Senaste kommentarerna i forumet

Och grattis till 2,5 nykter månad! Jag vet att familj och släkt reagerat på mitt drickande, och varit oroliga. Jag tror att nära vänner har märkt det också och varit oroliga.

De enda som sagt till mig är min äldsta dotter och hennes pappa. ”Kan du ta det lite lugnt med drickandet ikväll, snälla?”

På jobbet vet nog ingen. Nog.

Du är inte ensam!Välkommen hit till forumet?Jag har gjort programmet här och även fått stöd av rådgivare.I januari tog jag mod till mig att våga skriva här på forumet om mitt förhållande till alkohol.Jättebra att du visat dig här och Grattis till dag 8?Från Pilla

Så glad för hur din dag i går startade. Banka in det minnet, sätt en favoritnål på den första halvan av ditt senaste inlägg. Påminn dig om och om igen.

Ja, jag vet att det är svårt, men att samla på de goda minnena/tillfällena är mycket värt.

Det känns som om du är på gång nu. Ska vi ta lite extra stöd av varandra nu? Kanske Hillary och några flera vill hänga på.

Säger som jag alltid sa förr:

Nu håller vi!

Kram till dig, du fina, starka kvinna

Har slutat dricka efter 20 år och är nu inne på min 8 dag utan alkohol.
Jag är övertygad om att min lever är förstörd iom att jag har alla symptom på skrumplever.

Ändå så har svullnad i ben och fötter försvunnit nu men buken känns fortfarande svullen.
Jag har även känt mer energi och igår var vi ute och gick i fyra timmar
Jag vågar inte söka hjälp pga av rädsla för att förlora mitt barn med tanke på hur långt det gått för mig.
Min sambo(pappan)försöker övertala mig att söka vård och att vi ska klara av det här tillsammans.
(Han har inte problem med alkohol).

Ångesten är fruktansvärd och det har gått så långt att jag planerar att ta mitt liv om jag blir sämre istället för att söka vård.
Är jag ensam om att känna så här när man väl upptäcker hur läget egentligen är

Verkligen tack för att du finns här och tillför så mycket.

Att förlåta är viktigt och många gånger ett måste för att komma vidare. Tänker på hur du beskriver ditt förhållande till dina föräldrar. Till viss del påminner det om mitt till mina, även om det finns mycket som är olika.

Vad gäller att de försökte och gjorde så gott de kunde gav mig lite dåligt samvete: Jag borde väl inte må dåligt, som hade föräldrar som gjorde det de förmådde. Har redan skrivit flera gånger i min tråd att det var en psykolog som hjälpte mig mycket när hon sa de förlösande orden:

"Ja, de älskade dig och gjorde vad de kunde, men det räckte inte."

Precis så var det. Jag kunde tillåta mina känslor på ett annat sätt efter det. Jag har förlåtit och gått vidare, så det handlade inte om att fastna i självömkan.

Vet inte alls om det var till någon nytta för dig att läsa detta nu, men jag ville ändå berätta hur jag upplevde det. Det blev verkligen en vändning och en ny fortsättning efter det besöket.

Kram till dig

Bra jobbat, klokt beslut. Känner igen mig i din beskrivning om den ständiga mentala jakten på nästa glas. Jag har varit nykter i 21/2 månad nu. Jag tar ingenting föt givet utan tänker som du en dag i taget. Det är starkt av dig att fixa 5 veckor, Grattis o bra kämpat. Har liksom du druckit i min ensamhet men trodde ändå att fler misstänkt. Lycka till med din fortsatta vandring i nykterhetens spår.
Kram

