Senaste kommentarerna i forumet

Hej till dig också, tack för ditt svar!
Exakt, jag är en expert på att döva o kväva minnen och känslor. Där jag står idag är trots allt en stor förändring till det bättre men jag förstår ju, att kroppen inte förmår precis hur mycket som helst .. o den minns, det man utsätter den för.
Så , även nu om jag inte dricker varje dag eller tar andra droger så är mitt nuläge inte hållbart..

Du frågar om jag bearbetat mina trauman och upplevelser , jag har gått i KBT men den avbröt jag innan det hjälpte något. Jag har lagt locket på liksom, intalat mig själv att livet går väl vidare.
Men det gör ju bevisligen inte det.

Tror ju , liksom du också talar för är just att ta itu med kärnan till ens onda.
Men det är så mycket och djupt rotat i mig.. Fick en dålig start i livet på många vis, o kanske har jag i vuxen ålder tyckt synd om mig och gottat i min fula offerkofta, det är så enkelt att göra så.
O då blir det enkelt att bedöva sig utan att ta till sig insikter.

Min pappa söp ihjäl sig när jag var 4, i samband med hans död blev jag placerad hos en kontaktfamilj och haft en mamma som inte förmått att vara mamma.
Det blev min start o den följande tiden blev allt annat en trygg och positiv, och tidig debut med alkohol o droger.

Det har varit kaos så länge inom mig och även runt omkring och inte förens de sista 3 åren har jag fått rätsida och iallafall tagit små steg i någorlunda rätt håll.

Har varit ätstörd sen 7 års ålder o är fortfarande samt haft ett självskade beteende , som jag trodde jag vunnit över men som jag på en fylla för 3 månader sen insåg lever kvar.
Skärde sönder hela mitt lår och blod var överallt inne i badrummet, tappade fattningen helt och blev rädd för mig själv ordentligt.

Min sambo var hemma men låg och sov o i någon form av sans sprang jag gråtandes intill honom för att vakna dagen efter intorkad med blod mellan honom och lakanen.

Skämdes som aldrig förr... !
Detta har inte upprepats och innan denna händelse är det 2 år sedan jag gjorde något liknande.

Så, det är mycket känslor som behöver träda fram, men jag har inte tid känns det som. (Naivt och dumt att tänka så)
Men det egna företaget är väldigt svårt att lägga åt sidan , just nu. Jag vet inte hur jag skulle klara mig ekonomiskt om jag tar tag i allt det här nu. Jag skulle antagligen behöva bli sjukskriven Isåfall och det är så olägligt det nånsin kan bli just nu. Har varit sjukskriven 2 års tid för länge sen och det enda jag minns är all väntan .. på remisser och läkare , som sedan endå byts ut till någon annan läkare, som i sin tur också vill att man ska prata om varför man önskar hjälp .. en enda röra av allting o känslan att mm inte kommer någonstans.

Kram Ellan , förlåt för mina röriga svar.

Hej A--D--H--D
Jag undrar hur du har det?
Ikaros

Hej
Jag börjar känna mig litet orolig eftersom du inte skrivit på sista tiden.
Ikaros

Hej
Jag börjar känna mig litet orolig eftersom du inte skrivit på sista tiden.
Ikaros

..kanske fortfarande är, fast med bättre impulskontroll.

Jag har mer el mindre levt i berusning ända sen 13 års ålder (första fyllan)
Alkohol följde med ett tag och vid 15 började jag röka , det bytte jag sedan ut till ecstasy, mdma , amfetamin, koks, tramadol ( en galen fest "period" som varade i typ 1 år )
Ramlade sedan in i en och flera , många lsd resor och drack då ingenting als, blev vegan o tyckte mig glömt bort att alkohol o andra droger ens existerat i mitt liv..
Bytte med tiden ännu en gång berusnings taktik och körde ner mig i ett varje dag missbruk på amfetamin, som varade i 2 år.
Hur jag lyckades en dag bara bryta det är för mig en gåta. Har sett många jag på den tiden hade runt om mig o deras tappra men misslyckade försök.

