Senaste kommentarerna i forumet

Tre månader ? !!! Idag är det exakt tre månader sedan min första nyktra dag. Det är nu som de stora belöningarna i form av energi och välmående ska komma på allvar har jag läst, samtidigt som risken för att återfalla i misären är lika överhängande...

Har inget alkoholsug alls, enda gången jag känner att jag skulle vilja dricka så är det pga stress, ångest, stark oro mm. Ren medicinering mao. Har inte längtat efter en enda festfylla, aw-öl, eller liknande. Alkohol för mig handlar därmed enbart om verklighetsflykt, aldrig för smakens skull eller som stämningshöjare som jag emellanåt trott. Jag är festglad ändå och det är en stor befrielse att inse det.

Beträffande påsken så känner jag ingen oro. Blir fokus på god mat och friluftsliv. Har gått ner runt 15 kg dessa månader och det känns så taggande att ta tag i hälsan på allvar nu. Vill gå ner lika mycket till och har ju faktiskt orken att lägga i en ytterligare växel.

Däremot känner jag ingen eufori eller spirande lycka. Kanske beror det på vetskapen om att det endast krävs en enda drink för att krackelera hela tillvaron. Då bryts styrkan i dessa obesudlade månader och jag kan lika gärna börja om en annan dag... Allt eller inget. Det är jäkligt obehagligt att ha alkoholen flåsandes i nacken, hängande som en stor mörk skugga över mig, som bara väntar på det där tillfället då fokuslampan slocknar... Det får mig att känna mig svag. Kommer jag alltid känna mig så här bräcklig? Kommer det komma en tid när jag litar på nykterheten så pass mycket att jag får sinnesro?

Tänker mig den här resan i etapper, "för alltid" är abstrakt och omotiverande. Så idag börjar etapp 2 som innebär tre månader till. Den 4 juli firar jag förhoppningsvis ett halvår!

Trevlig nykter helg!

Lyssnar och andas.
Vaknade mitt i natten, ont i käkarna och jobbtankar som snurrade.
Småttigt i det stora hela, men i mörker och ensamhet växer skuggorna.
Idag tar jag med dig det du skriver om här. Andas och lyssnar, räfsar och bereder plats för blommor som är påväg upp. Lyssnar på en bra bok och återkommer till mina tankar från igår, mig äger ingen, varken alkoholen eller det bolag som betalar min lön, i dessa tider dock lite extra tacksam för det.
Men idag njuter jag av en nykter dag och sol.
Kram och tack för inspo. ?

Hej,
Jag tror, särskilt efter att ha läst och hängt mkt här, att vi har våra olika sätt. Du har ju en enorm och så häftig viljestyrka, något att verkligen ta vara på. Det jag tror att både AA och forumet står för, på olika sätt är ju möjligheten att dela med sig, att få stöd - och inte minst, att stötta andra, de dagar man känner sig stark och nykter ?
För mig hänger detta ihop med min filosofi kring människan, att få hjälp och stöd från varandra, och att vara till nytta för någon annan. Tror liksom att det är vad som ger oss mening, kanske är detta även religiöst, men jag benämner det inte så.
På så vis har också forumet, så här långt, varit avgörande. Det håller mig alert och gör mig varje dag medveten om vilket arbete detta innebär.
Låter ju jobbigt, men långt mycket jobbigare är det att dricka.
Var och en blir salig osv... och det kan ju ha ett värde att testa olika vägar!
Önskar dig en fin nykter dag, kram.

Gud är en kvinna, en man hade aldrig lyckats hålla reda på allt ??
Vad man använder sitter hos en själv, använd det som passar dig. Jag gjorde 12stegsprogrammet med min alkoholterapeut, byggt en egen grupp av kloka människor både de som AA och de som bara är kloka. Men besöker Aa då och då för jag tycker det ger mig kraft, men har ingen egen hemmagrupp. Så välj något som du känner dig trygg med och där du kan vara helt ärlig.
Styrka och mod till dig// kram Strulan ??❤️

