Senaste kommentarerna i forumet

Tycker du ska ge ditt växthus ett nytt riktigt prettonamn, totalt i motsats till det andra. Typ Orangeriet eller "min vinterträdgård" som min märkvärdiga svägerska brukar säga. Sagt med humor förstås! Min svägerska är dock inte ett dugg ironisk utan fullt allvarlig.

Ibland när jag har "projekt" som jag inte orkar ta tag i så lurar jag mig själv att jag "bara ska titta på det lite" och vips kommer lusten och kreativiteten över mig och jag är igång. Blir det inte så behöver du nog bara vila. Det är också okej.

Det ska jag tänka på.
Det är en ständig kamp, man får ta emot alla tips och råd

är otroligt roligt att följa din tråd. Jag skrattar gott ibland, även om du känner dig bakfull idag. Det är ju en jävlig känsla när man inte har druckit. Jag kan få den känslan om jag har ätit mycket socker och salt på kvällen. Logiskt det är vätskebalansen som svajjar.

Kämpa på så går det över. Du har allt att vinna på att bara köra på framåt. Det kommer en dag när skiten släpper.
Klorna släpper och man känner frihet. Jag är så glad att jag vaknar upp varje dag med en nykter hjärna.

Jag arbetar som bartender och har mitt supnäste på jobbet, även om det aldrig lockar mig att dricka där
så påminns jag hela tiden. Men ha garden uppe hela tiden och ge dig fan på att A-djävulen ska ut därifrån
så kommer du att komma till en punkt när det ger med sig.

Jag tänker att om du börjar visualisera ditt växthus som något rent, fint, rofyllt och vackert så kan det hjälpa till.
Döp om det till något annat, så länge du tänker på det som ett "suphus" så kommer det vara ett suphus.
Sanera det - och döp om det. Ha en liten ceremoni och skåla i en latte eller nått annat.

Det känns som detta är ditt intresse men som du tyvärr förknippar med A.
Hur skulle det vara om du gjorde tvärtom? Se ditt växthus som något där det aldrig får komma A över tröskeln.

Kram

MM

Så bra att du tagit steget, då är du en bit på väg.
Mitt råd är detsamma som Anders 43, läs och skriv här, för mig är det en räddningsplanka.
Att läsa om andras svårigheter, misslyckanden och lyckanden att få A-djävulen under kontroll
stärker mig i mitt beslut att ge detta en rejäl match.
Jag känner mig som nygammal här, har gjort några månaders uppehåll och för mig var det inte
så bra, så nu har jag börjat om att ta tag i mina svårigheter och tillkortakommanden.
Vi kämpar tillsammans, ha en bra helg.

Ja , Restart2017 .. Mirakel kan verkligen ske ..
Jag hade turen att träffa på den här personen som har kommit att betyda mycket för mig ..
som såg igenom den sköra tjejen .. som mått så dåligt ..
som ville bli stark igen .. både på in och utsidan .. få självkänslan tillbaka ..
Som du säger .. nu kan jag inte låta bli att gå dit ..
Härligt att ha drömmar .. det är viktigt ..även om de inte alltid blir uppfyllda ..
Vet ju att även du är på väg mot ett nytt liv .. 20 kg lättare och ofta på gymmet ..
Såå bra jobbat .. Nu kör vi vidare ..
En underbra helg till dig också .. kram Ler

Vilken natt. Fy! Sovit några timmar och känner mig helt väck. Nykter är jag, men känner mig bakis så in i helsike i hela kroppen. Kanske har jag gått i sömnen och varit ute och festat någonstans.

Konstigt nog skiner solen just nu och det är ett perfekt väder för att hålla till i mitt supnäste/supställe/växthus, men jag har definitivt ingen inspiration till det. De senaste dagarna har det hängt över mig som Goliaths svärd och lämnar mig ingen ro. Naturligtvis blev det inte bättre när jag släpade med fler växter hem igår från Tyskland. Det blev en hel del för det var så billigt och jag kunde inte låta bli att proviantera. Därför känns det lite panikartat nu att få ordning på det där stället därute som lockar och pockar med mysstunder tillsammans med den berömda muggen.

