Senaste kommentarerna i forumet

.....är så intressant och svårt att sätta fingret på.
Nej, det är inte det där glaset rött till den goda maten jag längtar efter . Det är en biljett till en stunds vila, avkoppling, nåd, absolution - att få släppa huvud och förnuft och diplomati och olika typer av reservationer och balansakter - och vara i en känsla som inte kräver förklaring, inte kräver någon redovisning eller rymmer alla dessa hundra nyanser...som präglar det verkliga/nyktra livet. Jag har alltid haft lätt för att få vänner men har ändå haft en känsla av att stå bredvid (inte ett dugg originellt såklart men ngt som väldigt många alkoholister vittnar om ..så verkar det). Alkoholen tror jag har gjort att min känsla av att stå bredvid ....minskat (krävs några glas ..och gäller att fortsätta dricka så man får vara kvar där..). Jag har i någon timme...några timmar upplevt att huvud och känsla är ett och att den ganska stränga betraktaren (jag själv) luckrats upp och blivit lite mildare och mer överseende.
Tänker att jag varit så sträng! Och att nykterheten - om den ska bestå - måste handla om att vara ganska snäll mot sig själv. Få vara en vanlig, dödlig människa:-) För det är ju det man är! Ofullkomlig på en massa sätt ..men helt ok ändå.

Det är då jag kopplar av, helgerna kräver mer närvaro och uthållighet. Men efter 9, om jag nu räknat rätt, helger. Så går det riktigt smidigt, och är avkopplande! Lycka till ?

....ja, det är mycket man skulle stå i - ensam. Dricka ensam och sluta dricka ensam.
Klara av - inte visa - inte falla igenom - kontrollera.
Inte särskilt klokt eller realistiskt - varken det ena eller andra.
Att vandra in i ett eskalerande drickande är ju att isolera sig. Människorna blir allt mindre viktiga - alkoholen är den lysande stjärnan och den man för en( inre ) dialog med. En dialog som i några korta timmar kanske känns storslagen och intressant (i bästa fall) och ofta bara bedövande. Och som dagen efter ter sig meningslös och dum...
Tack för att du tror på mig. Själv känner jag mig väldigt nynykter men jag vet att jag inte bör dricka - det är jag säker på. För mig finns egentligen inte ngn tanke på att lära mig dricka normalt (men förstår att det kan vara ett alternativ för andra förstås).
Jag vet också att jag behöver släppa in andra människor i denna resa...jag förstår det. Och det är fint att kunna göra det här. Kanske ska jag så småningom också göra det på andra sätt. Det är skört - och jag behöver ta det stilla och försiktigt.
Glad att somna nykter!

Tänker på dig och hoppas du får sova gott inatt??
Kram ?

Tack för pepp i min tråd?
Roligt att läsa om dina framsteg och energi! Visst är det härligt att hålla nykterheten ??
Kram ?

Ja det gör ju det!!! Tycker veckodagarna är det ”enkla” dock när det är helg o ledigt kan det bli lite tufft....men nu när det gåt typ 38dagar (minus den lördagen!!) så känner jag mig mkt friskare o piggare!! Tränar stenhårt o ofta! Så jävla skönt e det!

30 dagar känns mäktigt mycket! Och jag mår så mycket bättre ? Trött är jag förstås, men det är jag så van vid att det är normaltillståndet. Men jag är pigg punktvis åtminstone!

Måndag för fyra veckor sedan var jag på ett styrelsemöte i en förening som jag just blivit invald i. Helt galet ångestriden, jag hörde knappt vad de andra sa ens. ”Låt mig komma härifrån” var det enda jag tänkte. Men jag gick dit, och jag var inte helt okontaktbar.

I sådana lägen sätter jag på mig masken, blir proffstrevlig typ. Lite kantig och tjurig kanske, men ingen som inte känner mig väldigt väl märker någon skillnad.

Det är faktiskt en trygghet att veta att hur dåligt jag än mår så kan jag koppla på ”autopiloten”. Det gör att jag sällan undviker saker - och det skulle bara i sin tur förvärra ångesten.

Men det finns förstås en gräns även för mig. Första gången jag var utmattningsdeprimerad (2007) låg jag rakt upp och ner i soffan framför tv:n de tre första veckor, helt okontaktbar. Gick ner 12 kg på tre veckor, kunde inte ens äta.

Men SÅ dålig blir jag aldrig igen, jag ser symtomen på mycket tidigare stadium och jag lär mig hela tiden vad jag behöver - och vad jag måste välja bort.

Ikväll var jag på möte med samma styrelse. Jag hade ingen ångest, och var bara lite irriterad över bristen på struktur. Och jag tog inte på mig mer än det som jag precis har tänkt mig att göra för föreningen. *klapp på axeln*

Den här veckan är lite tajt för mig. Möte ikväll, på show imorgon kl 19-23, kurs med jobbet ons-tor med middag på kvällen och hotellnatt.

