Senaste kommentarerna i forumet

Hade också ett par svängar till återvinningen i helgen, vi tog itu med de där högarna som bara ligger och skäms i något innerförråd eller samlar damm i tvättstugan. Det känns som om jag och maken nästan renar hemmet lite.

Härligt att höra att det går bra, du är klok bästa hjärnklar <3. Kan fortfarande inte göra hjärtan, haha :).

Vad fina ni är, Hjärnklar och vinärgott!

Jag känner faktiskt samma sak; måndag! Yay! "Tyvärr" är jag hemma och vabbar idag med, nu är det äldsta pojkens tur att vara magsjuk. Men det känns helt okej. Himla fantastiskt att inte vara bakis när sängkläder ska bytas mitt i natten :).

Nu kör vi ännu en vecka!

Kommande två veckor är det flera utgångstillfällen planerade, riskabla sådana. Därför gäller det att kämpa mot längtan efter att bara släppa loss. Strategier. Jag har tänkt på något som någon av er skrev här, typ att man ångrar aldrig en nykter kväll. Det är ju så sant. Man ångrar ju knappast att man gjorde så att man slapp baksmälla och ångest dagen därpå. Får fortsätta skriva sen.

det är ju en sån vana, men sen kom jag på att så inte var fallet. Gott kaffe! Idag kör vi en ny nykter dag! Inget systembolag. Strakt Rabbit att du kan ha hemma, men det kanske fungerar om ett tag när man har kommit lite längre i nykterheten. Just nu är det inge bra för mig. Och varför ha vin hemma då jag ändå inte ska dricka?! Glad och trevlig måndag!

Dinoysa,
kloka ord. Man får acceptera att det inte är så lätt att leva som man lär. Inte deppa ihop om man misslyckas med något utan ta nya tag och kämpa på tänker jag.

Pi31415,
tack och trevligt och se dig här igen. Det är ju som du skriver om total avhållsamhet. Jag har slutat 3 gånger tidigare de senaste 1,5 åren och detta blir 4 gången. Ger en tankeställare och bevis för mig att det fungerar inte med alkohol. Ska kolla in din tråd sen.

Ja det blir fler reflektioner ju längre tid som går på min resa och tankarna rör sig runt mitt förhållningssätt till alkoholen och kampen att få kontroll. Ja det har blivit alldeles för mycket i april men samtidigt har det hänt något i min beroendehjärna och i mitt sätt att dricka. Jag mår inte längre särskilt dåligt och skammen har släppt och jag har inte blivit berusad på väldigt länge. Försöker nu forma maj månad till en bättre logga!

aning om vad jag pysslar med ute i trädgården. Några få saker har jag lärt mig alldeles själv, som till exempel att det inte är en god idé att räfsa löv och frakta bort i skottkärran om det blåser halv kuling. Några saker har jag läst mig till, som hur man beskär ett äppelträd, men de artiklarna är naturligtvis bara vaga anvisningar med gott om utrymme för tolkningar. Jag är övertygad om att om jag frågade författaren varför mitt äppelträd, trots att det i beskuret skick ser precis ut som på bilderna i boken, fortfarande står naket och synbart dött, utan ett enda skott eller annat livstecken, skulle han svara: "men du skulle naturligtvis ha använt en grenrätvinkelsekatör, det säger sig självt" eller "om månen står i rät linje med Ganymedes så ska beskärningen ske i juli i stället, det vet ju alla". Så jag har bestämt mig för att introducera en helt ny variant av trädgårdsarbete, Destructive Gardening ska jag kalla den: allt som inte har knoppar i slutet på april klipper man av jäms med fotknölarna, det som sedan växer upp igen får leva vidare. Det som förblir dött förpassar jag till glömskans korridorer med en bödels okänslighet. Det blir mycket enklare så.

En sång ur operetten Sköna Helena poppade upp i mitt huvud igår när jag gick och släpade ris. Melodin var nog rätt men texten inte riktigt något som Offenbach hade sanktionerat. Första gången jag hörde den var i nådens år nittonhundrasjuttiofem i en av Sveriges högskolors matsal där min dåvarande flickvän var elev. Hon hade en klasskamrat som var lite udda i mångas tycke, men som jag beundrade djupt. Den här flickan hade inte särskilt gott om pengar, faktum var att hon hade praktiskt taget inga medel alls, men hon hade gett sig tusan på att skaffa sig en utbildning, så hon tog sig igenom skolan på en väldigt begränsad budget. Detta innebar att hon bodde i ett tält ute i skogen någonstans i två och ett halvt år, vinter som sommar. Hon var väldigt noga med att inte leva på allmosor, så bara när termometern kröp under minus femton accepterade hon den inbjudan till någons hem som så många gav henne, och då mest för att få tillgång till duschen. Hygienen var naturligtvis hennes största utmaning; vintertid stod hon allt som oftast vid porten till skolan när vaktmästaren kom till jobbet, för att hinna fräscha upp sig lite inför dagens lektioner.

