Senaste kommentarerna i forumet

... :-) kaffet smakade gott och jag mår riktigt bra, är trött men jag tror det hör till.
Hur var ditt kaffe :-) ?

man faller, det är helt naturligt, det viktiga är att vi reser upp oss. Viss smakade kaffet gott i morse?!

Har ju försökt ett tag själv att minska drickandet men ibland så spårar iväg och då är det lika bra att försöka sluta helt med hjälp av andra/er

Tack för dina tankar/rader.

Jag har nu insett mina problem och är fast besluten att klara av det.

Vet ju att även fast det inte är lätt så kommer det i slutändan vara värt det för allt kan bara bli bättre.

... alla fina kommentarer från er och jag blir bara så besviken på mig, att jag lät det gå för långt, jag tappade helt fotfästet och bar mig så idiotiskt åt så jag orkar inte ens prata om det, skammen är för stor.
Alla fina fina vänner känns som jag svek er alla och mest svek jag mig själv.
Hur det kan bli, någon skrev att om man faller så faller man hårdare för varje gång, detta fall var hårt.
Men nu är det nya tag, som gäller.
kram alla fina fina där ute.

– Så fort jag har tagit mina återfall så är jag inte sams alls, det är krig inuti mig då. Det är ett krig i slutfasen, ett skövlat landskap. Lik över hela hela det här fältet, rykande ruiner. Ett ”Terminator”-landskap, ett efter bomben-läge. Där jag står och kryper och krälar för så är det ju. Det jag gör när jag missbrukar är att bada i helvetet och dårskapen. Och mitt i det där finns det ju en njutning. En känsla av att ha kapat alla trossar och bara glida i väg....

----------------------------------

Jag måste läsa detta om och om igen idag, för precis så är det.
Ett efter bomben-läget. Vill jag ha det? NEJ!

Men då tänker ju min hjärna så här:
Ja men MM med tanke på att du har packat klart och du har bestämt att du inte ska
dricka någon A i den NYA lgh nånsin så kan du ju ta dig en sista fylla i den GAMLA lägenheten?
Vilken utmärkt ide säger den lilla A-djävulen på min axel.
Barnledig är du ju också. Ingen skulle märka.
Jag var ett par sekunder ifrån att gå till SB istället för att åka hem.

Bara att fatta den lilla fan aldrig någonsin kommer vara tyst.
Det kommer alltid finnas en som tjattrar på axeln, inte jämt men den kommer dyka upp.
Rösten som försöker övertala. Som försöker få mig att tro att det kommer att funka
att bara köpa en liten whiskey och 2 öl. För att koppla av. Som alla andra. Bara ikväll
kan du dricka som alla andra....

Hur som helst så handlade jag mat och körde fort hem.

Men den, rösten, fortsätter nu att tjattra här hemma.
SB är fortfarande öppet.
Öppet till 19.00. En sista fylla.
Du hinner. Du behöver inte ens bestämma dig nu.
Du har 3 timmar på dig. Så överväg det hela.

Så där håller mitt huvud på nu och detta är jobbigt.
Vad exakt i huvudet är det som kan svänga så där galet
fort? Från 0 sug till galenskap.

Jag tror jag håller på att bli tokig!!!!

Det enda sättet att slippa oroa sig för vad man sagt, gjort, inte gjort, inte sagt är att vara nykter.
Då slipper man tvivla. Jag fattar din ångest attack. Den där känslan är vidrig.

Fast mina senaste återfall har varit så extrema att jag inte hinner göra bort mig längre.
Mina återfall går ut på att bli så aspackad jag nånsin kan på så kort tid som möjligt.
Har min hjärna bestämt sig för det hinner jag inte ens hem - då tar jag de första klunkarna i garaget under SB.

Sitter längst bak i bussen så ingen ser.
Har hänt att jag på 7-8 minuters bussresa har fått i mig den lilla flaskan med wirre
innan jag ska stiga av.

Då är det bara att ta bussen tillbaks :( för då kan jag inte vara utan A. Då drar det igång.....

Bra att jag skriver detta och påminner mig själv, var nära idag att jag höll på att trilla dit.
Höll på att svika mig själv men satte mig fort som fan i bilen och gasade hem.