Hej eweryhopa ?
Gick på mitt första AA i går. Jag fick ett bra bemötande och intressant att lyssna på dessa olika levnadsöden helt klart! Men jag har tyvärr alltid varit lite av en motståndare till det att blanda in gud. (Han är väldigt gammal den gubben nu).
Respekterar sätt att arbeta på, men kan inte komma från min känsla i det hela. Känns lite som att om jag inte går på AA möten så kommer jag misslyckas i min nykterhet. Detta gör att jag blir ännu mer motsträvig. jag har alltid gått min egen väg i livet med blandade resultat givetvis.
Jag försöker absolut inte hitta några bortförklaringar att inte gå på möten.
Jag ser saker som att jag väljer russinen i kakan. Och tar det bästa från olika håll. Tydligen är det ovanligt att bara bryta med alkoholen och som jag har det. Är helt allena och väldigt sparsmakad vänskapskrets, knappast någon att vända till.
Förutom hit förstås.
Känner mig inte riktigt bekväm med att bara använda AA som forum. Dessutom så är jag döv på höger öra och det märktes igår. Folk sitter och mummla och det resulterade i att jag tappade " kontakten" med gruppen. Helheten försvinner då. Ska tilläggas att vi var enbart tio personer, tydligen brukar dom vara fler där.
Ja, jag vet inte hur jag ska göra i fortsättningen?

Ska förvisso till en läkare nästa vecka för utredning av en ev. ADHD, vet att jag kommer få en samtals terapeut om jag önskar..
Är jag ute cyklar?

Vet inte riktigt hur jag ska kunna förklara hur det är att leva med en narcissist. Alla era råd är väldigt goda och skulle säkert vara guld värda i en "normal" situation. För att svara på din fråga Sisyfos, ja jag tror hon alltid varit så här men jag har gjort allt för att passa in och undvika bråk. Läser man om detta så förstår man inte vad som händer när man lever med en narcissist. Jag började vakna upp med insikten att något var fel för kanske 8 år sedan. Men det har tagit mig ändå till sista året att förstå vad det är dom är fel. Jag kan välja på att vara min fru till lags men försaka vänner och familj och mig själv. Eller också kan jag välja att inte vara henne till lags och konstant leva i en krigszon. Sista åren har det varit krigszon, det tär något fruktansvärt men jag har iallafall lite av ett liv.

Just nu har jag inget val annat än att hörda ut, går ju inte att bryta just nu i rådande situation. Men jag kommer mer och mer till insikten att jag måste bort från detta. Jag förväntar mig inte att ni ska förstå hur det är att gå på äggskal hela dagarna och hela tiden sitta i moment22 där vsd jag än väljer betyder bråk.

Just nu handlar det om damage limitation.

Tack för dina inlägg, vi dras verkligen mellan både offer och synd om och nu jäklar.
Jag vet inte hur du funkar men för mig har det varit hjälpsamt att ta en dag i taget. Jag planerar inte ens till påsk även om det är högst troligt att jag är nykter, men en enda dag i taget har varit nyckeln för mina- på tisdag, tre månader nykter,
Det var mitt övergripande beslut, men varje dag, nytt löfte.
Idag är jag nykter, hoppas du med.
Kram.

Precis så var jag också. Visste jag drack på tok för mycket, hade minnesluckor. Låtsades utåt att jag mådde bra. Vet hur du har det?
Läs på om vad alkoholen gör med våra hjärnor, då förstår du varför det är svårt att sluta. Men har man motivation så går det.
Kram?

Vi sitter alla i samma båt - eller i varsin båt snarare - och vi har tagit oss olika långt på vår nyktra resa. Själv är jag på dag 56 idag ☀️☀️☀️

Jag har tänkt i 5-7 år kanske att jag borde begränsa eller sluta dricka. I höstas gjorde jag ett seriöst försök att begränsa. Det gick åt helvete.

De senaste åren har min tolerans ökat enormt, och jag hade alltid minnesluckor.

Någon liknade det vid ett hus, ditt barndomshem kanske. Du sitter där och dricker och känner plötsligt lukten av rök. Snart blir du varse - det brinner! Massor!

Vad gör du? Stannar och dör eller flyr för livet?

Ja, Svinalängorna är också bra! Ont-i-magen-bra. Är lite i valet och kvalet - kolla ont-i-magen-bra filmer eller skratta? Vad behöver jag bäst idag?

Men först frisk luft och sol - det behöver jag massor av ☀️☀️☀️

Vilken bra början att skriva här på forumet!Välkommen hit till gemenskapen?Jag kan inte ge något råd mer än att berätta att jag har varit där du är men vågade inte skriva här då.Hoppas du finner stöd här som jag och många andra gör.Jättebra att du visat dig här?Kram Pilla

Jag har läst här hos dig och måste säga att du är en förebild för mig.Va starkt av dig!Du förmedlar att det är möjligt!?Tack från Pilla

Denna ständiga tanke, varje dag, på morgonen, mitt i natten. Detta har nu pågått i över 15 år. Skamkänslorna, rädslan att bli påkommen av någon.
Jag önskar måttlighet, jag börjar med det.....i rus så skiter jag i min egna överenskommelse....nu har jag börjat få minnesluckor....hjälp mig med HUR jag ska komma vidare, jag är så olycklig inombords, men utåt visar jag ingenting

Tack för grattis?
Igår när jag kände sug så "bar" jag suget med mig.Förr har jag stött bort det.Det kändes okej att vara i det måste jag säga.Mina känslor är inte längre så starka som de va förr när jag hela tiden hittade anledningar till att trösta mig.Tycker att jag inte är så bra på att peppa er andra men gör det när jag har nått vettigt att skriva i allafall?enligt mig själv? Tack Se klart och Vakna Vacker?för grattis
Kram Pilla

Heja dig! ?
Läs på om vad alkoholen gör med oss människor. Det hjälper mig att hålla mig nykter.
Ha en fin lördag, kram?