Det ger mig sämre med tid att skriva och läsa här, och reflektera över min nykterhet. Sämre med tid för återhämtning överlag.

Det är egentligen big no-no för mig att först hålla igång hela dagen på jobbet och sedan på kvällen också. En kväll per vecka är okej, men tre kvällar i rad ?

På onsdag blir det dessutom alkohol till maten på kvällen, och mingel innan och efter i hotellbaren, och svindyrt vin brukar det alltid finnas på rummet. (Varför egentligen?)

Jag måste tänka på detta NU för att planera hur jag ska agera helt enkelt. Så att jag agerar rakryggat och rätt utan att ge utrymme för minsta tvekan.

För jag vill verkligen inte dricka. Jag får hantera stressen på annat sätt. Så mån-tor den här veckan planerar jag in dagliga lunchpromenader och träna mindfulness varje dag.

30 min lunchpromenad plus 30 min med sångmantra och djupandning SKA jag hinna med att klämma in varje dag.

Jag ska dessutom försöka avvika så tidigt det bara går på onsdagskvällen. Eftersom jag inte dricker alkohol lär jag vara rejält trött, och inte heller ha samma intresse av att sitta kvar och tjöta med folk.

Vad det gäller dricka i baren och till maten ska jag beställa alkoholfri IPA. Ingen kommer att bry sig. Och frågar någon drar jag förklaringen om klimakteriet. Då blir det knappast följdfrågor ? Folk är generellt så obekväma med att prata om klimakteriet.

Men det är faktiskt sant att nykterheten har gjort mina klimakteriebesvär SÅ mycket lindrigare! Och det är också en motivation att fortsätta vara nykter ?

Hej! Kul att det flyter på bra för dig!? Känner igen mig mycket i det du skriver. Tror jag vet vad du tänkte när du namngav din tråd. (Vet att det var länge sedan) Sluta på egen hand i den bemärkelsen att inte ta hjälp av ”proffs” eller sjukvård. Jag tänkte så i alla fall innan jag slutade. Men i samma stund som man började läsa här på forumet så tog man ju hjälp med att sluta?

Det där med att dricka ensam gjorde jag också ofta, eller ofta, mest hela tiden faktiskt. I bland satte jag mig med en kasse öl framför datorn och spelade dataspel, i timmar, tills ölen var slut.
Snacka om att fly bort från verkligheten?

Lycka till med den fortsatta kampen mot alkoholen!
Jag tror på dig!

Kram

Note to self:
Tänker på det där ”glaset” som vi alla tycks längta efter, tråna efter, möjligheten av att dricka det där ”goda glaset” på midsommar, på altanen, framför brasan. Men det är ju inte ett glas, det är minst tre.
Jag har druckit kontrollerat, otaliga gånger, men det är endast av det skälet att jag ofta/ibland, vet hur jag ska kontrollera mig. I sällskap, med familjen, vänner- för att inte väcka misstanke.
Att gå igenom de här ganska jobbiga och skaviga, kliiga första veckorna av nykterhet, en gång till. Jag önskar att jag slipper och har sinnesnärvaro nog att inse skillnaden mellan mig och den som har - turen kanske - att ha ett annat beteende. Men jag är ödmjuk inför risken.
De flesta med erfarenhet säger att det är mycket, mycket svårt att lära sig dricka kontrollerat, om man druckit sig till ett problematiskt a-intag. Jag kan inte sluta tänka på vad som gör att vi envisas.
SÅ gott är inget ”glas vin”.
Ärligare, för mig, är att försöka förstå den ibland irrationella längtan, men inte desto mindre, önskan att känna nåd, glömska, oskärpa, enkelheten i teckning som en huvudfoting.
Oskärpan, glömskan, gläntan. Kan inte bara vara en fråga om berusning som i alkohol.
Jag letar, och har inte för avsikt att ge upp.

Och vid en vårdnadstvist vill du inte att hon använder ditt drickande mot dig, så desto viktigare att du är nykter. Vid 12 års ålder tror jag barnen får välja själva. Tror. Har ingen personlig erfarenhet alls.

Men som någon innan sagt - fokusera på det du just nu kan påverka. Det vill säga att vara nykter!

Grattis till dag 5! Nu är det värsta över, och du kommer må bättre och bättre den närmsta tiden. Gäller dock att inte falla i den klassiska fällan. Dvs tycka att ” det här gick ju bra, nu kan jag säkert ta ett, bara ett glas” Kämpa stenhårt nu, så kommer dom nyktra dagarna snabbt bli fler.

Kram

Ikväll har jag varit med en grupp och besökt Teosofiska samfundet. Teosoferna ser till andlighetens kärna, vad alla religioner har gemensamt. Kärlek & sanning. Kan kännas lite flummigt men var intressant. Nu är jag jättetrött efter utflykten till stan såhär på kvällen. ?

