Senaste kommentarerna i forumet

Mat- god alltså, gör mig fortfarande lycklig
Att köpa fina kläder, jaa. (men nu måste jag helt byta stil till lite mer fransk/stråhatt/jeans/linneblusar med tanke på mina frön som äntligen börjat växa och att det formella livet verkar långt borta).
Min man- gör mig galen (inte bara visslingarna) men också väldigt glad, ofta. Ibland orkar vi inte prata om kvällarna för vi har pratat klart, men det är helt ok.
Barnen och barnbarnen- snart nära, fyrverkeri-glädje och bubbel o hjärtat!
Mitt jobb. Slitigt och mycket, men vilken lyx att ha ett jobb där jag får fortsätta växa, bli anförtrodd nya uppdrag, får skratta mycket också.
Forumet- en varm sjö med ljuvliga människor att simma bredvid. Livbojar och räddningsflottar. Vad gjorde jag utan er. ❤️
Ja, ville bara räkna upp några saker jag är rätt lycklig över, påminna oss om att livet är i princip allt annat än det där gamla vinet som vi ändå slutat mer. Kram!

Bra jobbat!!! Imorgon firar vi en vecka!
Sov gott!

Tänk Saskij att imorgon är det en vecka! Bra kämpat av oss!
Andra halvlek det är en bra idé det där med de värsta fyllesynderna. Jag har med råge fler än tre...skäms mest för de jag har gjort i vuxen ålder och när jag haft barn. Jobbigt att tänka på dem! Så ska tänka på dem när jag vill dricka!

Jullan 65 du kan du med! Vet precis hur du känner där var jag i torsdags. Du klarar det!

Njut av den känslan, och se nu framåt istället för bakåt ?

Kram ?

Ikväll överraskade jag mig själv med att laga riktig mat och valde en film och satt ned och såg den. Har inte klarat att se film på flera månader, varit så rastlös och ångestfylld och berusad, så det enda jag kunnat se har varit dåliga amerikanska komediserier.

Men ikväll lockade faktiskt filmerna och jag njöt av att se filmen jag valde; A Royal Affair.
Fantastiskt. Så skönt att kunna vara lugn och fokuserad. Men ledsamt också för det får mig ännu mer att förstå hur jädra dålig jag varit, utan att ens förstå det fullt ut, hur mycket alkoholen förstörde.

Du kan inte påverka nu hur mötet går då. Försök att inte oroa dig i förskott. Gå dit och tänk ”det blir som det blir”.

Det du kan göra är att vara förberedd på vad du tycker att era möten ska handla om, dvs er relation. Den misstro han känner mot dig grundar sig i ditt drickande förstås, men ni får inte fastna där.

Jag tycker också att du ska kräva att ni har ”ordningsregler” på mötena. Att ni båda får prata till punkt, att ni får prata lika mycket, att terapeuterna inte tydligt ”väljer sida”.

Eller hur familjerådgivning nu kan gå till. Be terapeuterna berätta hur upplägget ser ut helt enkelt.

Tänk också på att du alltid utgår från dig själv. ”Jag tycker/tänker/upplever...” istället för ”Du är/blir....” Dina känslor kan ingen ta ifrån dig.

Kräv att han gör likadant - att han inte anklagar dig, utan istället berättar hur han känner och upplever saker.

I bästa fall reder ni ut en massa missförstånd!

Tänk så - om du ska tänka något nu innan. Ni går dit för att få hjälp att reda ut en massa missförstånd och lära er kommunicera med varandra på ett bättre sätt.

Kram ?

Läs och skriv mycket här på forumet så ska vi peppa och stötta dig i din nynykterhet!

Och fantastiskt andra halvlek hur du hittat förbi suget så konsekvent.
Igår tänkte jag, (någon skrev) om den där trotsiga 3-åringen-= hjärnan som man får fostra vänligt men bestämt. Och insåg att det ju funkar på 3-åringar (nej blir inget godis idag), om om man står fast vid det där med inget godis så slutar även den envisaste av trotsbarn att tjata. Till sist,
Viljornas kamp!

Hunger är min värsta trigger tror jag. Då blir jag helt energilös.

Jag har varit förskonad från sug nästan helt faktiskt. Det kommer automatiska tankar om vin ibland, men de viftar jag bort lätt.

Jag minns tidigare gånger då jag hållit upp typ några dagar och sen tänkt tanken ”vin” och okejat den tanken och tänkt nästa tanke ”när ska jag handla?” Verkligen gett efter liksom. DÅ går suget från 3 till 3000 på två sekunder.

Därför säger jag till mig själv på skarpen så fort jag får en tanke om vin: ”Nej, glöm det! Jag dricker inte alkohol längre.” Ingen prutmån alls, den gränsen är oomkullrunkelig.

Som ett trotsigt barn behandlar jag min hjärna ?