Ibland när jag har (för) mycket på jobbet känns det som jag får börja varje mail med ”hej och förlåt” men här känns varje dag och kommentar som ”hej och tacksamhet”.
Jag är så glad för respons, kaveldun, andra halvlek, torn.
Att ni tar er tid, blir alldeles rörd. Tror- apropå snäll- och stränghet att detta nog är en plats att inte bara vara snäll, utan ännu viktigare, kanske- att ta emot vänlighet och omsorg. Något som jag antingen druckit bort, eller stressat förbi. Att stanna upp och inse att någon annan människa vill väl, är sannerligen något stort.
Kaveldun, som du vet har vi väldigt mkt gemensamt. Ibland ”försvarar” jag mitt drickande med att barnen ”aldrig sett mig berusad”, men det stämmer inte- senare år. Jag har ju absolut varit full (även om det är kontrollerat) även med dem.
Har nog också haft behov av att vara duktig mamma. Mitt mantra i mamma-livet, att härbärgera oro, att lösa problem, att de alltid ska känna att det finns en trygg plats- hos mig/oss.
Att inte dricka nu, väcker lite förvåning hos dem. Men det passerar mest utan så mycket uppmärksamhet.
Bottnarna.
Idag känns det hanterbart att agera på min egen känsla av botten, och att det inte kan vara lika för alla. Igår rörde det upp oro som skräp i just botten av ett akvarium.
Kaveldun, din beskrivning av ditt perforerade liv och dagar som var din kapitulation.
Det finns mörkare mörker, men dit måste vi inte trava på med öppna ögon. Och som du och Andra halvlek och Torn skriver, det finns inget regelverk för nykterheten,
Även jag känner stor igenkänning med många, många här. Trots att jag ser mig som en individualist eller kanske snarare ”udda”, så är det en stark känsla av gemenskap/ att ha en gemensam motståndare. Alkispodden har jag lyssnat på minst ett år. Har läst här, tre år, blev tagen när jag började läsa en vit januari.
Nu är alla ni här, ett avgörande incitament för att välja att vara nykter. Paralletllt går den egna stigen av utforskande som nog måste göras på egen hand.
Önskar er en fin dag trots gråväder och virus-oro, jag känner mig helt lugn och redo att ta mig an varje utmaning så länge jag är nykter,
Det är jag idag.

Att jag skulle vara helt nykter i fem veckor - och tycka att det är helt okej, trodde jag nog inte i början. Hoppades möjligen, men jag var inte övertygad om att jag skulle klara av det.

Inte för sugets skull kanske, mer för att jag upplevde att vinet gav mig guldkant på tillvaron. Jag var värd den guldkanten.

Eller så mycket guldkant var det nog inte förresten, inte mot slutet. Historiskt har vinet gett mig guldkant i tillvaron, men de senaste åren har mitt drickande nästan enbart känts destruktivt.

En ständig mental jakt på nästa glas, gå över gränser som aldrig borde överträtts, sagt/skrivit saker som aldrig borde yppats. Total förnedring inför mig själv och andra, och det kändes nästan som jag begick våld på mig själv.

Känner mig fortsatt lika bestämd i mitt beslut att vara nykter. Jag har ingen bortre gräns, men jag tar en dag i taget. Idag väljer jag att vara nykter. Fem veckor idag och det ska fortsätta rulla på.

Jag ser fram emot att min hjärna och kropp återhämtar sig ordentligt och får må så bra som det är möjligt.

Jag ser fram emot att mogna ytterligare i min nykterhet så att jag kan prata öppet om det - stå för mitt beslut och kanske bli en förebild för andra. Att inte berätta är också att ljuga en smula.

Å andra sidan har jag inte berättat för någon hur mycket jag faktiskt har druckit i min ensamhet - och det är egentligen den lögnen som är problematisk att outa.

Om jag öppet pratar om min nykterhet så måste jag ju samtidigt prata om hur och varför jag tog beslutet att vara nykter.

Eller så säger jag bara som författaren Annie Grace tipsar om: ”Jag kom fram till att alkohol inte är bra för mig, så jag slutade.”

End of discussion.

Det var underbart.....

att vakna utan ångest igår morse, att veta att jag kunde köra bil, att inte ha lika ont i magen...ja det var så många vinster??

