Senaste kommentarerna i forumet

Jag har läst tillbaka lite i din tråd. Vi är ju många som du! Du är inte ensam om att skämmas och om övertramp i relation till barn, och tonåringar. Vilken viktig sak du kommit fram till, att berätta för din man men allra mest insikten om att sluta. Att inte skämmas över sig själv är min största insikt och ”vinst” med nykterheten. Sen finns hundra till, Men när man förstår all den skam som lagrats av autopiloten så blir det så tydligt vilket ovärdigt liv det är att vara alkis. Du och vi är värda bättre. Ta en dag i taget. Strunta i när det känns tråkigt eller segt. Det här är inte rolighetstävling utan en plan för att ett värdigt och bra liv. Kram.

Jag började också dricka mer efter skilsmässa och känner igen det du beskriver. I efterhand tänker jag att det är så stort och svårt att gå igenom en skilsmässa oavsett bakgrund att det inte är konstigt att vi måste hitta sätt att hantera krisen. Som ju håller i sig rätt länge,. Min erfarenhet är också att drickandet gör att sorgeprocesser stannar av och kapslas in. Tror det är därför vi blir både glada men även ledsna när vi slutar och livet blir mer på riktigt.
Min konsumtion gick ner så småningom men sen lite omärkligt upp när mina barn flyttade hemifrån. Nytt liv, mer tid, etc
Nu har jag inte druckit på snart 4 månader. Det trodde jag nästan skulle vara omöjligt. Mitt bästa knep är att bara ta en dag i taget. Ibland en timme i taget. Längs vägen upptäcker man livet på nytt. Relationer blir bättre och framförallt utan skuld. Något jag ändå läser att du känner av. Att leva så, inte skämmas över den man är, är en stor frihet. Inte gratis, men så värdefull. Skriv här, läs runt, fråga! Vi är många som hjälper varandra.
Nu är din dag ett. Ett mega-kliv! Kram.

Välkommen här kan du verkligen få stöd och hjälp. Suget den första tiden dämpas lättast iallafall för mig, genom att tänka tillbaka på hur jag mådde, har gjort och ångestkänslan som får en att krypa ur skinnet. ... sen blir det värre eller kanske inte, du kan läsa och se hur andra gjort, och hitta din väg ur träsket. Jag har försökt bli nykter i ganska många år och kan se att tidens gång mildrar fallen man gjort och man tror att det kommer funka denna gång att bara dricka lite eller ibland. Jag är nu på min 2 dag nykter och har verkligen kvar ångestkänslan från mitt drickande kvar. Vi kan stödja och hjälpa varandra här inne, bara det är ju jättebra. Ta det lugnt och en dag i taget. Kram

Stort grattis till 80 dagar! Du är så bra. Du är värd den finaste blomman ?

...och välkommen hit. Jag är själv på dag 3. Min motivator är också mina barn. Vi får vara starka för dem!
Fortsätt att skriva här, ett inlägg för varje dag. Det hjälper att hålla sig på banan. Jag ska själv vara mer aktiv här på forumet.

Hur medvetna är de du har omkring dig?

...att jag förstörde det för mig själv, för min familj igen.
För nu får jag erkänna för mig själv att detta även påverkar min familj, mina omtänksamma, vackra och förståndiga tonåringar.

Jag har FORTFARANDE inte pratat med maken, men nu ska jag göra det.
Faktiskt. Ni som har läst tidigare om min historik med honom som "alkohol-feeder" har sett mina rätt klena ursäkter till att inte prata öppet med honom om detta.

Jag är nu sjukskriven några veckor och maken arbetar hemifrån, så det passar bra att lyfta min alkoholproblematik med honom medan barnen är i skolan imorgon. Jag måste, måste, MÅSTE!

Och jag inser att det är ett HELT nyktert liv jag måste sträva mot (när jag skriver detta känns det som att det är en annan person som skriver det...det har inte sjunkit in ännu, men det är så det får bli). Jag har visat mig själv att jag inte hanterar att "dricka måttligt". Att det snarare eskalerar efter en tid och då är det avhållsamhet som gäller.