Älskade maken är redan i full fart med altantvätt och det låter som fan i min nyktra bakfulla skalle. Solen är inte heller något jag är intresserad av så det blir solglasögon och hörselskydd och boxhandskar så jag kan ge följeslagaren på käften om han hälsar på mig där ute.

Slaget om dag 21 utan alkohol har börjat.

Positiva tankar igen, tack!

Härligt att höra att du kunnat stå emot A, trotts att det blir jobbigt i några dagar. Men ju längre man håller upp ju bättre mår man.
Så skönt att du pratat med mannen, det är lättare om man får hjälp, önskar att jag kunde göra det jag också, men här funkar inte det, då han är så jäkla kontrollerande.
Jag har i dag tagit beslutet att det får vara nog. Hade ingen rolig kväll i går, blev så ledsen över en sak och då drack jag mycket mer än jag ville. Jag kan inte fortsätta så här det kommer att ta död på mig och köra mitt förhållande helt i sank.
Vi stötta och hjälper varandra så klarar vi det här!
Ha en bra helg ??

Hej på er! Jo, man funderar ju en del på om det är en "annan sjukdom"? Alkoholism - definitivt. Men olika varianter? Intressant tycker jag. Jag tänker lite som du också Dionysa, fast åt andra hållet. När jag inte har en "period" så har jag ju inget sug - eller något intresse av att "vardagsskvätta". Dock kan jag förstå, tror jag, hur det fungerar?! Själv så har jag aldrig känt att jag måste ta nåt glas vin (eller nåt) efter jobbet, eller för att det är helg osv...... Jag kan förstå de som gör så, men själv så har jag aldrig haft det behovet. Kör istället allt på en gång - under max en vecka. Sen stopp. Ja man blir inte klok på någonting......

Hoppas att ni får en bra, härlig o nykter helg. Med eller utan banankartonger!:-)
Själv blir det en del jobb i helgen - känns ok, även om jag helst skulle vilja ligga i soffan och glo.

Kram på er/Anders

Du har verkligen berättandets konst.
Det är så härligt att läsa.
kram och ha en skön helg!

kan jag ögonblicksvis förstå er periodare, då skvättandet innehåller stunder av insikt om att det här kan sluta på samma sätt som för er; med döden, bara långdragnare men med samma – död. A som en progressiv dödlig sjukdom.

mellan dig och din besynnerlige chef är bl.a att du kan berätta och skratta åt dina eskapader tillsammans med oss. Det kunde inte han.

Men va själv i en bilolycka för 20år sen, va sjukskriven 6mnd efter det.
Då drack jag inte en öl ens, men vet allt om det.
Kul du har hittat till gymmet, där sker mirakel.
Tufft i början, sen kan man nästan inte låta bli att gå dit.
Gick en PT utbildning för ett antal år sen, drömmen va att öppna ett gym.
Så blev det aldrig och det kan jag inte alls tänka mig att gör längre.
Men kul att tänka på, hade nästan glömt bort det tills jag läste här på din sida :))
Hoppas du får en underbar dag

Du har gjort min dag innan jag stigit upp ?

Jag har många gånger undrat om det är skillnad på våra beroendehjärnor, (vardagsmissbrukaren och periodarens)
Har vi ens samma sjukdom?

Ha en fin lördag - själv ska jag fortsätta med mina banankartonger.
Gud så tråkigt det är men det håller mig sysselsatt och det måste göras...

