Senaste kommentarerna i forumet

Jag kände mig oxå som två helt olika personer. Den ena sidan var ordentlig, ambitiös, kontrollerad, omtänksam medan den andra var gränslös, manipulativ och elak. Nu märker jag att jag mår väldigt bra utan tvånget att dricka för att må bra. Har släppt på ambitionerna och det är fokus på mig själv, min nykterhet och min familj. Min man står kvar trots all skit jag utsatt honom för.
Hur skulle det kännas om du valde bort alkoholen en period framöver? Stryk alla saker som är förknippat med alkohol ur din kalender för en period. Se vad som skulle hända. Kan det bli värre än den ångesten och gissningsvis ensamheten du sitter med nu? Lägga fokus på dig och ditt mående. Gå på bio, baka, träna eller vad du tycker om att göra. Det är ju ganska "inne" att vara hälsomedveten nu innan sommaren.?

För dina kloka ord.

Ja. Vad ger den mig egentligen?

Positivt: Ett rus, glädje. En känsla av sammanhang, att kunna släppa på mina gränser. Att kunna vara "mitt fria jag" som inte är så ordentlig, kontrollerad.

Negativt: ångest. Destruktivitet. Känsla av att vara värdelös, att mitt liv är en lögn. Och en känsla av att jag måste gå runt och be världen om ursäkt. Skam.

Det är som två olika personer. En fri, en sluten och begränsad som konsekvens. Jag tror ofta att min man inte skulle vilja vara med mig om han visste om mina misstag och vad jag gjort.

Jag vill bara bli fri från den skam och skuld jag känner. Och sluta såra människor.

Elias .. Här kommer Pepp , pepp .. från mig ,
vet ju att vi alla behöver det .. även i våra vita liv ..

Har hittat min sista pusselbit .. och det är inte vägen till ngn annans hjärta ..
lite att klura på .. men jag tror att du kan lista ut det ..

Trevlig helg .. så hoppas jag att vi hörs snart .. Kram Ler

Skönt att höra Mick .. ingen folköl så långt ögat når ...
Ja känslan att vakna nykter är oslagbar .. den känslan hjälpte mig mycket i början ..
tanken på att vakna pigg o utvilad ... få äta en härlig frukost , med nybryggt kaffe .. Lycka
En fin helg till dig också .. och bra att du har kontakt med din nyktra vän ..
känns som om du verkligen är på rätt väg igen :-))
Kramar

Visst festar många men det är ju just hur vi gör det och vilka konsekvenser vi får av det. Tyvärr är kunskapen kring detta område ibland bristande. När ångesten ebbar ut så förtränger vi det värsta och tror att det blir bättre nästa gång. Att vara som alla andra som ser ut att ha det så bra är väl ganska vanligt och mänskligt. Det viktigaste är ju egentligen hur vi själva mår innerst inne. Jag blir så arg på alkoholen och vad den gör med människor. Den tas så föregiven och det pratas sällan om den som en drog som kan förstöra så mycket. Skammen kring detta, att inte klara av och hantera den, är oftast det största hindret till att söka hjälp. Jag tror oxå att de är svårt för våra vänner och familj att hjälpa oss. De är så involverade i det känslomässigt och vi är mästare på att manipulera oss själva och vår omgivning. Så oavsett ett riskbruk eller missbruk så är vi i behov av hjälp utifrån, tror jag. Ett steg är ju att du skriver här på forumet. Många använder det som en hjälp utifrån. Andra går på AA, beroendeenheter, terapeuter, eller pratar med någon med samma erfarenheter. Jag försökte med det mesta men i många år försökte jag också på egen hand. Nu kan jag se att det inte var rätt väg för mig men för andra kan det fungera. Jag fick hjälp via jobbet men det var inte självvalt.
Har du någon gång funderat på vad alkoholen egentligen ger dig?
Kram!