Just det där med att kunna köra bil var så skönt?Skulle iväg på en dag som Svenska kyrkan anordnade i min stad under temat ”För dig som sörjer” som började kl 9.30. Hur många gånger har jag inte avbokat om jag ska iväg på ett sådant arrangemang pga att jag druckit kvällen före el bett min man köra mig el tagit bussen men nu kunde jag köra själv??Underbart❤️??

Hade en fantastisk dag och när jag kom hem tog jag en promenad i det vackra vädret☀️

Tyvärr så blev det alkohol igår kväll mycket pga att det var lördag ...men idag har jag inte en sådan stark ångest som jag brukar ha därför för känslan inom mig säger mig”nu får det vara bra”??Vågar inte riktigt lita på den men har aldrig känt samma styrka i känslan! Precis som ngn tidigare har skrivit dagar utan alkohol känns längre, känns klarare, känns starkare...alltså det känns som om livet är lite på väg tillbaka t mig??❤️

Önskar er alla en fin söndag....tillsammans är vi SÅ starka????

...jag tror det är viktigt att inte göra nykterheten - eller vägen dit - till ngn sorts argumentation. Rätt eller fel väg - avstå helt , slå i botten osv. Att det måste följa en viss dramaturgi.
Vi har mkt gemensamt men det finns ju ingen regelbok. När jag har fått regler eller ’stränga order’ ( ofta från mig själv) så har det resulterar i att jag sprakat bakut och druckit på det.
Det jag upplever just nu är mer ’kontakt’ med ngt inne i mig själv. Och att jag ser på mig själv med mer förlåtande, kärleksfulla ögon. Och tar en dag i taget. Vet att jag inte kan dricka normalt men vet inte om jag klarar att avstå.....
Hoppas det. Finns ett litet frö som gror och växter och som jag ju hoppas ska spira.
Kram

Ja! Det är så skumt. Visar vanans makt och att hjärnan är kidnappad. Valde inte själv?

Skönt med 9 dagar. Så mycket värt för välmåendet så heja dig?

Tack igen! Ja! Toppen att vakna utan baksmälla. Inte fundera på vad som sagts kvällen innan osv. Helgerna har verkligen blivit längre och så mycket skönare... njuter av det. Och morgonkaffet?

Ha en bra söndag. Kram??????

Tack för er omtanke ❤️

Ja, förlåta båda mina föräldrar är nog det enda sättet att själv få sinnesro. De gjorde det ju inte av elakhet - de gjorde förstås sitt bästa utifrån vad de faktiskt kunde göra.

Just därför vill jag inte ”belasta” min mamma mer med dessa diskussioner. Sina sista år i livet vill jag att vi ska ha en fungerande relation.

På så sätt hoppas jag sätta ner foten och få stopp på ”det dysfunktionella arvet”, och där är givetvis min nykterhet en viktig pusselbit också. Kanske viktigast.

Kram ❤️

Händer så mycket i hjärnan när man slutar dricka. Tror många får postakut abstinens eftersom signalsubstanserna i hjärnan är ur balans. Här finns mycket bra info:
https://youtu.be/Dq_Uk-wtPxs

Adde, tack för allt du delar här. En källa till inspiration är du??

Så sorgligt att höra Andrahalvlek?

Även om det är svårt att förlåta så kan det vara lättare att gå vidare❤️

Ha en fin dag???

är tyvärr så många som är "spritfria" men inte nyktra. Dvs inte hittat sin nykterhet med egen sinnesro inom sig. Kallas också att "Gå på vita knogar" dvs spritfri på ren vilja. Jag hade själv mängder med såna perioder innan jag valde att själv söka behandling och accepterade att jag var alkoholist. Jag satt ett datum in i framtiden då jag skulle kunna dricka igen och då var det inte svårt att avhålla mig från alkoholen. Men det blev ju mycket värre efter det datumet då jag skulle dricka ifatt det jag missat.

