Senaste kommentarerna i forumet

Aldrig smugit heller, letar med efter nån sorts balans, jag gillar ju öl och vin i rätt mängd, mitt problem är att jag ibland har svårt att sluta i tid. Bestämt mig för en längre vit period nu för att försöka komma fram till hur det ev konsumerandet av A ska se ut i framtiden

Bra att du är nykter! Bra jobbat! Men du får ha lite tålamod, det blir bättre med tiden. Sen är ju livet utan a inte alltid guld och gröna skogar. Men du slipper all skit som alkoholen förde med sig som bakfylla, krämpor och en kropp som tar stryk. Efter två veckor fick i alla fall jag en period på några veckor med ”lyckorus”. Ta dag för dag, så är du snart där?

Kram

Så skönt att du fixade det!? Jag har alltid tyckt dag 3 är den värsta. Kör vidare nu bara, en dag i taget, inte ge upp.

Kram

Äntligen....

så fixade jag dag nr 3! Det var evigheter sedan...??

Kram?

Idag kl 16 blev jag plötsligt helt slut. Som när man blåser ut ett ljus. Puts väck. Hittar inget som kan förklara det riktigt.

Något undermedvetet kanske. Dels var jag på min arbetsplats idag för första gången på en vecka. (Allt var som vanligt, väldigt glest med folk.)

Dels skulle jag ta emot och handleda en presumtiv vikarie som jag hoppas kunna anställa nu i maj. Först måste jag dock se om hon håller måttet.

Kan jag anställa henne så löser jag många problem på ett bräde, men hon måste som sagt hålla måttet.

Mitt första intryck var okej. Verkar stabil, inte ängslig, kom med egna idéer, kastade sig på uppdraget med liv och lust och levererade okej efter relativt kort tid.

Plus att hon tog emot min kritik på bästa möjliga sätt. Hon ska jobba imorgon också - och går formkurvan fortsatt uppåt för henne så är vi hemma.

Antagligen fanns det en anspänning i mitt undermedvetna, som släppte när hon gick hem idag. Det var verkligen inget jag funderade på medvetet.

Allt blir som det blir brukar jag försöka tänka, men mitt omedvetna var kanske mer oroligt än mitt medvetna jag ?

Vilken tur att jag i dagboksform fick möjlighet att reda ut det!

Huvudsaken är att jag lyssnar på min kropp i de lägena. Packade ihop direkt när jag kände den enorma tröttheten. Det är som om jag blir klubbad i bakhuvudet - jag blir helt väck. Är färdig att rasa ihop i en liten hög.

Exploderande huvudvärk i bilen hem. Nu har jag diskat och ätit och ska ut och cykla strax. När skallen är trött behöver kroppen jobba.

Läser tillbaka i din tråd och har ungefär som du, vid snart 4 månader en liten svacka. Men herregud om jag hade druckit hade det varit en bottenlös damm att halka runt i. Så tacksam trots dessa mindre skojiga dagar (måndag, frusen, stressad) att vara nykter, och har stor hjälp från dig och andra som vet hur det är. Betyder mycket. Heja oss!

Idag är det regn hos mig. Känns som att allt stannat upp. Livet kommer ikapp igen. Varför har jag gjort de val jag gjort. Hur hamnade jag i denna situation? Halva livet är levt nu om jag blir 100 år...

Är det för sent att hitta tillbaka till ett meningsfullt liv, utan a?
Är jag redan förstörd?

Förlåt men stora depptankar har trängts i mitt huvud idag. Men jag är fortfarande nykter... Snart fem dygn.

Vad händer sen?

Längtar efter glädje och ljus igen, att få skratta högt känna förväntans glädjeglitter utan a, vill kunna njuta av livet utan a.

Vill kunna njuta av mitt eget sällskap utan a.

