Senaste kommentarerna i forumet

Tack för eran respons. Har inte kunnat svara på sidan för har jobbat hela helgen.
När man jobbar så funkar det med att inte behöva dricka nånting för då har man inget val. Tack för tipsen ska fixa fram böckerna och alkispodden.
Kram

Solen skiner, det är varmt. Jag är sugen på vin, men dricker inget. Naturligtvis. Som vanligt. Men det slår mig hur stark längtan efter alkohol är. Jag skulle hellre ta några glas whisky just nu än att krama min hund, leka med mina barn, sätta på min flickvän, ja, egentligen allt. Och ändå kommer jag inte att dricka. Men förhoppningsvis göra allt det andra. Spriten är och förblir nummer ett. Eller: det tillstånd den försätter mig i. En jobbig insikt. Men bara att kämpa på.

Jag förstår att insikten om vem du har varit och vad du gjort känns tung.
Men tänk om du inte fått den insikten? Om du fortsatt vara den du ser i backspegeln och föraktar?

Jag hoppas att du kan se att du är värd förlåtelse om du gör den jämförelsen. För du gör nytt nu, du gör rätt nu som vandrar mot nykterhet.

Kram!

Nu kan du bara inte gå vilse!??‍♀️?

Jag har gått i egna tankar... Men det var nog startplatsen jag passerade igår tror jag ;-), fast utan startskott :-S. Den var nog när jag insåg att jag tyckte det var skönt att slippa dricka.
Nu är ögonen riktad på vägen framåt, karta ock kompass riktade mot nykterhet. Kollar gång på gång så att jag har ordning på packningen med alla mina verktyg.
Japp, jag är på G. Jag har bestämt mig för när och hur jag ska berätta för gubben.
Tassar ödmjuk in på stigen.

Kram!

Bra att du har en plan nystart. Jag vet att man kan behöva en strategi man känner sig trygg med men egentligen är svaret enkelt, sluta dricka! Ingen dag är för tidigt och jag tänker på att du har barn och att de för närvarande inte har någon förälder som är stabil.
Oavsett när eller hur du väljer att sluta dricka, är det den enda lösningen för dig och din familj ?

Jag blir alldeles varm när jag läser dina senaste inlägg, Se klart. De andas en så lugn glädje, för att inte säga lycka.
Lycka du förtjänar genom ditt arbete med dig själv.

Kram!

Kan du det? Ta en mini-timeout och bara vila kroppen och hjärnan.
Önskar så vi kunde göra något som hjälper dig att orka hålla emot.
Färgen kommer tilllbaka. Det vet vi.
Kram.

... för mig i min nyktra resa är att ta ett beslut, varje dag. Inte planera för mer- eller mindre, det är stort nog. Sen kommer supertråkiga dagar, och dagar utan energi. Men en sån i taget, det klarar vi.
Diskussionen med mitt sämre jag som då och då velat förhandla om nykterheten, har jag bordlagt till senare tillfälle.
Svårt och lätt. Att stå ut med tråkighet är en av våra större utmaningar. Men en tråkig dag, det fixar vi! Heja dig!

Så tråkigt att höra att du har det tufft igen.
Önskar jag kunde lyfta av lite börda från dig, som du kämpar är du värd allt gott!

Kram!

För din egen skull och för att du ska må bra. Bra där! Tänk inte så mkt framåt (eller bakåt) nu är allt vi har och i varje nu ryms en chans och en möjlighet. Hejar på dig!

och pizza blev det.
Släpade runt hundarna på en tur i skogen oxå?ingen fart eller lust i mina ben idag.
Resten av dagen planeras inomhus förutom snabb rastning av mina pälsklingar❤️❤️

Kanske stämmer det att jag har slutit fred, tack för tanken att fundera på! Kram.

Som uppstår när sista bilen barn kört iväg och bara diskmaskinen tuggar på i bakgrunden.
Det känns just idag helt naturligt att en ny tid tar vid nu.
Först var det småbarnsliv med nästan ingen alkohol under många år, sedan så mkt jobb och tonåringar att det aldrig etablerades stora överdrifter även om jag redan då fattade att mitt drickande skilde sig från andras.
Vuxet liv med utflugna barn- nya vanor, snabbt mer och oftare, tillfällen av sorgligt smygande och inte kunna sluta.
Att inse att jag inte har kontroll. Fast det tog tid att se det, acceptera. Den stora rädslan som hägrade; ”tänk om jag måste sluta dricka...”
Eller skräcken, snarare. Något som skulle ta ifrån mig njutningen i mitt liv.
Läst här 2,3 år. Till sist kliva in, visa sig sårbar och be om hjälp och stöd.
Få hjälp och stöd av okända personer som har kommit att bli så viktiga. Som jag vill hjälpa och stötta om jag kan.
Nu väntar en ny tid. Vill fortsätta utvecklas i jobbet. Vill vara en mormor och farmor som barn kan lita på. Men främst är detta för min skull. För att slippa skämmas över den jag är, för att slippa ha hemligheter, slippa oroa mig för kroppen, minnet. Göra vad jag kan för att få leva länge.
Nykter idag. Det räcker bra.

Låt dem gå, var inte alltför sträng mot dig själv, jag hade dagar som var så tråkiga att de gått till historien, adderade lite tankat av hur dålig jag var som inte tog mig för något. När de gick över så såg jag tillbaka på en kort period som jag borde bemött med med tålamod med mig själv. Det är en viktig del i vårt survival kit.
Kram.