Stor igenkänning vinis, jag kan skriva under på att tiden gör att tankarna börja fara. Det kanske inte är så illa, tar ett glas bara osv. Nu är jag åter på ruta ett, vet inte vilken gång i ordningen. Dag 1 och med den ångest som följer. Känner också igen mig i att vara rädd för att bli lämnad av min man. Men än är han kvar, med mina ups and downs under åren. Kanske jag lärt mig något på vägen, som kan hjälpa mig denna gången gång, mot ett nyktert liv, en dag i taget. Och jag hejar på dig vinis o följer dig tätt bakom.

Huvudvärk, ledsen, trött, jobbigt...
Fortfarande nykter. ?

Nu har även denna dag varit nykter... Trött och magbekymmer i början av dagen men piggnade till fram på eftermiddagen. Blev en långpromenad för att lindra suget ikväll. Bästa tricket för att lura a....djävulen ?

Nu säger jag god natt till er alla
Keep on the good work!

Kram Saskij

Man måste tillåta sig lugnare dagar ibland för att mäkta med att leverera stordåd/smådåd då och då.

Jag älskar de dagar jag hamnar i flow, och ogillar verkligen de dagar det känns som ”kossorna” vägrar flytta sig en mm, eller till och med backa.

Jag försöker mest konstatera ”det här var en sådan dag” utan värdering - och utan att betygsätta mig själv.

Vi vet ju både du och jag att vår ”leverans” beror på antalet hinder på vägen, beslut från andra håll, icke-leverans från något håll - och ändrade förutsättningar hela tiden.

Det känns nästan som man befinner sig i en slalombacke ?

Det är alkoholdjävulen som visar sitt fula tryne och viskar i ditt öra ”se så lätt det gick att sluta, du har nog inte så stora problem, lite kan du nog dricka.”

Jag har en topp 3-lista över fyllesynder att ta fram och slå i huvudet på hen. ”Nähä du, minns du...” Då brukar hen tystna.

gick vidare! Hoppas du hittar stöd och kraft i de gemenskaper du ingår i??
Kram / mt

Hej Vinis. Jag känner igen mig så väl. Om jag dricker ett glas vin, dricker jag upp allt som finns tills jag deckar eller somnar. Eller om det tar slut. Så det är så skönt att hela 6 dagar har gått nu. Amazing! ?
Ikväll nu kände jag ett starkt sug... Men... Nej tack! Tog en långpromenad istället. Nu har det lagt sig och det är lugnt igen.

Imorgon är det en hel vecka!

Ha en underbar kväll nu,

Kram Saskij

Först hoppar en presumtiv vikarie av - så jag hamnar på ruta ett och måste rota mer i mina högar. När det ska hinnas med står i stjärnorna.

Sen hade vi tretimmars-möte i chefsgruppen, och vi var minst sagt inte överens. Sämst av allt, inga direkta beslut togs (sämsta sortens möten).

Efter det fick jag rusha igenom mail och annat absolut nödvändigt för att hinna till ett rehabmöte med en långtidssjukskriven medarbetare och planera för vb:s återgång i arbete. Till sommaren, tjoho! Självklart känns det kanon att vb är redo för det, men lite jobb krävs förstås. När det nu ska hinnas med.

Slutligen fick jag skriva ihop en sak som jag hade lovat att lämna idag. Pliktskyldigt, helt utan glädje och engagemang. Tråkigt nog. Skriver bättre när jag är inspirerad.

Sen cyklade jag till affären och handlade grillad kyckling. Orka laga mat ovanpå detta liksom ?

Imorgon jobbar jag hemma och styr både arbetets innehåll och tidsåtgång helt själv. Och på torsdag jobbar jag bara två timmar (webbutbildning) och sen är det leeeeedigt ?

Sommarrekryteringen löser sig på något sätt. Det gör det alltid. Och det är lååååångt till sommaren ?

Varje gång jag känner mig lite pressad tänker jag på sjukvården - där har de verkligen stora problem med sommarrekryteringen. Om de anställda ens får semester ? Vem hinner jobba med det nu i värsta coronakrisen liksom?

Det är alltid nyttigt att tänka på någon som har det värre när man börjar ynka. Jag säger det till mina kollegor ibland: ”Hallå! Vårt jobb handlar inte om liv och död - vi jobbar inte på akuten”. Då brukar de sluta gnälla.

En del saker blir kanske inte gjorda. So what? Det är bara att erbjuda något annat, eller be om ursäkt. De allra flesta vet inte ens hur vi tänkt, de är nöjda med det de får.

Nykter idag också - stark, klok och målmedveten som en elefant ?

Hej! Det är verkligen inte ovanligt.
Vad har du för plan nu? Berätta så får du pepp och stöd?

