Senaste kommentarerna i forumet

Det stillar min oro och ibland längtan efter lugn, avkoppling, idag snuddade tanken vid alkohol då den långa arbetsdagen övergick till kväll, middag, pusta ut lite.
Gick ut och njöt av min trädgård, att röra på mig och gräva upp nässlor, lyssna på fåglarna, se när solen försvinner ner bakom träden.
Sug: nej, skulle inte kalla det sug, mer en längtan bort.
Vin: absolut inte.
Sitta länge vid matbordet; nej, jag har inte riktigt ro. Blir lite rastlös.
Ordningen i rabatterna; bättre än nånsin.
Livets temperatur: bra nog.
Godnatt alla som kämpar med dag ett, sju eller femhundra. Allt blir bättre. ?

Det är väl himla bra att checka in här, läsa och få tips och råd av andra. Jag var hemskt blyg i början och osäker på om jag hade något att skriva om, såg det mest som min dagbok. Med tiden och med nykterheten så blir man starkare och kan till och med heja på nya medlemmar, som jag gör nu.
En dag i taget är perfekt dos att börja med. Kram.

Tack Se klart för ditt svar!Är just nu väldigt glad att jag tog detta steget och gick med i forumet.Ska kolla programmet du pratar om.Nästa vecka ska jag gå på mitt första AA-möte om jag blir insläppt.
Jag är lyckligt lottad i detta fallet har bara 10 min. promenad dit.?
Nu återstår att klara av helgen den första utan alkohol på länge.....

Vissa gillar fest, andra tycker mest om att dricka ensamma. Vissa dricker konstant på helger, andra lite varje dag. Det är inte så stor mening att reda ut varken det eller hur det ska bli om en vecka. En dag i taget, framförallt i början när sug och annat sätter in, är mitt bästa råd.

Välkommen hit, du låter målmedveten och som att du är helt på det klara över vad som gäller, så himla bra! Det som är det häftiga med detta forum är att ju att ingen av oss är proffs på annat än oss själva, men det finns också handledare och terapeuter som är tillgängliga. Jag tycker du ska kolla på programmet här på AH som många har nytta av. AA har jag själv ingen erfarenhet av men stöd och att dela med sig är ju centralt och där tror jag AA är väldigt bra.
Ta en dag i taget, läs och skriv här: stressa inte upp dig över hur det ska bli på midsommarafton utan försök att vara här och nu. ?

Jag hejar på oss alla som vill sluta,ge inte upp!

Det är fantastiskt att känna att vi är många som känner igen sig och vill varandra väl här! Jag har precis gått och satt ett litet kryss i rutan för idag på min egen gjorda ”min vita månad” kalender! Första dagen döpte jag dagen till, jag hoppas att det kommer bli så många fler av den här sortens dagar! Och med stöd och kraft från alla här tror jag att det kan gå!

Hej Amandal tack för ditt svar tror vi är många som har problem i dessa tider.Jag kommer att uppdatera tråden
efter hand skriv gärna du också hur det går kanske kan vi peppa varandra.
Skönt att inte vara ensam.

Jag såg och läste era kommentarer om skammen och jag håller verkligen med om att den är så hemsk och fruktansvärd, jag skäms också otroligt mycket över mitt alkoholbeteende, vad jag gör och säger när jag är full. Det är så fruktansvärt pinsamt att vakna upp när allt snurrar, mår illa och behöver kräkas och minns (om jag har tur) vad jag gjort och sagt, känslan av att helt ha mist kontrollen över mig själv. Jag är 32 år och kvinna lever ensam och har festat alldeles för mycket för att ha kul med folk men det leder alltid till ångest dagen efter då jag egentligen vill träffa någon men det inte går eftersom jag oftast blir för full med alla jag träffar. Ville bara tala om att ångesten och skammen finns även om man lever ensam, jag skäms inför mig själv..

Hej zavic! Jag kan inte direkt ge dig något råd då jag själv också beslutade mig för idag att nu får det vara nog! Jag är också alkoholist och känner precis som du att jag vill ha hjälp och stöd härifrån att hålla min motivation uppe så att jag kan hålla mig borta från alkohol. Jag ville bara säga hej och välkommen och berätta att precis som du sitter jag nu hemma i min soffa och vill inget hellre än att fortsätta leva mitt liv nykter, välmående och stolt! Du är modig och stark som kommit hit ?