Eller också väntar jag på att något tillräckligt stort skall hända som gör det oundvikligt och att jag bara tar en väska och går, vet inte om jag undermedvetet bara väntar.

Jag behöver ju som sagt bygga upp mig själv innan jag kan ta en fight, troligen bör jag söka hjälp för hur jag ska hantera henne och kanske även drickandet. Nu vet jag inte hur det fungerar med vårdnaden, barnen går på mellanstadiet så antar att om vi inte kommer överens så handlar det om en rättsprocess?

Ja, samma lika, Vakna vacker.
Vi traskar på.
Jag tror absolut att våra tidiga år präglar oss, men det gäller liksom att klura ut hur. Det är ju inte så enkelt- det ena leder till det andra.
Barndomens små stigar går i förunderliga mönster. Är ofta glad och tacksam över min uppväxt, som inte varit felfri på något sätt, men rik på känslor, erfarenheter, mycket människor och föräldrar som gjort mycket rätt. Men som är präglade av sina resp uppväxter, och som jag försöker pussla ihop med min egen.
Jag upplevs som stadig- men känner mig väldigt känslig, nästan genomskinlig i vissa avseenden. Långa känselspröt. Van att ”vakta” (syskon) och se till att inget farligt ska hända dem. Känt mig stor nästan från första början, tidiga minnen av att ta ansvar, inte vara barnslig. Samtidigt som jag ibland lidit av ordentligheten så pass att jag blivit gränslös i vissa avseenden. Kanske finns en nyckel tlll både trasslig ”kärlek”/relationer, samt vinets löfte om glömska.
Just nu känns inget av detta så farligt. Terapeuter brukar säga (eller iaf min) att det värsta redan har hänt. Och så känns det. På ett lugnt sätt.
Idag väljer jag att vara nykter, och idag känns det som en ynnest att få vara det, som att ha hittat en skatt.

Det låter onekligen som ni passerat gränser och sagt saker som skadat er så mycket att det aldrig går att reparera.

Men om du ska klara av en skilsmässa med allt vad det innebär på bästa möjliga sätt så måste du vara nykter ? Bättre motivation kan du ju knappast få!

Och barnen är väl stora nog att själva få bestämma var de vill bo?

Ja, jag var ju aldrig något vidare bra att hålla räkning på antal glas och enheter och uppenbarligen inte på mina nyktra helger heller, @torn, skärpning utlovas- och tack för att du läser (och räknar åt mig...) ?
I morse vaknade jag och kände mig bakis. Hemsk känsla. Trött och orkeslös. Dubbel Treo, sedan körde jag genom dagen tills jag insåg att jag hade feber.
Ingen stor sak, men jag fick en flashback kring alla dessa dagar som gått i känsla av orkeslöshet, trötthet, längtan efter att dagen ska ta slut. Hur har vi orkat?
Under två månader har jag varit pigg. Haft energi, kraft och varit glad. Varenda dag. Inte lycklig hela tiden, men grundglad för det mesta.
Så Ps- till mig själv.
Glöm inte skillnaden.

Tack för ditt meddelande, du har rätt till hundra procent i vad du skriver. Jag kan inte ens vara sjuk och hoppas pa lite sympatier eller hjälp, även om jag skulle ligga i sängen med 40 graders feber skulle det vara mest synd om henne. Därför kan jag inte minnas när jag senast tillät mig vara sjuk, förutom en magsjuka för ett par år sedan som jag inte kunde gömma undan för henne. Hon hånar mig nu för att jag föll och drack i helgen, men att hon "föll" först och bråkade och skrek har inte existerat då hon inte alls gjorde det och att jag bara hittat på - helt sjukt faktist. Idag har hon plötsligt börjat prata med oss alla igen, men helgens händelser är hundra procent mitt och barnens fel. Jag orkar inte ens bråka utan låter henne tro vad hon vill tro. Jag behöver göra upp en plan, tror inte det finns en chans att vårt äktenskap kan bli bra. Men lättast just nu är att låta henne tro att det är okej för att kunna komma på en plan. Hon har redan hotat mig med att hon tänker göra mig bankrutt och att jag inte ska få se barnen om jag lämnar henne, så det är bäst att inte göra det utan plan som sagt.

Tack igen för att du skrev!

För varje dag kommer du att må lite bättre, även om sämre dagar kommer förstås. Få din man att göra mer hemma är nog en nyckel också! Bra jobbat ?

Lyssnar på sista kapitlet i boken nu, sen börjar jag nog om, eller lyssnar på favoritkapitlen.

Kram ❤️

Bra att du fick svart på vitt att alkohol inte är någon lösning på ångesten.

