Senaste kommentarerna i forumet

Tack snälla Se klart! ?Visst är det bra att tänka i liknelser och bilder... och nog blir det bättre med tiden! Går sakta framåt med måendet. Såå värt det!
Var ju så trött när det var träff. Nu skulle jag hänga på direkt!
Jag är impad av dig med. Så mycket bra tankar från dig. Stor kram tillbaks???

Andrahalvlek, just så! Så himla bra?Sedan blir suget som en liten irriterande mygga som vi klappar ihjäl bara... eller hur?? kram??

Förstår din osäkerhet.
Inte lätt när det känns som någon annan skall bestämma. Men tro mig, det här kommer att göra att du kommer få ett bättre liv som är helt ditt eget.
Kan intyga att det var jobbigt att leva som alkoholberoende.
Fått mycket stöd här på ah. Läs trådar... Så häng här du med?

Underbar liknelse ? Den ska jag ta till när alkoholdjävulen börjar viska i mitt öra. Svara helt iskallt: ”Jag vet att du tycker att det skulle vara gott - men så blir det inte ändå så du kan lika gärna sluta tjata nu. Annars kan du gå in på ditt rum så jag åtminstone slipper höra dig.”

Hoppas, hoppas, hoppas! Till att börja med hoppas jag att du känner dig nöjd med intervjun ? Sen hoppas jag att du får jobbet också!

Mycket intervjuer på Skype i dessa coronatider.

Håller med VaknaVacker - ta den här chansen på allvar nu!

Men du måste jobba med den mentala biten. Du kan inte sluta dricka för att du är tvungen - du måste vilja vara nykter för din egen skull ❤️

Jag tror faktiskt att jag kan ha lika roligt utan alkohol för resten av livet. Kanske till och med roligare ?

Det är ju inte en massa timmar som försvinner i bakfylleångest - så man hinner och orkar med mer. Det är inte en massa timmar som går åt till att planera inköp och supa heller, en massa tid som kan användas till något roligare. Eller till att vila.

Jag märker redan att helgerna känns längre. Ser fram emot att min semester känns längre också. Första utlandsresan ser jag också fram emot, utan alkohol som ständig följeslagare.

Jag ser överhuvudtaget fram emot att samla på mig nyktra erfarenheter - i alla olika sammanhang.

Jag ser också fram emot att vara en förebild för andra som nykter - så snart jag känner mig mogen att bli det. Är inte där än. Jag vill outa lite naturligt, inte göra en stor grej av det liksom.

Jag vill inte dricka alkohol mer. Och jag vågar inte tro att jag någonsin kan dricka ”lite” och tänker därför inte ens prova. Vågar inte chansa ens.

Varför anses det ”normala” vara att dricka egentligen? Det normala borde egentligen vara att inte dricka alkohol.

Jag funderar mycket på hur jag kommer att reagera när jag upplever att andra blir fulla. Svamliga och sentimentala. Kommer jag att fixa det? Kommer jag att kunna hålla tyst?

Jag jagar inte rökare trots att jag själv är fd rökare. Jag låter dem sköta sitt så länge de inte stör mig. Hoppas kunna ha samma attityd mot andra som blir fulla.

Vad jag kallar mig är oväsentligt. Jag dricker inte alkohol, det räcker bra som förklaring ?

Jag försöker komma ifatt dig???

Jag vet inte helt varför. Det är bara en känsla jag har. Kanske sättet min chef uttrycker sig eller så är det bara min rädsla att bli av med jobbet. Uttryck som ”jag kan inte tolerera bakslag om du ska vara kvar”, ”du har brutit ditt avtal enligt mig” mm. Det stämmer ju men känns jobbigt att höra. Kanske är det jag behöver ?. Imorgon är det dag 8 som nykter men med hjälp av Antabus. Utan Antabus var 7 dagar det jag som längst har klarat

Stort grattis till fem nyktra veckor!

har jag varit nykter nu!?

Det trodde jag inte för sex veckor sen?

Hoppas det går bra för alla er andra oxå! ❤️

Jag hostar vidare och kraxar som en kråka. Har jobbat hemifrån cirka 3 tim idag, men bara gjort det allra nödvändigaste.