Jag flyttade o bytte stad, o sedan dess har jag varit "lagligt berusad" med andra ord endast (miss) brukat alkohol.
Idag håller jag mig till endast helger , där jag går all in istället..

Jag vet inte riktigt vad jag kan säga dig för att hjälpa dig annat en att du inte är ensam i hur du känner.
Men någonstans längs vägen så kan faktiskt saker förändra sig , även om det inte resulterar i att ens situation förändras till allt det man vill o strävar efter på en gång så är det tillräckligt med alla dessa små (samtidigt stora val) som sakta med tiden formar en frammåt.

Ser jag tillbaka på mitt liv som helt klart florerat i totalt kaos så är jag ju nu på en helt annan plats i livet en förut.
Men fortfarande älskar jag att försvinna i en berusning där jag slipper ansvar och verklighet.

Så grund orsaken till mitt problem finns ju helt klart kvar , och jag flyr fortfarande. Men jag har under lång tid gjort små val annorlunda - vilket ju till synes tagit mig bort från en stor del andra sorters droger , fått mig till att starta eget företag, satsat på kontinuerlig träning , äter hälsosam mat..

Men , det där ekande hålet som hela tiden finns kvar inom mig är ju kvar. Och som fortfarande påverkar mig negativt, om än i mindre utsträckning.

Jag vet med mig att jag flyr från upplevelser och trauman som jag inte bearbetat , kanske ligger det i grunden även för dig.

Det bästa är att börja prata om det högt , om än bara för dig själv och oavsett vilka orsakerna är.

Skriv , dela med dig. Här finns det ingen som dömer och alla är vi individer som räknas.

Tillåt din hjärna att reflektera och tillåt känslorna nå dig , kanske kommer du att kännas vid någonting helt nytt att bygga och forma lite av livet uppepå?

Kämpa på! Grattis till dag 5! För min egen del så har jag delvis "ringat in" min återfall - och en trend är att det ofta har kommit på vårkanten, mars-maj. Jag har någon slags årstidsbunden "depression". Jag gillar inte våren. Värst är när vi ställer om till sommartid - då hänger jag inte med, det går för fort allting. Någon eg depression föreligger nog inte, men väl oro, olustkänslor, apati.....-vilket jag "valt" att lösa med alkohol. Oklokt. Ser du någon typ av mönster hos dig själv - med tanke på att du verkar ha haft en god och balanserad höst? I morgon kör du bara dag 6, eller hur!

Vad skönt att suget lade sig - och att du lyckades avstå impulserna. Hoppas att det får vara lugnt nu ett tag...... Man förstår inte vad som händer i hjärnan? Mitt sista race så gick jag bara ner till Ica o köpte ett sexpack. Startskott. Varför, varför, varför? Vad var det som gjorde att jag inte förmådde att stoppa där? Jag var ju för i h-e helt nykter. Men, vi drar lärdom varje gång tror jag. Du har ju lyckats så länge - så kanske din vägbom är större, kraftigare och öppnar sig långsammare. Du hinner backa! Jag har ju småduttat lite med någon öl här o där, samt även varit på semester i början av mars - med en del (måttliga) mängder öl till lunch o middag. Det tror jag var mitt egentliga startskott. Jag gick utanför min "vårdplan" - och det slutade ju "sådär" kan man säga...:-) Hoppas du funnit något lugn mitt i din pre-flyttröra - och att flytten går smidigt i morgon. Det kan ju tänkas att någon typ av sug dyker upp i morgon när allt är klart?! Din hjärna kommer kanske tycka att du borde ha någon slags belöning för ett väl utfört arbete o.s.v.........Bli inte förvånad:-)/Kram/

Du har helt rätt. Jag åt väldigt salt mat och så har jag inte känt mig helt hundra så det är kanske förkylning på g. Det återstår att se. Har varit mycket jobb också senaste tiden så har inte hunnit med att sova så mycket. Nu kommer jag vara ledig ett par dagar så får se till att sova ikapp!
Kram

Kanske du håller på att bli sjuk? Eller vätskebalansen är rubbad. Jag får sån bakiskänsla om jag äter salt och socker på samma gång, vilket inte händer ofta men typ nån Fredag kväll. Kan vakna helt socker/salt bombad. Känner mig bakis, ont i huvudet, ont i kroppen, tung överallt. Sockerbombad. Ser du ett sådant mönster?

