Senaste kommentarerna i forumet

sen jag gjorde min efterbehandling en gång i månaden har jag funderat över varför återfallen i gruppen kom så regelbundet ? Det är 3,6 och 9 månader som folk tar sina återfall och försvinner från efterbehandlingen.

Sen, ute i det nyktra livet, så ser man ett annat schema : Runt 7 år, runt 12 år och sen runt 17 år......och som synes är det ca 5 år mellan varje ??? Varför ???

Nu har jag träffat en bekant som har längre nykterhet än jag och som jag hyser förtroende för och litar på allt med det gamla talesättet jag kör med : Gör som Di Gamle gör så går det bra ! Vi pratade om återfall och hur det kommer sig att folk som har 22 års nykterhet och än värre.....28 år, tar återfall ??? Och som ni ser återkommer den ungefärliga perioden på ca 5 år. Han som tog återfall efter 28 år söp ihjäl sig. Inte förvånande men tragiskt.

Jag lever ju knappast till jag får fira 28 år :-)) men det andra oroar lite och det eftersom jag är en praktiker och vill ha orsak och verkan klarlagd. Min bekant hävdar att återfallen beror på att de slutat gå på AA men jag tror inte att det är så enkelt. Det viktiga för mig är ju att påminna mig om att jag ÄR en alkoholist och att jag alltid kommer att vara det. Och att jag kan kontrollera min sjukdom genom att inte dricka alkohol.

Jag lever ett liv där alkoholen inte finns med i handlingen på nåt sätt och jag påverkas inte av att andra dricker annat än att jag blir så less på fyllesnacket så jag föredrar att gå hem. Men jag skulle aldrig någonsin utsätta mig för nån typ av substitut som skulle kunna dra igång min demon som ligger i dvala nånstans inom mig. Jag fördrar kolsyrat vatten eller ibland "dryck av ciderkaraktär" trots att den är förödande för min diabetes men vafan....jag är ju inget helgon !! Och nej, jag drack aldrig någonsin typ starkcider under min aktiva karriär !! Varför hålla på med sån tantdricka när det finns vodka ???

Det forskas på alla möjliga sätt på oss alkoholister men jag har aldrig varit med om, eller hört talas om, att nån seriöst har pratat med oss ? Jag kan ibland läsa om "nya" upptäckter och då har det varit som klippt och skuret från 12-stegsprogrammet. Skäms de för att vi har en erfarenhet av supande som de inte har ? Man kan ju inte lita på en alkis va ??

Jag har många fina och roliga minnen från min nyktra karriär bla en lunch på en krog där vi, ett gäng på ca 10 st alkisar med anhöriga, ramlade in och beställde mat. Vid frågan vad vi ville dricka svarade allihop : Jag kör så jag tar vatten :-))) Servitören blev helt klart ställd :-)) Men vi fick vårt vatten !! Och som vanligt när alkisar träffas blir ljudnivån runt bordet snart hög med många och långa skratt och andra gäster tittade på oss och undrade med säkerhet vad vi drack :-)) För man får absolut inte vara glad utan att ha hinkat i sig en massa alkohol !! Det är en väldigt befriande känsla att sitta i ett sånt sällskap där alla har hittat sin plats i livet och fått en egen självkänsla och där det är omöjligt att göra bort sig !

Jag har det bra idag och jag vill inte riskera det livet med ett återfall och jag är väldigt medveten om att jag aldrig kommer att kunna dricka "socialt" (Vilket korkat uttryck ) och jag fortsätter dagen idag med att inte ta det första glaset.

