Senaste kommentarerna i forumet

Så rätt du har! "Självisk, självkänsla, självinsikt. Hänger ihop"
Polletten börjar långsamt rassla nedåt för mig. Det är ok att vara självisk i den bemärkelsen att jag tar hand om mig själv först, det leder till att jag sedan kan hjälpa andra - osjälviskt.

Jag har nog blandat ihop själviskt och egoistiskt förut.
Egoist vill jag ju inte vara. Alltså "sätter jag andra före mig själv". Trots att jag planerat något eget så ställer jag upp och hjälper andra först. Muttrar sedan för mig själv om jag inte får tillräckligt stort tack och bekräftelse. Då blir det ju bara ego i alla fall!

Tar med mig och funderar vidare på "själv"

Ha en bra dag!
Kram

Jag har aldrig varit sahar illa. Kan fan knappt stava. Behover hjalp

Halsa en half flaska whiskey 03.00 kanns halsosamt.

True. Vaknade 03.45 och dealade med mannen att om jag kunde shotta lite whiskey sa “gjorde jag nagot for honom”. Deal done and dusted...

Idag tar jag till mig ett par klokheter du skrivit:

"att bara få vara nykter utan en massa krav om att hitta sin livsuppgift eller vem man egentligen är". Ja, från fokus på att dricka blir det lätt fullt fokus på att inte dricka med allt vad det innebär.
Bara vara. Inte tänka. Det är det jag behöver nu tror jag :-).

"jag har ingen kontroll över vad han gör och tänker inte bry mig om det"
" Jag har bara kontroll över mig själv och mitt eget beroende"
Jättebra insikter!!

Kram!

Andrahalvlek ❤️

Tack för att du pekar ut det som är grundläggande. Jag såg inte träden för all skog. Tankarna och självömkandet gick i 180! Idag ska jag ge mig själv det du säger och jag ska försöka vara snäll mot mig själv. Tack för att du orkar stötta mig, det är inga solskensinlägg från min sida nuförtiden.

Kram ?

Oj, vilken hög igenkänning när jag läser!

Tror att mycket av det vi upplever bottnar i "allt eller inget".
Superpositiv - eller deprimerad.
Mittemellan är tråkigt. Skrämmande tråkigt? Värt att utforska tror jag.

Och, om du är mätt föreslår jag en middagslur och en promenad för att smälta allt. Vila och återhämtning.

Övertygad om att aptiten kommer tillbaka då :-)

Kram!

Usch! Vilket dåligt råd till en som jag gissar är "allt-eller-inget" precis som jag och 99% av övriga här... (gissningen kommer av att du "blev lite för ivrig..." ;-) )

Men jag tror att det är det vi skulle må bra av, att hitta vårt eget "lagom" av det som funkar för var och en.

Det finns inget rätt eller fel. Man får prova sig fram och framför allt - Vara snäll mot sig själv!

Kram

Tufft med hårt jobb från morgon till kväll, ändå orkar du gå in här sent på kvällen och bry dig och stötta andra. Det kallar jag osjälviskt❤️ Själv drar jag i väg och fiskar hela dagen i dag, bara för mig själv. Lite själviskt kanske, men sånt är viktigt också.

Hoppas du får en bra dag.

Kram?

Jag erkänner mig skyldig till att jag synar mina hjärnspöken med förstoringsglas istället för att ta ut dem i solen så att de spricker och jag kan vädra bort dem.
Jag borde verkligen vädra bort dem, för de återkommer hela tiden i mina tankekedjor.

Reflektion efter att ha repeterat ytterligare avsnitt av Alkispodden.
"De visste inte att de var alkoholister medan de var aktiva och det var när de insåg att de var alkisar som de slutade dricka".
Hur är det möjligt? Jag har vetat i massor av år att jag är alkoholist, att jag har en problematiskt stor alkoholkonsumtion. Men inte har jag kunnat göra något åt det för det! Jag behöver ju min alkohol!
Fast inte längre, inte om jag jobbar med mig själv...