Hur går det för dig?
Tänker på dig och undrar... :)

Kram

MM

Tack för att du kommenterar! Att jag hittat till det här forumet känns som en fantastisk hjälp. Att inte vara ensam. När jag har ångest, som nu, förstår jag att mitt riskbruk är ohållbart. Men när ångesten har lagt sig tror jag att allt är bra igen. Och då är jag tillbaka, först går det bra. Jag känner att jag klarar av det, att jag dricker precis som alla andra. Sedan kommer en fylla med minneslucka, misstag och skam. Jag har försökt att sluta innan, när jag varit på botten.

Jag har försökt att få stöd av min familj och mina vänner. Även min man. Men jag är svår att kontrollera och bra på att övertyga dom att det är ok att jag dricker. Ok att jag bryter min vita månad. Nu förväntar sig ändå ingen att jag ska klara av den.

Jag går hos en psykolog. Jag har tagit upp detta där. Men fick till svar att "så gör väl personer i din ålder, festar?" Men när är festen över? Den skadar mig.

Jag har jättesvårt att vända mig till någon utomstående för hjälp med detta. Precis som många andra arbetar jag själv med att hjälpa människor, bland annat med alkoholmissbruk. Jag känner mig som en lögn.

Hej och välkommen till forumet.❤️
Du är långt ifrån ensam att ha en problematisk och ohållbar relation till alkohol. När omgivningen börjar påtala en oro, när konsekvenserna börjar bli för stora, när vi själva känner att det är ohållbart. Det är dags att göra något och bryta det destruktiva mönstret du har. Jag tror (och det är min tro) att det är oerhört svårt att göra det på egen hand. Har du någon i din närhet du kan prata med eller är du redo att ta hjälp innan det går helt åt skogen? Jag var där du är nu när jag var 30 och slutade tyvärr inte. Nu är jag, 12-år senare en nykter alkoholist sedan 1 år tillbaka och jag mår jäkligt bra. Det är svårt att leva precis som innan om det är nu är de sociala sammanhangen som är farliga. Jag har undvikit sådant under en tid men börjar nu tillåta mer sådant om jag känner att jag är redo för det.
Att skriva här hjälper många, så fortsätt ventilera.❤️
Kram Ellan

Klokt av er att prata innan. Förra året hade jag två tillfällen som jag absolut inte ville riskera att förstöra för någon. Det ena var barnets student och det andra silverbröllopsdag. Meddelade bara familjen och hela bröllopsfirandet var nyktert, mannen tyckte det kändes fel att vara minsta berusad den dagen om jag inte var det. Studenten var också lugn, jag kunde skjutsa människor. Sent på kvällen var vi andra på restaurang när studenten roade sig på annat håll..En hjärnklar afton ?

Det går bra! Visst gled tanken längs med en flaska vin till ikväll. Men nej! Jag är så trött, så trött i mig själv. Blir inte piggare av en berusning, annat än för stunden. Ska upp ur min långvariga svacka, det går bäst i nyktert tillstånd. Bättre låta de av doktorn förskrivna drogerna få jobba i lugn och ro....

Visst söker jag tillfälle frun! Vi träffas bara någon gång per år...
Men jag utmanar mig själv genom att tänka tanken att vad förlorar jag att avstå från att dricka till veckan? Det jag kommer fram till är att jag missar ett dryckestillfälle. Och....Det gör inget eftersom nya tillfällen att dricka kommer.
Tänk vad klok jag är när jag tänker ?

Men väldigt svårt att genomföra.
Vet att jag har några personer i min närhet som är narcissist, men jag bor inte ihop med dem.
Men är tvungen att umgås ibland, då det är släkt.
Jag har alltid ont i magen då jag vet att de kommer och jag är alltid ledsen då de åker,
Men jag ska sätta de där orden på minne, kanske skriva upp och försöka följa dem
om det uppstår situationer där dessa behövs.

Och man fryser ju desto mer när man är bakis och trött. Trevlig fortsatt helg!

Det vänder fort, det där jävla begäret. Ena stunden glad och nöjd, nästa jagad.

Tack för att ni finns där ute och ger mig tips och hejar på. Jag vill också göra detsamma när jag har landat lite mer.

Nu skiter jag i huset där ute under resten av dagen. Suget blev för mycket och längtan efter den sköna känslan med alkohol.