2 helger irad det är inte flera helger irad? Innan dess drack jag inget på 3 veckor, nu inget på en månad o kommer inte dricka något innan proverna är klara.
Kan ha alkohol hemma utan problem, har aldrig någonsin fått abstinens, kan dricka en öl eller ett glas vin tex o inget mer, föredrar läsk till mat framför alkohol så är jag på middag/ute o äter beställer jag cola medan vänner beställer alkohol.
Fick barn ung, levde i ett förhållande i 12 år o drack inte alkohol på många år. Nu är jag singel o tycker det är trevligt att umgås o dricka lite när jag är barnledig varannan helg. Är arbetslös o går hemma i veckorna o dricker aldrig en vardag. Om det är att ha alkoholproblem så blir jag fundersam. Har nämligen vänner med jobb, man o barn där de dricker en öl/cider i stort sätt varje kväll o dom är inte alkoholister. Så nej är mitt svar.
Jag kommer inte dricka en droppe innan proven är avklarade men ville fråga då jag inte kan något alls om såna här tester. Om jag hade haft problem med alkohol skulle ju knappast mina barndomsvänner o familj blivit lika undrande som jag över detta prov, dom jag pratar med flera gånger om dagen o träffar regelbundet. O även läkaren som jag gått till i 3 års tid.

Grattis till 70 dagar , stort är det. Du är en kämpe.

Hej!
Jag är en 54-årig ungkarl som druckit alkohol i 35 år,de senaste 15 åren alldeles för mycket.I början drack jag ungefär varannan helg men numera är det alla helger.
När coronapandemin startade blev jag likt många andra korttidspermiterad.Detta var i början av april och slutade i fredags.Denna vecka är således min första fulla arbetsvecka på länge.
Under dessa 2 månader slutade veckan 11:30 på torsdag, det har gjort att jag kunnat dricka tre dagar i veckan.

Och det har jag gjort,dessa helger har jag konsumerat 2 helrör whisky och 12 sjukommatvåor plus någon 6-pack folköl mitt i veckan hemma framför datorn.Men nu får det vara nog,denna veckan drack jag folköl plus 18 cl rom på måndagskvällen efter arbetet vilket ledde till att jag tvangs ringa chefen och be om att få jobba kväll dagen efter.

Som ni förstår är jag alkoholist,själv har jag nog vetat det i ganska många år men vägrat inse fakta.
Sitter nu med darriga fingrar och skriver detta och vet att jag aldrig kommer att kunna lära mig att dricka lagom.
Har markerat 2:e juni 2020 som startpunkt för mitt nya liv.

Mest troligt kommer jag inte klara att sluta på egen hand,kommande helg blir en första prövning.
Sen är planen att gå med i aa.Ni andra här på forumet kanske har några tips för att dämpa suget tar tacksamt emot alla råd jag kan få.
Tack för att jag fick skriva av mig.

Det låter som du har det tufft just nu, vilken kämpe du är som klarar nykterheten så fint. Du ska se att du kommer på råd gällande allt annat oxå, jag hejar på dig.

Hej! Hur är läget,är allt lugnt?

Kram

Jag har läst så många trådar idag och det är så skönt att se att så många har eller har haft det precis som jag. Ångesten tycker jag är det värsta, att inte känna igen mig själv och mina värderingar. Men herregud det har gått en dag tänker jag sen, hur ska jag klara detta?! En dag bara, jag är så orolig för att om en vecka sitter jag där igen.. jag har svårt att lita på att jag tar bra beslut för mig! Är det någon som har något tips på hur ni får dagarna att bli månader? Eller det handlar bara om att säga nej helt enkelt ???‍♀️ Mitt största problem är att jag tycker det är ”roligt” med fest och att festen aldrig får ta slut. (Och då är det fest för mig en måndag med en vän över)

Det är verkligen kanonbra att kika in här på forumet varje dag för peppning och motivation ? Här finns det alltid någon som lyssnar och du är aldrig ensam ?

En dag i taget har fungerat utmärkt för mig än så länge. Som sagt, 1 dag känns mer överkomlig än till exempel 1 månad. Det är som när man tränar, tänker man sig att man ska springa 30 minuter på ett löpband så kan det kännas sjukt tungt men om man tänker att man springer 5 minuter i taget så känns det lättare ?

Kram

Ja jag är fantastiskt glad över att jag hittade hit, ska försöka gå in varje dag så jag behåller motivationen uppe :) tusen tack för tipset, ska gå in och kika på ditt inlägg direkt :)

Hej, jag halkade in här och förstår lite hur du har det. Jag tog bort mina inlägg från ett par trådar jag skrev tidigare, så du kan tyvärr inte läsa dem idag.

Under ett par år så självmedicinerade jag med alkohol. Orsaken var att jag åt litium och blev apatisk. Jag hade insjuknat i en bipolaritet och medicinen gjorde mig tom. Alltså fick alkoholen mig att "leva" igen, vilket inte var sant, alkoholen höll på att ta mitt liv, jag råkade illa ut, men jag överlevde och för 2 år sedan bearbetade jag ett trauma som jag var med om pga att jag inte var rädd om mig själv.

Idag är det mer än 11 år sedan jag drack senast och jag ser alkohol som en väg till för tidig död. Jag var aldrig beroende, men jag valde att fly istället för att bearbeta.