....har jag inte än. Men möjliga framtida är en av mina motiverande tankar ( för nykterhet).
Säkert har du redan lyssnat på Alkispodden - men den podden är bredvid detta fora - min stöttepelare. Avsnitt 14 - om att ’ge upp’ inför alkoholen var så starkt. Men de är överlag - Johan och Roger - vettiga och kloka och fina att lyssna på. De hade/har också krävande jobb och familjer osv och bekräftar att det mesta kan se rätt ok ut men ändå är botten i ngn mening nådd.
Även jag tar hand om håret ....mycket! Gillar mitt hår och är absolut fåfäng ( även om jag verkligen också kan strunta i allt ...och njuta av att gå runt i samma jeans och tröja på landet).
Men hår och kläder ger mig en glädje...jag tycker om vackra saker.
Och jag har hållit mig i bra skick. Tills för ett år sedan då vikten plötsligt skenade iväg ...efter 25 år på samma ganska stabila nivå.
Ingen tvekan om att alkoholen är boven. Nu är det ju bara en ytlig aspekt och i det stora hela - i universum:-) inte mkt att grubbla över......men ändå.
Livet - det är ju den där solstrålen, koppen kaffe, vännen man tycker om, klänningen som sitter fint.
Nu ska jag ut och möta en vän och även våren som ligger på lur...
Borde skriva mer i min egen tråd.... sorry om j tar mkt plats.
Sist - att gå till AA kan kännas definitivt ...jag förstår. Men det enda som krävs är ju en önskan att sluta dricka - för att vara välkommen.
Varför inte gå dit då....och gå till läkare när man har ont någonstans:-)
Jag funderar i alla fall på att ge det ett försök....

Vi finns här i med- och motgång ?

Så här lyder en gammal Viktväktarsanning: ”Ibland behöver du gruppen, och ibland behöver gruppen dig.” Och det är sant!

Kram ❤️

En ny dag och nya möjligheter:)

Idag vet jag iaf att det blir en dag utan alkohol eftersom systemet är stängt och det är så skönt!
När jag skrivit färdigt här så ska jag åka och hämta min dotter för att sedan åka och simma i badhuset. Känner mig väldigt trött i min kropp men simning och lite bastu på det ...är ju skonsamt.
Har läst ditt inlägg "Spontan nykterhet" Andrahalvlek och känner igen mig i det. Har "Tänka klart" hemma och har tänkt att läsa den men har svårt att läsa när jag dricker alkohol men mitt mål är att kunna vara nykter.

Jag ska försöka svara dig Charlie70...men vet inte om jag kan ge ett helt tydligt svar....jag försöker. Jag tänker att förnuftet vet en sak och känslan känner något annat. Jag skulle önska att jag kunde dricka ett par glas vin ute på restaurang, om man blir bjuden på middag eller vid ngt annat festligt tillfälle. Det är vad jag skulle önska men vad jag bör göra och vad jag vill göra just nu är att få en längre period av nykterhet. Och, min förhoppning är att om jag lyckas klara av en längre period av nykterhet att den perioden ska ge mig insikten om att jag kan klara mig utan alkohol, jag behöver inte alkoholen i mitt liv just nu. Jag är inte där nu men jag är där att jag behöver en lång alkoholfri period för att jag/min kropp behöver återhämtning, mina organ behöver återhämtning och jag behöver gå ner i vikt. Jag behöver fokusera på mig själv...har så lätt för att fokusera på andra människor/på annat....jag går hos terapeut för att stärka mitt jag..att lyssna till mig själv...å det är något som jag behöver öva på hela tiden...lyssna på mig själv...vad vill jag...vad behöver jag.

Jag har ju valt att skriva under rubriken "Förändra mitt drickande" och inte..nu minns jag inte namnet men iaf att man undrar om man behöver ändra drickandet. Jag vet att jag behöver det ...här under denna rubriken ...känns det som om att det är många som har läst länge på forumet men att man har börjat skriva när man har nyktra dagar och när man dricker blir man tyst. Det är därför jag inte har skrivit så mycket eftersom jag inte har klarat mer en någon enstaka dag då och då...men jag tänker försöka skriva här ändå för jag tror att det kan bidra till att jag får fler nyktra dagar.

Kram till er alla:)

Jag håller med om att det är aptrist att vara singel, men jag tänker som du att det nog är nödvändigt just nu.