Kram

MM

Nä Ingen bomb här! Mår bra. Utan sug. Konstigt. Så mycket man inte förstår av det som händer i kroppen.
Jag har börjat förstå att dessa kraftiga tokiga sug håller i sig i ca 20 minuter sen klingar dom faktiskt av. Men jag kommer aldrig förstå vad exakt som
händer i skallen under dessa 20 minuter! Där är den stora skillnaden nu tror jag - att jag har börjat lära mig att inte gå på impulsen som kommer.
Det har jag gjort tidigare och det har ju lett till terminator landskapet alldeles för många gånger..

Kram Vilja!

Häromdagen, mitt i natten. Var sååå törstig, torr i munnen och ont i hela kroppen. Kändes precis som när jag har druckit för mycket, känns kanske värdelöst då att låta bli att dricka om man ändå känner sig bakis. Men den stora skillnaden är ju att man slipper ångesten, och det är det som är det viktiga. Jag klarar av att ha ont här och där, så länge jag slipper ångest och skuldkänslor. Skönt!

av dagens skriverier. Jag har alltid hävdat att jag skriver för mig själv, och det är naturligtvis sant, men självklart är jag medveten om att andra läser och anpassar mina skriverier därefter. Just idag däremot, lägger jag alla sådana hänsyn åt sidan, jag behöver reda ut vad som hände de här två senaste dagarna. I förrgår snöade det, rejält, det kom minst en decimeter under dagen. Eftersom det samtidigt var varmt så hann det inte bli mer än någon centimeter snö på taket förrän det rasade. Hunden är ju livrädd för takras och i och med att de kom med jämna mellanrum hela dagen så var han genomstressad, konstant. Det är som en fobi, den må vara grundlös men den är verklig för honom, och det faktum att man inte kan resonera med en hund gör det hela så mycket mer frustrerande. Jag har tidigare varit igenom hela paletten av metoder som experterna rekommenderar, utan resultat, så allt jag kan göra nu är att själv uppträda lugnt och oberört och hoppas att han vänjer sig. Men det är oerhört frustrerande att se honom lida utan att kunna hjälpa.

Framåt kvällen slutade det snöa och när vi gick till sängs hade hunden lugnat ner sig något. Efter ett par timmars sömn drog det igång igen, strax efter midnatt, sedan höll det oss uppe större delen av natten. Jag försökte vara lugn och bara ligga kvar i sängen, men självklart kunde jag inte låta bli att oroa mig, sådant märker hundar så jag gjorde nog ont värre är jag rädd. När det var dags för morgonpromenaden hade det lugnat ner sig och eftersom jag behövde skotta innan vi kunde komma iväg så släppte jag hunden; han verkade ha lugnat ner sig. Det tog inte många minuter förrän han hade krupit under staketet och var iväg ut på egna äventyr. Jag gick och letade längs de leder vi brukar gå, utan resultat, snön var ett par decimeter djup men jag var för orolig för att bry mig där jag gick i mina lågskor. Jag kunde se hans spår då och då och han verkade hålla sig till skogen runt oss. Till slut skottade jag fram bilen och hann inte mer än utanför grinden förrän han dök upp. Inget konstigt med det egentligen, men det tog mig hårt.

Jag mådde uselt hela dagen igår. Jag hade ett möte inbokat som jag genomförde, men utan entusiasm, i övrigt gjorde jag ingenting. Jag hade en diffus smärta i magen och en obehaglig känsla i hela kroppen, en slags matthet som gjorde att jag tappade lusten för allt. Jag ignorerade hunden, till hans förtvivlan, och ignorerade mig själv. Jag försökte läsa lite men bokens ord ville inte fastna; jag läste samma mening om och om igen. Jag försökte titta på tv, men inte heller det gav mig något; jag tittade lite så slog jag av, en halvtimme senare slog jag på igen bara för att överge tv-fåtöljen ännu en stund senare. Jag vankade fram och tillbaka, försökte sova en stund men låg mest och vred mig i sängen, så återtog jag min planlösa vandring runt, runt i huset. Jag åt konstant; godis, frukt, vadhelst jag kunde hitta i kökets skrymslen och vrår, det hjälpte med att hålla magen i schack.

