Senaste kommentarerna i forumet

....det är ju en djupt religiös tanke detta att man hittar fram först när man förlorar sig. Att man vinner när man lägger ner sina vapen. Att styrka är att blotta det som - på riktigt - är skört.
Jag är inte religiös i ngn konventionell mening ( jag tror på poesins kraft dock:-)
Men det är ju inte genom att vara stark i meningen "bita ihop", klara av, tvinga sig......som man kommer vidare den här gången.
Är det därför alla försök (mina..i alla fall) gick åt skogen? Kunde inte kontrollera den här sjukdomen genom att vara smart eller stark i ensamhet. Det krävs ngt annat.
Som att skriva och läsa här.

Ja vi kämpar här.. sorg över att ha druckit bort många år, försöker tänka att det är tur jag vaknade nu, och inte om ytterligare tio år, eller aldrig.
De senaste två dagarna har varit konstiga. Den där lyckan över nykterheten och allt annat smått i livet har inte infunnit sig. Kanske jag hade för höga förväntningar på dag 66. Nåt magiskt skulle ske!? Jag skulle äntligen bli fri? Så blev det bara platt? En insikt i sig. Nykterheten och lyckan är i nuet.
Väntar på boken (beställde från adlibris 79kr). I väntan ska jag unna mig att vänta. Avvakta. Backa. Luta mig tillbaka. Jag pratar mycket om att inte skena iväg i panik i känslor. Så nu gäller det att leva som jag lär och läser.
Jag tar det lugnt. Behöver återhämtning. Avslappning. God mat. En bra film/bok.
Ha en skön lördag!??‍♀️?

...för responsen. Och för att ni kan relatera till det jag skriver.
Jag kan relatera till så mkt av det jag läser här!

Och precis som många av er lyfter så har även jag haft mkt svårt för att be om hjälp. Visa sårbarhet. Samtidigt är jag social och har många goda vänner. Men jag har alltid känt mig mer bekväm i rollen som den som stöttar och lyssnar...
Även i yrkeslivet har jag haft och har ansvar för många människor... och jag tror att jag upplevs som stabil.
Men det finns en stark..och för mig oväntad kraft i att ge upp ( för det är min känsla inför alkoholen nu...jag känner mig besegrad ...jag orkar inte mer...det funkar inte). Inse fakta! Och inse att nu är det JAG som ska lyssna...ta rygg.
Jag är inte experten här, inte särskilt klok heller...jag har ärligt talat betett mig riktigt korkat ...
Jag - som hade ngn sorts självbild ändå av att vara så bra på känslor och relationer.... lite komiskt.
Lyssnade på en podd där en ganska ung kvinna - under trettio - beskrev sin resa in i nykterhet. Och jag kunde krasst konstatera att hon förstått mkt mer än jag ....i ett så tidigt skede.
Jag menar inte att slå på mig själv...för det tror jag inte hjälper. Det finns faktiskt ngt rofyllt i att ge upp och tillåta mig att känna mig besegrad och undrande.
Det är inte lätt men jag har ändå många fina....små stunder....mellan rastlöshet, tillfälligt sug och lite rosa drömmar om det goda glaset.
Fint det du skrev "Se klart" om att alkoholen blir lite som den där kärleken man lämnade (eller blev lämnad av)....först gör det ont och upptar en så mkt....men efter ett tag bleknar bilden/minnena...längtan. Och inte sällan (även de gånger man blivit lämnad ) har man ju tänkt - vilken himla tur att han drog för vi passade ju inte så bra tillsammans...
En fin lördag önskar jag alla.

Då var benen undansparkade igen, hela dagen från frukost har hon klagat på allt och alla. Orkar inte med den här skiten, lika bra att dricka sig full då det ändå kvittar.

Hej!

Riktigt bra jobbat! Det är beundransvärt och fantastiskt av dig att göra detta arbete med sig, jag är riktigt imponerad. Jag är i samma situation, men ska precis börja min resa mot nykterhet. Jag har skrivit här innan att jag ska sluta mm, men känns som det har varit bullshit tills nu.

Jag börjar tappa relationer mm och jag är inte mig själv längre, min hälsa är dålig och stressen är på hög nivå samt med ångest för allt.

tack för detta fantastiska inlägg och det ger mig energi att jobba med mig själv och ta hjälp på riktigt.

jag ska på mitt först AA-möte nästa vecka, antar det är första steget

Kram på dig!