Idag har jag funderat en del över min impulsivitet. Som jag trodde var en del av min missbrukspersonlighet. Jag tänker sällan efter utan kastar mig in i saker. Hur svårt kan det vara? Det har jag aldrig provat - klart jag klarar av det!

Jag snackar inte om farliga saker, det är jag för feg för. Känner mig med åren mer och mer ”dödlig” - vågar knappt ställa mig på en stol längre ?

Men i jobbet tex, klart jag fixar det. Jag bangar aldrig på jobbsaker. Säg vad jag ska göra så gör jag det - nu direkt.

Samma sak om jag ska handla något. Om jag ska köpa en ny soffa kollar jag vad jag kan få för pengarna, väger för och emot, och bestämmer mig. Det går på nolltid. Sen vill jag helst ta soffan med mig ut från affären direkt.

Under 24 år då jag bodde ihop med barnens pappa så var han min naturliga broms. Jag gasade - och han bromsade. Slitsamt i längden dock. Men sen hösten 2013 bor jag själv, och bestämmer själv.

Igår fick jag för mig att det hade varit roligt med akvarium. Hade det i barndomen och älskade det. Inom bara några timmar hade jag pluggat på om akvarium, surfat på Blocket och var beredd att lägga ett bud på ett akvarium 20 mil bort.

Men jag hejdade mig och tänkte ”jag sover på saken”. Och idag är jag inte alls lika sugen på att skaffa akvarium längre.

Hösten 2014 skaffade jag mig till och med en hund på det sättet. Barnens pappa ville inte ha hund, det ville jag. Men efter separationen bestämde jag själv - en hund ville jag ha.

Så hem till mig flyttade en sjuårig omplaceringshund. Jag hade aldrig haft hund tidigare, var inte alls beredd på ansvaret.

Vi två var en match in heaven ❤️ Jag ångrar inte en enda dag av de vi fick ihop under fyra år. Men det var ett enormt stort ansvar, som jag absolut inte hade tänkt igenom ordentligt. Ett ansvar som jag förstås tog fullt ut!

Fick tyvärr avliva min älskade hund i augusti 2018 pga tumör i munnen. Och det har inte blivit någon ny hund sen dess. Lite klokare blev jag nog. Väntar med nästa hund tills jag går i pension om cirka 20 år ?

Blir så trött på mig själv ibland. De flesta impulsiva beslut tar jag faktiskt nykter - så det kan inte vara alkoholen som spökar egentligen.

Jag måste bli duktigare på att alltid ”sova på saken”.

Idag är jag nykter, och imorgon och inom överskådlig framtid.

Tack för dina tankar?
Just det där också att självförtroendet är i botten gör att man sätter sig själv åt sidan. Drickandet gör ju att man inte presterar lika bra. Sin familj skäms man inför.
Inte lätt att vara alkoholist. Inte lätt att vara anhörig till en alkoholist heller.

Nu är det annat som gäller. Kram?

Du är så välkommen hit?
Förstår det är jättetufft.
Men nu när allt detta händer, ta vara på det. Tror du kommer att uppleva en enorm lättnad i att sluta dricka sedan.
Varför tror du de vill bli av med dig?
Kram

Det är vad jag vill vara. Det är vad jag känner nu, men det tog ett tag innan jag var tvärsäker.
Angående skräck, jag har kört bil med promille i kroppen, garanterat, men inte medvetet på fyllan utan mer "dagen efter" på tidiga mornar osv. Och har tänkt nu i efterhand, tänk om man körde på ett barn som dog på kuppen, med alkohol i kroppen. Då hade det inte spelat någon roll även om man blev helnykterist efteråt, livet hade varit förstört ändå.

Jag har kommit till det där stadiet "varför skulle jag vilja dricka alkohol? Jag vill ju inte dricka bensin" ?

Kram

Du är en klippa:)

Kram :)

Jätttestort grattis till 95 dagar! ????Så himla skönt?
Du har skapat nya rutiner ju. Nytt spår för vanor... så bra. Kram?

Imorgon har jag en anställningsintervju via Skype! Jag har aldrig skypat tidigare men dottern har hjälpt mig fixa så jag är redo inför morgondagen. Pirrigt! ???

Jag vet att min arbetsgivare försöker hjälpa mig ändå så känns varje ord min chef säger som en tagg.

Jag har medgivit alkoholproblem, skrev på ett rehabiliteringskontrakt som flöt på i 10 dagar tills jag fick ett återfall.