Var tvungen att skriva så jag kanske en dag kan gå tillbaka i tråden och finna styrka i det jag har slagits mot och må bättre.

Hatar dig min kära följeslagare.

blev inte så bra sedan; mannen hade visst tullat på whiskyn och blev aningen bred och högljudd och gjorde sig impopulär hos mig och fick sedan en osökt anledning till att dra sig tillbaka och sura. Stackarn, gå till sängs 19 en fredagskväll! Jag roade mig så gott jag kunde, men något mys blev det väl inte direkt, även om än katten gjorde så gott han kunde.
Det var någon på forumet som frågade om narcissism och alkoholism hängde ihop. Var in på nätet och googlade, hittade något bra om hur man handskas med en narcissistiskt störd person (med eller utan a-problem):

"Hur ska man då hantera/ta sig ur en relation med en narcissistisk person? Tar här upp ett par riktlinjer som man kan få hjälp av:

1.Lägg märke till vilka känslor som uppstår då du umgås med personen.
2.Fundera sedan över,– hur hjälper dina känslor personen att hantera sig egen skam?
Ta inte det som händer personligt, personen använder endast dig som ett verktyg för att mata sin inre skam och avund!

3.Hitta ett sätt att frigöra dig från känslan av underlägsenhet som hen dumpat på dig (ett exempel är att tänka på personen som en tvååring).

4.När du väl har lyckats med detta, försök att inte "ge igen". Utmana inte personen, då blir situationen nästan ännu värre och den enda som tar skada är du!

5.Oavsett hur personen verkar uppfatta situationen, stå fast vid vetskapen att du, inte narcissisten, har lyckats kontrollera situationen och dina egna tankar och känslor.

.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-
Glöm inte att det finns personlig hjälp att få för att kunna bearbeta din nuvarande/dåvarande relation, exempelvis via en kompetent terapeut.
Att leva nära någon med en narcissistisk personlighetsstörning kan vara oerhört krävande och psykiskt utmattande. Detta i kombination med att personen lider av någon slags beroendeproblematik kan i många fall få bringaren att rinna över. Det kan sluta med att man helt enkelt inte orkar längre. Ångest, nedstämdhet, utmattningssyndrom och depression är inte ovanligt förekommande hos anhöriga vilka lever i destruktiva relationer."

(Hotchkiss)

Nu gav ni mig något att fundera på. Det tackar jag för!

Ja, någon slags reningsritual hade nog inte skadat och ett nytt namn på det där ute. Allt som har med alkohol är utslängt och det finns inte så mycket som en kork kvar. Jag har bytt ut muggen mot en sån där termosmugg eller vad det heter och det funkar än så länge med endast kaffe i. Det passar liksom inte med en sån full med whiskey i. Något orangeri är det inte till storleken och vinterträdgård funkar inte pga värmen. Jag har en värmare där ute som man använder fotogen i eller liknande, men den brukar maken min få starta för jag tycker den är lika pålitlig som en molotov cocktail.

Första hjälpen är avklarad för stunden där ute fast något organiserat över mig finns visst inte idag. Jag far ut och in som ett torrt skinn och glömmer hälften. Mitt i alltihopa fick jag för mig att äntligen klarlacka mina ankor i trä. Det är lockankor som jag från början hade planer på att ha vid poolen, men älskade maken tyckte idén var knasig, det kunde sluta med att det blev en ankdamm om levande sådana skulle fatta tycke för pölen. Helt rätt! Den mannen har nog världens största tålamod. En eloge till honom och länge leve Ipren.

Allt flyter på nyktert och städat gissar jag?? ?

Ja Lerigen, inga folköl så långt ögat når denna helgen, känns bra.
Jag sov bra inatt och denna morgonen kändes det så där riktigt skönt att vakna klar och pigg i huvudet.
Mejlade med min nyktra vän idag och jag får verkligen nyttiga och värdefulla tips som hjälper mig på vägen.
Håller verkligen med dig om att ta tillvara all hjälp vi kan få, visst är det skönt när du kan byta funderingar och tankar med din kollega ?

