Senaste kommentarerna i forumet

Jag har länge letat efter en frisör att trivas med. Jag har sökt, funnit ibland, sedan förlorat henne. Hon jag går hos nu är dyr som attan, jobbar på kanske finaste salongen i stan, har massor med prominenta kunder. Ja, jag är beredd att betala nästan hur mycket som helst för den tjänsten! Mitt huvud som någon ska peta i, är viktigt! Dödsviktigt. Hon är perfektonist, precis som jag, men jag har uppmuntrat oss att släppa loss lite. Annars blir det inte bra. Mitt hår har länge varit en komplex historia. Kanske har det med min "sjukdoms"historia att göra. Jag har en hormonrubbning som kan resultera i håravfall, manligt sådant. Men hon fixar och donar så mitt hår ser alldeles normalt ut! Idag lät jag färga det också, och det blev en riktig vip-behandling. Fan, va snyggt! Det är viktigt att se bra ut även när man går på Ica och handlar, få känna sig som en normal människa.
Jag var desperat där en gång hos frisören, sa att jag funderade på att skaffa chador (slöja). Nej, sa hon. Inte! Du som är så vacker! Jag?? Vacker? Kanske var det henne jag såg i den där spegelbilden? Den vackra? Jag hade svårt att somna den där kvällen. Svårt att smälta epitetet "vacker" tydligen! Lyxproblem kan tyckas!? I sammanhanget.

din kärleksfulla attityd värmer, min käre matematiker. Och visst är matematik på hög nivå – lyrik?!

När du säger att ni grälat och bråkat mycket, hur har det sett ut? Har det förekommit våld mellan er?
Jag arbetar själv (ironiskt nog) med att utreda barns behov av stöd. I varje kommun brukar det finnas en verksamhet som riktar sig till barn som har missbrukande föräldrar, föräldrar i konflikt etc.. Här där jag bor är det en verksamhet en kan söka själv, socialtjänsten behöver inte vara inkopplad. För att minska risken för att olika trauman får konsekvenser är det generellt viktigt för barnet att avlastas, att barnet förstår att inget beror på barnet självt. Att barnet förstår att det är okej att uttrycka alla de känslor som förälderns drickande eller konflikter har medfört för barnet.

Jag brukar ha lätt för att prata om högt och lågt med mina killar, men just detta är ännu så...svajigt på något vis. Jag vet att stunden kommer när jag pratar med dem, men jag vill liksom förbereda mig. Märkligt. Jag vet ju att det är så enormt viktigt men kommer mig inte för, ännu :).

Tack för ditt svar Ellan, det värmer. Jag har slutat dricka i perioder så jag vet ju att jag klarar det men sen på något vänster kommer det ett tillfälle jag inte kan avstå, som i helgen. Jag både sa och gjorde massa konstiga saker som inte är alls jag. Som tur var hade jag en vän som inte var lika full som satte stopp för dumheterna men det kommer jag ju såklart inte ihåg utan det har vännen berättat i efterhand.

Vad har ditt drickande haft för konsekvenser? Det låter ju som vi har en liknande situation med man, bra jobb osv osv. Jag vill bara inte förlora min man, det är det värsta jag kan tänka mig. Han vet om all min problematik och ställer upp gång på gång men jag är så rädd att han en dag tröttnar.

Stor kram till dig

Skulden inför barnen är fruktansvärd... jag vet. De förstår ju ingenting av vad som händer med oss när vi dricker. Efter en tids nykterhet kontaktade jag Childrens Program. Det är kostnadsfritt och vi fick vara med där under en helg. Det var helt fantastiskt.❤️

Hej,
Du är långt ifrån ensam.❤️ Ångesten och skammen är vidrig men den känslan kan oxå bli din drivkraft. Göra allt för att inte hamna där igen.
Jag är lyckligt gift och har barn, utbildning, jobb, hus mm men jag är oxå alkoholist. Jag fick värre och värre konsekvenser av mitt drickande så det slutade som det gjorde. Idag är jag nykter och känner mig fri från ångest och oftast från skammen. Den dyker upp ibland dock... Jag har en kort liten tråd under Det vidare Livet, Äntligen Fri.
Att sluta helt är ju det bästa men det är inte alltid så lätt som det låter. Vad kan du göra, tror du, för att inte hamna där igen?
Styrkekram!