Hon var en glad och sprallig tjej med få sociala hämningar; hon var som hon var, de som accepterade det blev hennes vänner, övriga ignorerade hon. Inget verkade kunna få henne på dåligt humör, hon tog det mesta livet slängde åt henne med jämnmod och järnvilja. Själv hade jag just påbörjat min karriär och försökte, utan större framgång, växla till ett mer vuxet socialt liv, så för mig var hon som en starkt lysande fyr, hög och stolt över den omgivande grå massan. Problemet var att få henne att acceptera en liten gåva då och då när det var skralt i kassan hennes, men vi kom på ett sätt: hon kunde inte motstå en utmaning så vi började då och då slå vad med henne; de pengarna tog hon glatt emot. Och så kom det sig att jag den där dagen för så länge sedan, där i skolans matsal, såg henne stå på ett bord och dansa en alldeles egen variant av cancan samtidigt som hon med hög och klar stämma, på äkta Stockholmska, sjöng:

Ja e Sköna Helena
smutsig om bena
ända till knena
men där dom sig förena
där e ja ren och fin

Ha en fin dag allihop!

att det är rakt i mitt liv. Med anledning av din kommentar till mitt inlägg i en annan tråd.

Jag har stundtals irrat och vinglat i, kring och mellan kärr och myrmarker tidigare i mitt liv.

Som du sett, bygger jag också ibland abstrakta, jämlika och cirkelformade inhägnader.

Men när jag nu för tredje gången lyckats ta mig ut på den nyktra stigen, vill jag verkligen hålla mig där, och håller därför kursen rakt fram. Ett steg i taget.
Jag vill heller inte att någon medmänniska här på forumet ska behöva genomleva de hemska och mörka stunder jag gjort p.g.a. alkoholen. Därför ibland raka och tydliga råd och tips, grundade på egna erfarenheter. Med all välmening och omtanke.

Så ibland är det kringelkrokar, ibland cirklar, och ibland raka spår.

Hoppas du får en lugn, trevlig och rogivande morgon, som en bra grund inför en bra dag.
Och du, jag är övertygad om att du fick en glimt av en mycket vacker spegelbild häromdagen.

Varje sådan seger är viktig. Du får ökat självförtroende och blir säkrare. Dessutom klingar sugen av med tiden, för att till slut upphöra.

Jag vill också förtydliga mig angående mitt förra inlägg. Jag menade inte att du ska tvinga dig att vara i växthuset när du inte känner för det. Med bearbeta menade jag över tid. Steg för steg, precis som du tar steg för steg framåt med nykterheten.

All styrka till dig Rövarkulan.

Det finns många olika typer av alkoholism, och även gradskillnader på s.k. periodare. Även detta hur periodiciteten utvecklats. Fanns den från början, eller utvecklades den över tid. För min del har den utvecklats över lång tid.
Det ligger också i sakens natur att om man dricker hårt och intensivt, så kan det inte pågå under längre tid.

Det här att någon inte kan bli s.k. måttlighetsdrickare (småkonsument) är jag övertygad om att det gäller för alla former/typer av dryckeskaraktär när det utvecklats ett beroende, när någon blivit alkoholist. Sjukdomen är progressiv oavsett dryckesmönster.

Det skulle väl inte vara så svårt att göra statistik över hur stor andel av de som först utvecklat alkoholism, som sedan lyckas bli måttlighetsdrickare. Jag tror det är en mycket liten andel. Nära noll.
Självklart kan man misslyckas att klara av att leva nykter om man slutar helt. Så som t.ex. jag gjort ett par gånger. Men, och det är viktigt, har man levt nykter en längre tid, så vet man fördelarna med det. Även om det är svårare att åter igen sluta efter en längre tid med återfallsdrickande, så vet man vad man har att sträva efter, alla fördelar med att leva nyktert, samt att man skaffat sig erfarenhet av hur man ska gå till väga. Man har tidigare verktyg som är användbara.