Det ligger kanske något i talesättet att man ska älska sig själv först innan man kan älska någon annan ❤️

Kram ❤️

10 nyktra helger, vad hade du sagt om det för några månader sen.
För svårt? Ständig kamp?
Nä istället lever vi livet med upp- och nedgångar.
Jag oroar mig för kommande dippar- men tänker att det får vi ta en dag i taget som allt annat.
Så väl jobbat av dig, och tack för att du finns här! ??

Jag tror att vi alla måste ha tillit till processen - att den tar tid.

Dels ska vi bryta en vana, eller många ovanor snarare, och dels ska vi lära oss att leva nyktra. För första gången sedan vi var barn.

Självklart tar det tid. Mycket tid. Och vi måste ta oss den tiden - att förkovra oss, genom böcker bland annat, fundera och analysera. Och slutligen agera - för allt man övar på blir man bättre på ?

Kram ❤️

Jag tror att man efter 3 mån släpper garden lite, pustar ut. ”Det här gick ju bra, fan vad duktig jag är.”

Och alkoholdjävulen - som då bidat sin tid länge - ser sin chans att börja viska i ditt öra ”så farligt var det nog inte, ett glas i goda vänners sällskap kan du nog ta.”

Och eftersom dopaminnivåerna i hjärnan har sjunkit under nykterheten så ger alkohol just då en enorm effekt. Och då börjar hjärnan skrika efter ”meeer, meer, meer, jag vill ha meeer alkohol”.

Och fältslaget mellan din vilja att vara nykter och hjärnans vilja att få alkohol är därmed i full gång.

Men det här är bara min hobbyanalys ?

Idag blev det 12,71 km på cykel, och det var pass 5/12 i mars. Målsättningen är att få till 12 träningspass i någon form varje månad, och mars har verkligen börjat riktigt bra!

Medan jag cyklade så lyssnade jag på boken ”Skål! Ta mig fan” av Torbjörn Åberg. Ni får ursäkta att jag tjatar om den boken, men den har verkligen varit en ögonöppnare för mig.

Ett citat under dagens lyssning fastnade verkligen:

”Det är som att försöka bota en lungsjukdom genom att hosta mindre eller på ett annat sätt. Faktum kvarstår att patienten är sjuk.”

Jag blir så nyfiken på vad som kan orsaka extremt sug efter tre månader? Är ju själv snart där och vill eliminera alla fallgropar jag kan. ? Har istället läst att man ska få mer energi efter dessa månader tack vare att blodet förnyas på nåt vis... så här går man och väntar på lätta dagar. ?Det ena behöver ju så klart inte utesluta det andra men jag vill vara så rustad jag kan för eventuella prövningar. Grattis till 10:e helgen med! ?

Tar det tid. Märker att man måste ha tålamod. Ge sig själv kärlek❤ Vara stark som en björn? och vara glad?

För mig tog det 20 år av drickande innan jag slutade så det kan ju inte bli bra på någon vecka bara.

Hur blir det om några veckor eller om en månad?
Förbereder mig mentalt för hantering av triggers och det sug som kommer av det...
Förstått att det kan komma extremt sug vid 3 månaders nykterhet osv.

Hjärnan behöver må-gott signaler.
Måste jobba på det, har så mycket kämpiga saker i livet just nu som verkligen tar på krafterna.
Lyssnar på god musik, umgås och skrattar och myser mycket med min dotter, promenerar i skogen med vovven i a f... men skulle behövs göra mer!

Så glad att det verkar som min trötthet släppt. Varit så mycket bättre sista veckan. Så tacksam!
Fortsätter vackna vacker. Ger mig inte! Kram till er alla fina??

Tack fina ni för era peppande kommentarer! Jobbar på med inställningen och är så tacksam för alla kloka tankar och förslag härinne.

Inte lika soligt idag men jag längtar ut och ska unna mig en långpromenad mellan andra göromål. Det är en underbar känsla att slå upp ögonen en söndagsmorgon och verkligen längta ut. Det är så här livet ska vara, glädjen över frisk luft, natur, motion, oberoende av väder och vad man gjorde igår... Och på tal om det så åt jag på tok för mycket godis igår och har lite dåligt samvete. Måste försöka se det som att jag ändå höll mig nykter utan problem men det är väl själva kontrollsläppet som svider. Allt eller inget-hjärnan...

