset, men det blir ju alltid fler.

För mig gick det så långt att jag ytterst sällan fick en njutningskick av det första glaset ens, oerhört knäckande.

Jag tror verkligen på att din sömn kommer att bli bättre - och jag ser fram emot att följa din nyktra resa.

Kram ?

Jag har läst dina inlägg Vara Frisk och tycker du är väldigt modig som vågar se jobbiga saker i vitögat som du gör här och nu.
Att våga känna efter i det som känns ensamt. Att våga tänka tankar om hur saker hade kunnat bli. Det kallar jag livsmod och något som många människor (jag till exempel) är rädda att gå nära.
När jag läser det du skriver tänker jag (som jag skrev i mitt svar i min tråd) att du är på en hisnande resa, ännu mer tydligt blev det efter att ha läst din berättelse.
Tänk om det är nu som den där självständigheten och livsmodet kommer, lite i taget?
Och tänk om du vet innerst inne, att livet kan bli riktigt bra. Men att också det kan kännas både läskigt och ovant.
Att bära sig själv, att orka leva livet, ibland tänker jag att om vi får vara med om det innan vi dör, då har vi levt på riktigt.
Jag hör ett litet muller eller kanske är det porlande från en bäck från en som vlll leva sitt liv på riktigt och jag hejar på dig varenda dag! Kram.