Senaste kommentarerna i forumet

Hej, du varma Leende...
Tack för påskhälsningen från den eviga staden, njut av dagarna!
Kram E

Tack för hälsningen! Frukostarna smakar utmärkt, sunda och njutbara.
/E

Så skönt att du skriver och att det lättar!

Heja dig, MM!
/E

Ja vars. Jag har Varit ensam hemma hela helgen så det har varit lite tråkigt. Har grejat lite med huset och några bärs har det allt blivit. Har ändå hållt mej till planen. Har inte märkt av någon ökad ångest. Problemet nu är väl att jag mådde mycket bättre när jag drack. Svårt att motivera sig när det är mer plus än minus när det gäller alkoholen. Sköt om dig kompis!

Åhhh vad taggad jag blir av era inlägg!!! Jag har ej druckit i veckan men köpte vin till påsk. Och det blev svårt att dricka måttligt, som jag annars gör på veckodagarna. Så det blev två dagar i helgen och vara bakfull och trött. Har inte varit bakfull på flera år, då jag druckit lagom, men ist var och varannan dag som jag vill bryta. "Äckligt" och helgen blev förstörd!!!! Kram på er! Ni är då duktiga kämpar ❤️

Det har varit fullt upp här hemma, är si och så nöjd med mig själv just nu. Hur är det med dig? Glad påsk till dig också!

Jag mår bättre och bättre. Dock lite konstiga flashbacks.
Inte riktigt redo att åka in till City och så ännu, kan bli skrämd av småsaker märker jag.
Som att en fågel flyger upp brevid mig. Gillar inte heller att åka t-bana.

Har också haft väldigt mycket på jobbet och jag håller på att flytta till en annan lägenhet.
Detta kommer bli positivt mentalt då den nya lgh kommer att vara "A-sanerad", det känns bra.
Inga MM-fyllor i den lägenheten. Det är "nytt" inget skit i väggarna.

Jag hade ett kraftigt sug på Skärtorsdagen, tänkte att nu är det nog fan lite synd om mig.
Kan tillägga att jag faktiskt har slarvat med Campral sedan attacken, jag har vart tvungen att ta
Alvedon/Ipren mot huvudet och har på nått sätt lagt Campral lite i skymundan.
Absolut inte bra.

Stackars MM. Traumatiserad som du är. Jag var ledig. Ensam hemma och grav huvudvärk.
Skulle mot centrum och där ligger det ju ett bolag.Bolaget är ju öppet. Hjärnan började tjattra.
Ja men bara en liten wirre och kanske några öl?

Dessbättre har jag verkligen inte tid med ett återfall just nu så jag lyckades styra om tjattret till.

- Nej men.... MM, du hinner inte just nu <-- Det där gör mig förbannad på mig själv! Vadå hinner inte?
Jag borde ju ha tänkt
- Nej MM Du kan inte. Du vet att du inte kan. Oavsett hjärnsläpp, stress, och även om jag inte har tid så
är det viktiga i detta att JAG KAN INTE. Jag får aldrig någonsin tveka på detta.

Spelar kanske inte så stor roll men det är lite oroväckande att
jag tappade bort att "jag faktiskt inte kan".

Huvudsaken är att jag ÄR nykter och det är jag sedan 186 dagar idag.

Flyttar om ett par dagar och kommer ha svårt med uppkoppling samt tid till att skriva
men hör av mig så fort jag är på plats i det nya!

Jag ger er alla massa varma kramar.

Hoppas du kunnat dricka med måtta. För mig blev det lite för mycket och varit bakfull i 2 dagar. Det var länge sedan jag var det. När jag dricker vin ofta så blir det med måtta. Men när jag håller mig endast till helgerna så blir det mycket vin. Usch!!! Så nu måste jag köpa 1/2 flaskor vin i framtiden. Hade en sån skön vecka med Zumba. Man lär sig hela tiden!!! Kram fina pinalina❤️

Det är fantastiskt att vakna upp utan att vara bakis, kaffet smakar gott. Och det är så här jag vill må, men ändå dricker jag?! Hade jag haft det mysigare igår kväll hemma i tv-soffan om jag hade druckit ett glas vin eller fyra glas vin? Nej, det hade inte varit mysigare, bara mer krångel, eftersom jag hade behövt gå upp och fylla på glaset, få ångest hur lite som är kvar i flaskan osv. Gott med vin då? Nja, visst kan vin vara gott (det är ju mitt nickname) Men inte hemma i soffan själv, kanske någon gång, men inte var och varannan dag. Nä, nu kör vi på!