Igår kväll hade det lugnat ner sig lite, bara lite, men jag började kunna tänka igen och den första tanke som dök upp var varför? Varför reagerade jag så starkt på en så trivial händelse? Jag kanske har byggt upp en illusion här; jag har i mitt sinne skapat ett paradis här ute i skogen och nu har jag vaknat upp till verkligheten. Allt har varit perfekt hittills, inget ont har kunnat hända här, inget har kunnat gå fel. Jag har lunkat på som i en sagobok, utan att vilja se att även här finns en verklighet; en värld med fel och brister. Jag har förlorat min oskuld.

Nästa fråga som dök upp var: varför har jag inte drabbats av några sug? Inte någon gång har tanken på att dricka dykt upp, det vore ju normalt det första som skulle hända i en sådan situation. Kanske passerade jag det stadiet så snabbt att jag aldrig hann märka det, vad jag kände igår var närmast som en mild version av de bakfyllor jag har varit igenom så många gånger. Fortfarande, nu när jag sitter och skriver det här, har jag den där obehagliga känslan i maggropen parat med svårdefinierade olustkänslor, som om jag är inne på dag två av de tredagars bakfyllor som var standard förr i tiden. Jag får nog se det som en fysisk påminnelse om de tider jag inte vill återuppleva och en uppdatering av min verklighet: jag är fortfarande sårbar, det gick bra den här gången, men vågen tippar över mycket lättare än jag har kunnat föreställa mig. Jag vill inte gå omkring och vara dyster hela tiden, men jag behöver nog förbereda mig bättre för alla de små bakslag som kommer hela tiden i mitt liv såväl som i alla andras.

Ha en fin dag allihop!

Du klarar det.

Vi gör det tillsammans❤

Har själv kommit fram till att folk får tycka och tänka vad dom vill.

Det är dom som är närmast, familj, vänner som är viktigast.

Och en själv såklart

Dag 5 onsdag, sov bra och tänker att jag vill gå in och skriva här samtidigt som jag vill åka till jobbet. En prio fråga.Som det känns nu så har jag inga problem med att avstå alkohol. Träna idag vore fint.

Inga svåra slag, mest markeringar i fläsket, liten spark i arschlet. Kändes bra då. Nu skäms jag mest. Han är ju störd, ja, sjuk. Men jag kan inte gå runt och tycka synd om.

Vad tråkigt att hörsa Hu har det gått i veckan? Till helgen skall jag endast köpa 1/2 flskor vin och några 3.5 öl och dryga ut med. Då blir inte jag bakfull.
Sköt om dig!!! Stor kram ❤️

Hej Fredde! Det går framåt för min del men har tyvärr inte lyckats med en helt vit månad. Jag är inne på andra veckan igen. Ska bara förbi några "gatlyktor' (helger) till, så tror jag att jag fixar en månad. Det går ju allt lättare för varje försök. Mår ju så bättre utan alkohol. Men jag tar en vecka i taget. Känns ibland övermäktigt att tänka för långt framåt...
Gott att höra ifrån dej! Vad bra att du kan begränsa drickandet till måttligt och bara på helger. Vill sända dej styrka att fortsätta så och kanske t o m bara varannan helg. Tänk på bra strategier. Och du har ju klarat det så bra tidigare!
Lycka till (skriv gärna om hur det går)! Ha de så bra!