Behöver egentligen lite egentid till att fortsätta läsa Tänka klart och bearbeta tankarna kring alkohol. Jag är väl medveten om vikten av att verkligen stänga dörren för gott men rädslan för misslyckande gör att jag inte tar steget. Det hela känns så ambivalent att jag inte blir klok på mig själv.

Genom boken har jag fått förståelse för konflikten mellan att välja att inte dricka och att ändå ha begäret kvar. Jag är också medveten om att alkohol inte ens är gott och att jag egentligen föredrar vilken annan dryck som helst. Det som kvarstår är den lättillgängliga lilla lättnaden som uppstår när man tillåter sig att dricka. Mitt drickande handlade nästintill enbart om stress- och ångesthantering de sista åren och inte någon partyhöjare som förr.

Läste nyss i någon tråd om hur hjärnan fungerar vid alkoholintag och påverkar vårt beslutsfattande. Och det här är en ögonöppnare för mig för jag har medvetet använt alkohol som hjälpmedel när det kommer till att slå slag i saker. T ex jobbiga papper man behöver hantera, boka resor, diskutera svåra saker mm. Jag har förlitat mig på den påverkan alkoholen ger mitt beslutsfattande. Det gränslösa och impulsiva som jag refererat till att vara handlingskraftig... Många gånger har jag dagen efter tänkt att det var nödvändigt att dricka för att få det gjort... Det här är pinsamt och väldigt smärtsamt att medge. Det är en så omogen och feg handling. Det är dags att vara ärlig mot mig själv och rota vidare i denna trasiga personlighet.

En annan aspekt av denna ambivalens är det faktum att jag aldrig kommer att njuta av smaken av alkohol igen, jag VET det. Så om jag dricker igen så är det enbart för effekten med all skam och ångest som garnering. Jag sitter liksom mittemellan beroendet och frigörandet. Frågan är vad som krävs för att jag ska stänga dörren för gott. Tid har jag sagt förr och det kanske är så men även arbetet med att förstå.

Ja jag har verkligen bestämt mig. För första gången på flera år har jag kunnat sova en hel natt utan avbrott, ingen oro och ingen ångest. Känns så jäkla skönt när man fått nog och bestämt sig att nog är nog!

Ja han gör helt rätt, och jag tackar honom av hela mitt hjärta!

Gick också en 2 timmars promenad idag, jätte länge sedan jag gjorde det. Känns som om att man blivit på nytt född.

Ha en fin dag alla!

och jag startade dagen med att dansa lite i sovrummet för att fira :) Min artros är inget problem längre efter 6 veckor med min fysioterapeut Anna i appen Joint Academy. Hon har skickat övningar till mig varje dag och jag har följt alla instruktioner och min skattade smärta i höger knä har gått från 4 till 0 på en 10-skala. Dessutom har jag fått lära mig en massa om artros i de teori-snuttar som dykt upp i appen. Och alltihop är anslutet till det vanliga systemet så det har bara kostat mig 100 kr i patientavgift! Fantastiskt :)

Men jag har haft några sugande dagar pga den jobbstress som flög på mig under veckan. Jag har hanterat det genom att undvika frestelser i form av alkohol och istället köpt en påse godis så det har jag gjort både fredag och lördag nu. Känslorna jag försökt döva har varit Stress, Tristess och Tomhet i en salig röra. Jag vet ju varför det kommer över mig och försöker använda helgerna till 100% återhämtning.

Igår gjorde jag en liten utflykt med buss. Jag upptäckte en busslinje som tar mig direkt till Plantagen så trots att jag inte har bil kan jag ta mig dig och igår köpte jag 30 liter jord som jag bar hem till min kära balkong. Sen städade jag lite på balkongen i solskenet och lät bli att tänka på alkohol, Corona-virus, Syrien-kriget och jobbet. Det var underbart <3

Jag får ju massor av social kontakt genom mitt jobb så på helgerna har jag mest behov av att vara för mig själv. Laga mat, kolla sport på TV, åka till min dotter ett par timmar, gå till Myrorna och promenera förstås. När jag är ute och går så lyssnar jag på ljudbok eller musik som gör mig harmonisk.

