Senaste kommentarerna i forumet

Har jag klarat att vara nykter.
Så himla stolt. Och glad!
Inifrån-glad, som en urkraft.
Det är iaf 20 år sedan jag var nykter så länge, och just idag tänker jag att allt jag tampas med tankar och tråkighet- har varit värt, eller värdefullt.
Det är en randig väg framåt, som en trasmatta. Mörka dagar kommer. Men den är inte svart, vägen leder inte ner i katastrofen.
Precis just nu känns det, ja att jag har gjort något mäktigt!
Tack alla och även om ni tycker jag överdriver nu, för jag har inte bestigit Mount Everest men det känns nästan som jag skulle kunna! Om jag vill.
Kram alla kämpar, och alla glimrande, stöttande, fina och modiga människor.

Nu har jag lyssnat på halva ljudboken ”Skål! Ta mig fan” av Torbjörn Åberg. SÅ BRA! Ibland känns boken som direkt tagen ur MITT liv ? Att likheterna mellan oss ”problemdrickare” var så omfattande visste jag faktiskt inte.

Bara en sådan sak som att vägra kalla sig A-ordet. Just därför används ordet ”problemdrickare” rakt igenom boken.

Just nu har jag lyssnat på kapitlet om Alkohoholdjävulen, som har fyra superkrafter: List, tålamod, styrka. Den fjärde har jag glömt ? Eller var det bara tre superkrafter?

Min hjärna funkar lite si och så. Pigg och alert fram till 15-16-tiden - det vill säga på jobbet - men sen är det mest snömos i skallen. Och huvudvärk varje em/kväll ?

Jag känner att det här är en bok som jag kommer att lyssna på MÅNGA gånger. Varje gång jag har en svacka i min nykterhet typ.

Annars har det varit en bra dag ? Ikväll fyllde jag på med underbar energi ❤️ Sen några år tillbaka sjunger jag i kör, och ikväll var det start på vårterminen - och som vi hade längtat allihop ?

Körsång är bra både för hjärnan och själen. Det finns forskning som visar att just musik och sång är superbra återhämtning för hjärnan, plus att gemenskapen i kören betyder oerhört mycket.

Och sen låter det så vackert ❤️ Att vara en del av det är verkligen magiskt!

Snart har jag till helgen varit nykter i fyra veckor och det känns bättre och bättre. Vin och alkoholfri öl kvällstid har ersatts med iste. Idag slog mig inte ens tanken att åka via bolaget hem. Sömnen är bättre än på väldigt många år.

Kaoset på jobbet betar jag av lite i taget, och jag bär inte med mig jobbtankarna hem längre.

Imorgon ska jag träffa min psykolog, och det känns så bra att jag mår så mycket bättre än för några veckor sedan. Nu får hon hjälpa mig att ta nästa steg.

Vi snackar mest om hur jag ska hantera stress, med min utmattning våren 2018 som ursprungsorsak.

Jag har inte berättat om mitt drickande för henne ? Jag har helt enkelt inte förstått tidigare hur negativt drickandet faktiskt har påverkat mig 24/7.

Jag har trott att varje fyllesynd har varit en isolerad händelse, som påverkade mig där och då negativt enbart. Känner mig rätt puckad faktiskt, nu med facit i hand.

Som nykter känns det som att tröskeln för att jag ska känna mig stressad har höjts rejält. Mycket på grund av bättre sömn förstås. Sömn är hjärnans viktigaste återhämtning, och utan sömn blir man väldigt knäpp och ångestriden snabbt.

På tal om återhämtning så tränade jag mindfulness i vilorummet idag, för första gången på två veckor tror jag. Efter tre sångmantra-låtar slocknade jag.

Jag somnar inte riktigt, jag hamnar i det jag kallar ”mellanlandet”, mitt emellan sömn och vakenhet. Och det är som att göra en omstart av hjärnan, och jag blir pigg och alert och kan jobba lite till.

Otroligt skönt att det funkade idag. Det tyder på att min inre stress har varvat ner, att tempot inombords har sänkts.

Jag är inte lika rastlös heller längre. Tänker mycket naturligare ”här och nu” i alla lägen. På bussen, i kön på Ica, i bilkön, på jobbmöten, i samtal med andra, när jag gör en viss arbetsuppgift osv.

Idag blev det promenad på lunchrasten, imorgon gymmet ? Och imorgon kväll kommer yngsta dottern hem igen.

Den här ensamveckan brukar jag dricka rätt friskt nästan varje kväll, i min totala ensamhet. Det var då. Nu är nu, och jag dricker iste.

Det blir inte värre, det blir bättre.
Det kan var bra att tänka på.
Att det blir bättre, hela tiden.
En dag i taget, håll fast vid det.
Läs Addes, eller Berras tråd- så mkt klokt och viktigt.
Kram. Grattis till att din man är involverad- och stöttande.

Det går. Lite i taget. Inga vida vyer och stora framtidstankar.
Nu, och utan skam! Heja.