Tack så mycket. Jag vet knappt ut eller in, behöver få höra av nån att jag inte är ensam. Jag orkar inte ens ta mig upp ur sängen idag...

Jag har också lätt för att prata ärligt med barnen. Är så rädd att de utsatts för trauma eftersom vi grälat o bråkat så mycket ?
Känner att det får vara nog med kaos för barnen. Jag vill gärna ha råd om hur jag kan underlätta ev trauma hos barnen?

Läste din uppdatering i Det vidare livet så nu vet jag att du haft det mer än bra!

Dina problem att känna känslor kan bero på ditt psykiska mående, som förvärras av drickandet. Så oavsett kommer du att må bättre över tid. Jag har haft perioder då jag "stängt av" mina känslor helt, för att orka. Man får då träna sig i att känna, försöka bli medveten om kroppens reaktioner. Hmm, orosgnag i magen? Varför? Osv. Den första känsla som kom tillbaka med kraft var ilska. (Innan dess var jag mest bara diffust irriterad.) Därefter har vissa känslor kommit pö om pö, men det kräver att man aktivt jobbar på att bli medveten om dem. Acceptera dem och liksom flyta med. Inga känslor och tankar är farliga, de behöver inte resultera i handlingar. Om man inte vill. Och det är ingen quick-fix! Man måste ha tålamod.

Läs igenom inläggen i det här forumet så ska du se att många känner igen sig. Viktigast är att verkligen bestämma sig, och det verkar du ha gjort. Sen behöver du utforma strategier för att stå emot suget och vanans makt. Och ta en dag i taget. Kämpa!

Har ju ett ansvar även i dessa frågor. Jättebra att du ringde mottagningen. Klart du kan vara sjukskriven för att verkligen ge dig en chans att tillfriskna.
Jag har pratat mycket med mina barn om allt de varit med om och svarat på deras frågor osv. Vi tog hjälp via ett program och det hjälpte oss ENORMT. Det gjorde vi när jag hade 7 mån nykterhet och kände mig redo för det.
Kram!

Ni är ju fantastiska! Så ärliga och bra svar. Jag har sån ångest över att utsätta barnen för det här. Jag var så stolt och glad när jag inte drack en lång period. Jag vill verkligen vara nykter!
Min man inser problemet. Han säger att han också ska var utan A men jag vet också att han lätt faller dit.

Tänkte vara hemma ett par dagar och klarna till och fundera. På nåt vis måste jag få hjälp att förbli nykter.

Jag och min man har två fina barn, villa, volvo och jobb. Ångesten som kommer över en är fruktansvärd, när en vågar släppa in den. Ångesten över att dricka trots att det går ut över barnen.

Jag kom till en punkt för drygt två veckor sedan då jag släppte taget och vågade tänka tanken fullt ut; jag väljer alkoholen framför barnen. Jag vågade stanna kvar i den känslan av skam, självförakt och ångest. Bestämde mig för att sluta dricka. Än så länge går det bra. Jag tänker att det kommer att ta lång tid att reparera och normalisera relationerna till barnen. Under tiden tänker jag stå kvar. Vara trygg och finnas tillhands. Jag har ännu inte pratat med dem om alkohol, jag funderar kring hur jag ska göra det. Jag tänker att jag i takt med att jag blir tryggare i min nykterhet ska våga börja prata om det.

Vad säger din man? Min vill inte gå så långt som att säga att han är beroende, men hängde på mig när jag berättade att jag inte tänker dricka mer på ett tag. Så vi är vita tillsammans. Känns himla fint faktiskt. Jag var rädd över att jag inte skulle stå ut i vardagen utan promille, men jag tycker att vi har det ganska trevligt tillsammans, även utan a :).

Du, vi finns här! Skriv här, här finns fler som har varit och är där du är just nu. Vi kan kämpa tillsammans!