Har läst ditt inlägg om att dricka ensam,det var väldigt ärligt skrivet.Och sorgligt.Jag är tacksam över att få läsa här och att vi delar med oss av våra hemligheter ,som gör att jag känner mig mindre ensam.Tack Kaveldun?från Pilla

Så bra att du är nykter? Men tråkigt du är sjuk. Krya?

Tack kära Pilla, Vaknavacker och Kaveldun, glad för heja och uppmuntran.
Tjatar ibland om dessa tankar med min man men eftersom han (konstigt nog, men det är en annan historia) vid endast sällsynta tillfällen uppfattat att jag druckit överdrivet, så blir dialogen lite haltande. Jag, ofta uppfylld och glad över nykterheten, han lite lakonisk- även om han stöttar mig och tycker jag är bra.
Men här får en frossa, i allt från hemska minnen till nyfunna glädjeämnen.
@kaveldun du skriver som jag tänker, i mycket. Pastavinet, cph-vin, eller london-dito. Solnedgångar och stjärnhimlar.
Men förvånande nog, åtminstone den senaste veckan, så har dessa tankar lättat betydligt, jag är säker på att jag kommer att njuta av alla de här tillfällena, men utan ett (läs 3-5) glas vin.
Kan inte riktigt redogöra för hur det gått till, men lite som att laddningen kring a minskat.
Jag tänker ibland på kärlek/besatthet av vinet har vissa likheter m kärlek/besatthet (snarare) i vissa relationer. Påminner om varandra, för mig.
Men en dag är han (i mitt fall) bara en vanlig människa och utan auran av- förtrollning.
Vilket för in mig på ett annat tema, dvs förtrollning i livet och hur den ska återuppfinnas. Det måste vara möjligt och tänker att det hör ihop med den där gläntan i skogen som bara kan hittas av den som gått vilse. Tranströmers alltså.
Kram på er, jag är nykter idag och det känns vilsamt.

Hej!Igenkänningsfaktorn i allt du skriver är stor.Kunde varit jag som skrivit det inlägget....?

Känner igen mig i känslan av att ha slösat bort så mycket tid och pengar.Som fått mig att må dåligt och försöka upprätthålla en fasad.Samt många sjukskrivningar för min del.Nu har jag skrivit in mig på programmet här.Spotta i nävarna och ta mig tbx till ett bra liv.

Vi är nog några stycken här. Att dricka ensam har jag också tyckt varit otroligt vilsamt och avkopplande. Sist i höstas så introducerar jag den nya vanan att handla halvflaskor (eh...) när min man var bortrest. Hade smarta strategier jobbade klart så ordentligt. Sen så.
Nånstans i den vevan kände jag så starkt att detta var en eskalerande sjukdom eller iaf något jag själv inte kunde styra.
Det blir mer kaffe nu, ibland är ensam det bästa sällskapet men precis som du skriver på ett helt annat sätt. Hejar på dig! Det där med högre makt funderar jag mycket över. Vissa fina dagar, med solen, kaffet eller ett glas alkoholfritt bubbel så tänker jag att det är kanske just nu som den högre makten pekar med ett vänligt finger. Allt detta är ditt.
Om du håller dig nykter.
Kram!

Nykter igår också, även idag ska jag vara nykter.

Har framkommit lite hälsobesvär som motiverar mig ytterligare att inte dricka alkohol. 39 graders feber gör mig inte heller sugen direkt.

För att du skriver så insiktsfullt och inte minst, delar med dig. Det känns nästan som att jag själv varit med om ditt återfall, fast via dig. Så jag kan kanske bespara mig det. Tänker jag. Och betydelsen av andras erfarenheter blir än en gång så tydliga.
Jag läste igenom större delarna av din tråd igår innan min mobil laddade ur på otympligt vis. Det är ju som att läsa en annan människas ord och tankar, och än en gång är jag otroligt imponerad av att du tog ditt beslut mitt i julen, hade jag inte fixat. Nu har du 77 dagar + 1 dag med extremt värdefull info om hur du ska gå vidare.
Att jag tror på dig är en underdrift, jag vet att du, och vi fixar detta. Vi hjälps åt vet du! Kram.