Arbetsgivaren bytte då vårdgivare. Nytt kontrakt, nya prover, ny kartläggning.

Sen ställde de in alla fysiska möten pga Corona. Då bytte chefen tillbaka till företagshälsovården

Jag var tvungen att berätta för min grupp att jag har problem, börjat med Antabus

Idag säger chefen att proverna från företag 2 visar på ett längre missbruk än han trodde och ville ha min kommentar på det

Varför tänker jag eftersom de nu har bestämt att jag ska gå hos företagshälsovården

Ibland känns det mest som om han vill bli av med mig

Och inget velande,
Skönt.
Att vara nykter är ju ETT beslut (som förnyas dagligen) men inte tusen beslut kring hur mycket etc etc tjat som jag inte ens orkar skriva.
Skönt att läsa ditt inlägg.
Jag tänker som du, vill vara nykter. Tänker på livslånga beslut och om jag fattat något sådant tidigare,
Större än att gifta sig.
Tack för tankar! Kram.

Bra du ser det så, sunt ?
Nykter alkoholist är vad jag är. Maktlös inför alkoholen om jag börjar dricka... vill inte dit igen. Så nyktert skall det vara för mig????

Ja det är läskigt att tänka på att man inte haft koll när man var varit full. Huvva. Bara det att inte minnas vad som hänt kvällen innan?

Ha en fin nykter kväll? kram?

Jag ser gärna framtiden som nykterist. Jag vill inte vara alkoholist eller nykter alkoholist. Jag vill vara nykter.
Jag är rädd för alkohol. Att jag ska bli knäpp och börja dricka. Men jag ska inte. Jag tänker inte dricka. Jag vill aldrig mer dricka. Det passar inte mina värderingar.
Hur tänker du? Hur tänker ni andra om framtiden?
??‍♀️?

Igår blev ett mkt sent arbetspass men viktat om så förmiddag fick bli lite lugnare. Jag känner ändå främst en frihet i att kunna ta några timmar på kvällen och jobba, en möjlighet jag ofta druckit bort under senare år. Så det är inte något överslag av duktighet, utan ett sätt att planera mitt jobb som gör mig effektiv och mer nöjd.
Jag traskar mot mitt kalendermål nästa vecka där det står ”vita månaderna slut”.
Det har varit en prick i fjärran, och i början tänkte jag att mycket skulle vara förändrat nu. Kring mina dryckesvanor. Sant och falskt,
Just nu är det ju en dramatisk förändring eftersom jag inte dricker,
Men jag tvekar på om det är någon förändring alls- om jag skulle börja igen. Längre startsträcka, ja. Säker många fler nyktra kvällar, ja. Lagomt drickande istället för överdrivet. En tid.
Men som så många av er vittnar om, så tror jag inte något är förändrat i grunden. Tror att suget skulle börja leva sitt eget liv. Att tankarna skulle dividera. Att nej skulle bli ett okejdå.
Så mycket liv som skulle rinna förbi under tiden, och jag är så rädd om mitt liv nu.
Det jag tackar för just de här dagarna är att jag fått möjlighet att verkligen känna mig fri, glad och tacksam. Det gör att mina funderingar kring framtiden inte känns så komplicerade.
Nykter idag, med stor respekt och ödmjukhet för monstret i garderoben som jag inte vet om hen somnat för gott eller bidar sin tid.

Lite i efterskott då ?
Håller med dig, i efterhand känns verkligen den ”sista tiden” i a-träsket som en mardröm, och allt efter beslutet- i någon mån, lite olika från dag till dag- enklare. Jag tänker också på tjat-rösten som ett trotsigt barn. ”Jag hör dig men nu gör vi som jag har bestämt”
Liksom med trotsiga barn så blir det bättre med tiden.
Jag är imponerad av dig, och hejar på dig, varje dag! Stor kram.

Du känns så självklar när du skriver, och 95 dagar är stort.
Snart 100. Men som du säger så är det ju inte dagarna i sig, utan att vi utvecklar nya vanor, nytt liv.
Mer liv för pengarna får man iaf som nykter.
Önskar dig en fin 95-dag, och att du unnar dig att känna dig stolt över vad du åstadkommer, och jobbet du gör. Stor kram till dig!