Senaste kommentarerna i forumet

Tack för fint välkomnande. Just nu håller ångesten på att slita mig i stycken på grund av min avslutade relation.... men jag ska verkligen avstå alkoholen, som ni skriver inget blir bättre med hjälp av alkohol ?.

Det känns ändå skönt att jag inte är ensam om att misslyckas om och om igen. Nu ska jag verkligen lyckas med att bryta ovanan och jaga ut a-djävulen ur mitt liv. Hoppas att jag oxå kommer över mitt x och att jag kommer ut på andra sidan som en stark kvinna... men nu usch så fruktansvärt ynklig. ?

Kram på er! ?

Tack för att ni läser och peppar så fint.?
Jag har ”rast” i mitt trädgårdsarbete. Trädgården är faktiskt en syssla som under åren hjälpt mig att dricka mindre, ibland måttligt. Att vara igång och jobba med kroppen har gjort mig naturligt trött, och även avkopplad. Somrarna har därför inte varit fullt så a-marinerade som vissa andra årstider. Fått mig att fundera över nackdelar med ett stillasittande jobb, där tankar ska jobba snarare än muskler. Balans är väl att föredra, som med det mesta.
Funderar mkt idag på detta med s k duktighet som jag, och några av oss skriver om, och balansen även i den. Kan bli svårt att försöka sig på det, men testar.
Duktighet används ofta för kvinnor, (män är ambitiösa, och det finns väl ingen som råder män att sluta med ambitioner.)
Jag tror att en duktighetssträvan, eller ambition är bra, har även Luther på min axel och utan honom, eller nog är det en hon, i mitt fall, hade jag legat kvar i sängen betydligt fler morgnar.
Jag vet inte- men jag har haft förmån att få lära mig mer, bli bättre. Det är fortfarande, och har ju varit en stark drivkraft, skulle säga att den t om är biologisk.
Problemet blir väl, iaf för mig, att det inte finns någon bortre gräns. Att ”göra mer och bättre” driver på oavsett vad jag gjort eller åstadkommit den dagen, veckan, eller året,
Jag vill inte sluta vilja, jag kanske vill vilja ännu mer. Men jag önskar att träna upp någon fingertoppskänsla kring när det räcker.
Och kanske är det vad denna nykterhet egentligen handlar om. Att inte köra på så hårt att den enda chansen att kunna bromsa in, är en flaska vin.
Ett lite jämnare flöde önskar jag, från mig själv. I det flödet får det gärna ingå att ta sovmorgon eller att skippa middagen nån gång.
Men att vara ”oduktig” är inte nån dygd, för mig. Jag kan se tillbaka på ibland orimlig duktighet, men som sagt, växla till stark ambition så är det inget att skämmas för,
Relativt duktig fortsätter jag denna dag med en kopp kaffe, lite sitta stilla-jobb. Nykter idag, känns självklart!
Kram söndags-kämpar, ambitiösa, som smålata. Ni betyder allt för mig på denna nya stig i mitt liv.

Drygt fyra veckor nu. Bra jobbat.

Och du, A får man förakta, även om hat i andra sammanhang mest förgör.

Kram

Hör av dig om du orkar/kan/vill.

Hoppas att du har det bra.

Kram till dig ?

Blir så glad när andra lyckas. Även du har många bra tankar att ta till sig. Inspirerande. Tack för det.

Kram

LoloK, jag minns ditt allra första inlägg här. Du skrev det i min tråd - när jag mådde riktigt dåligt - och jag kände lite extra för din situation.

Tänk att du har kommit så långt. Vilket jobb du har gjort. Respekt. ?

Tack för att du uppdaterar ibland. Vi behöver många som du att följa.

Kram

Håller med Wasabi, du är så klok. En förmån att få följa din resa.

Grattis till snart hundra dagar i frihet.

Kram

Är det någonstans det inte finns några rätt eller fel är det här. Det viktigaste är ju målet, hur vägen ser ut är av mindre betydelse. Däremot behöver vi tanka under resan, men var vi gör det spelar ingen roll.

Styrka till dig.

Kram

Härligt att du är tillbaka med tio, blir ju 11 i dag, dagars nykterhet. Många upplever den första veckan som den värsta och isf har du ju redan tagit dig igenom den.