Saskij

Det är fint att ha er som bollplank och stöd när man tappar bort sig själv ibland.
Jag har försökt att ta avstånd och lägga all min kraft på mitt mående och givetvis mina barns under denna tiden som han varit iväg på LVM. Det är snart 3,5 månader så det är lite tid kvar.
Jag känner att avståndet har varit nyttigt för mig. Det har gjort att jag hunnit lära känna mig själv och mina behov som varit undansatta så länge.
Men oron för vad som händer när han kommer hem har jag lite svårt att låta bli att tänka på.
Må väl Kram Azalea

Hos mig själv.
En alltigenom stressig och krånglig dag.
Hinner tänka: OM jag hade druckit hade jag velat ha trögflytande rödvin intravenöst.
Nu dricker jag ju inte.
Alla dagar är som ni vet inte roliga särskilt inte känslan av att känna sig jagad för att förutsättningarna att göra sitt jobb bra, inte är de bästa.
Men alla dagar som drickare är inte heller roliga. De är t om sällan roliga.
Sammanfattningsvis är inte alla dagar roliga men förutsättningarna för morgondagen är ljusare så här.
Vara i. Hålla ut. Konstigt att vi, några av oss, ska avkrävas det i så hög grad. Jag tänker att det bör finnas en uppsida. Men inte ens det är säkert. Oavsett vilket, nykter idag. Kanske är det den enkla uppsidan. Kram på er.

Idag och jag åkte till jobbet och var nervös. Jobbade hemma förra veckan och efter fredagens panikattacker var jag nog inte riktigt i form. Fick gå hem kl 9.30 för jag började bara gråta. Kände paniken var nära. Mina kollegor är så underbara och kramade mig o sa gå du hem det är ok. Men fan vad misslyckad man känner sig. Varför kan jag inte bara funka som en normal människa. Jag har ju allt.en snygg underbar man 2 fina barn.villa vovve ja allt jag kan tänka mig men jag är inte mig själv. Har tappat mig själv,min lycka,min inre lycka. Alkohol är jah inte ett dugg sugen på så det är väl ett plus men denna jävla ångest. Fy vad jag hatar den. Kan den inte bara lämna mig ifred ngn gång. Oj nu skenade det. Jag jobbade i alla fall hemifrån resten av dagen o det gick ganska bra. Jag o M åkte iväg för att handla. Han i affären o jag utanför. Kände ångesten kom men jag följde ändå med i en mindre butik för att hämta paket efter bara för att jävlas lite med ångesten.Jag gläds liksom inte riktigt lika mycket åt dessa nyktra dagar som jag gjort tidigare men det kommer väl . Funderar på att jobba hemifrån imorgon igen så jag får andas lite och slippa möta alla människor som jagar mig konstant för de mest banala sakerna som jag vet de kan lösa själva men så är det när jag alltid fixat allt. Älskar detta forum och allt vad det ger. Kram?

Och chefen har delegerat avtackningen till en annan person. Många säger att min chef är en psykopat och narcissist. Jag är någorlunda rakryggad i att gå därifrån men det känns väldigt orättvist och fult gjort av min chef. Hon annonserade ut min tjänst när jag tog kontakt med facket. Jag klarar mig och vill egentligen inte vara kvar. Men det har varit en väldigt tuff resa. Jag har massor med stöd men blir ändå sjukt sugen på att åka och köpa en flaska vin. Jag som inte ens dricker när jag inte mår bra.....

Det känns bra att va anonym här ,,,jag kör på ett tag själv sen får vi se om jag känner för att berätta för nån helt enkelt ..
Jag har surfat runt och läst i trådar och det känns hoppfullt att så många klarar av det men framför allt ärligheten och att man inte blir dömd om man skulle "trilla" dit ...
Tack igen , ni är fantastiska :) :)

Varje morgon när larmet väcker mig sitter jag sömndrucken på sängkanten en stund och tänker högt för mig själv: ”Idag väljer jag att vara nykter.”

Elva nyktra veckor igår, tjoho!

Stort grattis till två nyktra veckor ?

Keep up the good work!

Våra farhågor är alltid värre än verkligheten. Alltid. När ska vi lära oss det? Fast det beror kanske på dagsformen.

Jag försöker tänka att allt jag ska göra kommer att gå bra. Och går det inte bra får jag hantera det då. Ändå kan jag stimma och oroa mig som sjutton inför vissa saker.

Otroligt bra att du kom iväg på AW! Det spontana blir oftast bäst faktiskt.

Inte så konstigt om du är ledsen om det närmar sig årsdagen. Man brukar väl säga det om sorg, det måste gå ett år innan det stillar sig lite.

Försök att göra något positivt av det. Leta upp bilder på din mamma, snacka minnen med någon annan som minns henne. Låt minnet efter henne blomma ?

Kram ?

? ?

Ny vecka! Försöker fokusera på nuet och dagen som är. Vara till lite nytta & glädje för dem jag kan. Ikväll är det möte! ?