Jag vet. Och förmågan att tänka klart (!) samt ta tag i det som oroar minskar ju betydligt vid bakfylla.

Och kaffet smakar såå gott när man inte druckit kvällen innan?
Heja dig!

Igår var en jobbig dag, kom hem sent från jobb, själv hemma hela kvällen/natten....VÄLDIGT sugen på en kall!! Blev dock lite cola Zero o sömn vid 23tiden...skönt som fan idag!!

Jag läste din analys av återfallet med extra stort intresse. Detta på grund av att jag hamnade där själv för ett par veckor sedan. Då hade jag hållit mig helt vit i mer än fyra månader.
Jag har inte lyckats bryta ännu, har haft tre fyllor denna vecka, den sista senast igår och det känns för jävligt jobbigt.
Ikväll kommer min son hem till oss och då blir det absolut ingen alkohol.
Men jag vet vad som väntar mig nästa vecka, ångest, sömnsvårigheter och ett sug som förmodligen kommer vara fruktansvärt...
Orsaken till varför jag tog första glaset beror förmodligen på att jag väntar på ett besked från sjukhuset och jag blev så irriterad och otålig för att jag kommer liksom inte vidare med någonting förrän jag vet....

Förlåt att jag kapade din tråd Rolf, orkar inte ens se min egen nyktra tråd. Vill just nu bara vältra mig i självömkan...?
Hursomhelst så önskar jag dig och mig själv lycka till?
Kram ?

I mitt onyktra liv brukade jag bli asplakat i min ensamhet på fredagkvällen. Allra värst blev det efter att dottern gått och lagt sig vid 23-tiden.

Jag kom sällan i säng före 02-tiden. Jag kom sällan ihåg exakt hur jag kom i säng. Jag kom inte ihåg vem jag hade haft kontakt med på sms, Messenger och olika dejtingsajter. Jag kom inte ens ihåg att jag nattade dottern.

I bästa fall sov jag till kl 10-10.30 på lördagen. Dottern, som är morgonpigg, fick fixa sin egen frukost. I sämsta fall vaknade jag kl 06-06.30, och kunde inte somna om. Låg ändå kvar i sängen helt ångestriden och försökte somna om. Vad gör man uppe på en lördagmorgon liksom?

Det var då. Nu är nu.

Igår kväll var jag jättetrött, och både jag och dottern gick och la oss kl 22.30. (Hon blev lite sur för att hon inte fick vara uppe längre.)

I morse vaknade jag av mig själv kl 07. Utsövd. Låg kvar i sängen och slösurfade en timme. Åt frukost kl 08. Återvände till sängen en stund.

Nu är klockan snart 12 och jag har diskat, bäddat rent, sorterat smutstvätt, peppat dottern att prova nya kläder som jag köpt till henne, läst några kapitel i en bok, slösurfat, och druckit tre koppar kaffe. Nu kl 12 ska jag, dottern och min mamma promenera till affären.

Det är inte så konstigt att det känns som om lör-sön blivit längre ?

Att jag faktiskt inspirerar andra med mina inlägg gör mig helt varm inombords ?

Kram ❤️

Känner precis som du! Livet har mycket finare saker att erbjuda mig än vindrickande i min ensamhet.

Hej!

