Senaste kommentarerna i forumet

Ingen fara. Du skrämde inte upp mig. Tvärtom! Du öppnade mina ögon och så jag kan gå i försvarsställning inför helgen. Tack ska du ha!

Nu går jag och lägger mig, sent är det, men jag är NYKTER!!
Sååå skönt. God natt.

NyaMagnus; jag är väl medveten om vad du menade, men tack för ditt förtydligande. Det har vänligt av dig.

FlyMedSprit; att inte kunna förbereda sig på vilken styrka nästa attack har är verkligen otrevligt. Känslan av att veta att man kanske inte klarar det gör faktiskt ont.

Just nu är jag så sugen på att korka upp en god flaska rött vin och njuta av vetskapen att jag är ledig tre dagar. Inte bra!

Tittar i spegelbilden på tåget igen och känner mig risig. Javisst ser jag fräschare och mycket piggare ut nu, men det kvittar. Känner mig som hundra.

Nu närmar jag mig 19 klara dagar utan alkohol. Ofattbart! Jag tror inte det har varit så vitt för mig på säkert 15 år. Innan det gick på fel håll mot alkoholism så tog jag några glas då och då, men bara om jag visste att barnen inte skulle köras någonstans mer den kvällen. Jag tror det spårade ut när jag var mitt i klimakteriet när allt var upp och ner i kroppen. Tror att alkoholen hjälpte mig att må bättre. Skulle varit bra att kunna se in i framtiden då så jag hade kunnat dra i handbromsen och sluppit detta skitet nu.

Men nu är jag där jag är. Alkoholist! Mm! Det svider!

Mitt första möte med AA var i en större stad där jag kände mig säkrare på att inte träffa någon när jag gick in genom dörren. Mycket trevliga människor och jag blev varmt välkomnad av samtliga. Min värld brast för mig när jag presenterade mig med namn och att jag var alkoholist. Tårarna sprutade och med dom även mascaran. Snoret rann och jag kunde inte prata. Det var otroligt jobbigt att för första gången erkänna för mig själv att jag var alkoholist. Älskade maken som hämtade mig undrade vad som hade hänt. Han såg helt chockad ut när jag satte mig i bilen. Det blev jag också när jag såg hur fan jag såg ut i spegeln. Ja, det gjorde inte saken bättre.

Efter det mötet har jag lättare att acceptera mig själv som alkoholist. Jag pratar inte om det med vem som helst utan det är fortfarande en liten hemlighet, eller hur jag ska förklara det. Vänner och familj har säkert förstått det för länge sedan, men inte sagt någonting. Det är svårt att dölja när någon ringer eller kommer förbi för att säga hej. Usch! Jag har nog inte varit till min egen fördel alltid.

Tänk att jag har varit nykter i snart 19 dagar. Nytt rekord! Grattis till mig själv och jag är nöjd med vad jag lyckats med hittills. Nu gäller det att försöka fortsätta på denna vägen och inte köra av i kurvorna.

Sov gott ni där ute och tänk positivt.

Har reflekterat över detta tidigare - när jag läst min egen eller andras trådar, var tar folk vägen? Så många som bara "försvinner". I den bästa av världar så önskar jag ju av hela mitt hjärta att det har "gått bra", och att det är därför som man har avvikit från forumet. Dessvärre så tror jag att det inte alltid är så. Antar att många har "fallit" på vägen - eller kämpar den tuffaste kampen, för, vilken gång i ordningen? Det gör mig lite sorgsen. Samtidigt så är det så oerhört glädjande när någon helt plötsligt ger ett livstecken ifrån sig, och kanske bara säger "mår bra, det funkar för mig....". Blandade känslor m.a.o. Det är ju bara att gå till sig själv (mig själv). Brukar inte vara inne här när jag är fullt upptagen av ett återfall. Har aldrig fylleskrivit här. De gångerna så finns inte ens tanken på att logga in här. När nykterheten sedan är några månader gammal så brukar jag ibland "glömma" att gå in här. Självklart så skall man inte tvinga sig själv - ibland rullar ju livet bara på, och tankarna på att logga in här finns kanske inte ens. Just nu, ganska nära inpå ett avslutat "fyllerace" så brukar behovet vara som störst för mig. Det är också då som jag verkligen inser vilka fantastiska, härliga, starka, motiverade människor som samlas här. Helt otroligt. Jag tror att det här forumet fyller en mycket viktig funktion - likvärdig med AA för många. Tack för att ni finns här i min "forumvärld".

By the way - 9 dagar sedan sista racet. Sugen på alkohol? Inte det minsta. All styrka till er andra som kämpar. Fortsätt så...:-)

Hej Emma!
Vill bara höra hur du har det? Hoppas att ditt kaffe smakat gott varje morgon denna vecka. Det har mitt gjort. MEN kanske inte imorgon... Ätit god mat med mannen ikväll och druckit gott vin. Kram till dig!

tycket också det är logiskt att du gör vad du kan för att må bättre. En anhörig till mig skadade sig själv som ångestlindring, hen har också add diagnos. Med bra medicin och en terapi som heter dbt (dialektal beteendeterap)i har hen börjat må så otroligt mycket bättre! Önskar dig detsamma och att du håller ut i väntan på din tur!!