Haha, jag var och köpte pizza igår kväll (vi var väldans trötta på påskmat efter flera släktsammankomster) och kunde ju härligt nog köra bil klockan 18:30 på lördagskvällen. Iallafall lyckades jag välta ner hela stället med pizzerians reklamblad. Är också jäkligt fumlig. Skönt dock att vara fumlig och nykter och inte lealös och berusad.

14 dagar, två veckor!! Så starkt gjort!

Festen ikväll. Du låter stark i din planering! Jag tänker att det inte behöver vara en dålig idé att köra "business as usual" (minus det egna drickandet såklart). Allt hänger ju på hur du känner. Det låter himla härligt att komma hem till ungdomarna, pigg och fräsch ikväll och dessutom så skönt att vakna upp i morgon och må bra!

Hur går det med sömnen?

Otroligt bra jobbat hittills och visst klarar du festen idag också. Härligt att läsa att du har din familj runt dej som stöttar och peppar. Fokusera på dina ungdomar så kommer det här gå jättebra.
Jag känner igen mig massor i din beskrivning av känslor som går upp och ner och i fumligheten och i en massa annat. Jag tycker vi undviker att behöva göra om de första veckorna och ser vad som kommer framöver.
Hoppas att du får riktigt roligt på påskfesten utan a och sedan en trevlig kväll med ungdomarna.

Är himla glad över beslutet. Speciellt som att äldsta sonen vaknade strax innan 06:00 och var pigg som en huggorm. Hade det varit en "vanlig" helgmorgon hade jag varit grinig, vinglig och bakis. Nu var jag trött men på gott humör (så gott det nu kan vara vid den tiden :) ).

Är uppe, dricker kaffe och ser att solen skiner utanför fönstret. Härligt med ett par lediga dagar till, idag har vi inget inplanerat utan kan ta det lugnt, diverse släktsammankomster och måsten är avklarade för den här påsken.

Ja du Anders , visst blir man fundersam över sitt beteende. Svårt att lokalisera när ademonen börjar göra sig hörd. Precis haft ett återfall jag med....om det kan vara nåt positivt, så minns jag från dina tidigare inlägg att dina återfall varade längre och du fick söka vård i slutänden. Nu har du vad det verkat klippt tidigare, innan allt går helt överstyr. Du är inte ensam, vi är många som kämpar, så kom igen nu, så tar vi ett nyktert steg till. Kram

Vi var klara med stängslet vid lunch igår. Det ska upp en grind också, men det är för kallt för att gjuta den sorts betong jag har inhandlat för ändamålet, så den får vänta på bättre väder. I stället gjorde vi en provisorisk lösning med trästolpar som jag får dra upp ur marken och flytta på när jag vill lämna tomten. Första försöket på egen hand var nyss, när vi gick ut på vår morgonpromenad: inte helt lätt. Solen lyste varmt och gott igår, så en del av snön smälte och rann ner i hålet där stolpen stod. Efter en kall natt var den fastfrusen i marken, så jag fick kämpa en stund för att få upp den. Hursomhelst är det som sagt en provisorisk lösning, nu väntar jag på att det ska bli plusgrader även nattetid så kommer min inhägnad att vara komplett. Sju rullar stängsel satte vi upp, á femtio meter, det ovanliga var att vi redan på andra rullen kom på ett enkelt sätt att göra jobbet på. Normalt brukar jag ha en tendens att klura ut hur man ska göra när jobbet nästan är klart. Synnerligen frustrerande, särskilt om det är ett jobb jag inte har anledning att göra igen inom överskådlig tid.