Grattis till dina vita dagar?
Så himla bra och gött!
Du har så rätt, alkohol ger oss inte det vi behöver. Tvärtom... en evig karusell av att må dåligt.
Nu tar vi en vit lördag... som vanligt??

95 dagar i frihet?
Hur känns det? Det känns normalt. Vaknar normal. Utan ångest. Utan bakfylla. Det är fortfarande härligt att vara nykter. Supertråkigt emellanåt och då fantiserar jag om att dricka lite frasigt bubbel eller gott rödvin, men tillochmed i fantasin häller jag efter första glaset tvångsmässigt i mig massor! Blir besviken över att den sköna fyllan som jag fantiserar om uteblir. För så har det varit de gånger jag fallit tillbaka förr. Fantasin om den sköna känslan är inte nåbar i verkligheten. Vilket innebär att suget är falskt! Det jag drömmer om finns inte. Det är inte skönt att dricka lite, det är fruktansvärt obehagligt att dricka mycket.
Jag har använt alkohol för att dämpa svåra känslor eller för att försöka framhäva sköna känslor. Blivit beroende och börjat tro att det är alkohol som får bort min ångest. Istället är det alkohol/abstinens som gett mig ångest.
Som en rökare, tror att han blir lugn av en cigarett. Inser inte att det är cigarretten som skapar stressen/abstinensen som stillas av en ny dos, som klingar av och blir stress/abstinens som måste stillas....... och så går det runt runt runt i ett förfall. Nedåt. Endast nedåt. Man blir inte friskare av cigarretter. Man blir inte friskare av alkohol.
Den enda utvägen, den enda vägen till ett friskare liv är att vara drogfri. Vad än vi emellanåt inbillar oss, så är det så. Alkohol kommer aldrig att ge oss den livsnjutning vi vill åt.

Så gå ut i naturen, stilla, ensam, lyssna på naturen, lyssna inåt. Sluta stressa och sluta tänka. Stilla sinnet i nuet. Lyssna på din kropp, inte på tankarna! Tankarna babblar på, ”monkey brain” ?. Få tyst på apans/tankarnas tjatter genom att lyssna inåt. Andetaget, hjärtat. Stilla.

Ofta agerar vi idag impulsivt på tankar. Testa att luta dig tillbaka i känslan du har. Lyssna?☯️

En alldeles perfekt dag för att börja min nyktra resa. Helg och ledigt. Bortbjuden ikväll och det är lättare att tacka nej där än att låta bli att planera för en "mysig hemmakväll". Förråden är tomma och det är söndag imorgon = systemet stängt. Måndag blir alltså dag tre och det är kortvecka innan jag får ledigt igen. Det här SKA gå. Det här ska gå BRA!
Gårdagen då? Den som började så bra med uthällda vinflaskor. Det gick skitvägen. Jobbångesten var hög och ovanpå det hände några andra saker som gjorde att jag började sticka på offerkoftan igen. Den där förbannade helt egenskapade STORA offerkoftan som börjar kväva mig. Jag får verkligen ingen luft när den sluter sig om mig och jag kan ändå inte sluta sticka på den.
Men vet ni vad? Det är verkligen inte synd om mig! Inte alls! Det går bra för mig (bortsett från det här med alkoholen då...). Jag gnäller över att jag har för mycket att göra, och det har jag, men det är självpåtaget och hittills har resultatet varit över förväntan, det går min väg helt enkelt. Det jag missade på vägen var att ta hand om mig själv och tid för återhämtning, alltså sitter jag här nu och kan inte vara glad för jag har satt mig själv i skiten med spriten igen...
Men nu kommer äntligen lite ledighet. Jag får tid att vila och att göra en sak i taget.
Jag får tid att lyssna på alkispodden mm igen. Tack för tips/påminnelse, Andrahalvlek! Det var ju en av de saker som hjälpte mig i höstas. Tappade bort det på vägen nånstans...
Har också slarvat med att vara här inne, som ni vet, nu får jag tid igen :-), jag behöver ju er! Och, jag ska bli mer aktiv i era trådar också, när jag kommer lite mer i rätt riktning. Just nu känns det inte som jag har så mycket att bidra med... går ju sådär för mig....
Och, ja, jag vet att jag måste VILJA bli nykter. Och det vill jag. Men jag har bestämt mig för att det blir "bara för en period". Annars blir det för "synd om mig, får jag aldrig med dricka? Buhu, buhu!". Som att det var en mänsklig rättighet att få dricka!? Jag ska ju vara glad att min sjukdom stavas alkoholism och inte cancer.
Apropå sjukdom, ja, beroendeklinik kanske krävs, jag måste kanske inte klara allt själv? Tack Charlie för att du skrev att du tar hjälp, då känner jag mig mindre ensam om jag tar den hjälpen.
Och tack Vinäger! Nej ensamma är vi inte!