Bra att du är tillbaka här. Jag minns att när jag läste när du gjorde det där "experimentet" (#138). Shit, hur vågar du.
Och så här i efterhand var det nog inte ett så lyckat experiment. Men gå tillbaka och läs vad du skrev i ditt inlägg # 126. Du skrev att du ville minnas det.

Kämpa på nu, du kommer tillbaka!

Tack Berra
???

”Skål! Ta mig fan” är riktigt bra. Spot on liksom. Lyssnar på den för tredje gången nu.

De sista två gångerna har jag haft den som insomnings-ljudbok. Ställer timern på 30 och lyssnar aktivt tills jag somnar. Vinn-vinn!

Keep up the good work!

Det var en fin idé Rosa! Ska på riktigt unna mig vackra blommor såhär en måndag. ???
Tror att det är just så vi ska stärka oss själva. Unna oss allt gott!
Kram

Du är så fantastisk! Kram Saskij

Jag känner igen mig hur tänker. Jag har själv funderat på vad jag har för typ av beroende. Jag har inte kommit fram till något annat än att jag ibland över konsumerar öl och vin. Dricker aldrig starksprit eller whisky. Känner inget sug kan lätt avstå alkohol. Kan umgås nykter med mina berusad kompisar och kollegor. Jag har tidigare använt alkohol som bränsle för jag blir pigg av nån bira/vin. Jag har aldrig smygsupit. Har ett jobb som periodvis är extremt stressigt och krävande. Har använt alkohol som belöning. Jag försöker hitta balansen och hantera alkohol på ett kontrollerat sätt. Jag vet dock innerst inne att jag mår bäst av att skippa skiten.

Gött att du har avbeställt! Forumet är ju perfekt för att verkligen kunna skriva vad man känner och få pepp och hjälp av andra, helt anonymt. För kompisar kan man berätta sedan när man har varit nykter ett tag. Man kan ju också välja att aldrig berätta för någon att man har lagt av eller orsak till det. Dock tror jag att det blir jobbigt i längden att alltid behöva hitta på en "vit lögn" eller "smyga" med att man inte dricker.

Själv sa jag inget till någon annan utanför det här forumet förrän på dag 41. Förutom min fru då, som jag berättade för på dag 1. Man kan vänta tills det känns bra att berätta, och till vilka man berättar för, och hur mycket man berättar väljer man själv. Jag har valt att berätta den "verkliga anledningen" för min närmsta släkt, och nära vänner och kompisar, när det blir tillfälle helt enkelt. Till kollegor och bekanta säger jag bara nej, tack jag dricker inte, eller, jag har lagt av för jag mår bättre av att inte dricka.

Har bara upplevt det positivt, ingen har ifrågasatt och jag själv har aldrig skämts för de jag har berättat för.
Tvärtom är det flera stycken som säger, Åh vad bra att du inte dricker, jag borde också dra ner/lägga av med alkoholen.

Nu skrev jag lite extra här, som jag egentligen borde skriva i min egen tråd, men har sett att det är väldigt många här som oroar sig i onödan för det här med att andra ska få veta eller att berätta för andra. Som sagt, här på forumet kan man berätta allt, och utanför forumet berättar man det som man tycker känns bäst. Men att försöka "ljuga" för andra blir onödigt jobbigt i längden.

Ha det bra!

Kram

Ja, jag är med dig hur du tänker! Har en annan fundering: Vi som inte dricker varje vecka, inte varje helg men NÄR vi dricker så hamnar vi ibland snett, som jag. Blir för mkt, ångest, dumma val man får ta konsekvenserna av. Men så kan drickandet likväl sluta lagom, utan ångest, utan baksmälla. Hur ska man tänka då?! Vad är man? En periodare som måste sluta tvärt? Hur ska man förhålla sig?

Att en av oss lämnar är nogenda vägen framåt, men jag är väldigt orolig för att ta nästa steg då jag vet hur hon fungerar och så fort jag är "fienden" kommer hon göra allt för att mitt liv ska bli så svårt som möjligt. Hon kommer njuta mer av att jag lider än att få till något vi båda trivs med. Men, just nu finns inget vi kan göra förrens restriktionerna under corona lättar.

Jag ska försöka att ignorera henne och hennes beteende och koncentera på mig själv. Jag mår bra nu och vill fortsätta må bra.