Kram

<3

När blir det bättre? Just nu har jag lust att dra täcket över huvudet och typ ge upp.
Ingenting känns roligt och alla här kämpar på faller reser sig och faller igen. För en del går det bättre och bättre medan andra faller allt djupare.
Det är tråkigt att inse att man har dömt sig själv till att utkämpa den här kampen som verkar vara både hopplös och tråkig och vara resten av livet.
Utmanar ändå mig själv i att se hur det utvecklar sig. Det finns ju liksom ingen annan väg att gå. Ingen alkohol så bör det ju bli bättre. Jag är trött, sover uselt och verkar inte kunna hålla mig ifrån alkohol i mer än 2 veckor, det hela känns ganska hopplöst.
Ursäkta min o-peppighet, idag är en tung dag. Imorgon är en annan dag.

...har gått sedan sista racet. Igår/idag känns det som att något "hände", till det bättre, vad gäller ångest, skam, ältande, "lägga bakom sig" osv.... Jag vet att jag har tänkt/skrivit innan att det brukar ta cirka 14 dagar för mig att "primärhämta" mig efteråt. Det kanske stämmer den här gången också?! Fick dock nästan en ångestchock här för ett par timmar sedan: Fick meddelande om ett möte med jobbet, om en månad, där 2 andra kollegor skall närvara. Då jag arbetade på en grej (hemifrån med mailkorrespondens o några samtal) under mitt fyllerace, där dessa kollegor var inblandade, så fick jag känslan att mötet skulle komma att handla om mig - att jag på något sätt skulle "sättas dit" eller kallas in på samtal (för att ha varit full/låtit påverkad). Förföljelsekänslan slog till, liksom katastroftänkandet. Vad har jag sagt, gjort, skrivit.....? Har gått igenom allt jag skrivit för någon vecka sedan - och allt är ok och korrekt. Inga "fyllemail". Men usch vad jobbigt när hjärnan börjar snurra iväg. Jag höll mig relativt lugn. Hade detta dykt upp för en vecka sedan så hade jag nog mer eller mindre brutit ihop - mitt i "efterbörden" av fylleracet. Nu för en stund sen så fick jag bekräftat att det här kommande mötet rör en helt annan sak - och bara råkar innebära samma 2 kollegor. Ett helt annat ämne m.a.o. Jag flööööööt ut i min soffa - och tog ett djupt behagligt andetag. Men tänk vad man kan inbilla sig - och bygga ihop scenarion i huvudet av "ingenting". Bara den lilla eventualiteten att jag har ringt något samtal som jag inte kommer ihåg, eller kan redogöra för gör ju att jag blir helt handlingsförlamad när hjärnan skenar iväg....Nu skall jag bara slappna av - och försöka vila i att kroppen börjat återhämta sig, och att aptiten är tillbaks, och att jag stramat ner på insomningstabletterna (inte utan abstinens). Men det blir bättre, det går åt rätt håll. Jag fortsätter att "lappa o laga" mig själv så länge......

kan se olika ut. Problem är ju när intaget får oönskade konsekvenser. Jag har aldrig haft ångest eller druckit för att bli "Tarzan". Jag drack så ofta, och större och större mängder så hjärnan blev beroende. Det går aldrig över. Det finns dom som dricker för att dämpa känslor. Det funkar bra en tid. Men om det är t.ex ångest blir den ännu värre efter ett tag. Då krävs mer alkohol och snurran är igång. Det finns dom som dricker sällan men blir personlighetsförändrade till omgivningens förfäran. Vi finns av alla de sorter, men har det gemensamt att alkohol förstör för oss. Allt fint vi har i livet kan vi själva rasera eftersom vi dricker ett medel som är sinnesförändande . Alla får fundera på hur mycket det är värt att bli full och konsekvenserna av det. Vill man förändra, så går det. Tänk till hur du vill ha det? Diskutera med sambon om dina problem. Lova inget du inte kan hålla. Läs och lär dig mer om dig själv och alkoholens konsekvenser. Du behöver inte kalla dig alkoholist, men kanske beroende? eftersom du inte kan låta bli trots facit?

instämma i att AA är en bra plats för alkoholister! Här finns nämligen människor som har samma problem, och när du går dit så kommer du garanterat att få en upplevelse som är guld värd för din kamp mot A. Du behöver inte säga ett ord, det behöver ingen, utan då föredrar man bara att lyssna. Lyssna så inser du att här finns sådana som jag som fått hjälp att ta tag i problemet. Jag ser redan fram emot ett nytt möte i morgon i min favoritgrupp.

Jag ska gå på ett möte. Tror jag behöver bekräftelsen från folk som förstår. Tack för pushen NyaMagnus!