Kram till er alla!

Dag 99 som vit idag. Kaffet smakar såå gott?☕

På dag fem skrev jag:
"Alkoholen är en stark motståndare. Jag kan inte vara kaxig för då blir jag slagen knockout. Jag kan inte vara nonchalant, då går det åt skogen. Eller snarare till systemet... Jag kan inte vara nostalgisk och tänka aldrig mer ett glas vin. För snart har jag ett glas vin i handen. Har kommit till insikt om att jag kan inte dricka normalt. Har provat det förut. Min beroendehjärna vill ha kickar.
Att se framåt gör mig glad och förväntansfull. Mitt liv kommer bli vad jag gör det till. Inte vad alkoholen gör det till i alla fall..."

Tänk jag hade sådan insikt redan då.
Stämmer på pricken ju.

Vi behöver varandra här Se klart. Så är det ju?

Kram till er alla fina?

Otroligt stark film om kärlek och missbruk. Kunde inte hejda tårarna... ?

Ja den är bra. Fint filmtips ju. Skall ta o kolla den med maken, han blir så glad när jag har filmförslag.
Hoppas du får en bra lördag och fortsätter krya på dig. Kram?

Så fina tankar. Kram

Idag ska jag vara tacksam för allt gott i mitt liv och göra det bästa jag kan för att sprida omsorg till dem omkring mig istället för att sakna det jag inte har just nu. Vaknar nykter och solen skiner genom fönstret. ?☀️?

Tycker också ”Mig äger ingen ” är jättebra..Min mamma eller jag, skulle aldrig lämna mina barn någonsin..Men jag har en vän som också fick bo med sin alkoholiserade pappa, istället för sin missbrukande mamma..Hon tog hand om pappan när han var för full för att ta hand om sig..Det har gått bra för denna tjej, förutom att hon är medberoende..Finns andra bra filmer om alkoholism också..Svinalängorna bla..

Började osökt tänka på filmen ”Mig äger ingen” och valde att titta på den ikväll. Igen.

Boken är bättre, men böckerna är alltid bättre än filmerna. Men filmen är riktigt bra ändå. Ont-i-magen-bra.

Det är så mycket som gör ont i magen. Först och främst att mamman inte tar med sig dottern när hon flyttar. Fullständigt obegripligt.

Och pappans oförmåga både själsligt och praktiskt - även om han verkligen gör så gott han kan. Det är ju 70-tal i en arbetarstad, långt från nutidens hemmapappor. ”Vart ligger dagis?”

Dotterns skyddande av pappan, som till slut vänds till avsmak. Helt förståligt, det finns en gräns för vad man klarar av och hon har ju alternativet att flytta hem till mamman. Hon står ut väldigt länge, av kärlek till sin pappa.

Pappans tydliga kärlek till dottern gör nog allra mest ont i mig eftersom det påminner så mycket om min pappas kärlek till mig, liksom ordlös men syns så tydligt i ögonen. Och ändå låter han dottern fara så illa. Kärlek räcker inte tyvärr.

Scenen i bilen när han halsar vodka gör ont. Liksom scenen i hallen när hon inte vill komma ut och ta emot julklappen, men han ska ju ändå ”vidare” så det gör inget. Men groggen han erbjuds kan han inte motstå. ”Jag stänger dörren efter mig.”

Slutscenen är så fin, då hon som vuxen får uppleva honom nykter och hemmet välstädat och propert. Hon berättar att han ska bli morfar. Han är inte ett dugg bitter gentemot henne, tvärtom. Han är så glad att få träffa henne, stolt som en tupp över att hon ”lyckats” i livet.

Som jag skrev lite längre upp i tråden har jag lite svårt för Persbrandt, men i den här rollen är han fantastisk! Han fick en guldbagge för den rollen. Så välförtjänt.