Såklart kan du sjukskriva dig! Är du orolig att arbetsgivaren ska se diagnos/orsak så kan det vara bra för dig att veta att det är endast sidan 2, där omfattning och tidsperiod av sjukskrivningen framgår, som arbetsgivaren behöver. Våra diagnoser är vi inte skyldiga att uppge.

Du HAR hjärta frun, det märks i dina rader!

Jag ringde en mottagning som utför 12-stegs behandling under 8 veckor. Men då måste man sjukskriva sig från jobbet under den tiden! Det går ju inte!
Hur kan man fixa det här?

Hej,
Vill ge dig hopp. Det går att bryta och det går att tillfriskna och hela relationen till sina barn. Jag tror dock att det kan vara svårt att "bara" bita ihop och låta bli alkoholen. Skammen är fruktansvärd men ta hjälp i någon form. För din egen skull och för dina barn.
Stor, stor kram!❤️

..vännen, hur har du det? Saknar dig och tänker mycket på dig,
Vill berätta att det börjar vända för mig och mycket är tack vare dig
och många andra fina människor här.
Stor kram ❤️

Låter jätte jobbigt det du skriver. Men 56 dagar har du fixat det kan du fixa igen.
Men nu tar du nya tag liksom jag gör och många med oss här.
Ny början ny dag, kram på dig, vi hjälps åt. Ha en bra dag!

..trodde också att jag druckit i går jag också kände mig drogad nästan. Sovit som en klubbad oxe.
Men så skönt det var när jag kom på att jag inte druckit. Nu börjar kaffet smaka godare och nu skålar vi med kaffekopparna och
så ser vi till att våran dag blir en bra dag att minnas.
kram på dig och ha de gott.

Tack för era kloka och mycket tänkvärda inlägg! Blev så glad över responsen! Kram på er?

Natten har varit bra, jag har sovit och tydligen så hårt att jag inte ens har hört telefonen i natt. Kl 5 har tydligen den ringt, nått sånt där
som man verkligen inte vill, från utomlands, med tjatter i bakgrunden. Mannen hade studsat ur sängen svarat och så klart blivit lite rädd
att det hade hänt någon närstående något. Jag hörde inte telefonen över huvudtaget hörde inte mannen när han sprang upp heller, det
är mycket ovanligt för mig, känns bara konstigt att jag inte vaknade.
Men alltså sovit som en klubbad oxe, helt groggy när jag vaknade kl 8, men piggare ändå än jag varit på länge.
Gårdagen ägnade jag mig åt att stoppa ner en massa frön i jorden för att förgro. Ett av mina stora hobbyn är att odla, det är så härligt att gå ut i trädgården och hämta sin sallad, och en massa andra grönsaker, purfärskt och helt underbara.
Nu ska det tydligen snöa igen sägs det, då passar jag på att sitta hemma inne till brasans värme och sticka, det är min andra hobby.
Sen blir det nog en städning i något av rummen det behövs överallt, då det inte har blivit så mycket sånt sen vi kom hem.

Det konstiga är med mig, att jag inte är i kontakt med mina känslor, kan liksom inte gå inåt och tänka känna, det är som att mitt inre är i dvala, märkligt.
Det är som att jag är likgiltig för så mycket, jag säger att jag har intressen som jag gillar, men det är som att jag inte kan hitta en äkta glädje i det. Jag längtar inte efter alkohol, har inte något sug alls just nu inte i går eller förgår kväll heller, men lite på dåligt humör, svarar kort och pratar inte mycket med mannen, vill bara vara i fred. Kan ju vara att mitt psyke inte mår så bra just nu.
Jag är nog lite chokad av hur det blev med mitt drickande då vi var borta och även sen vi kommit hem, hur lätt jag blir full, och hur jag skäms över
mitt beteende.
kram till er som orkar läsa min tråd.

...det tror inte jag att jag kan. Vi har en flaska whisky uppe i ett köksskåp. Hade det varit för ett par-tre veckor sedan hade jag säkert tagit mig en och annan stänkare ur den under kvällarna. Nu känns det otänkbart. Men å andra sidan är det ju vin som är min akilleshäl.

Härligt att kaffet smakade gott, fina vinärgott! Nu kör vi en vit vecka tillsammans tycker jag :)!