Vilka sjuka drömmar jag hade inatt. Helvetiska händelser, var kommer fantasierna ifrån?? Har läst faktan och den skrämmer mig. Jag vill vara sund och fri från a!

Hoppas att du mår okej idag. Idag är det en ny dag, det innebär nya tag! Vi kan väl köra en nykter dag (och kväll.. :-)) tillsammans!!

Jag känner igen det där med mardrömmar och svettningar. Det är jobbigt, men det går över, försök stå ut, andas ta det lugnt och så ska du se att det blir färre drömmar och svettningarna ger sig.
Var lite observant på dina reaktioner så att inte abstinensen blir för jobbig. Läs det som är under fakta, där står det mycket bra om abstinens och vad man ska vara observant på.
Kram och kämpa vi finns här alla för dig och för oss själva!

Hej igen!
Vill bara understryka att AA säkert inte är någons första val att söka upp. Det finns många förutfattade meningar kring AA men det är verkligen inget som du ska fundera över nu. Testa ett möte. Sedan kan du utvärdera.

Berättar kort om mitt första möte: Jag var nervör som tusan. Tänkte att jag går dit i god tid innan mötet. Jag ville inte kliva in i ett redan fyllt rum. När jag kom dit satt det en kille och käkade sin lunch. Han hälsade och vi började språka lite. Han frågade om det var första gången i deras grupp. Jag svarade att det var första gången någonsin. Kille blev jätteglad och sade:"Vad kul!! Då ska du känna dig extra välkommen och du kommer att vara våran hedersgäst idag!"

Tack svarade jag och berättade att jag var sjukt nervös. Han svarade: "Bra! Då är du fullständigt normal"

Lång historia kort så går jag på AA så ofta jag kan. Jag har fått vänner som jag kan dela allt med och jag vet att det stannar på AA.
AA har lärt mig att ta tag i mina problem där Alkoholen endast har varit ett symtom på underliggande frågor. När jag gick dit var jag övertygad om att alkoholen var mitt problem. Det finns annat som behöver bearbetas också för en varaktig nykterhet.

Idag är jag superstark. Idag finns inget som kan få mig att dricka. Och skulle det komma ett svårt sug så har jag telefonen full av nummer till AA-vänner som kan stötta mig under suget.

Gå på ett möte, var så öppen och ärlig du orkar. Om du sedan tycker att det var bara skit så ska jag bli den första att be dig om ursäkt.......men det kommer inte att behövas :-)

...min gamla tråd till ytan. Jag känner att här har jag en massa att hämta. Vilken panik jag läser i mina första inlägg, vilka fina inlägg jag läser av er andra.
Sen att universum skickar händelser till en för att man ska vakna, det ser jag även här.
Tack den där någon som stöttar och hjälper mig där upp. Jag ska läsa igenom hela min tråd, men det är mastigt och mycket, så då är det lättare att hitta den om jag lyfter upp den till ytan.
En ny dag nya möjligheter!

Känns tungt men med små steg!

Jag är ny för andra gången här. Men säger välkommen! Här får man ett fantastiskt stöd av underbara människor! Sist höll jag mig nykter i 56 dagar. Den här gången önskar jag förbli nykter.
Det låter som att du är mycket medveten om vad du dämpar med ditt drickande. Vi alla dämpar nog de där känslorna av sanning som vill upp till ytan. Vi måste våga vara i dem, vara ärliga. Här inne kan vi vara det. Kan vara skönt och ge ännu mer insikt genom att skriva av sig. Jobbigaste tiden är början, sen blir man förälskad i nyktra livet, sen kommer en tid då man inbillar sig att man inte har problem eftersom man faktiskt hållit sig nykter. Så var det för mig.
Då gäller det att fortsätta skriva, bestämma sig om och om igen!
Berätta hur det går och hur du mår!
?

Tack för era kommentarer, är så skönt att veta att man ej är ensam och att det finns folk som inte dömer en utan bara vill hjälpa till.

Alkoholist vet jag inte är så svårt med alla begrepp, kanske till viss del.
Men har ju den bilden att en alkoholist ska dricka alltid och det gör jag ju inte.
Är så olika ibland dricker man mer hemma,ibland mindre.
Är främst problemen som uppstår när det nalkas fest som har fått mig att inse att något är fel, inte "normalt", då man totalt tappar allt vad kontroll heter.
Då man inte är sig själv längre.
Och det är så konstigt att det kan förändra en människa så, är utan alkohol en väldigt lugn, ganska försiktig person men när alkoholen kommer in är det som att det snurrar om totalt.
Och som man skäms när man får berättat gårdagen för sig och hur man betett sig. Huvva.