Jag skrev ett inlägg häromdagen ”Så gjorde jag”. I onsdags var det, på min 2-månaders dag ??????

Min tråd heter ”Behöver all hjälp jag kan få”. Nu är det min tur att dela med mig till andra ?

Bara kör nu!

Du kan läsa om mitt outande i min tråd ”Behöver all hjälp jag kan få”.

Livet är fullt av gråa tråkiga dagar, men efter regn kommer alltid solsken ☀️

Själv drar jag till skogs nu. Två naturreservat ska jag besöka idag.

Vet tyvärr precis hur du känner just nu. ”Vad spelar det för roll om jag är nykter när allt annat ändå är åt helvete?” Den känslan är så stark, och så totalt uppgiven och vanmäktig.

Men du vet att det spelar en enorm roll, nykterheten är basen. Fundamentet. Vad du än står inför så klarar du av det bättre nykter.

Och det vet du, ville bara påminna dig i all välmening ❤️

Ytterligare en påminnelse: Det är dumt att oroa sig i förskott. I bästa fall oroar man sig i onödan, och i sämsta fall oroar man sig två gånger.

Kram ❤️

Tack för omtanken Andrahalvlek, den värmer! Fullt upp hela påsken och dessvärre en hel hop av bekymmer som fått hela tillvaron att känns grå och oviss...

Är ett farligt läge för nykterheten känns plötsligt inte lika viktig, fastän jag VET att den är nummer ett. Det är inga problem att vara nykter när allt flyter på med lagom stora, hanterbara bekymmer men det här är annat. Hela mitt liv kan vändas upp och ner och jag kan bara vänta på att det ska ske.. Hela sista året/åren har varit väldigt vackliga och det är vidrigt att känna sån total maktlöshet.? Inte ett dugg sugen på att dricka men däremot längtar jag efter att få slappna av på riktigt. Känner mig som en ballong som bara fortsätter att fyllas på, med vetskapen om att den kommer att sprängas. Frågan är bara vad som händer efter det, jag vet inte och det skrämmer mig så färgerna försvinner, allt har ett läskigt gråfilter just nu.

Adde och Charlie70. Pappa är fantastisk!
Hur gick det att berätta för din dotter Andrahalvlek?

Idag är en tuff dag. Jag har inte det minsta sug, tanken att dricka är obefintlig. Testar mig själv för att se var problemet ligger. Är det Hon som lockar mig? Jag är inte rädd. Jag provar genom att föreställa mig hur en klunk vin rinner ner, men får bara avsmak. Det är absolut inte alkohol jag vill ha. Men jag går igenom någon slags sorg över hur lite Jag jag är. Har tappat bort mig själv helt. Dagarna rinner ifrån mig. Jag tycker inte något är kul. Har inte energi eller vilja till något. Målet denna dag är att gå ut på en promenad. Snart. På ett sätt är jag tråkigare mamma och sambo nu. Sitter bara i soffan med datorn och telefonen. Facebook, Instagram, Snap chat och Aftonbladet. Loopar i flera timmar. Jag tar mig inte för någonting. Avundas min sambo som bara gör saker. Han har redan hunnit tvätta och träna. Sitter och surar i soffan och tycker synd om mig själv. Hur tusan ger man sig själv energi och hur hittar man något som är kul att göra? Visst jag gör saker ibland, på autopilot.

Lång helg, reflektion i överflöd.

Mitt mantra får börja rulla.... Det är bara jobbigt, jobbigt är inte farligt.

Nykter, en självklarhet. Största utmaningen är avsaknaden av glädje och energi.

Kram ?

Sex månader. Det är så lång tid som jag varit medlem här. Till en början var motivationen på topp och jag följde de mål jag satt upp, men efter tag försvann den och jag ramlade tillbaka i gamla vanor. Om jag har ett problem med att hantera alkohol? Definitivt. Om jag är alkoholist? Möjligtvis.

Så om jag nu är medveten om det, varför slutar jag inte dricka? Jag vet att det är dåligt att dricka som jag gör. Jag vet att jag mår dåligt av mina alkoholvanor. Jag har dessutom verktyg och strategier för hur jag ska göra för att ändra mina vanor.

Jag tror (och kanske är det så för dig också?) att anledningen till att jag faller tillbaka i gamla vanor till stor del handlar brist på motivation. Nu, efter ett sexmånaders halvhjärtat försök så börjar jag om. Jag skriver ner mina mål och sätter upp en plan för hur jag ska nå dem och försöker hålla fast i motivationen. Det är helt enkelt dags för lite jävlar anamma för att lyckas.

Sitter du inne på ett tips för hur man kan hålla motivationen uppe? Dela gärna med dig.

Jepp! Hamnar man i diket gäller det att sätta i björnramarna och ta sig upp på en gång??

Alkohol löser aldrig något problem på långsiktigt. En Quick fix som bara skapar mer elände. Detta forum är en enorm källa av information runt problem drickande. Här finns stöd och erfarenhet från liksinnade.
/Mrx

Och kommer groparna så är vi snabbt uppe ur dem igen! Starka som björnar ??????

Jag med. Tänker tydligt i bilder och bilder jag läser om och ser fastnar i min skalle som fastklistrat?

Vilken bra liknelse. Tack! Funkar även vad det gäller drickandet när man skulle minska det. Inga gropar nu då??