Har alltid tyckt att du har så mogna och kloka insikter, speciellt med tanke på att du är relativt ung mot många av oss som skriver här.

Smart att sluta precis nu. Alla sätt är bra och att få lite gratisskjuts är ju kanon.

Hoppas och tror på dig.

Kram

Grattis till tre månader. Och till viktminskningen. Bra jobbat.

Vilket fint alternativ FinaLisa ger det mörka. En vänligt sinnad kraft.

Hoppas att du hittar lite mera glädje.

Kram

Stort grattis till 50 dagar!

Du är så himla bra. ?

Kram

Vill bara säga att jag tänker på dig. ? Dina inlägg gör ont ibland, inte bara gör igenkänningen, utan för att jag känner din förtvivlan och önskar att du ska få kraft att bryta.

Ska vi ta nya kloka och starka tag i morgon? Riktiga j-vlaranammatag.

Kom igen, Varafrisk, nu kör vi!

Många varma kramar till dig

Snart tre månader. Wow!

Älskar också dina poetiska betraktelser och liknelser. De skapar ett lugn. Det behöver vi. Extra mycket just nu.

Tack!

Kram

Så många bra ord. Har boken, började läsa för några veckor sedan, men var nog inte mottaglig då. Ser fram emot att vilja läsa vidare.

Än en gång, tack för allt du förmedlar och peppar.

Kram till dig

Grattis till att ha tagit ett nytt beslut. Ett första steg på vägen. Och alla resor börjar med det.

En dag i taget.

Kram

Håller tummarna gör att du går chansen att åka. Smart och kreativt sätt att skaffa nya vanor och rutiner på.

Kram

Med din ärlighet och ditt analyserande kommer du att klara av det du behöver göra.

Vi som har turen att ha en stöttande partner ska ta hjälp av det. Själv har jag ju gömt och smygsupit till och från. Mumlar lite om att det händer att jag dricker någon enstaka gång i veckan. Jojo... Skammen över lögnerna är nästan det värsta.

Berätta så fort du orkar. Gör det på det sätt som känns bäst. Sedan är det gjort.

Jag tror på dig och följer gärna med på din resa tillbaka till det nyktra livet.

Kram

Hej Soffi! Tungt läge nu, ❤️ och jag tycker absolut att du ska prata med honom i kväll. Själv berättade jag för min fru att jag hade fått nog och tänkte lägga av en gång för alla. Efter otaliga försök att lägga av tidigare så hade jag
nått min botten, och bestämt mig på riktigt. Att slippa ljuga och gömma är en befrielse.

Styrkekram

Alla sätt är bra, utom att dricka.

Igen. Vi är många som har varit här många vändor innan vi lyckas bryta. Jag tillhör dem. Idag nykter dag 57, tjoho!

Kör på - dag 1 är redan halvvägs!

Fy så jobbigt, men du vet ju innerst inne att han kommer att reagera positivt. Även om han förstås blir arg och besviken för att du mörkat.

Ut med trollen i ljuset så spricker dom!

Att ljuga tillhör missbruket. Berätta allt nu, och fortsätt sen berätta för honom vad du tycker, tänker, känner. Han vill att du ska må bra ❤️

”Det är bara jobbigt, och jobbigt är inte farligt.”

Det mantrat får en plats i mitt ”arkiv” med bildliknelser och mantran, tack ❤️

Du ska få en bildliknelse och ett mantra av mig. Bildliknelsen snodde jag av Wasabi tror jag ? Bra idéer är till för att sno!

Tänk dig ett hus, ditt barndomshem kanske. Du sitter där och dricker i godan ro när du plötsligt känner att det luktar rök. Sen märker du att det brinner - massor! Vad ska du göra? Stanna kvar och dö eller fly för livet?

Till mig själv brukar jag säga ”Allt blir som det blir, och går som det går” när jag börjar oroa mig och fundera på framtiden, som jag tex inte alls kan påverka i dessa coronatider.

Jag tänker den medvetna tanken så pass ofta att min hjärna är förprogrammerad på den tanken. Hjärnan reagerar liksom med ”okej, jag tänker på något annat då” helt automatiskt.