Har fortsatt logga min mat genom Viktklubbsappen - lyssnade på Spanarna igår och hörde Helena von Z prata om hur apparna fixar våra liv :-D Jo visst stämmer det till viss del. Men jag aktar mig för renodlade hälso- eller sömnappar som jag tror bara skulle stressa mig. Däremot är det en trygghet för mig att se hur många kalorier jag äter varje dag eftersom jag är så lustdriven när det gäller mat. Jag brukade äta en "kroppsarbetarportion" av mat som jag älskar och sedan falla in i paltkoma, men nu har jag lärt mig hur mycket energi just min kropp behöver på ett ungefär. Det är även bra med tanke på alkohol eftersom man ser så tydligt hur mycket kalorier det är i bara 1 öl. Jag har burit omkring på 25 kg övervikt i ett antal år och min plan är att när 2020 är slut så väger jag 70 kg vilket är lagom för mina 160 cm mogen kvinna :). Så det är inte fråga om bantning utan en långsam livsstilsändring. Blodsockret håller sig jämnare och jag mår mycket bättre fysiskt än jag gjort på länge. Trots att jag inte börjat träna ännu! Men jag är på G. Ska styrketräna med dottern 2 ggr per vecka.

Så sammanfattat, lite upp och lite ner, men mest upp :) Det är tråkigt att vara singel men samtidigt antagligen nödvändigt just nu.

Hoppas ni som läser får en riktigt fin och nykter söndag :)
Kram
svagis

Min dotter säger också förvånat ”Är du uppe nu?” Men sen tillägger hon ”Bra”, och då känns det bra ?

Stort tack Andrahalvlek och Kaveldun. Makes me think.
Tar verkligen med mig tankarna om att få vara människa/ in i vardagen,
Precis som du beskriver Ah, så testar jag detta i mitt jobb.
Men det är enklare i mina roller som yrkesperson/ där är det mkt som går bra, trots de senaste årens myckna a-konsumtion.
Har alltid (över)skött hår, naglar etc för jag är så rädd för något sorts förfall som skulle kunna synas på utsidan.
MEN, stort men.
Har inte sett särskilt pigg ut det senaste året. Trots försök.
Att bli nykter, ja nog handlar det om att vara en riktig människa i våra liv och vardag oavsett vad vi har för ingångsvärden (förlåt detta ord).
Ut ur denna skuggvärld ska vi.
Kaveldun, jag funderar också på AA då och då. Jag har till och med kollat upp grupper i min stad. Finns många. Tvekar. Är det något definitivt i det som känns svårt att ta steget? Musik, litteratur, gos och närhet med små och stora barn som nu känns med ny autenticitet är en fortsatt väg fram. Läsa, skriva här, helt och hållet avgörande.
Ni som läser och skriver, tänker på er varje dag och skickar de godaste tankarna jag har. Tack.
Nu väntar två gulliga och ulliga (frisyrerna!) små barn på sen frukost. Jag är nykter idag, och har ynnesten att det, just idag, känns som ett lätt beslut.
Önskar er alla en fin söndag. ✊?

Håller med dig Andrahalvlek, det känns ovant. Jag var alltid den som gick upp sist på helgerna förr. Nu är det jag som är uppe först, pigg och utvilad. Barnen har inte heller vant sig ännu, och frågar ´´ Va, är du redan uppe, varför då?´´ Usch, får lite dåligt samvete?

Nåja, det är bara för dem att vänja sig. Jag lånar Vakna Vackers uttryck (hoppas det är ok?)
Känner mig stark som en björn!!

Ha en bra Söndag!

Det ska jag verkligen INTE tatuera in på underarmen ? Dessutom är jag mycket duktigare på att dansa nykter, och jag gör det gärna ?

#mulletant
Jag ber att få önska dig detsamma! ?