.. dag för dag tar jag mig igenom det värsta, dag för dag.
Du är verkligen en kämpe, att läsa om dina och andras kämpande stärker verkligen mig.
En stund i taget kämpar vi.
Hjärnspökena har varit i farten även i kväll, trotts att jag sysselsatt mig hela kvällen, men jag
har segrat över spökena i kväll igen.
Jag har läst min förra tråd, det var nyttigt och hemskt samtigit, vad desperat jag var, rädd och förtvivlad.
Det konstiga är att jag inte är desperat denna gång, jag är bara liknöjd och tom.
Vet inte varför det är så, men hoppas att det här släpper och jag kan bli jag igen.
Kram och jag önskar dig en fin natt också. I morgon vaknar vi till en nykter morgon!

Dag för dag. Bara en dag i taget. En liten stund i taget, kämpar vi vidare.

Jag önskar dig en fin natt och att du vaknar upp
lugnt och skönt till en ny vacker dag med bra
val.....

Varm kram

...är en stor bedrift, grattis. Tummen upp för dig!
Kram och ta han dom dig där ute du också.

Mycket händer i kroppen när man slutar med A.
Med hjärnan med, den läker men är lite förvirrad
i början - liksom Hallå ska jag tänka utan A?

Du kommer ju kliva över de magiska 30 dagar vid Valborg.
Om du känner att du inte klarar det, finns det någon chans att du kan strunta i att gå dit? Tyvärr är det så man
måste resonera. Skittrist men sant. Man balanserar på en silkestråd i början.

Och din nykterhet är viktigare än Valborg. Allas nykterhet är viktigare än Valborg.
Resonera med dig själv om det är värt det nu när du samlat så många vita dagar.
Risken är mycket stor att du trillar dit i samma mönster igen om du dricker.

Hur som vill jag bara säga att du är väldigt bra som klarat så många dagar.
Och att du tar det värsta nu, snart är den jobbigaste perioden över....
Så kämpa på!!!

Kram

MM

...har varit så trevlig, träffat människor som jag har roligt tillsammans med. Jag sitter här och läser trådar och stärks hela tiden av dessa.
Mitt liv ska bli nyktert, det får ha hur många krokiga turer som helst men jag ska jobba för att återta min hjärna, vill inte leva tillsammans
med någon som kidnappar den..
I kväll blir det en nykter kväll, i morgon blir det en nykter morgon med god frukost och kaffe.
kram och ha en fin kväll alla!

Det här är 2:a gången jag slutar med a sen jag insåg att jag är alkoholist (är jag det? tänker jag fortf.)
Avundas och unnar de som fixat så länge som Ellans snart 13 månader! Å vilken lycka.
Det som fick mig att falla sist var att jag trodde problemet var borta. Att jag kunde ta ett glas vin. Men det där enda vinglaset ger aldrig mer tillfredsställelse nog. Tar man ett är det kört. Man måste vara medveten om det. Och välja. Vi reste på semester och klart jag skulle ta ett glas?
Då var det kört. Jag gav upp, slutade läsa och skriva här. Skämdes att krypa tillbaka. Men igår gjorde jag det. Med lite mer kunskap om hur jag funkar gällande a. Så mitt tips är att läsa/skriva här dagligen. Inte tro att man kan ta ett glas vin.
Kämpa!?

Ja, tänk att jag har klarat det så här långt hittills. Det var mer än vad jag vågat hoppas på och mår både bra och dålig, det går upp och ner och ibland känns det som jag har vattenytan precis under näsan. Ni ger mig så goda råd och jag läser igenom allt flera gånger och tänker efter.

Igår måndag var det ok med begäret när jag kom hem, vilket jag trodde skulle vara mycket starkare. Idag var det värre. Usch! Båda dagarna har jag farit runt både inne och ute. Var en längre stund i "huset utan namn" och naturligtvis hade den sabla flaggan blåst iväg igen. När jag väl får fatt i den från buskarna igen så ska jag fästa den med silvertape.

Det verkar som om jag sysselsätter mig direkt vid hemkomsten så dämpar det begäret, tror jag. Jag är fortfarande novis inom det alkoholfria livet så vet jag ingenting om hur jag reagerar i olika sammanhang.

Det känns så skönt att mycket av smärtan som jag hade i hela kroppen de två första veckorna har börjat klinga av. Det är inte helt borta men mycket bättre. Jag behöver inte starta varje dag med en iprensa. Det var i mina leder som den värsta smärtan fanns. Tydligen ordentligt förgiftad kropp.