Periodare kan liksom alla andra alkoholister naturligtvis påverka genom förändringar, men här finns bara en förändring som hjälper och det är helnykterhet, inte minska eller försöka kontrollera genom planering mm

Nervcellerna i hjärnan är ju precis som alla andra celler en del av kroppen. Är man nykter i ett år uppfyller man inte längre diagnoskriterierna för alkoholberoende. Men...
Om man någon gång uppfyllt dessa kriterier innebär det att hjärnan under den tiden lagrade väldigt starka känslominnen. Därför kan man snabbt återuppta samma mönster om minnet triggas. Hur lättriggat det är beror på hur drickandet sett ut och hur allvarlig beroendet varit (ju fler uppfyllda kriterier, intensivdrickande mm).
Så funkar ju mycket annat inkroppen. Tänk på kindlingeffekten när det gäller kramp, depression, DT mm. Även muskelminne fungerar så.
Periodare har kanske varit långt ner i beroendetrappan och funnit att kontrollerat eller måttligt drickande är mycket svårt. Några av oss har aldrig druckit normalt. Jag tänker periodare som allvarligt beroende, men som inte orkar eller vill dricka på det destruktiva sättet men inte har något mellanläge. Det finns inget fysiskt behov så till vida att klara vardagslivet nykter. Däremot ligger beroendet och väntar på en signal, något som triggar igång långtidsminnet och därmed tvånget, eller suget att dricka. Då och då avleds det eller kämpas emot och vi luras ett litet tag att vi har kontrollen. Men allt som oftast blir det snabbt mer och mer, tills man är inne i slukhålet igen. Vi tillhör inte den gruppen som kan lära om till måttligt drickande genom beteendeterapi, eller som kan smådutta med ett glas här och där. För mig har det aldrig varit syftet med drickandet heller, så varför skulle jag ens vilja försöka?
Tänk alkoholberoende lite som typ ett och tvådiabetes. Typ ett är helt utan egen insulinproduktion och det finns ingen ännu upptäckt orsak, kan heller aldrig botas eller mildras. Typ två kommer smygande av livsstilsfaktorer (vilka delvis påverkas genetiskt), senare debut och kan påverkas av individen själv genom olika livsstilsförändringar.

Det är inte helt lätt. Ikväll delade jag och maken den där flaskan vin jag fick av brorsan. Jag glömde ta med den till min fars 85 års firande.
På något sätt är det ju så meningslöst att dricka en halv flaska vin. Jag blir inte nöjd. Hela själen skriker att den vill ha mer. Lockar och pockar och försöker med allt för att få mer A. Ikväll tänkte jag tanken att ta ett glas whisky som jag iegentligen inte tycker om. Jag väckte helt enkelt a-djävulen och den ville ha mer. Onödigt gjort men nu finns det inte mer vin hemma så nästa gång kanske jag klarar mer än 2 veckor...
Nästa helg ska jag åka tåg till föräldrahemmet. Jag ska gå på min väns begravning. På tåget finns krogvagn och där brukar jag sitta och dricka öl eller vin. För att undvika detta kommer dottern följa med den här gången.

Hej "Sundare".
Jag undrar hur du har det? Vill också säga att det säkert inte är enbart jag som saknar dig.
vänligen
Ikjaros

Så mycket fint och matnyttigt ni har skrivit. Jag har läst igenom det två ggr och känner mig verkligen stärkt av er. Det tackar jag verkligen för ända från hjärtat.

Igår höll det på att sluta med ett brak. Det var en sabla tur att jag gick från växthuset och började göra något annat. Fortsatte fara runt i trädgården hit och dit, helt oorganiserad. Kände mig som en kula i ett flipperspel. Lite här och lite där.

Begäret var inget att leka med igår. Till slut stoppade jag in älskade maken i bilen och körde runt här i Skåne nästan tre timmar. Helt oplanerade vägar och mycket prat. Det räddade mig på eftermiddagen. Fortsatte hemma i trädgården tills det blev mörkt och då kom det ta mig fan igen. Full fart, totalt överkörd utan förvarning. In med maken i bilen igen och ut på vägarna. Lördagskvällen avslutades med att jag körde in i en biltvätt och gick lös på bilen vid elva tiden. En perfekt tid att fixa bilen på. Ingen kö och ingen annan som gjorde likadant. Älskade maken kommenterade att han nog aldrig hade tvättat en bil en lördagskväll i allafall inte vid den tiden.

Idag hade nog jag behövt en stoppknapp. Skitnatt men flög av sängen och ut i köket för att baka frukostbullar till familjen. Fick tag i bilen igen för dammsugning och skurning. Tre timmar senare körde dotter och jag en sväng för kvinnoprat. Hem, laga mat, tvätta och lite dammsugning. Hallå!!!! Var kommer denna energi ifrån? Maken har frågat mig några gånger idag om jag inte skulle ta det lite lugnt. Det har varit en bra dag med mindre alkoholbegär än igår. Tack och lov.

Anledningen till attacken mot bilen är att jag ska börja pendla med den i stället för med tåget. Skånetrafiken gör mig stundtals knasig och vill inte känna någon stress för att komma hem i tid. Kör jag bil kan jag inte dricka på kvällen.