Nu är jag stabil och medicinfri sedan många år, då jag valde att arbeta med mig själv. Jag utbildade mig till mindfulnessinstruktör och började se på mig själv och på det liv jag levde. Jag levde med en alkoholist i 12 år och vi skaffade inte barn pga min diagnos och hans alkoholmissbruk.

En sak slog mig när jag läser om dina 23 dagar nyktra minus 1.

Du kan!!!

Bra att du fokuserar på mat. Om det hjälper dig att vara mer hälsosam så hejar jag på dig!

Skriv på, laga mat, ta bilder på maten om du vill, kanske du ska blogga eller starta ett instagramkonto (nytt) om du redan har det och skriv om din resa. Eller skriv här.

Gör det som passar dig. Det låter däremot som du har funnit ett verktyg som får dig i hälsosamma spår och allt som är hjälpsamt är bra.

En resa till ett hälsosammare liv går inte på en dag. Men ta en dag i taget. Fokusera på en sak. Affirmera det du vill ska hända.

Kanske din situation att du blev strandad en stund i Sverige är positiv. Du tvingas på ett sätt till att ta tag i detta.

Jag önskar dig all lycka. Om du inte har rätt till vanlig vård pga du är utflyttad, så prata med en präst. Du behöver varken betala. De skriver inte journal och de har tystnadsplikt. Du behöver inte ens vara troende. ;-)

Kyrkan ordnar också meditationer och liknande och jag som inte är troende har ändå sökt mig till ett par aktivitet inom kyrkan eftersom jag ville bli sedd som en människa och inte bara som en patient i psykiatrin under en tid som kändes utmanande.

Jag har fått jättebra stöd i vården och jag skulle rekommendera att söka vårdcentralers kuratorer eller psykologer. Det skadar inte att chansa och ringa de välbeställda kommunerna.

Det gjorde jag för att få psykologhjälp för mitt trauma. Nu är jag skriven i Sverige, men jag har också varit utvandrad och behövt vård i Sverige så jag vet vad du går igenom.

Kämpa på!

Ta hand om dig!

Man kan ju undra om du verkligen inte har alkoholproblem? Du har festat flera helger i rad, högt pethvärde samt verkar ha svårt att hålla dig undan alkoholen trots att ganska mycket verkar stå på spel? Bara min tanke.

Så bra du har hittat hit! Det där med att berätta för vänner kan kännas svårt, det vet jag av egen erfarenhet.
Men det det löser sig och är inget att oroa sig för. Jag skrev ett inlägg i min tråd om detta nyligen (# 365).
Läs gärna det om du vill.

Kram

Håller med, stiltje idag, desto mer jobb men nu sa det stopp hos mig. Ja, du har rätt, jag hittar fler tillfällen då jag känner mig bra nog- utan att överdriva allt som jag har en tendens att göra. Tack för påminnelsen.
Nej, botox hör ju inte till allmänbildningen tack och lov! ?
Jag hade långe en ganska tråkig rynka mellan ögonbrynen som fick mig att se både trött och ganska sur ut även när jag inte var det. Så det är skönt att den är borta men kan inte säga att någon skulle märka det, knappt min man. Men för mig är det lite viktigt! Jag gör det + fyller i lite här och där, inför sommar och efter jul typ. Men som sagt är det inget som direkt noteras eller gör mig speciellt lycklig men lite glad.
Vet du, jag skulle inte klara att gå upp ur sängen utan kaffe. Får det serverat, och sen kan min dag börja. Nu ska jag ut och rensa kirskål. Kram, ha en fin kväll ?

Tack alla för era fina mejl. Jag sitter och är ledsen när jag läser, för jag skäms så mycket över mig själv. Jag slutade vara snäll mot mig själv för längesedan, det är så jobbigt att inse och acceptera. Jag önskar så att tiden går. Att jag slipper skämmas över mina nattliga bestyr igen. Jag tycker det är svårt att lita på mig själv, jag vill sluta dricka men jag har velat det så länge och inte lyckats eller alltid efter några dagar nykter tänkt att ”nu är det ju mysigt att dela en flaska vin, jag har ju varit nykter i tre dagar” så går det bra den gången men gången efter blir det för mycket och jag vaknar och skäms och mår inte alls bra! Ni som varit så otroligt duktiga, hur har ni gjort med vänner? Berättar ni att ni vill sluta dricka helt? Jag har några kompisar som alltid dricker mycket och jag är lite orolig för hur den relationen kommer att fortsätta :/

Håller med till fullo i det Jullan och Se klart skriver. Själv satte aldrig något tidsmål, utan körde bara på
"tills vidare". Att räkna dagar hade jag dock stor nytta av ganska länge. Nu räknar jag
enbart månader. Det blir fem månader som nykter nu på lördag. Mår som en prins.
Så fortsätt att ta det dag för dag nu, och tänkt inte så mycket på framtiden, det löser sig.

Kram