Mina tankar är fortfarande mycket hos alkoholen både på jobbet och hemma. Jag känner samma stress över att komma hem fortare än kvickt för att korka upp någonting. Den känslan försvinner nog inte i första taget. Rotade runt bland blommorna på verandan tidigare i kväll och kom på att den berömda muggen brukade stå bakom en viss kruka. Hm! Dessa sabla muggar lite överallt. Konstigt nog saknade jag inte alkoholen det minsta lilla just då. Det finns faktiskt stunder då jag inte tänker på den. Fantastiskt!

Nästa batalj blir på valborgsmässoafton. Jag har bestämt mig för att inte dricka, men det är lätt att vara kaxig nu. Säkert inte så lätt när jag väl är på plats vid bålet.

Jag känner för att demonstrera på 1;a Maj mot någonting. Demonstrera mot den där jävla alkoholen som förstör så mycket efter att först ha fått en människa att känna sig så bra och må bättre än bäst!

Något som jag inte har funderat över tidigare är reklam för vin, sprit och den där gåsen som gör en snygg landning, ripa eller vad det är och allt annat skit. Kul! Särskilt när man ligger sömnlös på nätterna och glor på tv och inte kan sova. Då dyker den där reklamen upp och det sista jag vill tänka på är alkohol. Så hur ska man som alkoholist kunna tänka på annat när det dyker upp på tv? Enkelt! Stäng av tv;n! Det vill jag inte för det är lite av en kompis i natten när sömnen är bortblåst.

Även jag känner mig bortblåst emellanåt. I vissa situationen känns det som att jag inre förstår någonting? Ibland är jag liksom inte direkt med i en diskussion utan tänker på något annnat. Undrar om hjärnan också håller på att reparera sig? Nyktra tankar, något nytt?

Förlåt mig kära kropp för att jag har misshandlat dig så under dessa år och jag hoppas du mår lite bättre för varje dag jag kan vara utan alkoholen.

Ta hand om er där ute och tänk positivt

Värsta darret har lagt sig. Hjärnan letar minnen från de senaste veckorna. När var jag sist utan alkohol? Vad fort tiden har gått! Varför handlar allt om alkohol? Alla dricker alltid överallt och letar tillfällen att få dricka. När blev det normalt att dricka så mycket? Eller kanske dricker inte andra så som jag/vi.. och varför funderar jag på om det inte vore skönt med ett glas vin. Jag kanske kan dricka ett glas i smyg. Men då är jag ju där igen. Jag vill ju inte dricka mer alkohol.
Vilken slags mamma vill jag vara? Om mina barn fick bestämma. Då skulle de nog vilja att jag var sund, hälsosam och nykter. Hur vill jag att mina barn ska bli? Sunda, hälsosamma och nyktra. Helst inte dricka alkohol alls. Jag vill gärna att barnens liv ska vara naturligt utan alkohol. Inte försent än hoppas jag.
Min pappa drack destruktivt och var periodalkoholist under min barndom, ungdom och blev nykter när jag redan var vuxen och själv förälder. Blev en förebild. Pratar mycket om hur han önskar att han förstod för 20 år sen, det han förstår idag. Han har nog kunnat läsa in att jag ärvt det destruktiva drickandet. Jag tar till mig av hans erfarenhet och vill verkligen göra rätt det han gjorde fel. Jag vill så gärna förbli nykter. Fattar inte hur alkoholberoendet kan förändra ens tankar. Att man ena stunden resonerar friskt "jag tänker vara nykter, punkt" för att i nästa stund tänka "men ett glas rödvin är ju ok". Det är ambivalensen jag är rädd för! Rädd för att bli lurad av mig själv. Jag tänker komma över den värsta tiden. Måste ha ett mål. Att vara nykter fr.o.m. nu och under min semester tills hösten. Vill kunna hålla det.
Ska bara komma igenom detoxperioden, bli av med giftet ur kroppen, ur hjärnan. Tack för ert stöd ❤