I söndags nådde jag mitt djupaste, djupa....så plågsamt att jag har svårt att beskriva det här på forumet, men jag känner att jag måste göra det för att komma vidare i processen. Jag som, oftast yrar till mig på 2-3 glas rödvin per kväll, fick nu spel och började klunka både gin och konjak i köket. Jag brydde mig inte ens om att det nog skallrade skvallrande om flaskorna.

Jag såg makens flackande blick på morgonen "Du somnade som en stock där, hur gick det, behövde du spy i natt? Jag låg bredvid dig här vid soffan till 02.00 med gick sedan upp och lade mig".
Dottern....som inte kramade mig som hon brukar göra på morgonen. Bara ett kort "Hejdå mamma"...jag som fortfarande låg i soffan.
Och sonen som kramade om mig på eftermiddagen. "Vad hände egentligen i natt, mamma? Jag såg att du hade en spyhink bredvid dig".

Bortförklaringar, att jag plötsligt börjat må illa av random orsak, men de upptäckte med största sannolikhet mitt sluddrande tal och konstiga rörelsemönster redan innan. Att jag gick ifrån kalopsen efter att ha bett maken ta över...kalops som jag sedan inte åt med familjen eftersom jag redan sov helt utslagen på soffan.
Dotterns konfirmationsavslut vid köksbordet där jag skrivit ett "fint kort" till henne - som jag skämdes så otroligt över att läsa dagen efter. Handstilen. De onyktra bokstäverna och orden. Att jag inte ens mindes hennes reaktion när hon öppnat paketet. ATT hon öppnat paketet.
Jag skämdes så mycket när jag läste kortet jag skrivit dagen efter. Renskrev det varsamt på ett kort med likadant tryck och ersatte några ord och meningar till andra, nyktrare, dagen efter och stack tillbaka det i kuvertet och lade tillbaka det på hennes rum.

I måndags beslutade jag mig sonika för att bli helt nykter. På riktigt denna gång. Idag är det alltså dag tre.

Och imorgon MÅSTE jag prata med maken.
(Maken som är min livlina till alkoholen, som tidigare sagt att han skulle lämna mig om jag började röka, att han inte skulle kunna ha sex med mig om jag blivit våldtagen. Den mannen ska nu få höra av sin fru det han redan vet, att hon är alkoholist.) Och tårarna och skammen bränner redan i kroppen.

GE MIG STYRKA!

Åh grattis till 56 dagar, det är fantastiskt. Och så skönt att inte vara ensam. Kämpa vidare Rosa, jag följer efter.

Ännu en sjukdag från jobbet pga fattade inte att jag skulle bli såhär bakis av att dra i mig många många glas igår kväll.
Idag ska jag hämta mina barn och jag vill inte vara en bakis, trött, sur mamma en enda jäkla gång till.
Har alltid haft en osund relation till alkohol, som ångestdämpande eller druckit av tristess, för att bli modig, för att få energi och då saker gjorda hemma.
Det har blivit så mycket mer alkohol sen jag separerade från barnens pappa för över ett år sedan, för att jag på barnfria veckor kände mig uttråkad, ensam och för att våga träffa nya människor. Till en början höll det sig till de barnfria helgerna, men det eskalerade snabbt.
Började dricka för att bli gladare gentemot barnen, för att ha ork m.m.
Jag vill inte mer. Jag har sagt det många gånger förut men jag måste verkligen sluta dricka.
För mig, för mina barn.
Vill inte vakna en morgon till med ångest, huvudvärk, illamående. Låta barnen vara utan frukost flera timmar för att jag inte kommer ur sängen. Alltså det är så sjukt, så fruktansvärt hemskt att jag utsatt mina barn för det här, och mig själv.
Jag är klar nu!
Jag köper inte hem något mer från systemet, men hur gör man med suget? Vad har ni ”ersatt” suget med?

Dessa djur bor ej i bur! Fria, starka, lugna och kloka! ???

Så härligt Saskij!?? Så klokt!
Ja som ett zoo... fast min björn bor fri i skogen????
Nu håller vi i med detta. Kram!?

120 dagar i frihet ?
Jag är nykter!

Vilket helvete det var! Alkoholismen. Det finns ingen annan väg än nykterheten. Det ska vi alltid tänka på!
Den enda vägen är nykterhet!
??‍♀️?

?

Härligt att höra, och så bra gjort.
Nu fortsätter vi med våra vackra hår och fötter och framförallt med bestämda och säkra steg framåt.
Du inspirerar! Tack ??