Kram <3

Göra så jag också, fylla en karaff med vin och inte bara ta ett glas från BIB. Men det håller inte för mig heller, jag fyller ju på karaffen flera gånger och jag tror nästan jag dricker mer då jag gör så, för då måste jag ju dricka upp det som är i karaffen annars blir det ju ättika.
Nej BIB funkar inte för mig, det är bättre med flaskor.
Men nu blir det inga flaskor heller, nu gör jag ett stopp fram till midsommar, sen får vi se.
Är så less på mig själv!!!

Tack för dina ord. Ja jag mådde jättebra innan vi åkte och trodde att jag skulle kunna dricka problemfritt igen, men inte.
I går drack jag igen och känner att det här är inte ok längre, jag måste verkligen ta mig i kragen och lägga ner drickandet.
Snedtände i går och drog upp gammalt det vill jag inte, fasiken vad arg jag blir på mig.
Så nu är det inget drickande för mig som gäller.
En dag i taget.

Jag brukar också, eller rättare sagt BRUKADE, jag har slutat med BIB, hälla över till flaska, man har ju noll koll annars.

Och det var inte speciellt gott, eller mysigt. Känner inget sug över att gå förbi systemet idag. Börjar gilla att vara nykter, och framförallt det som det medför, gladare humör, piggare, fräschare.

Och till att du får uppleva det samma som oss andra som lagt av med A, man gör så många vinster och mår så mycket bättre.

Ha en bra helg!

@Rövarkulan: tack för din fina kommentar rörande min text! Innehållet var något som bara kom till mig känslomässigt när jag bestämde mig för att sluta dricka. Vi alkoholister vet alla att alkoholen är en stor fiende men likt förbenat så känns det ofta som en skilsmässa från en gammal vän.

Jag har läst denna text på AA och blivit uppmanad att skicka in den till redaktionen för AA's tidning så tydligen är det många som känner igen känslan.

@Sinntuss: tackar som frågar. Jo det går bra och jag passerade nyss 30 dagar (kostar på mig en liten klapp på axeln :-)) jag mår jättebra och har funnit en fantastisk gemenskap hos AA samt en insikt som jag inte hade innan. Jag har ju alltid trott att alkoholen var mitt problem. Jag menar jag har ju allt! Bra jobb, underbar hustru, framgångsrika fina barn, villa, sommarstuga osv. Det enda skiten i livet är alkoholen. AA har dock lärt mig att det alltid finns underliggande problem att dricka på. Alkoholen är bara ett symtom. När man hittar roten till problemen och bearbetar den så kommer nykterheten nästan automatiskt.

Denna process är jag inne i nu tillsammans med mina vänner på AA. Självransakan är jobbigt men absolut nödvändig och därmed skönt att arbeta med.

Tack för att ni finns här i forumet också. Ni är mina möten mellan mötena och det är ovärderligt!

Kämpa vidare alla fina där ute!

Jag älskar din historier! Både innehållet och själva språket i dem. Du är fantastisk, önskar dej en fantastisk dag.

det har varit många tillfällen då det har funnits anledning att skratta åt mig, jag gör det ofta själv när jag drar mig till minnes alla de stolligheter jag har gjort. Som den gången som tonåring då vi var och körde våra mopeder på skolgården en helg. Det var vinter och vi roade oss med att köra med full fart in i snövallarna så att vi hoppade en liten aning med våra fordon. Jag skulle naturligtvis vara värst och valde ut den största snövall jag kunde hitta och vred på gasen så mycket jag kunde. Jag hörde rop i bakgrunden men trodde det var hejarop, inte varningsrop. Mitt inne i snövallen stod en betongsugga, mopeden stannade tvärt men jag fortsatte som en av de där mänskliga kanonkulorna man ser på cirkus ibland och landade i ett cykelställ. Eller den gången jag var nere i Spanien för att köra motorcykel och hade bytt däck. Jag glömde dra åt muttern som håller hjulaxeln på plats så halvvägs in i racet trillade bakhjulet av och skickade ut mig i periferin. Det blev ett dyrt misstag.