När jag drack (ja, det var ju inte särskilt längesedan precis) så var det bästa upplägget att få vara ensam...
Jag har ett rikt socialt liv och vuxna barn (började dricka problematiskt efter att de flyttat hemifrån)
Men att komma hem en fredag - efter en intensiv arbetsvecka - och korka upp en flaska rött...det var underbart. Sedan gick flaskan åt lite för snabbt...det förvånade mig. Jag kände mig ju knappt berusad (ibland) och klockan kunde vara 21.05 ...typ. Den där förväntansfulla känslan av helg och frid....den var borta. Istället kom en krypande rastlöshet....jag började nyktra till. Ibland gick jag och la mig. Ngn gång gick jag ut - bor i stor stad och det var enkelt att ex gå till en lounge på ett hotel....där satt andra människor i fåtöljer och soffor - en och en - med ett glas. Inte ngt konstigt alls...ibland hade jag med mig en bok. Jag kunde ju vara en dam på resande fot...inget konstigt med det.
Dyrt vin.....i fina glas.
Och en glasbubbla över mitt huvud...ja, över hela mig. Det värsta som skulle kunnat ske just där och då var att ngn jag kände kom förbi. Det hände faktiskt aldrig. Staden är stor och mina vänner går inte på hotell och dricker vin ...
Så hela scenariot var min hemlighet.
Och så vakna dagen efter - med suddiga bilder i huvudet och noll glädje i kroppen...
Varför? Dett funderar jag mkt på. Varför har jag velat bedöva mig på detta sätt.
Jag vill inte leva det livet mera. Det finns andra spår i mitt liv....som är bra, rika...men jag kände hur vägen smalnade av...blev mörkare och mörkare. Hemlig.
Ge mig kraft att bryta detta (ja - jag kan till och med tänka mig att ta hjälp av en högre makt:-) Men den verkliga magin är väl just detta - att dela mina hemligheter med andra. Släppa in ljus och luft.
Jag vill dricka kaffe nu..... gärna termoskaffe på en bänk eller i skogen! Gärna med mina vänner - eller i en ensamhet som inte måste döljas.

Jag känner mig lite som en hycklare som drack, men jag vet att det inte är någon mening att slå på sig själv, utan det bästa vi kan göra är att lära sig och gå vidare.

Era ord värmer att ni tror på min beslutsamhet. <3

Det blir lätt att allt fokus hamnar på just alkohol när man försöker ta tag i det. T ex om jag har något bokat om ett par veckor som kommer innehålla alkohol har jag ofta (alltid) tänkt eftersom jag säkert kommer dricka då kan jag lika gärna dricka nu också. Jag har 2 såna events i mars. Tänker tvärtom nu, hoppas det håller, att om jag dricker då så dricker jag då och tar det då, just nu ska jag inte dricka och framtiden berör inte nutiden. Nykter några dagar nu iallafall och går igenom samma symptom som alla andra gånger jag slutat. Mår så bra men är trött och känns som jag blivit överkörd av en ångvält.

Tack för din tråd. Vilken kämpe du är!
Inspirerande att läsa.....
Jag är lite dålig på att skriva..men läser varje dag. Ska även skaffa boken "tänka klart"
Att få vara klar i huvet är en ynnest och att förlora kontrollen och värdigheten i ett vindrickande som går överstyr är så sorgligt. Det är en känsla som jag får mer och mer när jag tänker på mitt drickande - sorg.
Varför tog jag inte hand om mig själv bättre? Varför utsatte jag mig för förnedringen att dricka för mycket - det är ju lika förnedrande att dricka i ensamhet (jag drack måttligt med vänner...och för mkt i ensamhet....DET tyckte jag var kontroll!)

Hej och grattis!

60 dagar är stort!
Och liknelsen med trasmattan är fin....
Jag kämpar också med "tråk-känslan" och plötsliga bilder i huvudet....åh bara ett glas rött till pastan, ett glas iskallt vitt på terassen med en vän osv. Åker snart till Köpenhamn med ett helt gäng vänner - vad missar jag när jag inte dricker?
Det gäller att förstå att det jag missar - har jag redan tappat - för längesedan. Jag har tappat förmågan att dricka normalt. Jag skulle inte gjort bort mig just på en liknande resa.....(jag är som många alkoholister en mästare på att dölja). Men jag hade - efter några glas - velat ha mer..... funderat på om jag kunde skaffa det när övriga somnat ....absolut öppnat minibaren. Och sedan vaknat - lite för trött, ledsen....och stigit upp och ätit frukost med övriga...men med mitt (hemliga) begär som en slags mur mellan mig och världen.
Det där glaset rött till pastan....det är inte mitt....har inte varit det på många år. För det har aldrig varit tillräckligt med ett glas.
Försöker skapa nya bilder. Det är mycket kaffe:-)....en kaffe i vit kopp på en parkbänk i vårsolen. Och god mat får vi äta! Att bli smalare...få vackrare hy. Ja åldern tar ut sin rätt förstås. Men att få åldras! I alla fall ha större chanser till ett långt friskt liv.
Tack för detta forum och alla inlägg....jag läser och läser och jag lyssnar på alkispodden och försöker ta en dag i taget.
Ha en fin helg!