Denna veckan kommer att bli tuffare än innan. Sedan jag startade detta försök mot ett alkoholfritt liv har jag jobbat kvällar, men nu är det dagtid och eftermiddagarna kommer att göra mig törstig som en vampyr. Nu ska jag inte låsa tankarna på det utan komma på något bättre att göra än att längta efter min följeslagare. Antagligen är det väl bäst att jag håller mig sysselsat med vad som helst direkt när jag kommer hem.

Nu är snart dag 21 utan alkohol i hamn. Underbart! Jag är inte kaxig över det eftersom jag inte vet när denna hunger dyker upp igen, men jag måste klappa mig lite på axeln ändå. Längtar till den dagen när jag inte förknippar allt med sprit i alla dess former och färger.

Jag önskar er allt gott och styrka att motstå detta skit. Vi fortsätter kriget och tänker positivt. Lev Väl!

Det låter verkligen som du behöver ta det lugnt med drickandet. Antingen bestämma dig för att endast dricka två glas, sen vatten. Och bevisa för dig själv att du klarar det. Ett annat alternativ är alkoholfritt, det finns ju både alkoholfri öl och vin och alkoholfria drinkar på krogen. Visst finns det nyktra studenter! Min äldsta dotter går första året på högskolan, men hon festar inte. Dricker inte alkohol alls. Hon fokuserar på sina studier. Hon brås inte på sin mamma! Jag brukar säga att om jag inte hade haft henne i magen hade jag tvekat på om hon verkligen var min ? Ordentlig och skötsam, och smart som fan är hon i alla fall. Veckohandlar till och med!

Härligt att läsa att du mår så mycket bättre utan A, kan riktigt känna av din glädje!! Fortsätt så!! I morgon är det måndag, jippipipipipippi!

Pärlemor; klart vi ska kämpa tillsammans. Allting blir ju så mycket lättare när man är flera som peppar varandra. Låt oss hoppas på en framtid full av tillförsikt med mycket lugn och ro.

Bedrövad sambo; tack för tips om djupandning. Jag har delvis varit inne på det tidigare. Jag deltog för ett drygt år sedan i en kurs i medicinsk yoga och då var vi inne på djupandning bla. Tyvärr sammanträffade denna vistelse med när jag hade de absolut största problemen med mina diskar i ryggen så jag kunde inte riktigt tillgodogöra mig allting då. Tack för att du påminde mig. Jag ska pröva......

Godnattkram på er samtliga kämpar där ute för det är ni värda/Tjalle

Din resa gav dig verkligen bra insikter! Nu är du mer övertygad och bestämd än någonsin. Och jag kan rekommendera andningsövningar mot den typen av stress. Enklaste varianten är att blunda och djupandas tio gg. Andas in (räkna till fyra), håll andan (räkna till fyra), andas ut (räkna till sex), håll andan (räkna till fyra), och upprepa allt tio gg. Känn hur luften fyller magen, och hur magen/lungor töms. Försök bara att tänka på andningen. Genom medveten andning signalerar man till hjärnan att "allt är lugnt". Men det kräver daglig träning, och det kan ta upp till två månader innan man märker påtaglig effekt.

Konstigt nog har jag/vi massa alkohol hemma, av olika sorter och nu är det inga problem att inte dricka.
Förut var det.
Kanske för att jag är ovanligt envis och nu bestämde jag mig, så är det så.
Slutade 100% med alla former av socker också, äter bara långsamma kolhydrater och bär i små mängder.
Jag mår inte bättre än innan, men det är kul att känna att jag uppnår mina mål, ha ha!

Låt oss kämpa på nu! Jag känner precis som du att jag inte vill låta mitt liv förkortas eller min ålderdom förpestas av krämpor pga A. Jag väljer nu att kämpa för livslångt uppehåll. Är bara inne på blygsamma dag 5 men känner mig konstigt nog stark och j-ligt laddad att kämpa och gör det gärna tillsammans med er andra så vi kan peppa, stötta och lyfta varandra!! Kram

Ny vecka! ☺

Hej igen Manda!
Det var ett tag sen jag var här inne men nu tänkte jag skriva några rader till dig:) Vad stark jobbat av dig att du klarade av att vara nykter i 3 veckor om du klarar det så klarar du snart 1 vit månad med ska du se:) Själv dricker jag inget veckorna längre utan jag tar några starköl endast på lördagar och dricker måttligt så det brukar bli mellan 4-6 öl som mest. Ska försöka dra ner och bara dricka varann vecka fram över om jag hittar styrkan till det.
Hur har det gått för dig sista tiden med drickandet har du klarat av en vit månad ännu.
Hoppas du mår bra! Ha en fin dag:)

Du är tydlig och rak, Pi. Vägen dit kan ändå bli krokig, som bekant. Det får vi också tåla.