... när jag läst din rubrik så har det gått från Jaa vilken sorg det är att inte dricka (främst alla tankar och tillfällen kring framåt) till att bli mer; ja, sorg men också så mycket lättnad man inte hade räknat med.
Jag läser och inspireras av dig, och hejar på våra framgångar!
Ha en fin kväll.

11 av 12 dagar nykter.

Tack Pilla??Har mått jättebra idag med. Så tacksam. Det är magiskt?

Se klart, håller med!?Att se sig själv som i en film i olika scener gör det liksom lättare att känna att man i sanning gör det rätta när man avstår från att dricka.
Hoppas du haft en bra torsdag du med, kram???

Tack Andrahalvlek, den ska jag lyssna på

Så heter AA gruppen jag går till på torsdagar.

Idag har varit en fin vanlig dag. Skjutsade dottern tidigt. ?Tog Musse & Kalle till veterinären för vaccin. ??Hälsade på min mamma. Lagade crepes till middag och åkte på möte efteråt. Gårdagen var en tillfällig dipp men idag är jag förstås tacksam att jag inte föll för frestelsen att dricka A.

Nu dricker jag kaffe och tänker titta på TV4 Play. ☕
Vanligt är bäst! ?

Tack, "Se klart"

Boken ”Skål! Ta mig fan” av Torbjörn Åberg är SÅ bra! Finns som ljudbok på Storytel. Har precis lyssnat på kapitlet om alkoholdjävulen som har fyra superstyrkor: list, tålamod, kraft, och en till som jag glömt ? Min hjärna är lite si och så just nu, den håller på och reparerar sig. Hoppas jag ?

Go girl! Du har ju värsta stödet i din man dessutom. Det är kärlek ❤️

Tror de flesta här tänker en dag i taget. Typ idag är jag nykter.. Blir lättare så.
Jag tillhör inte dem. Slog spiken i alkoholkistan för jag var helt utmattad och kände att det handlade om liv eller död. Det har gått bra för mig. Så glad nu.

Du klarar det på det sätt du väljer. För dig själv och din familj?

Jo, då..igår åkte jag dit så det visslade om det...Stressade hem för att hinna svepa några snabba innan resten av familjen kom hem. Fick gömt undan den nyinköpta vodkan och påbörjat middagen när maken kom hem. Då frågade han varför jag har en alkomätare....ehhh...ehhh..Då har jag glömt den på bänken i hallen. Det var inte svårt för honom att lägga ihop 1 och 1, han har kommit på mig för 2 år sedan också men då hittade han flaskor i stället. Jag försökte tappert ljuga ihop nåt som var så dåligt så det finns inte. Besviket sa han: då kan du ju börja med att blåsa i den! Det vägrade jag och sa bara att det behövdes inte för jag hade tagit en öl. Vi pratade inte så mycket mer om det i gårkväll utan vi bestämde att vi tar det idag när det inte är några barn hemma. Har haft ångest från ...hela natten. Han la sig i ett av barnens rum..Vidrig morgon och rädd för hur mycket han kommer försöka tvinga ur mig, kommer han säga ut ur huset, kommer han berätta för "hela världen". Till råga på allt så hade lyckats plocka fram en funktion i alkomätaren där man kan gå tillbaka till alla blås som är gjorda, tidpunkt och dag (shit!!!) Efter en hel del höga diskussioner så sa han -Det är lika bra att ingen av oss dricker, jag har inga problem med att avstå a och så säger vi att vi har bestämt oss för att tänka på hälsa och vikt. Jag har nu anmält mig till programmet på denna sida så vi börja där helt enkelt. Jag sa till honom att jag kan inte klara detta om det måste bestämmas redan nu att det är ALDRIG mer. Mina mål måste vara realistiska SEN kanske det innebär aldrig mer men jag kan inte greppa det just nu. Programmet rekommenderar total avhållsamhet i 90 dagar och det känns realistiskt. Jag är mentalt helt slut och ska bara överleva kvällen och natten...

Har gjort en deal med frugan, jag slutar dricka och hon slutar klaga. Vi får se hur det går från hennes sida, men jag är helt inställd på att klara min sida. Hade egentligen tänkt satsa stenhårt på att gå ner i vikt, men till att börja med så skiter jag i vikten och fokuserar enbart på att inte dricka. Därför ska jag nog unna mig en riktigt rejäl pizza ikväll.

Inte skrivit på länge men håller i. Jag är övertygad i mitt beslut att bli nykter men har senaste veckorna jobbat mer med mitt andra beroende, kolhydraterna. Har ju skrivit en del om det här och förstår mer och mer att allt hänger ihop. Men nykterheten är nummer ett för att lyckas med resten. Lyssnat på tredje upplagan av Sockerbomben av Bitten Jonsson. Den boken kan jag varmt rekommendera till alla beroendepersoner. Bitten är bl.a. nykter alkoholist och boken handlar egentligen om alla former av beroenden även om den riktar sig främst till dem som har problem med mat. Det verkar som att jag blir mer och mer insiktsfull ju fler gånger jag lyssnar på den boken. Kan ta till mig info bättre nu, även om jag inte helt kan identifiera mig med alla delar.