"En alkoholist skadar nära och kära".
Har jag gjort det? Jag har ju mest druckit i ensamhet, hemma, det skadar väl ingen? Fast, under hösten när jag slutade dricka så började jag försaka de få nära vänner jag har. Jag isolerade mig för jag hade så många tankar som jag inte kunde prata med någon om, förutom er på forumet då. Det sjuka är att mina vänner är mycket moderata i sin alkoholkonsumtion, sådana som jag brukade umgås med nyktra stunder. Jag har fortfarande inte träffat någon av dem sedan förra sommaren... Logik???

Nya funderingar på om jag borde gå på ett AA-möte.
1. för att de kan hjälpa mig i mitt jobb med mig själv
2. för att få prata av mig alla alkistankar
3. för att bryta min självvalda ensamhet

Kanske leder det till att jag orkar träffa mina vanliga vänner igen? (Jo, telefonkontakt har jag, de finns kvar, men kanske inte så länge till...)

Tål att tänka på.

Kram!

Tack för komplimanger och för att du tror på mig!
Vilken ynnest att ha vänner som ger mig en sådan start på dagen :-).

Tack för inspel! Gällande att ogilla ändrade planer så handlar ju det om kontrollbehov, något som jag har förstått är i princip obligatoriskt för en alkis. Jag är i grunden en både förändringsbenägen och flexibel person, har inga problem med en hastigt omplanerad arbetsdag eller ens en stor omorganisation.
Men när det gäller saker kopplat till min alkoholkonsumtion då blir det plötsligt fruktansvärt obehagligt. Där måste jag ju ha "full kontroll" annars kan jag ju riskera att bli avslöjad, eller ännu värre, inte få dricka som jag vill....
Och nu, så vill jag väl någonstans kontrollera reaktionen och utgången av samtalet och det är ju omöjligt. Lika omöjligt som att jag vill berätta för att kunna få stöd samtidigt som jag vill slippa erkänna för att slippa känna skammen.
Bara att släppa kontrollen helt "enkelt" så blir livet lättare.

Kram!

Full fart i tråden, trevligt att komma in här efter en dag av oavbrutet arbete fram till sen kväll.?
Trött nu. Orkar- och vill inte tänka på serotonin och hjärnan eller vad som är det ena eller andra. Orkar inte ens en liten mindfulnessövning.
Idag tänkte jag på min morgon, i morse och att självvakna,
ikväll tänkte jag på att jag var själv-glad.
Mycket som styrs av det här (snälla) självet hörni, i nykterheten.
Självisk, självkänsla, självinsikt. Hänger ihop. Självbedrägeri. Hänger ihop det med.
Pratade med min mamma en timme ikväll. Känner att jag har så mkt mer tålamod med henne, hur gullig och rolig hon är, glad för det. Nykter ikväll. Trött och nykter. självsomnar inom kort. Kram.

Var väl ett bra ord för var man inte vill befinna sig resten av livet. Ibland vill jag, i all vänlighet, bara höja rösten en aning och säga: sluta drick. Vänta inte på att zodiakens står i rätt våglängd, att vinet ska va slut, att festen ska vara avklarad. Bara Sluta.
Håll upp en månad, en dag i taget. Sen kan man prata om mellanstadiet, eller inte.kram.

Tänkte bara sticka in med en kanske onödig kommentar, men jag hör till de som inte läst, lyssnat på alkispodden (som jag inre ens gillar) utan använt mkt tankar, läst här, funderat och promenerat, jag har heller aldrig betraktat alkohol som gift eller att det har ett eget liv, så mkt ger jag inte denna motståndare- som det nog ändå är,
Efter trå månader känns alkohol mycket avlägset, dagarna rullar på och mitt liv är bättre på alla sätt.
Önskar dig lycka till!. Kram.

Och vilken chans. Hoppas det blev bra nog. Jag slutade röka första dagen på ett nytt jobb för 20 år sen, började aldrig igen.