Har även jag bestämt mig, nu är det stopp, för min skull, mina barns skull, min sambos skull, även fast det kanske är för sent.

Tack för att ni delar med er av era historier och jag hoppas att vi alla lyckas att uppnå våra mål, det behöver vi för vårat eget bästa.

..vad detta forum gör för oss. Jag hade sug i går och min hjärna dividerade med mig, om hur jag skulle göra ta bara en eller två. Mitt förnuft sa självklart inte, så jag jobbade med mig fram och tillbaka.
Jag gick in här och får se ett inlägg hos mig som skärpte till mig och hjälpte mig över på rätt sida.
Jag kan inte nog tacka dig Rastlösåledsen för dina ord. Att jag kan vara en förebild för en annan människa gör mig ödmjuk och väldigt glad.
Rastlös om du läser detta, så önskar jag så att få läsa din berättelse och jag hoppas innerligt att jag kan fortsätta vara ett stöd och kompis här.
Jag trodde inte att jag skulle få suget så snabbt som efter 3 dagar, ska nog läsa min gamla tråd får se hur det var förra gången.
Men en ny nykter morgon fick jag det är jag tacksam för, att min spökhjärna inte kunde sabba för mig.
Natten har varit lugn och jag har sovit som ett barn, inte haft några otäcka drömmar eller värk som stör.
Kram till er alla och en fin snöig nykter dag!

Så öppet och enkelt du öppnade upp om a med ditt barn! Bort med spänningen kring den.
Jag har också pratat med barnen. Vet bara inte om jag vågar LOVA att inte dricka igen. Är så osäker. Så svag. Känner mig deppig. Nej...! Men då får man resa sig! Upp! Träna! Bestämma sig om och om igen! Jag höll 56 dagar sist! Och lärde mig att faller man så faller man hårt! Det vill jag inte igen!
Hälsan och barnen främst!
Heja heja!! Nu håller vi det här! Oj, så stärkande att hålla ihop här! Få stödet!
Ha en fin dag!?

Bra att du öppnat upp för samtal kring a. Jag tror att du bara ska låta det landa i honom. Kör försiktigt! Vi bytte till sommardäck i helgen. Vädret skiftar mellan sol, snö, regn och hagel ☺

En del av mig vill bara slänga kontrollen åt fanders och festa loss och den delen är jag rädd för. I lördags fick jag sån lust att gå ut "en sväng" på krogen. Som tur var så kände inte min man för det. Först blev jag frustrerad och frågade ett par gånger till, försökte locka med saker som att "jag kan bjuda dej på restaurang". Efter en dryg halvtimme släppte frustrationen och jag kom till ro i att bara vara hemma vilket också i slutändan innebar en bra helg. Nu är det två risktillfällen som kommer denna vecka. Första tillfället en vardag och jag tror att det kommer att gå bra, måste jobba dagen efter. Andra tillfället är på helgen, en konsert. Känns mer riskabelt. Min man är ute på annat samma kväll vilket innebär att jag inte behöver vara orolig för att han ska sitta hemma och vänta på mej.
Men å andra sidan vill jag ju inte bli bakis eller jo lite lagom kanske... Fast jag vill verkligen inte få bakisångest! Det börjar kännas bättre på jobbet nu sista veckorna, försöker släppa taget lite varje dag. Jag vill inte stöka till livet i onödan.

Hej Jocke! Jag känner igen mig så väl i den situation du beskriver. Min problematik är mer eller mindre den samma som din, jag dricker inte ofta men när det händer spårar det ut totalt varje gång. Jag får alltid feta minnesluckor och ångesten är inte att tala om.

Jag blev så berörd av det du skriver eftersom jag känner igen mig så mycket i det. Jag har inga barn men vi planerar att skaffa jag och min man. Är precis som du väldigt rädd att förlora min familj, att min man skulle lämna mig är min värsta tanke, på något vänster har han stått ut genom allt det här och han har ju 9 av 10 gånger också varit med när jag spårat ur. Jag hoppas av hela mitt hjärta att allt ordnar sig för dig. Jag har bestämt mig för att klippa helt med alkoholen, jag tror att den här känslan vi får, ångesten osv, kan bli ens styrka när man slutar dricka. Tillfället kommer komma då du måste säga "nej tack" till alkohol och folk kommer kanske undra, tänk då på den värsta ångesten, då inser man att det inte är värt det.