Och superbra med en lyxig och fin blomma som håller länge- precis som nykterheten. Heja dig! ??

Fanken vad bra jobbat av dig. För din skull, helt rätt och starkt, imponerad! ???

Fokusera på allt det positiva med nykterheten så kommer det att gå toppenbra. Glädjen kommer senare, först måste hjärnan läka.

Kram ?

En björn, en elefant och en uggla hittills - ännu fler djur är välkomna till vårt gemensamma zoo ❤️

Kram ?

Det känns helt otroligt bra och självklart att vara nykter ?

Hur känns det??
4 månader.?...det är ju tid som jag förr avundades andra som inte drack alkohol.Idag
Vakna Vacker är det många som avundas dig?.Det är nu det händer saker i knopp och kropp,är det så för dig också?
Kram Pilla?

Skönt med stolta känslor!! Dom har du förtjänat! Du är verkligen en inspiration för många här märker man! =)

Vi har också renoverat oss igenom barnens småbarnsår. (och med facit i hand har det ju slitit enormt.. men det har fler orsaker än enbart renoveringar)
När sladdisen kom sa vi "gud så skönt, en bebis utan renovering" ...tssss... han hann knappt komma ut förrän köket gjordes om (vi skulle bara byta fläkten , men vi höjde taket i nock, bytte kakel, lackade alla luckor, bytte golv och tapet hrm..).. sen rätt som det var hade mannen grävt upp golvet i källarförrådet, kopplat avlopp och vips gjorde vi en toalett.. eh. ja.
Här står vi tillslut nu. Rätt trasiga. Men iallefall tillsammans. Och hoppas vi tar oss igenom även denna grop.

Wow, vad bra gjort av dig att tacka nej så lugnt och tydligt ??????

Men hur kunde han göra så? Okunskap förstås. Och jag förstår att du inte vill berätta ”hela storyn”. Det vill inte jag heller.

Men du kan ju vid lämpligt tillfälle be honom att aldrig föreslå att du ska dricka alkohol. Nästa gång det sker är du kanske svagare.

Jag skickade en bild på den nya orkidén till min äldsta dotter och skrev att det var min belöning för 80 nyktra dagar. Fick ett ”härligt, grattis!” tillbaka från henne och det värmde ❤️

Grattis till 56 nyktra dagar!

Kram ?

Skön känsla, dag 56! Tränade igår kväll och kom hem till "lilla veckan", ungdomarna har åkt till sin andra förälder och nu är vi bara tre i familjen en vecka. Vi delade på oss redan när barnen var små, vi gjorde det klassiska misstagen, vi var unga och renoverade huset som vi samtidigt bodde i, två barn tätt samtidigt som vi slutförde det sista arbetet i hemmet. Vi gick om varandra och levde i ett småbarnskaos, så som det är när barnen är små. När barnen var 3 och 4 år gamla skildes våra vägar (så gott det går när man har barn tillsammans).

Nu svävade skrivandet iväg, det var inte det jag tänkte skriva om men jag låter de stå kvar ändå...

Jag satte mig för att äta efter träningen, mannen kom förbi i köket och var på ett strålande humör. Han hade nog längtat lite efter lugn i huset igen (det kan bli rätt stökigt med 3 tonåringar -och alla vill höras) fast vi tycker allra bäst om när vi är alla, vi vet hur tyst det kommer bli om några år...Nynnande gled han förbi mig i köket och från ingenstans säger han..-Du kanske skulle vilja ha ett glas vin ikväll älskling, ska jag hämta i kylen?

Min hjärna= What??...Ja, nej, ja, nej, ja, nej.....NEJ!!!!

Mitt svar blev helt enkelt:
-Tack, men nej jag passar på den, vi har kommit överens om att jag inte ska dricka nu. Jag vill hålla upp och jag känner verkligen inte för att dricka!

Någonstans inom mig är jag glad att han frågade. Han menar inget illa eller vill testa mig, det är inte det. Han vet bara inte hur illa det var utan har en ganska förskönad bild av min problematik. Jag kan inte berätta för honom, jag vill inte. Det är min historia och den äger jag. Jag blev inte bitter av frågan utan snarare stolt över att det gick så lätt ändå att säga nej.