Roligt och skönt att läsa att det går så bra. Man kan tro att vi med alkoholproblem är de största livsnjutarna som bara tar hand om oss och myser runt med ett glas. De flesta av oss vet ju att det är tvärtom, att vi föraktar oss själva, skäms för att vi dricker (för mycket) och skäms för att vi inte kan sluta,
Att ta hand om sig själv (jag tänker med min hittepå-psykologi att vi nästan får börja med att ta hand om oss själva som barn...) är ett jätteviktigt steg. Ovant. Och inte bara äta/springa/ utan också lyssna på viskrösten inombords. (Joyo beskriver det bäst.)
Vad längtar jag efter? bortom glömska och så kallad guldkant?
Jobb, jobb, så är det men till skillnad från de flesta förvärvsarbeten blir vi typ miljonärer sett till livskvalitet.
Kram!

Tack för din hälsning hos mig. Vi behöver alla bli sedda och bekräftade - och det är det här forumet svinbra på!

Jag har också haft stora problem med ångest, och ångestskoven kommer typ alltid när jag har druckit mycket under en period.

Jag är övertygad om att alkoholen har orsakat både ångest och depression - i kombination med att jag är en ”duktig flicka” med överhettad empati som vill att alla ska vara nöjda.

Vid det senaste ångestskovet slutade jag dricka och det är snart tio veckor sedan. Efter 1,5 vecka var ångesten borta och jag började sova bättre.

OBS: Jag tror att daglig mindfulness-träning de första två veckorna hjälpte till också.

Nu mår jag bättre och bättre för varje dag - och känner inget sug alls. Tanken att dricka flyger på mig ibland, men den är lätt bortskakad.

Hej Soffi! Där satte du ord på mina exakta tankar.. såååå rätt... blev helt lyrisk nu när jag läste för jag har letat efter just den här analysen. TACK ! Nu hjälpte du mig mycket.. det är helheten.... inte bara drycken... Återigen tack jag behövde läsa detta. KRAM till dig.

Nu har jag hittat din tråd, lär mig orientera här på forumet så smått som sagt! :-P
Läste om att du är en väldigt positiv person men också kan bli väldigt deprimerad. Precis sån är jag med, men jag får oerhörd ångest också. I alla fall för mig tror jag det har bidragit mycket till mitt drickande, dricker när jag är superglad och vill fira mer, dricker när jag har ångest för att lindra. Men jag har insett att drickandet ger mig mer ångest, och sänker min tolerans mot ångest. Dubbelt negativt alltså. Tror absolut du kommer känna dig mindre deprimerad och ha mindre svängningar som alkoholfri, tycker all forskning jag läser uppger det. Och jag vill verkligen tro det är sant :-)

Fika på en klippa vid havet låter ju fantastiskt!! Vi ska bara fika på ett Espresso house, lite mindre romantiskt, haha! Känns konstigt för i alla mina andra relationer (och hela mitt vuxna liv) har alkohol alltid haft en oerhört central del. Med mitt ex byggde hela vår relation mer eller mindre på aktiviteter kring alkohol, och jag avskydde det så mycket. Kändes så... ihåligt och falskt.

Kul att läsa, tror det är jätteviktigt att förbereda sig på när det känns tråkigt, att ha en strategi då. Jag är tillbaka nu på min tredje dag som alkoholfri. Denna gång gör jag detta med mycket mer respekt för hur jävligt alkohol är och hur jag måste ha en mer genomtänkt strategi, inte bara tänka att "det känns ju bra idag, det kommer fixa sig, jag har ju egentligen inte så stort problem så klart jag kan säga nej".... jag vet nu att mitt beroende gör att jag verkligen har svårt att säga nej, därför måste jag ha större respekt för det. Och förbereda mig. Och inse att det kommer vara ett livslångt medvetandegörande av mitt eget handlande. Inte ett livslångt LIDANDE, utan vara FRI men medveten om att alkoholen kommer försöka locka, både när man har roligt och tråkigt, när man bara minns det roliga dryckesstunderna och inte bakfyllorna, bråken, ångesten, tårarna, ensamheten.
Jag har upptäckt quitlit, böcker om att sluta dricka som är otroligt inspirerande och får det att kännas lätt och roligt, befriande. Läser nu Sober Curious, den har verkligen varit revolutionerande för mig.
Ta hand om dig!

Låter som kanonbra strategier!

Ser fram emot min första nyktra dejt så småningom ? Fika på en klippa vid havet tror jag att jag ska föreslå.

Jag har ingen dejt på gång, drömmer lite bara ?