Redan när jag började fundera på att köpa hus för ett bra tag sedan stod en stor tomt med stängsel runt högt upp på önskelistan. Jag argumenterade att det var för hundens skull, men egentligen var det minst lika mycket för min egen skull. Det hade nämligen låtit mig återgå till att dricka på det sätt jag gjorde innan jag skaffade hunden: hämningslöst. Hundens behov kan jag bara inte ignorera, så mitt supande har varit begränsat till timmarna mellan kvällspromenaden och morgonpromenaden. Däremellan har jag visserligen underhållit en slags salongsberusning, men ytterst sällan blivit så knölfull att jag inte har kunnat gå ut. En stor tomt med stängsel hade låtit mig släppa ut hunden utan att behöva göra honom sällskap, ergo: full, jämt. Nu är läget annorlunda men stängslet är ändå efterlängtat eftersom jag kan fixa på tomten utan att oroa mig för hundens väl och ve. Jag kan pyssla med mitt och han med sitt och vår värld är en ännu bättre plats.

Både jag och sonen såg fram emot det ögonblick då vi skulle släppa ut hunden utan koppel för första gången. Vi föreställde oss ett kosläpp av rang men av det blev intet. Efter lunch satte vi oss att fika på förstubron och lämnade dörren öppen utan att säga något till hunden. Han visste inte vad han skulle tro, länge stod han i dörrhålet och funderade innan han kom ut. Han lämnade oss dock inte, han stod och såg frågande ut; skulle vi ut eller inte och när skulle han få kopplet på sig så att vi kunde ge oss iväg? Till sist traskade min son, som fortfarande hade lite av benmusklerna i behåll, ut i trädgården och följde staketet i hela dess längd. Tveksamt följde hunden med men höll sig nära sonen hela resan runt. Efter att ha skjutsat hem min avkomma tillbringade jag och hunden hela eftermiddagen i trädgården men det lilla livet var fortfarande osäker på vad som gällde; han höll sig runt huset och lämnade mig inte ur sikte. Jag tror han anade ugglor i mossen; det hela verkade nog för bra för att vara sant. Tids nog...

Ha en härlig dag!

Jag är ny på detta forum och jag känner igen ditt sätt att se på det här med A. Jag har klarat 14 dagar och det är säkert fem eller sex år sedan sist. Jag vill inte uppleva den första veckan en gång till och sover fortfarande dåligt och blir fort trött.

Bra gjort av dig att ta kontakt med beroendecentrum och jag hoppas verkligen du kan få hjälp med samtal som gör att du får mer kraft till denna stod mot den förbannade A.

Att läsa din och alla andras berättelser på detta forum om deras kamp och glädje över att lyckas ta sig igenom en ny dag betyder mycket för mig. Det ger någon sorts kraft att fortsätta och veta att man inte är ensam.

Önskar dig kraft att fortsätta striden mot A

Bra gjort av dig att inte falla för frestelsen. Du söka vara stolt över dig själv.

Fixade dagen idag /i går lördag utan A. Jag trodde inte att jag skulle klara det vid några tillfälle, men det gjorde jag. Försöker få mig själv att tänka på annat genom att sysselsätta mig så mycket det går, men så tar det tvärt slut och jag vill bara ropa på hjälp och det har jag gjort. Familjen har funnits vid min sida idag och det känns underbart.

Denna dagen har varit upp och ner med humöret. Idag skrattade jag ordentligt och det var länge sedan, grät så tårarna sprutade, arg på mig själv att jag lät det gå så långt som jag har gjort.

Jag har klarat 14 dagar och är så tacksam och faktiskt lite stolt över mig själv. Så nu är mitt mål att klara av denna dagen dvs påskdagen när festen drar igång med ca 200 personer och A flödar fritt. Jag har funderat mycket på hur det ska gå. Tänker försöka studera människorna omkring mig och se hur de blir när de blir påverkade av A. Vår förening har haft denna påskfesten i många år och jag brukar ställa upp med att jobbba i baren. Där har jag haft det riktigt bra och mycket trevligt varje år. Älskade maken tycker att jag utmanar A väl mycket om jag ska göra det i morgon oxå och kanske falla för frestelsen. Han har säkert rätt, men på ett vis vill jag utmana mig själv och få det till att bli ett nytt mål att nå i kampen mot A.