Stegarbetet är ingen språngmarsch och kan ta väldigt lång tid, flera år ibland. Och har man då hoppat över första steget där man erkänner sig maktlös inför alkoholen så är ju resten rätt meningslöst. Jag visste ju innerst inne att jag hade "problem" med alkoholen och jag sökte hjälp för att nån "skulle fixa till mig " men det var nog först när jag träffade andra alkoholister som jag skulle bo tillsammans med som jag verkligen fattade att även jag var en alkoholist. Jag kan visa vägen för andra alkoholister men de måste själva gå vägen fram. Och de måste vara nyfikna på hur det nya livet kan se ut.

Inget hoppfullt svar men jag hoppas du förstår vad jag menar. Och jag hoppas innerligt att du fortsätter gå på Al-anon och jobbar med dig själv ! Du har sån hjälp och nytta av det !

Kram !!

Jaaa kaffet är så gott när man vaknar o-bakis!?
Låter fint att kunna köra familjen hem och att allt gick bra utan panik?
Ja det är speciella dagar nu med Coronan. Man får försöka ta det lugnt o göra det som är rätt bara.
Grattis till dag 9? Nykterheten är värd guld för måendet på alla plan?
Ha en fin söndag du med?

Du skriver om att inte ens va sugen men dricka ändå är konstigt! Så var och är det ibland för mig med. Men nu 9 dagar sedan och det känns ju så bra. Jag refererar ju mest till helgen och de dagarna är ju så guld värda att vakna med energi och positivitet! Åter igen du är så grym??? kram

Dagen då? känns toppen att vakna ytterligare en helgdag då kaffet smakar ljuvligt. Öppnar någon social media om man totalt bombarderas med allt som har med Corona att göra. Blir lite matt. Tar nog en paus från dessa sidor ett tag nu känner jag så det sunda förnuftet får styra ett tag. Man blir ju knäpp! Men detta får mig ännu mer att inte vilja dricka? Ha en fin söndag alla?

Känns i hjärtat att läsa hur du haft det. Vad du har i bagaget, så klart du skall förlåta. Vilken hemsk sjukdom alkoholism är? Kram❤

Härlig läsning! ?

Blir berörd av ditt inlägg. Förlåtelse och acceptans är det enda som kommer att lätta Din börda. ?

Så galet bra på middagen. Kom hem precis. Var så mysigt att få köra hela familjen hem istället för att ta taxi. Jag hade ingen panik. Åt gott och skrattade mycket med mitt granatäpplebubbel? kram på er alla ??

Jag har skrivit just om Alkispodden och deras resonemang om ”bottnar” i min egen tråd. Jag tror tex att min pappa slog i botten för oss båda, många gånger om.

Min botten var väldigt odramatisk. Efter höstens seriösa försök att dricka kontrollerat fick jag nog. Jag orkade inte mer. Jag orkade inte förneka mer. Jag kapitulerade. Jag är alkoholist.

Och sen valde jag att bli nykter, med hjälp av det här forumet ❤️

Man ställer alltid större krav på sig själv än andra ? Jättedumt!

Så nu slutar vi med det ?

Kram ❤️

Andrahalvlek ....så glad att du frispejsar i min tråd! Jag brer ju ut mig mer än lovligt i andras...
Och vilken stark berättelse om din pappa och dina föräldrar. Detta med att vara alkoholfri och sur och butter....och inte kunna gå vidare, bearbeta. Så svårt ändå! Det är ju jättesvårt för mig med fast jag tänker att jag lever i en tid då det varit mkt mer ok att prata om känslor...och jag har även tidigare i mitt liv gått i terapi. Ändå är detta så komplicerat..kanske för att det är så otroligt skamfyllt och därför ngt man döljer.
Och Se Klart ...jag har helt klart frispejsat i din tråd.
Jag tror jag hade kunnat lära mig ett nytt språk eller ett instrument på den tid jag lagt på att vara bakis och överprestera. Som att ha tre jobb. Och ändå aldrig få godkänt...
Men nu ska jag öva mkt på att godkänna mig själv. Det är helt ok att vara lite halvbra och medioker också:-) Det är ju verkligen inte människors prestationer som gör att man tycker om dem - alls! Varför då ha det förhållandet till sig själv.
Urborta dumt:-)
Ha en fin kväll , kram Kaveldun