Tankens kraft är stark - både positivt och negativt!

Grattis till 8 nyktra dagar! Själv är jag på dag 57, tjoho!

Och grattis till en jättefin och stöttande sambo! Ni två kan njuta på en uteservering ändå. Att du har alkoholfritt i ditt glas förtar inte stämningen ett dugg. Det tror du inte nu, men det ska du bli varse när du provar ?

Att bli nykter är faktiskt rätt ensamt för ingen kan göra jobbet åt en, sug ska hanteras, känslor dyker upp- eller inte. Drömmar att tyda, nya situationer att klara av.
Men att ha en man eller partner, barn- stora eller små som inte givit upp hoppet om en, som står och finns där med stöd och dlrtroevde. Det är ju något så grundläggande fint och även om det inte känns så mkt alla dagar. En dag i taget är mitt enda tips. Och precis som du skriver att använda både floskler och visdom som man strösslar över barnen för att själv ta sig igenom de tuffare dagarna, kram.

Jag behöver dem verkligen!
Jag är så förbannat FEG och det drabbar bara mig själv.
Igår var verkligen en bra dag, mycket bättre än jag vågat hoppas på :-). Gubben och jag jobbade på mitt projekt tillsammans, ute i friska luften hela dagen och jag mådde så bra. Den där härliga samhörigheten som skapas när man jobbar och löser problem tillsammans, jag älskar den och jag älskar honom! Vi får alldeles för lite av den typen av umgänge. Efter det klädde vi oss fina och åkte på bjudningen, som var en fika på em och inte en middag. Vanlig lördagsmiddag hemma alltså. Redan i bilen på väg hem började jag bli nervös. Vad ska jag säga? Jag vill ju inte dricka vin till middagen hemma ikväll! För det ville jag verkligen inte, men jag ville ju inte heller sabba den där underbara känslan mellan oss som byggts upp under dagen genom att dra upp och prata om mitt förhållande till alkohol. Jag hade ju inte tänkt ut vad jag ska säga i förväg. Hjärtklappning. Under mitt nyktra halvår har han ju iofs druckit sina två glas vi själv och jag har valt alkofritt utan att han har knotat, men han har sagt nu när vi har delat på den där vinflaskan på lördagskvällarna igen att det är så mycket mysigare...
Väl hemma började vi laga middag och han korkade upp vinflaskan, en fin vinflaska. Jag ville inte ha! Men där står vi, finklädda och jag nästan lite nykär, maten på gång och han häller upp ett glas vin och jag vågar inte säga stopp innan han häller upp det andra glaset, det till mig...
Jag drack typ två glas. Hela tiden med dåligt samvete. Men kvällen blev ändå bra.
Idag är jag bakfull.
Larmklockorna i skallen ringer; jag blir inte bakfull utan mår snarare prima dagen efter en hel flaska vin men jag blir bakfull av två glas. Jag minns att jag satt i höstas och skrev här på forumet, i början av min nykterhet, att det varit så konstigt den sista perioden av mitt drickande, att jag blev bakfull av att dricka FÖR LITE....
…
…
AJ! Där slog jag nog faktiskt i en botten.

Gråter nu. Inte för att jag tycker synd om mig utan för att jag är rädd. Vad fan har jag gjort med min kropp och skalle?

Jag måste prata med min gubbe ikväll om att jag inte mår bra av att dricka, att jag måste sluta. Det kan inte vänta till jag står i samma läge igen och inte vågar säga något. Han har ingen aning om att jag börjat dricka dagligen igen...
Den här skammen...

Vi är båda två värda att må bra. Det är vår tid nu. Livet är ett hamsterhjul, men vi måste sakta ner farten så vi inte ramlar ur.

Och du bidrar med massor! Jag älskar dina poetiska betraktelser. Mina inlägg är mer fakta och pepp, medan dina väcker känslor.

Och det är grejen - vi behövs allihop! En mix av allt är bäst. Jag kan sitta på min kammare och komma på en massa kloka saker, men det är först i mötet med andra som det sker magi ❤️

Ps. Jag har slutat säga/skriva ”ekorrhjul”. Det är hamstrar som springer i hjul. Ord är viktiga för mig.