Va fint att du fick några dagar med dina föräldrar, och det måste kännas bra för dem när dom ser att du mår bra.

Önskar dig en fortsatt fin helg, och när tar vi stadiga kliv framåt ?

Kram
Mick//

Vet inte vad som händer, men man blir bara lugn i magen, ja, i hela kroppen, börjar småle inåtvänt på ett fånigt lyckligt vis...

Du har så många kloka tankar. Ja livet behöver kanske inte bli sämre fast man fått den fasta insikten om ens egen död. Jag har dock svårt att motivera mej för vardagliga sysslor. Varför ska man hålla på med vardagligt trams såsom städning och diskning osv. Handlar inte om lathet men vad fan betyder det när man ska dö. Hela meningen med livet tror jag är att bygga kärleksfulla relationer med sina närmaste. För min del har det tyvärr blivit svårare när jag är helnykter att vara nära och närvarande med min familj. Ångesten kapslar in mej. Mellan två och fyra öl löser upp och för mej närmare. Va fan!man ska väl inte behöva dricka för att vara normal? En skön helg önskar jag!

Du prövas nu :). Jag "gillar" att du la besöket så att det inte skulle göra något om ni var uppe sent på kvällen. Känns igen. Tenderar att göra samma sak. Kan du planera in något tidigt dagen efter så att du inte kan? Eller söker du tillfälle? Ursäkta min rättframhet. Jag är som sagt likadan och det är alltid lättare att påpeka mönster hos andra än sig själv, hoho.

Bra jobbat igår, bra beslut. Hur är läget idag?

Håller med föregående, kloka skribenter. Döp om växthuset. Skrattade åt Bedrövadsambo här ovan :).

Jag tror jag skulle vilja ha ett växthus. Jag försöker odla mitt trädgårdsintresse och skulle, om inte annat, behöva ha ett ställe där jag kan botanisera och jorda ner. Har så liten trädgård, så jag skulle behöva slänga ut grabbarnas studsmatta om jag skulle vilja ha växthus. Tror att jag förlorar den förhandlingen :).

Ja, kanske att jag söker tillfällen att få dricka. Jag vill inte, och pratade med maken om detta. Han är på min linje och vi beslöt oss för att vår weekendresa (om den blir av) blir nykter. Nu gäller det att hålla i denna beslutsamhet. Vara uppmärksam på fällor och tankefel. Inga vita knogar ännu, men det kommer väl :).

Flymedsprit, hur går det för dig?

För två veckor sedan startade jag tråden, full med självförakt och alkoholrelaterad ångest. Vad snabbt tiden har gått.

Mår så bra. Hälsporren borta, kan känna en matthet i den drabbade foten, men smärtan är borta.
Fotsvampen är borta. Klar hy- klara ögon. Hade något slags svampangrepp under brösten, det är borta. Hela min kropp skrek att den mådde risigt, jag valde att döva de tankarna med vin. Ignorera signalerna.

Full av energi. Sover som ett barn. Är närvarande med mina barn. Tänk att vakna på morgonen och våga möta blicken i spegeln, inte undvika den pga rädsla för att ha fått gula ögonvitor!

Pratade med en kollega igår som ska börja ny tjänst. Hon och jag romantiserar vin och har haft våra sena kvällar i samband med aw. Hon utlovade en vindrickarkväll innan nya tjänsten påbörjas. Jag sa att jag ska vara nykter i åtminstone fyra månader varpå hon utbrast: "hela sommaren??". Ja, sa jag. Inte mer med det. Stolt över mig själv. Tidigare hade jag känt mer saknad och tristess över detta men nu kände jag mig lugn. Hoppas det håller i sig!

En dag i taget, en timme i taget när det känns som värst. Ha tillit för att det blir bra, måla din "målbild" i starka vackra färger, men bibehåll "skräckfilmen", dvs där du varit men inte vill hamna igen, högst levande också. Blir "skräckfilmen" för diffus glömmer man lätt bort hur illa det faktiskt var, och det är vanskligt.