Jag är också stolt över att ha gått ner nästan 8 kg sedan jag slutade med a. Detta är inte bara pga av a-stopp, jag har kört vv-mat och börjat motionera MEN innan hade jag inte ens energi för att ta itu med varken kropp eller mat -energin kan jag tacka a-stoppet för.
När man inte är nöjd med hur man ser ut längre så kan även detta vara en inspiration till att faktiskt minska/sluta med a. Ha en fin dag alla! Kram Rosa

kanske för att vi först sista kvarten (av två timmar) kom in på nutiden och drickande.
Men för att hitta dit vi står idag och vilka vi är idag måste vi ju såklart börja från botten och arbeta oss uppåt. Dom var väldigt bra båda två (ja vi fick träffa två). På sikt kanske vi även går på enskilda samtal (vilket jag tror är väldigt bra i detta istället för att gå till YTTERLIGARE en instans och prata om sitt och sig!)

Nästa samtal kommer bli jobbigare.. Då kommer vi ju komma in på det här med alkohol.. och kansek mer fokuserat på MIG.
Vi har olika syner på det jag och mannen. Han anser att det vart ett problem i många många år, medans jag ser senaste halvåret när det eskalerat till den dumma ovanan och jag har druckit för mkt hemma på helgerna som mitt problem.
Sen väger det ju även in att vi ser olika på vissa enstaka tillfällen att vi har olika syn såklart.. Eftersom han utvecklat en väldigt "anti-känsla" och obehag av alkohol i stort (han har dock druckit själv i alla år men brukar nöja sig efter max 4 öl) så läser han ju efter "sina böcker". Det har vart tillställningar då han tycker jag "gått över gränsen" medans ingen annan i sällskapet uppfattat det alls. Svårt.
Hursom har jag ju tagit ett beslut. Det måste vara värt något. I mina framtidsplaner (just nu, som jag skrivit här i programmet) ingår tex att INTE dricka på fester.. -för hans och min skull. Möjligen lite bubbel som välkomstdrink men inte mer. Att begränsa dom där tillfällena när just a inte har en synlig slutgräns under kvällen.
Tjejmiddagar ser jag tex inte som en svårighet.. vi dricker lite bubbel när vi pratar ikapp sen sist, vin till maten, och sen kaffe eller te till fikan. Sådär alldeles lagom alltså! Ååååå vad jag längtar till mitt bättre framtida jag =)

Jag har inför dagens möte funderat mkt på hur min ungdom spelar in i mitt beteende (då främst det dåliga beteende jag haft mot min man.. alkohol inblandat eller inte).
Jag träffade mitt ex väldigt ung (jag 14 han 17) och vi var ihop tills jag blev ihop med min man. Exet var väldigt förbjudande och kontrollerande. Han kunde ta en vända på stan medans jag fick vänta på hans rum.. Han kunde komma hem o säga att han hånglat med nån i all vänskaplighet.. jag fick på gymnasiet inte följa med på festerna mina kompisar gick på.. Jag tappade under dessa år mina barndomsvänner.. (som tur var fick jag nya på gymnasiet som än idag är mina tjejer) Han var otrogen ett antal gånger, gjorde slut en gång för en annan men när hon dumpade kom han tillbaka.. En månad efter vi förlovat oss var han otrogen med en annan tjej när jag var MED. tillslut, typ sista året under vårt förhållande var jag oxå otrogen.. -visst låter det som vi var lyckliga? ;)
Jag tänker att sånt där formar oss.. Jag hade ingen ungdom kan jag känna.. Jag hade det jättebra! och mycket roligt! Men ändå. Jag drömde om att göra lumpen men det fick jag inte..
Meningen med allt det där var väl iallafall att jag skulle träffa min man. För det hade jag nämligen inte gjort annars.. =) Men jag gick från en famn till en annan. Har aldrig vart själv, lärt känna mig själv.. Aldrig bott själv..

Mkt tankar som snurrar även idag ;)
Nu ska jag ut o gräva trädgårdsland!!

Bra jobbat vaknavacker! Kram Rosa

Jag drömmer också sjukt mycket nu. Man var väl så väck av a så inte ens drömmarna kunde ta sig igenom alkoholdimman på nätterna..Vilken kämpe du är andrahalvlek, du breddar väg för mig! Kram Rosa