Torn,Vakna Vacker,Se klart för gratulationerna???
Det värmer att vi gör detta tillsammans/Pilla

Fick jag vara en av "dom"
Känna att jag satt och njöt av ett glas vin.
Ett glas alkoholfritt vin gav mig den känslan att njuta av ett glas
Utan gift fick jag inte den där känslan av bara ett till, och sedan ett till och ett till .....Ja ni vet hur det brukade sluta./Pilla

Jag har läst latin....Men inte kan jag hjälpa dig för det för jag minns inte så mkt - och det är nog inte primärt alkoholens fel ändå:-) Du ska inte lita helt på Google translate...
Jag minns andra citat dock - som Nemo saltat sobrius ( ingen dansar nykter) och In vino veritas ( i vinet finns sanningen).
...även greker och romare var alkoholromantiker!
För mig är vinet mer bilden av aska....ngt brinner och ser fantastiskt ut ...men förkolnar och kvar blir till slut bara ngt sprött och
perforerat och sorgligt, svart.

Låter som en härlig morgon.
Även jag vaknade tidigt och utan vånda.

Det känns otroligt ovant att vakna tidigt en söndag, utvilad och inte bakfull. I morse trodde jag först att klockan var 8.48, men efter toabesök såg jag att den bara var 6.48 när jag vaknade.

Legat kvar i sängen och slösurfat lite. Nu frukost, sen lång cykelrunda, långt bad, laga mat, tvätta och biobesök. Och kanske något mer vi hinner med ?

....stark igenkänning på det. Att inte gå till läkare för uppenbara saker. Att i teorin förstå saker som ’sjukskrivning’...men tänka att det är bra att det finns men i min värld är det inte en möjlighet osv.
Alkoholen har nog gett lite andrum där....varit ett rum där jag - för en stund - fått vara omsluten på ett mkt kravlöst sätt.
Är inte heller den uppoffrande typen...och inte ett offer! Men jag tycker att nycklarna - för mig - i just denna resa ( nykterhet) handlar om att bara få vara människa ... Den känslan måste in i vardagen och kan inte vara reserverad för vinet/alkoholen.
På så sätt är det ju också en resa bort från ensamheten ....att berätta om det mest pinsamma ( dricka på hotell ensam ..osv).
Jag funderar en hel del på att gå till AA. Förstår absolut att det inte är enda vägen.....och alla vägar som får oss att hålla nykterhet är bra ...om det så är poesi eller litteratur eller behandlingshem eller detta fora eller en mix av allt.

Om man är van vid att hjälpa andra, och lika van vid att alltid klara sig själv, så är det ovant att be om hjälp. Jag är likadan.

Jag tänker att det finns två sätt att bryta det tillståndet, varav jag brukar praktisera det första ibland.

1) Jag erkänner att jag har tänkt mycket, verkligen försökt lösa, men ”nu vill jag verkligen att ni ska hjälpa mig att tänka för att vi ska hitta den bästa lösningen”. Funkar bra gentemot kollegor, och är dessutom ett bra sätt att förankra beslut och åtgärder.

2) Privat borde jag vara bättre på att be om hjälp och jag tänker att man kan träna i liten skala för att sedan avancera efterhand. Be bästa kompisen att styra upp den där tjejträffen som jag i ett svagt ögonblick har lovat att fixa men inte hinner med. Be min svärmor att tvätta fyra maskiner tvätt så att jag hinner ikapp med tvätten. Be äldsta dottern att planera, handla, tillaga middagen på lördag när vi får gäster.

Om man börjar i liten skala tror jag att det efterhand känns naturligare att även be om hjälp i större och viktigare sammanhang.

Vad det gäller den egna hälsan har det alltid kommit i sista hand. Att boka tid hos VC för någon åkomma, eller besök hos tandläkare, optiker, frisör för egen del har så låg prio att det nästan är löjligt. Alltid i sista hand.

Nu har jag dock bokat tid hos optiker för att få terminalglas - och det är verkligen på tiden! Näst på tur är att boka tandläkarbesök, och besök hos gyn för mina klimakteriebesvär. Igen. Snart.

Kram ❤️