Ni med mer erfarenhet än vad jag har i detta krig håller säkert med maken och tycker att idén är helt vansinnig och jag tänker bara delta i början och har redan meddelat att jag kommer att köra hem tidigt. Köra, inte ta någon taxi. Jag vill även kunna visa mina ungdomar att jag kommer hem nykter och kan dela resten av kvällen med dem.

Nu är jag så förbannad på detta skit och vill bara tänka positivt.

Jag önskar er där ute en god natt

Nästa gång du "prövas" går det mycket lättare!

Vänskap har ingen ålder, förstår att han saknas dig. Otroligt fint gjort av dig att bjuda in honom på familjehögtider!

Jag har i abstinens haft både syn- och hörselhallucinationer - jag hade inte fått delirium tremens. Jag blev livrädd för hörselhallucinationerna, och åkte direkt till beroendeakuten. Svar på din fråga: Ja, att dricka skulle antagligen minska din abstinens, och "hjälpa". Känns svårt att skriva - men krasst sätt, ja antagligen. Du förstår vad jag menar. Hoppas att du tar ett klokt beslut - om du inte redan har gjort det - att söka hjälp. Önskar dig all lycka till, på alla sätt. Hoppas hallucinationerna har avtagit - av sig själv!!! Mina satt nog i upp till 10 timmar - det var när jag skulle gå o lägga mig som det blev läskigt. Trodde att grannarna spelade musik - så jag stoppa i mina öronproppar. Då blev musiken starkare o högre. Då beställde jag taxi till beroendeakuten.

Den "gillade" jag!!! Saknar dig här också - hoppas allt är väl./Anders

Tack för era varma kommentarer!!! Jo jag stoppade i tid - igen. Det är ju bra - jag veeeet - men kan inte känna det just nu. Vet ju att jag själv har skrivit kommentarer om att "hoppa upp hästen igen", 2 steg framåt/1 bakåt osv. Och jag har verkligen menat det jag skrivit - till någon annan. Men slår mer på mig själv. Skall försöka att låta bli...:-)

Sen har jag ju mitt andra beroende också - insomningstabletterna. Jävla skit. Men jag behöver dem för att sova och brukar dom nästan normalt när jag inte dricker. Men när jag dricker: Satan i gatan. Ingen koll. Har sopat i mig 80 tabletter under 5 dagars fylla. Livsfarligt och oklokt värre. Det slutar ju med att den abstinensen blir nästan värre än alkoabstinensen. Har inte tillräckligt med tabletter heller för att "trappa ner" i lagom takt - vilket innebär att jag måste kontakta läkaren igen - en vecka efter att jag fått 100 tabletter - och förklara att jag behöver en ny laddning. Kommer säga att jag glömde dem på bussen efter jag varit på apoteket.

SÅ: Nu måste jag hålla mig nykter - för att kunna få möjlighet att ta tag i tablettproblemet. Det är en grundförutsättning. På sikt vill jag ju kunna sova utan tabletter - men min sömn är skit - och har varit under väldigt många år. Nåväl, ett beroende i taget. Jag börjar med att ta bort alkoholen - sen tabletterna och till sist???? Snuset???

Hoppas ni alla forumvänner har lyckats hålla er från A under helgen. Detta med påsken är väl kanske inte någon jättestor fyllehelg - men väldigt många lediga dagar i rad för många - och det kan ju vara farligt...../Kraaaaam på er

väldigt individuellt hur länge det dröjer innan sugen upphör. För mig tog det c:a 9 månader.

Det som är viktigare är att när man klarat att stå emot de första sugen, då får man mer självförtroende, man blir säkrare och tryggare. Man hamnar i vinnarposition gentemot alkoholen. Precis som när det gäller andra utmaningar eller prövningar som man ställs inför i livet.

Du kan också tänka så här Svartvit: För varje sug eller frestande tanke efter alkohol som du står emot, så kommer du närmare ett liv i frihet, där alkoholen är helt bortkopplad. Så du tog ett sådant kliv framåt i dag.

Det finns flera trådar här inne med personer som varit nyktra ett år eller mer, och de beskriver ofta vilka stora vinster de gjort. De visar också att det går att nå friheten. De är bra föredömen, de ger draghjälp och hopp.

Du kan klara det här Svartvit. Ha en bra annandag påsk.