Eller den gången jag fastnade i en solstol. Den var av den där sorten som ser ut som en sax med ett tygstycke att sitta på, den där sorten som är så svår att fälla upp på ett korrekt sätt. Jag hade suttit i den en stund och njutit av solens varma sken när jag blev medveten om ett trängande behov av att besöka toaletten. Jag tog stöd med händerna på den undre delen av saxkonstruktionen och började häva mig upp. Just då släppte den träbygel som håller stolen uppe från de urgröpningar den vilar i och den kollapsade under mig. Mina tummar var vända inåt och kom i kläm mellan de två ramar som bildar själva saxen. Där satt jag; jag kunde häva mig upp och lätta på trycket på tummarna men hade inte kraft nog att helt frigöra mig från stolens grepp, så fort jag släppte efter så var dom åter fast i saxen. Jag rannsakade min hjärna efter en lösning på problemet allteftersom smärtan i tummarna blev mer och mer intensiv och lyckades till slut välta mig själv och stolen på sidan och på så sätt reda ut situationen, men till pris av ett par väldigt stora tummar.

För att inte tala om den gången jag åkte vattenskidor. Jag satt på bryggkanten, skidor på, medans båten sakta puttrade utåt. När linan var sträckt gav föraren full gas och jag förväntade mig att fara ut på viken som ett jehu, men det gick trögt. Jag blev medveten om att det liksom stramade runt midjan, det var mina badbyxor som hade fastnat på en spik i bryggan och nu agerade gummisnodd. När dom hade nått gränsen för sin elasticitet gick dom sönder och snärtade mig i rumpan som om en ilsken Indiana Jones stått på bryggan med sin piska. Själv accelererade jag iväg som en märla ur en slangbella men lyckades på något sätt hålla balansen och såg fram emot en behaglig åktur, min ömma bakdel till trots. Jag kunde se folket i båten skratta och styra mot den närliggande badplatsen, men insåg först efter en stund att resterna av mina badbyxor fladdrade för vinden nere vid mina fotleder. I paniken som följde låste det sig i mitt huvud så jag kom aldrig på tanken att bara släppa linan och sjunka ner i vattnet; i stället kämpade jag med att dölja min manlighet med ena handen och hålla balansen med den andra, allt medan folket på badplatsen hurrade och klappade händerna.

Så nog kan man skratta åt mig allt, det bjuder jag på.

Olyckan förändrade mitt liv på flera sätt ..
jag insåg .. för att min skada skulle bli helt återställd så behövde jag träna upp musklerna ..
den första personen som var på plats vid olyckstillfället visade sig vara PT och jobbade på
ett gym nära mig .. som Tack för hjälpen .. gipsad och nyopererad var jag inne på gymmet
med den största chokladasken som jag kunde hitta ..
och lovade att när skadan var läkt skulle jag återkomma och börja träna ..
vilket kändes mycket främmande , jag som aldrig har satt min fot på ett gym tidigare ..
Det visade sig att vara en bra idé ..träningen har kommit att förändrat mitt liv ..
3 månader har nu gått .. 7 kg lättare och starkare både på in och utsidan ..
Har kanske bytt ett beroende mot ett annat .. men just nu får det vara så ..
Mår såå bra ..
Den glada, sociala och utåtriktade tjejen börjar sakta komma tillbaka ..
Ja , det känns som om livet Lerigen .. Kram

Idag vaknade jag och kände mig frisk igen. Ingen feber så jag kunde skutta till jobbet, härligt!
På eftermiddagen åkte jag och brorsan till vårt barndomshem och nu ska jag sova i mitt gamla rum igen. Föräldrarna bor inte här längre så det är kallt. 14 grader säger displayen på motionscykeln och vi fick inte igång oljepannan.
Brorsan tog några öl för att hålla värmen, jag letade upp en extra filt. Jag har bestämt mig för att inte dricka något i helgen hur kallt det än blir...