Du behöver nog vara extra vaksam på suget några dagar, men du ska absolut inte tänka fuck it och fortsätta dricka, utan snarare ska du ge alkoholen fingret!

Du kan fixa det här! Jag tror på dig ❤️ Du måste också tro på dig själv ❤️ Och framför allt måste du vilja vara nykter till 100 procent, stänga bakdörrarna.

Lätt blir det inte, men alternativet är mycket värre.

Kram ❤️

Tänk vad livet kan vända, från att ha mått dåligt så länge till att bara känna frihet!

För första gången i mitt liv tar jag ansvar för den jag vill vara, jag fick ett rejält uppvaknande och nu står jag här med hela världen framför mig! Jag har fått tillbaka kreativiteten och jag vet att ingen kan stoppa mig längre. Jag känner mig så tacksam för att mitt ex tog steget att ge upp och fokusera på sig själv.

Jag har blivit tvungen att växa upp och inse att jag kan inte tycka synd om mig själv längre, jag måste bli vuxen och inse att livet har sina upp och nedgångar. Livet är f¨cking tufft och det är så det ska vara, för hur vore livet utan problem?

Jag har varit med om det värsta jag kan tänka mig än så länge, nu vet jag hur det kan kännas och hur jag ska kunna hantera det i framtiden. Livet tar inte slut bara för att man blivit djupt sårad eller att livet svänger. Man är starkare än vad man tror!

Ha en fantastisk dag alla och allt löser sig alltid på ett eller annat sätt.

Jag drack och det var inte värt det. Absolut inte värt det. Det hjälpte inte alls med ångesten, inte ens det första glaset. Jag var medveten hela tiden så det var ingen rolig fylla och igår mådde jag så extremt dåligt hela dagen. Spydde on and off till klockan 1. Vid 3 kunde jag äntligen äta något och dricka vatten. Sov dåligt inatt och känner mig slö och tung idag. Det var dumt, men kanske nödvändigt? Att se det så igen. Det viktiga nu är att inte hamna i ett ”fuck it” tillstånd och fortsätta dricka.

Vi tillhör samma landsomfattande körverksamhet.
Eftersom just "Tro" var vår första låt.

Berra

Hej igen nystart
Sist jag var med på forumet var jag i ett förhållande som inte var bra för mig. Riktigt hur destruktivt det var såg jag inte förrän jag lämnade det. Än idag bearbetar jag det. Han var inte elak på ett verbalt eller fysiskt sätt. Han älskade mig inte helt enkelt. Inte på det sätt jag vill och behöver bli älskad. Han levde med mig och sa en massa fina saker men han fanns aldrig där. Jag var lämnad ensam och han ville inte förstå eller ta del eller stötta mig. Jag bad honom om hjälp flera ggr. Men jag betydde inte tillräckligt helt enkelt. Min dotter for oxå illa?mer än vad jag kunde se då vi befann oss där.
Jag hade inte kunnat hitta vägen ut ur mitt missbruk tillsammans med någon som inte ville finnas för mig. Det hade aldrig gått!
Så jag förstår när du skriver att du dricker ”på grund av ” din fru. Hon eller rättare sagt er relation är en del i din problematik.
Så tror du att ni kommer att klara det tillsammans? Eller behöver ni oxå en ”nystart”...
kram?

Inne på min femte dag utan alkohol och nu har helgen passerat. Så skön den var...Vaknade utan den där torra smaken i munnen, ömma magen och dova huvudvärken. Jag kommer på mig själv hela tiden med att tänka..detta hade jag aldrig haft ork eller vilja att göra om det hade varit en "vanlig helg". Sen ska jag väl erkänna att jag känner mig lättretad och vass mot mannen, har inte tålamod med att någon annan går ut och är gnällig eller irriterad över något. Igår kväll flög det på en sån där akut känsla av "att vilja dricka" och jag vet nu precis vad som triggar mig
- läxläsning, samtidigt som jag planerar veckans mat, ej påbörjat kvällen mat, tvätt i tvättmaskinen som ska hängas upp, diskmaskinen som ska plockas ut, samt en hund som behöver ut på sin runda och mannen är ute och "grejar". Jag ringde honom och sa att som det var -Detta triggar mig!! Han avbröt det han fixade med och kom hem. Tidigare har jag "fixat" med allt och han har kunnat göra vad han vill, då har jag också lättare kunnat smygdricka för han inte var i närheten. Har också börjat lyssna på "skål ta mig fan", vilken igenkänningsfaktor..skrämmande faktiskt. Ett annat sätt att koppla bort tankarna har varit att jag hittat en bra serie på Netflix som jag börjat titta på när jag är själv, tiden flyger iväg och tankarna är fokuserade på serien och inte "jag vill dricka"...Är så tacksam för detta forum och ni som går in och kommenterar, det gör verkligen att jag inte känner mig själv..Ha en fin dag alla! Rosa