En sak att det är lång kö för utredning, men när den är klar och dessutom påvisar vad du har för besvär är det ju fruktansvärt att inte ge dig en snabb läkartid!
Har du inte ens fått träffa läkare för att fastställa diagnos?
Väntlistan till KBT låter ju också orimlig.
Förstår att du tycker det är jobbigt.
Självmedicinering med alkohol är förståeligt, men det ökar även på dina symptom. Upplevelsen av att saker blir lättare är inte samma sak som att det blir lättare i verkligheten. Antar att du redan märkt av större problem när alkoholen lämnat kroppen än de som fanns innan, och då hamnar man lätt i onda cirkeln
Kan du motivera dig själv till att åberopa vårdgarantin och vända dig någon annan stans där väntetiden är kortare?

Jodå, "gryningsgudinnan" ska snart krypa till kojs så hon orkar upp att fira ljuset... Morgnarna är sköna eller hur; lugn och eftertänksamhet där i gränslandet mellan dröm och vakenhet med livet självt som enda berusningsmedel. Fullt tillräckligt så.
Allt gott till dig också, Pi och alla andra!

Ta en dag i taget och tänk va skönt det kommer att kännas i morgon!! Kram

Utredningen är gjord av en psykolog på vuxenpsykiatrin. Utredningen blev klar i somrars (7 juni), jag hamnade i kö för KBT (Kognitiv Beteende Terapi). För ett par veckor sedan fick jag veta att jag nu är i övre delen av kön. Om en månad har jag tid för diskussion om medicin med mera. Den väntetiden tar ju knäcken på även en psykiskt stark människa. Under diskussionerna med psykologen sa hon till mig att det vore konstigt om jag inte hade försökt självmedicinera med alkohol. Som väl är har jag inte försökt med narkotika.

Jag känner igen det du beskriver med att bli så överraskad av sina egna känslor eller hur man reagerar på ibland helt obegripligt små saker. Jag menar att jag känner igen det från tidigare vita perioder i mitt liv. Just nu är jag ju helt nynykter. Den typen av känslor stör mig mycket, när man inte har en chans att förbereda sig.
Men bra att du klarade det, och tack för att du delade med dig till oss.

Men jag ska absolut spela upp filmen, för det är så lätt att glamorisera drickandet, "jag dricker ju bara två glas"

Nu är det någon dag sen du skrev och jag undrar hur du har det?
Har påsken varit bra?
Min påsk var bra trotts att jag inte var helnykter, men ändå bra då jag
inte drack mig berusad. Hur gjorde du?
Kram vännen ❤️

I dag? Hoppas din dag har varit bra och jag tänker på dig.
Kram vännen. Ny dag nya tag ❤️ ❤️ ❤️

kvällen då jag inte tänker dricka. Jag mår riktigt bra, har varit ute och träffat en massa folk, varit i farten hela dagen.
Så i kväll är jag väldigt nöjd och tillfreds, konstigt att det helt plötsligt bara kan vända?
Men i dag är en ny dag, en dag i tillförsikt.
En dag i taget :-)

...add är ju hyperaktivitet inåt. Depression och ångest väldigt vanliga tilläggsdiagnoser. Fårdu någon hjälp för det? Jag tänker att hjälpsammast för dig vore medicin och samtal genom öppenvårdspsykiatrin. Tänker att du självmedicinerar för att gå ner i varv inombords. Vad tror du?

Välkommen till forumet! ?☺

Bara en liten flaska. Här brukar det bli "en flaska att dela på" för att sen blir två, tre och en bib. Ökningen över tid, ett par-några helger. Och sen dela en flaska lite här och där och vips tillbaka till småskvättandet och däremellan berusningsdrickande.
Så ser det ut här, vet inte hur det brukar bli hos dig? Kan du spela upp filmen, så som det brukar bli, inombords?

Vill bara förtydliga att jag inte rekommenderade dig att fysiskt åka till bolaget. Du ska bara lura Mr.alkoholsug att han kan få sitt imorgon men inte idag. När nästa morgon gryr så drar du samma trick igen. Dvs inget dricka idag men kanske imorgon.

:-)

ja, här går det faktiskt bra. Det är så skönt att inte vara alkisseg, utan skönt trött bara. I morgon är det fredag och då ska jag faktiskt dricka lite vin, men jag ska bara köpa mig en liten flaska.

Fjärde dagen med febrer. Jag antar att min terapeut trodde att jag var bakis. Feber ger väl ungefär samma symtom. Hon frågade inte när jag drack senast eller hur mycket jag dricker just nu.
Nästa träff om 3 veckor så jag planen är att hålla mig vit tills dess. Just nu är det inga problem. Jag behöver alvedon för att hålla mig på benen och har inte lust förstöra mina levervärden...

Grattis till första veckan!
Jag ser fram mot fler inlägg av dig. Jag är nyfiken på hur det går för dig.
Fortsätt skriva hur det än går.

Jag är nynykter nu. Jag har haft perioder av nykterhet tidigare, så det är en lång process för mig med. Jag har bara tre sammanhängande dagar av nykterhet just nu.
Jag använde klassikern efter påsk skall jag bli nykter. Jag skall minsann visa alla att det fungerar utmärkt att göra så.

Jag vet att för mig har återfallen (eller vad de nu ska kallas, det har ju varit långa perioder av bekymrat vindrickande mellan vita perioder under en längre tid) varit en del av min process mot förändring som för mig varit lärorika.

Tack för grattis, känns himla bra! Nu gäller det att hålla i.

Hur går det för dig?

Korkad terapeut! Jag håller helt och fullt med kloka adhd! Förstår verkligen inte vad hon grundade den åsikten på? Sen, apropå förkylning så är jag också förkyld och tycker synd om mig själv. Tankarna har fladdrar mot vin, men inser att det knappast smakar bra idag utan då är det mer för att det är synd om mig. Ska koka lite kryddigt the istället!