Nu kämpar jag vidare på sjunde veckan. Inte nykter alla dessa veckor, men räknar detta som ett projekt som måste tillåta vissa prickar i protokollet. Helheten är helt annorlunda mot tidigare. Jag förstår varför jag inte kan dricka och har inte den sorg jag tidigare känt för att jag måste bli nykter. Mycket att jobba med på många plan, men känns som att jag är så mkt mer insiktsfull. Vill ju kunna leva många år till och med bra livskvalitet.??

Det kan bara bli bättre från nu och idag är jag nykter?

Ja Lennis, visst gör vi det bra! ? Men jag (pessimisten) vågar inte tänka annat än att detta bara är börja på en ganska ny och skör grund som jag behöver vänja mig vid och utforska med försiktighet.
Jag är rädd, jag kan inte säga annat. Jag vet bara att jag aldrig kan lita på min instinkt. Jag vet inte hur många gånger jag suttit i bilen på väg till jobbet, spelat en bra låt i högtalarna och fått morgonsolen i ansiktet och känt den där fantastiska känslan att vara oslagbar och att nu, NU är det min tur att må bra. Ändå på nått jävla vänster har jag suttit där igen en mulen kväll, nedsjunken i soffhörnet med ett tömt glas.

Men nog tusan har jag kommit längre än någonsin denna gången och bestigit en ny platå! Jag är väldigt lycklig att jag nyss tagit mig igenom ett par veckor av mörker och tyngd utan att släppa mina rutiner och nu är tillbaka med ny motivation. Det har faktiskt aldrig hänt innan. Känner också början på en ny härlig nivå med träningen nu att återhämtningen går snabbare, passen fortfarande hårda men ändå mentalt lättare. Med små justeringar i kosten har den blivit mer behaglig och jag känner redan dagen efter att jag längtar efter nästa pass. Kanske t.o.m att jag börjar skymta lite muskler i spegeln. ?️‍♂️

Så vad än det underliggande behovet kan vara och vad jag själv egentligen tänker om träning som ett livsmål så får jag väl acceptera att den just nu får vara det som är viktigt för mig i livet. Och det är väldigt härligt att känna det, en mening.

Trotts att det känns tufft nu har du bestämt dig för att inte dricka, att visa dig själv att du står över alkoholen låter som något du verkligen vill lyckas med denna helg. Du har skrivit det här som ett steg på vägen i att klara det. Bra gjort!

Du har klarat mycket redan och det i sig är bevis på att du kan om du bestämmer dig. Hoppas du kommer på sätt att fokusera på annat än det som tynger dig, att du kanske kan uppskatta tiden med dig själv och såklart att du kommer fortsätta gå åt det håll du vill med alkoholen.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ingen ide att tycka synd om mig, jag har satt mig i denna sitsen själv. Jag måste lära mig att hantera livet utan alkohol. Kan jag inte hantera min fru måste jag flytta eller kasta ut henne, inte supa.

Jag har funderat på just den boken förut, kanske skulle slå till.

Där gick hela min helg åt helvete. Är deppig, ledsen och vill bara gå och lägga mig.

Tänker ändå inte dricka. Jag vill bedöva känslorna och få tiden att gå snabbare, herregud det vill jag verkligen! Men jag vill inte dricka, det kommer inte vara värt det och det kommer inte få mig gladare ändå.

Imorgon är jag ensam, resten av veckan också. Det är väl bara att vänja sig.

Tredubbel kommentar där?Får lära mig att bara trycka en gång på "spara...

Dina ord värmer och peppar mig. Jag har bestämt mig. Ska lyssna på boken. Jag orkar inte ha det så här längre.
Grattis till dina många nyktra dagar!!
Kram miss Hyde

Känner igen mig! Man får vara glad att man hittar hem ibland ?
Men det är ju angenäma problem tänker jag...med tanke på vad jag utsatt andra för på fyllan??‍♀️

Vilken syn det måste varit ?

Det är då man inser att man behöver rensa i sin kalender och låta kropp och knopp vila och läka i lugn och ro så mycket det går.

Jag säger helt fel ord ibland, glömmer totalt vissa saker jag sagt och gjort. Får sätta larm i mobilen på typ allt viktigt. Ungefär som när jag var utmattad ?

...både mentalt och fysiskt... men lycklig! Det är viktigt att påpeka?
Men visst är det ett heltidsjobb att vara nykter, tänka nyktert och fatta beslut som hjälper mig i nykterheten.
Gick som i en dimma till bilen imorse, ställde in väska i passagerarsätet fram och gick runt och satte mig i bilen. Undrade vem som flyttat sätet och varför det var så dunkelt??....jag hade satt mig i baksätet????skratta så jag grät ...Hahahaha och det värsta var att folk såg mig gå in och dra igen dörren?asså jag dör? så jag fick kliva ut ur bilen och låtsas ”fixa” nåt i baksätet☺️?
Ha en fin dag alla krigare! ?

Vill ge dig ett boktips! ”Skål! Ta mig fan” av Torbjörn Åberg. Den känns precis skriven till mig - och jag tror att du kan känna igen dig massor också. Finns som ljudbok på Storytel.