Mer än ok, faktiskt, ett litet snäpp över baslinjen. Jag börjar där. Vinner mycket på att starta dagen tidigt, känner mig ikapp. (Orkar inte jobba sent på kvällarna längre, det är som en allergi) Har haft några bra möten- där jag trots distans kände att jag kunde göra nytta, eller skillnad. Jag mår bra av att åstadkomma, inget nytt här.
Men har mycket kämpigare med mina sämre dagar, även om jag inte tror att någon dag iaf numera, är så himla dålig. Jag är inte bakis. Tappar inte tråden, och glömmer inte viktiga saker.
Jag vet att en viktig uppgift för mig är acceptans av mig själv, också när jag inte uträttar stor/smådåd.
(Några stordåd är det inte riktigt frågan om.) Att gilla mig själv även när jag inte orkar fullt ut. Att inte se katastrofer uppenbara sig när jag har en formsvacka. Mitt jobb går inte att utföra på samma nivå, varje dag utan det fluktuerar. Jag måste, behöver, och tror att jag kan bli bättre på att vara lagom.
Ps. Konsekvensen av detta tänk har ju knappast varit att jag levererat så strålande, utan tvärtom riktigt usel, trött, bakis- och då varit tvungen att överkompensera för att vara ok. Så utgångspunkten är mycket bättre nu.

Har funderingar på ett längre uppehåll och tänker väl i dom banorna, känns upplyftande att höra om ditt utfall!!

Härligt att du inte gett upp hoppet på mig sen mina tidiga fadäser. Kompade ut en timme tidigare idag. Åkte hem och bakade kärleksmums som jag skrev ut recept till på jobbet. Inte de vackraste men sååå goda. Mitt humör är fortfarande vid gott mod. Har ett lugn i kroppen som är ovärderligt jämfört hur det varit de senaste dagarna. Kram på dig du är ju bara så grym i din nyktra väg??

Tänk om man kunde ha det.
Spola tillbaka, göra om och göra rätt.
Jag tänker så mycket på om jag bara kunde spola tillbaka några MÅNADER så skulle det räcka..
Typ till.. december.. Om jag bara hade SAGT mina tankar högt här hemma.. Om hur jag tänkte mig 2020. Då kanske vi hade haft det bättre än någonsin nu istället för den här avgrunden som jag befinner mig i..

Imorgon ska vi på familjerådgivning.
Eftersom det är mannen som skött kontakten så har jag ingen aning om hur han lagt fram det till dom. Vad han tänker att vi ska lyfta.
Jag kan känna lite att det är själva relationen som bör få fokus...
Den diskussion jag känner att jag behöver/behövt ha angående hur min relation till alkohol blivit senaste tiden känner jag att jag får här.
Det tycker jag dom får respektera.(?)
Självklart kommer jag säga vad jag kommit fram till här om det "behövs", men jag tänker ändå att detta är till stor del min egen process (än så länge) på många vis. Vi söker ju hjälp för att vår relation behöver hjälp. För att det finns en misstro, brist på tillit, gamla spöken som kommer fram, att jag känner mig ensam osv. osv. osv. osv. (känner mig matt av tanken på allt som ska dras upp..)
Är jag ute och cyklar i detta tänket?
Jag vet bara inte om jag ORKAR sitta där och IGEN (med 2 terapeuter och min man.. kommer kännas som att dom är 3 mot 1) och vända ut och in på allt jag gjort här redan.

Jag känner mig lite rädd för vart det kommer landa.. Vi har haft många dippar och alltid tagit oss igenom dom. Vi älskar ju varandra och fick slita rätt hårt innan vi lyckades bli ett accepterat par av många orsaker (det är en historia i sig). Vi har gått igenom en abort (som oxå blev katastrofal.. jag själv hemma på toaletten.. heller inte bearbetats. Hade han sagt att vi skulle behålla barnet hade vi gjort det.. men hans psykiska hälsa då var inte gjord för ytterligare ett barn). Vi har förlorat nära och kära. Jamen allt sånt där som händer genom livet när man blir vuxen plus lite till!
Just nu är mannen mer beslutsam än någonsin att han aldrig vill släppa taget om mig. Inatt har han kramat mig hela natten och berättade idag att han varje gång han vaknade till tänkte att han ALDRIG skulle kunna leva utan mig. Jag är så rädd att mina känslor tillbaka ska avta av hans misstänksamhet och beskyllningar.. Att vi har slitit så länge så snart finns inget kvar.. Och det är då jag tänker på den där tidsmaskinen och hur fiffig den skulle vara..

Hoppas ni har en bra tisdag.
Jag startade dagen med att springa min vanliga promenadslinga! Det ni!
Sen lång härlig frukost med tända ljus..
Passa på när man bestämmer över dagarna själv! =)

Vi har snart klarat dag 6 Saskij! Jag springer en del tycker det är skönt att rensa tankarna. Jag försöker att ”träna” på att vara allt eller inget som jag är ofta är med det mesta. Jag dricker aldrig ett glas vin jag dricker 10. Jag äter aldrig en godisbit jag äter tills jag mår dåligt. Försöker att tänka måttligt men det är svårt! Men just nu är det mest fokus på alkohol för det är det som får mig att må sämst.

Ja dag 6 avklarad snart! Känns bra! Men vet också att det är nu mina tankar börjar. Jag har nog inte problem egentligen... kanske jag kan dricka lite vin till helgen etc. Men nej det kan jag inte! För jag kan inte dricka lite vin! Jag dricker för mycket vin! Så jag tar en dag i taget och motar tankarna så gott det går.